Kultur bland skulptur

I dag gjorde jag en liten skulpturvandring i Borås, även kallad Skulpturstaden. Det måste vara sant för de sa det på TV, som min farmor brukade säga. Det är spännande att göra en sådan vandring för det har nästan alltid blivit något nytt. I dag var det denna som var det nya. Fast först trodde jag det var någon som placerat en avfallsstation precis utanför entrén till Borås fashionablaste hotell, Grand Hotell. Observera också att man placerat det precis på gångbanan och att om någon cyklar på den intilliggande cykelbanan så riskerar han eller hon att få det utskjutande delen mitt i plytet.
Dock, från andra sidan var den mycket finare. Den sidan var vänd mot Stadsparken alltså. Det är en minoritet som kommer från det hållet, så de flesta ser baksidan först. Konstnären heter Frank Stella och skulpturen Catal Hüyük, vad nu det kan betyda.
Efter denna delvisa chock gick jag ut på bron över Viskan och här får man en vacker syn med fontänen och omedelbart till höger om den Claes Hakes Dogon och Upside Down.
Så är det bara att gå en liten bit till och man hittar den här gulliga kaninen: Mate Hunting av Marianne Lindberg de Geer.
Och så är det en kort promenad till det här, vad det nu är. Ett rostigt hjul som skulle kastas men av misstag tagits för en skulptur, eller? Inte en aning om vem konstnären är. Eller om det nu är en smed.
Vidare ut på Sandwalls plats, som fått sitt namn efter den gamle bryggeriägaren ("Sandwalls dreck ä mö bättre än Apotekarnes") och där hittar jag Tony Craggs Declination. Denna skulptur är nog den mest kritiserade av alla i Borås och många tycker att den ser ut som något som brukar vara brunt. Men jag gillar den.

Fast mest kritiserade av alla Borås skulpturer blev denna, Jim Dines Pinocchio-staty. Eller "Walking to Borås" som den egentligen heter. Det konstiga är bara att när den nio meter höga statyn väl var på plats tystnade kritiken som genom ett trollslag och i dag fullkomligt älskar boråsarna den här. Turisterna också för övrigt.
Om nu Pinocchio är en jättestaty så är denna bara några decimeter hög. Och visst har lilla Ute, gjord av Charlotte Gyllenhammar, charmat boråsarna också där hon står på trottoaren i kanten av busstorget, Södra torget, alldeles intill Viskan. Visst fylls man av värme känslor när man ser den här.
Vill ni ha skulpturerna större så klicka på dem. Och vill ni ha dem i naturlig storlek så åk till Borås vetja! Hit är alla välkomna utom de som undrar vad man skall här och göra.