Granen Fredrik - trogen i järnvägens tjänst

I går onsdagen den 24 oktober kunde man se massor med folk vid Göteborgs centralstation med Trafikverkets gula reflexvästar.

Anledningen till detta dök snart upp på skyltningen till spår 8: chartertåg till Flunbo. Men vad är Flunbo? Lugn, det löser sig längre fram.

Tåget kommer in och det är ju inte precis de nyaste vagnarna som backas ned. Nej, det är ett veterantåg från Bergslagernas Järnvägssällskap.

I spetsen för tåget går två ånglok: B 130 från 1911 och B 1037 från 1910.

På vägen till Flunbo serverades vi kaffe och en vad Trafikverket kallade "rejäl rallarmacka". Den visade sig bestå av stekt ägg och falukorv på polarbröd. Efter ett kort tag fortsatte tåget från Flunbo ut på den nybyggda linjen, som egentligen inte tagits bruk ännu. Vid den kommande driftsplatsen Varpemossen stannade det.

Här gick deltagarna av och kunde lugnt gå på spåret eftersom någon trafik ännu inte släppts på här. Därtill hade de infrastrukturförvaltarens tillstånd att gå där och var försedda med reflexväst som man skall vara när man vistas på ett spår. 

Till höger skymtade vissa mystiska saker. Något som var täckt av ett vitt skynke som det stod Trafikverket på och något bakom ett svart skynke. Dessutom förbereddes tydligen tal längst till vänster i bilden.

Morrgan Claesson presenterade sig: "Jag heter Mårrrrgan och är från Götebôrrrj". Han berättade också att han är ordförande i Bergslagernas Järnvägssällskap om någon till äventyrs inte skulle ha känt till det. Ja, han berättade det för oss som redan kände till det också. Morrgan (han stavar faktiskt sitt namn med två r, lär vara den ende i landet som gör så) berättade varför vi åkt dit.

Här måste jag inflika lite om granen Fredrik. Strax utanför Upphärad söder om Trollhättan  planterade en rallare vid namn Fredrik en gran 1873 alldeles intill järnvägen i samband med bygget av Bergslagsbanan. Granen var en dvärggran och den blev aldrig mer än en meter hög. Så småningom började lokförarna uppmärksamma granen och några av dem började hälsa på den genom att göra honnör och signalera med tyfonen.

1983 råkade dock en banarbetare vid röjning utmed banvallen kapa av Fredrik så i stort sett återstod bara en stubbe. Lokföraren Nils-Eric Axelsson och hans fru Elsa planterade en ny Fredrik bredvid den gamla. Den fick namnet Fredrik II. Dock visade sig den ursprungliga Fredrik ha minst nio liv för den tog sig igen och nu finns två Fredrik på platsen.

Så kom nästa hot mot granen Fredrik. Linjen skulle läggas om. Ett nytt dubbelspår byggdes cirka 200 meter öster om den gamla linjen. Fredrikarna skulle väl få stå kvar men alltför långt ifrån att lokförarna skulle kunna hälsa på den. Därtill sades det att det gav lycka på den följande färden om man hälsade på Fredrik. Detta är dock något som aldrig kunnat bevisas. Alla förare hälsar inte på granen men traditionen har i alla fall spridit sig från den äldre generationen till den yngre och till och med till Norge. Många norska lokförare  kör här och flera av dem hälsar.

Trafikverket lyssnade dock på önskemål från såväl lokförare som kringboende att Fredrik på något sätt skulle räddas när den nya banan tas i bruk, vilket sker den 12 november. Därför togs tre rotskott från Fredrik I och skickades till Holland för att odlas upp till granar. Tre skott därför att då borde väl åtminstone ett av dem ta sig. Men Fredrik är Fredrik och alla tre rotskotten resulterade i granar. Det lär för övrigt vara väldigt sällan att granar sätter rotskott så även där är Fredrik I unik. I arbetet har Trafikverket uppmuntrats - för att uttrycka det milt - av Bergslagernas Järnvägssällskap.Som tack för sina och sällskapets insatser fick också Morrgan motta en av de granar som blev resultatet av rotskotten som present. Den tredje nya granens öde är ännu inte avgjort. men den växer också fint.

Därför kunde alltså granen Fredrik III invigas i går av den mest lämpade personen som kan tänkas: Elsa Axelsson, som med sin framlidne make Nils-Eric planterade Fredrik II. Hon berättade om vilka strapatser de haft när de skulle leta upp platsen och även sköta granen.

Sedan talade Trafikverkets Mona Huovinen, Kommunikationsansvarig BanaVäg Väst.

Hon lämnade över till projektledaren för BanaVäg i Väst, Sara Distner. Hon har arbetat med detta projekt som gäller både järnväg och fyrfilig väg sedan starten 2004 och berättade att redan första veckan ringde den förste som uppmärksammade om granen Fredrik. Sedan har det i stort sett ringt någon varje vecka och dåvarande Banverket och nuvarande Trafikverket insåg att det här var något man måste ta hänsyn till. Det hade ju inte varit bra om hela projektet gått om intet på grund av en gran. Fredriks krafter skall inte underskattas.

Så därför kunde vi i går bekanta oss med den nya Fredrik. Även om Fredrik III inte är det officiella namnet så lär det bli så den får heta.

Det ser nästan ut som om Morrgan tillber granen men i varje fall önskar han väl den lycka till de kommande 150 åren. Nog skall den bli lika gammal som far gran - eller är det mor gron.

En skylt om granen har tagits fram av lokföraren Tommy Bergkvist, som lämpligt nog också är smed.

(För att få texten läsbar, klicka på bilden och det öppnas ett bildspel.Högerklicka sedan på bilden i detta och "Visa bild" så får du en stor bild.)

Skylten har också försetts med en signaltavla så att lokförarna skall veta att här skall signaleras. Tyvärr står den 15 meter från spåret och i vinkel mot detta så den är inte reglementsenligt placerad. Det är alltså upp till lokföraren om han/hon vill signalera ändå.

Efter avslutad ceremoni tog vi plats på tåget för att åka hem igen och de båda ångloken gjorde rundgång, alltså placerade sig i tågets framände.

Den här bilden är tagen från den nya banan och vi kan i bakgrunden se den gamla linjen, där tågen bara skall rulla fram till på söndag. Efter det att tåg 50390 gått här strax före midnatt för att sedan fortsätta från Trollhättan till Oslo nästa dags morgon kommer banan att stängas av och resenärerna får åka buss i en vecka mellan Göteborg och Trollhättan innan de kan åka den nya banan. Dock är tills vidare bara ett spår öppet på denna.

Då försvinner också den här driftsplatsen - Flunbo. Så vårt tåg var inte bara det första som gick Göteborg-Flunbo, det var också det sista. Själv har jag antecknat för mina kommande memoarer: "Jag är en av de 140 personer som åkt såväl första som sista tåget på sträckan Göteborg-Flunbo och åter."

Ett mycket välordnad arrangemang var till ända och vi som var med har ett minne att bevara. Jag tycker det är lite rörande att en liten gran fått spela så stor roll i ett jättestort väg- och järnvägsbygge men det visar ju att det finns humana känslor även hos Trafikverket.

Tack skall ni ha, både Trafikverket och Bergslagernas Järnvägssällskap för allt detta! 

Vill du läsa mer så har Göteborgs-Posten en artikel. Missa inte det bifogade bildspelet.