Ner och upp

Det är den här gynnarens förtjänst att jag gått ned i vikt. Sicko heter han och han har de senaste månaderna förvandlats från busbeagle till gullbeagle. Det är alltså tack vare två och en halv timme promenad med honom per dag uppdelat på fyra tillfällen som vågen nu stannar vid strax över 90: 90,3 eller 90,4. Det är nästan tre kilos minskning på två veckor. Målet är förstås att kunna komma under 90 men det tycks vara omöjligt. Antagligen är det så att muskelmassan växer till lika mycket som det förbrända fettet.

Sedan skall jag försöka komma ned till 88 kilo och då slutar jag att vara fet och blir bara rätt och slätt överviktig. I själva verket är ju dock felet att jag är för kort. Jag borde vara 25 centimeter längre för då skulle jag väga perfekt.

Anledningen till att jag fått ta hand om Sicko i nästan två veckor är att min far i måndags för för två veckor sedan ringde och berättade att han 39 graders feber. Jag fick alltså gå ut med Sicko. Dagen efter hade han lika hög feber och dessutom svår värk i höjd med bröstet. Man har ju lärt sig hur man skall göra då och Sjukvårdsupplysningen ansåg att jag skulle ringa 112 eftersom det kunde vara hjärtat. Ambulans kom, inte genast utan efter 45 minuter så de tog det väl inte så allvarligt. Men sedan blev det fart med EKG i ambulansen. Den visade dock inget alarmerande.

Det var alltså något annat men vad? Röntgen visade inget och till sist gjorde man en rätt äventyrlig njurröntgen. Det var då man hittade det: lunginflammation. Ingen allvarligare form men alltså placerad så att den var svår att upptäcka. Så det blev resten av veckan på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås på dess hemligaste avdelning. Ingenstans stod det var på sjukhuset den låg och på dörren stod bara "Förbjuden ingång". Nåväl, ibland har jag svårt att läsa så jag gick in där och blev väl mottagen och visad till min fars rum.

Nåväl, febern gick ned och då blir man utskriven. Det är väl i och för sig så de flesta patienter vill ha det så det är inte mycket att säga om. Men då slog ischiasen till. Det är nämligen så att min far håller sin ischias någorlunda lugn genom att promenera mycket med Sicko men det går ju inte när han är sjuk. Så det blev ny färd till akuten i torsdags och ny inläggning. Den här gången åkte han dock ut igen efter ett par timmar med en föreskrift att ta 4 x 2 Alvedon om dagen. Så i går kom sjukgymnasten Susanne och gav honom laserbehandling mot ischiasen. Så  nu är det förhållandevis bra igen.

Det är otroligt hur Sicko har ändrat sin karaktär de senaste månaderna. Förut kunde man inte lämna honom en kvart ens utan att han ylade och skällde. Nu ligger han lugnt hemma och sover i uppemot tre timmar om det behövs. Han visade sig också trivas bra hemma hos mig, så han låg lugnt i min säng eller på golvet och tuggade på ett ben - inte sitt eget utan ett tuggben - medan jag kunde göra lite enklare jobb härhemma. Det mesta av tiden var vi dock hemma hos Sicko, som belönade mig med att varje morgon väcka mig 05.30 för att få gå sin morgonpromenad. Dessutom äter han rätt bra nu. Men det duger bara med hundmat som kostar 100 kronor kilot!  Och så pannkakor, köttbullar, fisk, fläskschnitzel, älgfärsbiffar, vetebröd ...


Det som gått upp är antalet visade sidvyer på den här bloggen. I går var det segt; det var länge sedan jag hade så få visningar på en dag, men sent i går kväll gick mätaren alla fall över 110 000. Så nu är det nästa mål som gäller.


För övrigt skrev jag mitt testamente för ett par veckor sedan och passade också på att fylla i Livsarkivet, där det bland annat finns angivet hur jag vill ha det ordnat efter min död eller om jag skulle bli dement. Jobbigt att göra men känns skönt när det är gjort. Så nu finns allt i tryggt förvar hos Lénbergs Begravningsbyrå i Borås om något oväntat skulle inträffa. Vilket jag hoppas det dröjer länge innan det gör.

Det är något som jag rekommenderar alla som börjar komma upp i åren att göra. Närmaste begravningsbyrå hjälper dig. Är det för övrigt inte konstigt att det är så väl ordnat om omhändertagandet av en när man är död när det är så besvärligt med detta när man ännu lever och behöver vård.