lördag 1 februari 2014

Berlin 1990 - efter murens fall

I augusti år 1961 började den 43,7 kilometer långa och upp till 3,6 meter höga Berlinmuren att byggas. Den skilde Östberlin från Västberlin och syftet med att bygga muren har motiverats olika beroende på vem man frågar. I väst sade man att det berodde på att DDR ville stoppa flykten från öst till väst. Dessförinnan hade det i stort sett bara varit att promenera mellan de olika delarna av den före detta - och nu återblivna - huvudstaden. Frågade man i öst var det för att man inte ville att en massa folk från väst skulle ta sig in i öst den här vägen. Lite låg det faktiskt i detta, eftersom många västberlinare åkte till öst för att handla eftersom det var billigare där. Östberlinarna var naturligtvis tacksamma för västvalutan men problemet var att maten inte räckte om folk från väst handlade upp den.

Om nu kommunistregimerna var dåliga på att få maten att räcka till så var de så mycket effektivare när det gällde byggnadsverk. Berlinmuren tog enligt uppgift bara ett par dagar att uppföra. Muren byggdes dessutom dubbel med ett hundratal meter obebodd mark mellan - Todesstreifen som kan översättas med "dödsremsor". Många hus fick alltså rivas och andra fick de fönster som vette mot väst igenmurade.Helt plötsligt var alltså Västberlin och Östberlin avskilda från varann. Många berlinare blev därmed också utan jobb eftersom de kanske bodde i öst men jobbade i väst - eller tvärtom. Släktingar blev bryskt skilda från varann liksom goda vänner.

Lika plötsligt som muren kommit upp föll den. Ja, inte bokstavligt men den öppnades i praktiken den 9 november 1989. DDR-regimen hade förlorat kontrollen över gränsen mellan öst och väst i Berlin. Det blev helt oblodigt om man bortser från alla de trafikolyckor som blev följden av att östberlinarna nu kunde färdas fritt även i väst. Deras Trabanter var inte precis byggda med tanke på krocksäkerhet.

Elva månader senare, den 3 oktober 1990, skedde officiellt återföreningen mellan Öst- och Västtyskland och det blev ett enda land och fick icke förvånande namnet Tyskland. Berlin blev också åter huvudstad i det enade riket. Bonn hade då varit Västtysklands huvudstad i drygt 40 år medan Berlin hela tiden varit DDR:s (Östtysklands officiella namn) huvudstad. Eftersom Västberlin blev som en ö i DDR ansågs det inte lämpligt att Västtyskland hade den som sin huvudstad.

Mer om Berlinmuren går att läsa på Wikipedia.


I september 1990, alltså lite drygt elva månader efter murens fall och en knapp månad innan den officiella återföreningen gjorde jag en bussresa till Polen. Första natten och följande förmiddag tillbringade vi i Berlin. Det var ett helt annat Berlin än det jag upplevt 1986, då jag dock bara var i Västberlin. Några bilder från 1990 följer här. Som vanligt blir de större om du klickar på dem med hjulet på musen.

Brandenburger Tor var ett av gränsmärkena mellan Öst- och Västberlin. Här är den under ombyggnad. Gatan i fonden var Östberlins paradgata: Unter den Linden.

Så här ser det ut nu. From Wikipedia, the free encyclopedia.

 
Det var 14 500 östtyska soldater som byggde muren. Det var många fler som rev den. Jag var en av dem. Det fanns nämligen många platser i Berlin där vem som helst kunde hjälpa till med att riva muren och spara en liten sten som minne. Här rivs den i närheten av Brandenburger Tor men på västsidan.

 
Där kunde man också besöka en marknad där östtyska soldater sålde uniformspersedlar och annat de hade råkat få med sig från försvaret. Det fanns också Trabanter till salu. Jag funderade på att köpa en men bussföraren ville inte lasta in den i bussens bagageutrymme så det sprack.

Potzdamer Platz var vid denna tid en stor obebyggd yta som ingick i den dödszon mellan muren som jag berättade om förut.

 I dag finns här massor med hus.From Wikipedia, the free encyclopedia.

 
Även vid Potsdamer Platz var det marknad och i bakgrunden kan vi se hur en del av muren rivs medan en annan bevarades som minnesmärke.

Bussföraren hittade en parkeringsplats med riktig öststatstsfeeling i närheten av Potsdamer Platz.


När vi lämnat centrala Berlin kom vi till en annan plats där en improviserad marknad hölls med bilarnas motorhuvar som skyltutrymme.




Inga kommentarer: