En lördagseftermiddag i centrala Torrevieja

Jag hade bestämt träff med en bloggarkompis vid piren i Torrevieja. Roger och jag tog därför bussen in till centrum. Att åka buss i Torrevieja är en speciell upplevelse. Först gäller det att ta reda på när bussen går. Tidtabellen annonseras bara genom att bussbolaget, Costa Azul, berättar mellan vilka klockslag på dygnet bussen går och med vilket intervall. Sedan får man alltså räkna ut själv när bussen kan förväntas avgå från ändhållplatsen och hur lång tid det tar till den hållplats där man tänker stiga på.

 Så här ser en busstidtabell för Torreviejas lokaltrafik ut. Hållplatserna vi åkte mellan är markerade.

Jag räknade ut att linje A, som var den som gick från hållplatsen vid Avenida de Torreblanca, skulle avgå 12.58. Men vi gick i god tid och redan 12.45 var vi framme vid hållplatsen och då stod där en buss och väntade. Det visade sig vara en buss på linje C. Vi tog den. Det var bara det att den linjen gör en rejäl omväg via ett sjukhus och centrum innan vi slutligen kom fram till ändhållplatsen Eras de la Sal, några hundra meter från piren. Medan linje A tar cirka 10 minuter tar denna cirka 35.

Men kostnaden blir densamma. Det kostar 1,35€ att åka med lokalbussen. Då ingår inte övergång till annan buss, men det är ju billigt ändå. Biljetten köper man hos bussföraren och man kan betala med kontanter, något som blir allt ovanligare i vårt land. På bilden poserar vår bussförare vid Eras de la Sal (den som följt med i bloggen vet att "sal" är salt). Bussen är spanskbyggd av Noge.

Sedan gick vi utefter Avenida de Desidorio Rodrigues.

Och strax innan piren kom vi fram till den här skulpturgruppen "Musicos de Torrevieja". 

Där står också den här sjömansstatyn av Josep Ricart i Maimir sedan 1975. 

Åt andra hållet kan man beundra reklamskyltar och en gata in mot de centrala delarna. 

Roger njuter av solen. Det är en solig och varm dag men inte plågsamt varm. 

"Den gamle och piren". Även jag njuter av solen. 

Calle Ramón y Cajal heter den här gatan går som från piren och utmed stranden. Precis som Jönköping har alltså Torrevieja en strand i centrala staden, Playa de los Locos vilket enligt Google skall översättas med "den galna stranden". 

Alla byggnader i Torre är inte vackra. Den här t ex. Här framställs is till fiskebåtarna. Alltså sådan is som de lägger den nyfångade fisken på. Det lär vara bättre än kylskåp. 

Fiske är en stor näring i Torrevieja. Den lilla båten i förgrunden används för att lysa upp vattnet för de större båtarna. 

I Torrevieja finns också en ubåt. Den är öppen för visning men hade hunnit stänga innan vi kom dit. 

Den här skönheten låg också i hamnen. 

Min kompis dök aldrig upp och jag lyckades inte heller nå honom per telefon så jag vet inte varför. Roger och jag valde därför att göra en tur med det här rundturståget i stället. Det kostade 3€ per person för 35 minuters färd. Vi var de enda resenärerna så i oktober är nog detta inte någon lönsam verksamhet. 

Rundturen gick först utmed stranden. 

Det var många som passade på att bada. Stranden fick svåra skador i det kraftiga oväder som någon vecka tidigare drabbade Torrevieja. Undrar vad en lägenhet i huset i bakgrunden kostar. 

Vi åkte utmed Avenida de Alfredo Nobel. Att Alfred Nobel gjort mycket visste jag men inte att han också hade fått en aveny i Spanien uppkallad efter sig.

Tornet Torre del Moro har funnits på denna plats sedan åtminstone 1320. Det är mycket möjligt att det är detta som gett Torrevieja dess namn. Jag har tidigare skrivit att "torre" betyder port men glöm det - "torre" betyder torn och inget annat. Torrevieja är alltså "det gamla tornet".

Så var det dags att hitta bussen hem igen. Den gick från Hotel Fontana på Calle Ramon Gallud. Eftersom jag räknat ut att vi borde ha minst 25 minuter kvar innan bussen skulle gå hemåt så tog vi en öl på ett närbeläget kafé. I spanska städer finns det minst fem kaféer mellan varje busshållplats. Efter en kvart sa Roger:
- Nu kommer bussen.
Busstidtabeller är i Spanien en approximativ vetenskap. Nåväl, vi hann avsluta ölen och komma med bussen. Denna gång gick den på linje A, alltså närmaste vägen. Eftersom bussföraren körde som om bussen var stulen tog det inte fullt tio minuter innan vi var hemma.

Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här. 

Bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.