Stilla dagar i Torrevieja, femte dagen: spårvagn i Murcia

På måndagen hade vi bestämt oss för att åka till Murcia. Anledningen var främst att jag ville bekanta mig med det nya spårvägssystemet där. Det togs i bruk i juli 2011 och är alltså fortfarande fräscht. Murcia är Spaniens sjunde stad i storleksordning och ligger sju mil sydväst om Torrevieja. Där finns cirka 450 000 invånare och Murcia är en stor studentstad med två universitet, det största med cirka 30 000 studenter. Staden grundades år 825 e Kr.

Spårvagnarna är gröna och vita och de är tillverkade av Alstom. Att åka med spårvagnen är billigt, åtminstone jämfört med svenska förhållanden. För 1,40€ får man åka i en timme över hela nätet.

Spårvagnarna går var 10:e minut dagtid måndag-fredag och på lördag-söndag går de varje kvart. Det finns två linjer. Längst är linje 1 som går som ett V genom staden. Centrum är längst ned i spetsen. Linjen är 17,5 kilometer lång och det tar 1 timme och 16 minuter att åka hela linjen fram och tillbaka. Vidare finns den korta linje L, som ansluter till linje 1 i nordvästra änden. Den trafikeras som mest var 22:a minut.

(Klicka på kartan med mushjulet så blir den större) 

Vi steg på spårvagnen vid Principe Felippe, markerat med röd ring på kartan.

Nu gällde det dock att veta åt vilket håll vi skulle åka. Nueva Condomina eller Universidades. Det var det senare så den här vagnen fick åka vidare utan oss.

Sedan var det nästa problem: att köpa biljett. Sådan kan inte köpas ombord men man kan göra det i automat på samtliga hållplatser. Roger kämpar med att få ut sin biljett precis som vagnen kommer in. Men det gick bra och när det lite senare blev kontroll på spårvagnen så visade det sig att vi köpt helt rätt biljetter.

Vi slog oss ned längst fram och fick en bra utsikt genom förarhytten. Den kvinnliga föraren satt skyddad i en glasbur och hon hade inget med passagerarna att göra utan kunde helt koncentrera sig på körningen. Här åker vi utmed den långa Avenida Juan de Borbón, uppkallad efter en son till kung Alfonso XIII. Om inte en viss Franco varit i vägen hade Juan blivit Spaniens kung.

Så här ser förarhytten ut. Många knappar är det men ändå verkade vagnen lättkörd.

Jag njuter av resan på stolen precis bakom föraren.

Och Roger gjorde som han gjorde när han var liten grabb i Göteborg och ställde sig bakom föraren för att få bättre sikt framåt.

Vi åker med förbi centrum och tillbaka norrut till Universitetet. Där kan vi lugnt sitta kvar eftersom linjen går i en enkelspårig slinga runt universitetsområdet innan den återvänder mot stan igen. Mitt i centrum, vid Plaza Circular (blå ring på kartan) stiger vi av. Vi har nu använt nästan hela den timme som biljetten gällde för.

Därifrån gick vi vidare till fots utmed linjen och det tog en timme innan vi var framme vid Abenarabi (gult på kartan) och kunde åka vidare med spårvagnen. Men då hade vi ju tagit paus för en cerveza (ni har väl lärt er att det är spanska för öl) på vägen.

Så här ser alla spårvagnshållplatser i Murcia ut. Snygg och fräscht, inget klotter och ingen vandalisering så vitt jag kunde se.

Två bilder på Avenida Juan de Borbón igen, nu vid Abenarabi

För att kunna skryta med att vi åkt hela linje 1 åkte vi med till den andra ändstationen, Nueva Condomina (brun ring på kartan). Av namnet att döma trodde jag att det var ett slags skyddsområde men det visade sig vara ett affärscentrum.Bredvid låg även Murcias arena, där fotbollslaget Real Murcia spelar sina hemmamatcher.

Strax innan låg den stora depån för spårvagnarna. Enligt Wikipedia skall det finnas 11 stycken men av numreringen att döma är det minst 14. Vid Nueva Condomina vänder spårvagnarna och byter körriktning. De måste alltså ha dörrar på båda sidor för att det skall fungera. Här får också personalen sin rast och vi får en ny förare.

Roger avvaktar för att se vilken spårvagn som skall gå. Den vi kom med eller den som skymtar till vänster och redan stod inne på stationen. Det visade sig bli den som vi kom med och som för övrigt den vi åkte med allra först.

Vid Principe Felipe tar vi farväl av spårvägen i Murcia för den här gången, men det blir kanske fler eftersom linjenätet håller på att byggas ut.

Vi går i stället till ett närbeläget varuhus och äter lunch. Köttbullar med lingon och potatismos. Och i bottenvåningen kan man köpa svensk sill och svenska snapsar. Det såldes visst också möbler där, men sådana är ju svåra att ta med på flyget. Dessutom köpte jag nyligen en ny soffa och bokhylla i Sverige. Visst blir man nostalgisk när man ser dessa fyra bokstäver på en blå köplada ute på ett fält.

Hemvägen gick via de gamla småstäderna Almoradi och Dolores.

Kvällens promenad till en närbelägen park kommer i nästa blogginlägg.


Större bilder? Klicka på mushjulet!

Stilla dagar i Torrevieja, fjärde dagen

Söndag. För oss i Torrevieja innebär det marknad. Närmare bestämt först den stora marknaden mitt ute på ett fält utanför Guardamar, den s k citronmarknaden. Här finns det ungefär 1 000 marknadsstånd och i många av dem är det servering. Så allteftersom som knäna tröttnar kan man sätta sig ned och ta en "cerveza", eller öl som vi kallar denna gudadryck i Sverige. Det är bara att den spanska är godare - och billigare.

Sedan åkte vi till den engelska marknaden till Zoco marknad, även kallad "den engelska marknaden" utanför Ciudad Quesada. Här är det lite mer internationell stämning. På citronmarknaden föreföll mig svenska vara det dominerande språket bland besökarna, i Zoco var det engelska.

Bilderna är från den senare.

Roger tittar intresserad på vad som bjuds ut. 

Och själv  funderar jag på att köpa en present. Ett par kastanjetter målade i läckra färger kanske kan vara något.

På söndagseftermiddagarna brukar svenskar och norrmän samlas till boule i en liten park intill Paseo de la Brisa. Det blev spel på fem banor med fyra spelare indelade i två lag på varje. Tre omgångar spelades med olika lag och banor för varje deltagare.

Roger visar lite olika stilar på hur man kastar ett bouleklot och han fick ett rätt bra resultat, dock inte tillräckligt för pris. 

 

Själv tävlade jag inte. Boule är nämligen något jag aldrig spelat och första gången tycker jag att jag skall spela i mindre sammanhang än i internationella sådana. I stället tittade jag lite på omgivningen. I Spanien finns knappast några hyreshus utan man köper sin lägenhet. 

 

I parken intill boulebanan var det mingel och det fanns öl och vin samt vatten och varm korv att köpa till lågt pris: 50 cent för en öl t ex. 

 

 

På vägen hem gick vi via Playa de la Mata och jag fick några bilder på stranden och Medelhavet. Men det fick bli bad i poolen när vi kom hem.

 

Nästa dag blir det spårvagnsåkning i Murcia och lunch på ett varuhus som gick i blå-gult.


Större bild? Inga problem! Klicka bara med mushjulet på bilden du vill ha större.

Det gällde bara sex tåg

I går skrev jag om att Tågkompaniet tagit hem upphandlingen av trafik med X-Tåget. http://savenfjord.blogspot.se/2013/10/grattis-tagkompaniet.html

Nu visar det sig om man läser Bussmagasinet att det bara var sex tåg de tog hem i avtalet, alltså motsvarande en enda morgons trafik. Å andra sidan får Tågkompaniet bra betalt för denna: 47,2 miljoner kronor.

För det kan väl inte vara så att "Sveriges mest erfarna och kunniga journalist när det gäller bussnäring och kollektivtrafik" (enligt egen utsago här) inte kan skilja på tåg och tågsätt - eller fordon rätt och slätt.

I så fall är han i gott sällskap av X-Trafik som i sitt pressmeddelande inte heller klarar ut den skillnaden.

För den som undrar gäller det alltså trafik för sex Regina-fordon, fyra med tre vagnar och två med två vagnar från den 15 juni 2014. Hur länge framgår tyvärr inte av källorna men det är i alla fall mer än en morgon.

Stilla dagar i Torrevieja, tredje dagens eftermiddag

Efter lunchen gick vi ned till stranden för ett dopp i Medelhavet på Playa de la Mata. Vattnet var skönt och det har var första gången i år jag badade utomhus. På första bilden går Roger just upp ur vattnet.

Vi badade i skift eftersom vi inte ville lämna våra ägodelar obevakade. Så sedan blev det min tur och den kraftiga vågen bakom mig kommer snart som en överraskning.

På väg hem från badet träffade vi Tony och Barbara, som bjöd in oss på kaffe i sitt fina hus.

Från deras altan var det en mycket fin utsikt.

Toypudeln Isa var också med och ligger här i ett hörn och njuter av livet - och solen.

Nästa dag blir marknad och boule. Se nästa blogginlägg från Torrevieja.

Stilla dagar i Torrevieja, tredje dagens förmiddag

Så var det lördag och den här dagen skulle vi ägna åt sightseeing på hemmaplan. Jag läste på den här bloggen att en av mina vänner hade planer på att köpa hus i Torrevieja i stadsdelen Rosaleda. Eftersom det inte var så långt från vårt högkvarter åkte vi dit för att se om vi skulle hitta huset, men det gjorde vi inte. Vi hittade dock ett annat fint hus i området som kanske inte ens var till salu.

Men om Bernt köper sitt hus så får han nära till en bra spansk restaurang. Eller är den inte spansk.

Eller koppla av med ett parti boule med de andra gamla gubbarna i den här vackra parken som ligger alldeles i närheten.

Vi fortsatte in mot centrum och kom till piren. Den är 1 350 meter lång och går rätt ut i Medelhavet. Särskilt vacker skall den vara i kvällsbelysning eftersom den då är upplyst och lamporna syns på långt håll.

Man kan också gå under piren, vilket vi gjorde på återvägen. 

Roger har tagit en bild på mig för dem som inte tror att jag vågade gå upp på piren. 

Så småningom kom vi dock fram till den plats där piren slutar. 

Roger är med all rätt stolt över prestationen. 

För att inte tala om hur stolt jag är. Nu förstod jag hur Göran Kropp kände sig när han bestigit Mount Everest. 

Från piren har man utsikt över hamnen. Eller en liten del av den snarare. 

Ungefär mitt på piren har man gjort en rastplats och man kan studera Carmen Frailes skulptur av den väntande sjömanshustrun.

Men torreviejanerna har missat något. Ett kafé där man kan få något att svalka sin brännande strupe med. Att i centrala Torre inte hitta en enda servering fast man gått en kilometer - och har det dubbla kvar (man skall ju tillbaka också) - är nog något man bara kan råka ut för här. Men väl i land finns det en servering i så gott som varje hus.

Katterna har det lite bättre förspänt eftersom det finns massor med fritidsfiskare nedanför piren. Var och en av dem får sin verksamhet övervakad av minst en herrelös katt, som förstås hoppas på en godbit vid en eventuell fångst. 

Och ibland lyckas det som för de här två som i alla vänskaplighet äter på samma fiskbitar. Men hallå där: inte fiskar man väl upp kattmat. 

Från piren har man också en fin utsikt över havet och centrumbebyggelsen. Det finns gott om lägenheter att köpa här för den som är intresserad. 

I Torrevieja finns två stora saltsjöar och saltet lastas ut via den gröna mackapären till höger i bild. En del av det kommer till oss som vägsalt. 

Det var eftermiddag och efter lunchen blev det bad på Playa de La Mata och kaffebjudning hos en av grannarna. Men det är nästa blogginlägg det.


Slå till på en bild med hjulet på musen på den bild som du vill ha större.