lördag 20 december 2008

Klump i magen

Den här veckan har jag mest gått omkring med en klump i magen och har haft väldigt svårt att sova. Anledningen är inte personlig utan rör tjänsten. I måndags fick jag nämligen besked från Samtrafiken att det blivit fel i deras databas så att de tåg som skall vara inställda under julhelgen mellan Göteborg och Oslo (det vill säga de båda sista i varje riktning julafton, juldagen och nyårsdagen) har varit med i bokning fram till slutet av november. Elva biljetter hade redan sålts men nu har man i alla fall fått tag i nio av dem som köpt och kunnat boka om dem. Men två återstår.

Det värsta är dock att felet också spred sig till den tryckta tidtabellen, så att i denna står det som om tågen skulle gå. Den hade också spridit sig till Västtrafiks reseplanerare, så den som letat efter en tid för hemresa efter julaftonsfirandet har blivit hänvisad till ett tåg som inte går. I tisdags eftermiddag försvann uppgifterna härifrån. Men hur många har kollat tidigare? Att anordna tågen igen är inte att tänka på. Det krävs alldeles för mycket personal för att kunna köra tåg. Personal som redan är skickad på julledigt.

Men det finns en räddningsplanka: buss. Interbus ställer upp och menade att det inte var några problem att få förare som vill köra vare sig julafton, juldagen eller nyårsdagen. Så nu finns det i alla fall en lösning som gör att folk kommer fram till sitt mål, dock inte på det sätt de har tänkt och om de skall åka långt över en timme senare än vad de tänkt sig. Om nu bara informationen på stationerna fungerar. Det brukar den faktiskt göra numera.

Allt detta blev alltså min uppgift att planera. Jag är inte på något sätt ansvarig för felet. Jag har lämnat helt korrekta uppgifter till Samtrafiken. Det är alltså där det blir fel, men det blir förstås jag som får göra jobbet. Inte så konstigt men känns ju rätt bittert när man förberett sig på lite julledigt att få en massa jobb för att städa upp efter andra. Hur det kunnat bli så här: ja, jag vet inte. Det skall utredas. Ett ljus i mörkret är dock att Samtrafiken betalar alla extra kostnader Tågkompaniet får för detta. Det kan sluta på ett sexsiffrigt belopp.

Jag har nog skrivit det förr, men jag gör det gärna igen: jag är mycket imponerad över hur bussbolagen alltid kan ställa upp och hjälpa "konkurrenten" tåget. "Det skall inte vara några problem", svarade Anders på Interbus när jag ringde honom i tisdags.




Som det inte var nog med detta fick jag ett annat bekymmer i torsdags. Lyckligtvis ryms inte hur många bekymmer som helst i ett huvud så det ena tog så att säga ut det andra. Min fars beagle Pajo var ute och jagade rådjur. Klockan 14.30 ringde en bekymrad fader: "Pajo har inte kommit hem än." Efter ytterligare en timme ringde han igen. Han behövde kaffe och lite annat och ville att jag passade den andra beaglen, August, medan han åkte runt och letade. Jag satte mig i bilen och körde den halvtimme det tar att komma till stugan. Mötte min far en bit därifrån. Nu kunde vi i alla fall höra honom skälla. Sedan hördes hans skall och han identifierade sig i pejlen ett antal gånger. Men hem kom han inte. Gick inte att få tag i honom. Klockan 20.00 kom han i alla fall slutligen hemma. Då hade han jagat mer eller mindre oavbrutet i tolv timmar!!

Beklagar att det blev lite trist läsning den här gången. Men det var rätt skönt att få skriva av sig.

Inga kommentarer: