Ulo Maasings ord är glädjande för en som ett halvt liv försökt få branschen att inse att entusiaster är deras bästa vänner. Tyvärr slinter han på tangenterna i slutet av ledaren - för det är väl inte en freudiansk felskrivning: "... då måste man tänka marknad. Och kanske t o m sluta kalla nördarna för nördar utan för entusiaster." Hur var det nu? Är vi nördar eller är vi nördar?
Sedan 1958 har det funnits en organisation för järnvägsintresserade, Svenska Järnvägsklubben. Den kunde alltså förra året fira 50-årsjubileum med en innehållsrik jubileumsskrift där till och med jag hade med en mindre artikel. Den handlar om Postvagnen, ett forum för att diskutera järnvägar http://postvagnen.com/forum/index.php Dock, om man följer debatterna här, så finner man att många av de entusiaster (eller är det nördar) som skriver här inte är järnvägens bästa vänner alltid.
Men så har heller i synnerhet SJ inte heller visat SJK någon större aktning. På 1960-talet och början av 1970-talet var ett medlemskap i SJK något som SJ-anställda höll hemligt. Det fanns flera chefer som öppet sade att de aldrig skulle anställa någon SJK-are. En av dessa chefer visade sig dock inte vara så noga med kontrollen. Alla hans närmaste medarbetare visade sig vara medlemmar. Varför denna rädsla för att utnyttja folks intresse och därmed kunskaper har jag aldrig förstått. Själv har jag heller inte varit i den situationen. Jag fick jobb på SJ mer på grund av mitt järnvägsintresse än för mina formella kunskaper.
Veckan som gått har för min del varit lugn. SJ bjöd på tårta i Göteborg i tisdags i samband med att vi skulle utvärdera hur det fungerat under sommarens avstängning Göteborg-Trollhättan i somras. Vi var rörande överens om att det hade fungerat bra och det utbyttes ömsesidiga artigheter om detta. Bristerna var snabbt avklarade och som vanligt stavades de bristande information. Eller kanske snarare att informationen kunde ha varit bättre. Helt bra lär den aldrig bli. Människan fungerar inte på det sättet.
Resan till Göteborg gjorde jag med tåg. Vi var många på tåget den dagen eftersom förarna på bussen till Göteborg rekommenderade folk att ta tåget i stället. Det var inget självdestruktivt beteende som föranledde detta utan en onanerande lastbilsförare. http://www.bt.se/nyheter/boras/chaufforens-forklaring-till-lastbilsolyckan-jag-onanerade(1538803).gm Efter att ha kört i diket vid Boråstorpet och blivit bärgad kom han bara någon kilometer på motorvägen riksväg 40 innan han plöjde igenom mitträcket och välte med sitt ekipage på den motsatta körbanan. Han blev därmed en effektiv propp i trafiken västerut som fick köra gamla vägen där köer bara var förnamnet och det tog dubbelt så lång tid som vanligt att köra de 65 kilometerna mellan Borås och Göteborg.
Resan hem gjorde jag med buss. Mitt nördiga beteende att fotografera bussar vid Nils Ericsonsterminalen (Nisse-terminalen gemenligen kallad) i Göteborg gjorde nämligen att jag kom i ett trevligt samtal med några av bussförarna på linje 100 till Borås. Eftersom det var gott om plats i bussen och tjejen som körde sade att det inte var några större problem att ta sig fram i den riktningen valde jag bussen framför tåget. Efter Bollebygd infann sig en spöklik stämning. Inte ett enda fordon i den mötande körbanan. Och knappast några i vår körbana heller.
Inte förrän vi närmade oss olycksplatsen. Det var nämligen just då som lastbilen skulle bärgas. Så det var stopp i båda riktningarna. Där stod vi alltså stilla i världens kö, men det löste upp sig på cirka 10 minuter. Lite sent alltså till Borås men chauffösen var lite bekymrad för hon skulle återvända direkt till Göteborg. Gamla vägen.
I går gästades Skavlan i SVT av Anna Anka. Mitt intryck av henne var redan tidigare rätt lågt. Det blev inte mycket bättre. Inte ens Skavlan lyckades få så mycket vettigt ur henne. Men det var trevligt att se min gamle idol Paul Anka sjunga en hyllningssång till sin unga och vackra hustru på melodin My way. Den utstrålade värme och humor. I kväll får vi väl se vem Oldsberg har som gäst. Min förhoppning att det inte blir Anna Anka kvarstår. Men förra lördagens Här är ditt liv med Svennis blev en trevlig tillställning.
Anmärkning: det är Paul Anka som skrivit My way. Sedan snodde Frank Sinatra den. På samma sätt gjorde han med After Shaves Borås Borås och kallade den New York, New York (det återstår lite att kolla där men jag är helt säker på att var så det gick till).
Apropå TV så förstår jag inte TV4:s satsning Kommissarien och havet. Bara den löjliga titeln. Serien bygger på Mari Jungstedts deckare, där handlingen är förlagd till Gotland. Så långt är det bra och även om manusen är förvanska... omskrivna menar jag så var intrigen bra i de två avsnitt som hittills sänts. Men vad i all sin dar hände när man skulle göra inspelningen? Det måste ha gått till så här:
- Vad skall vi göra? Vi får inga skådespelare. Persbrandt och Haber håller på med Beck, Henriksson med Wallander, Andrée gör Fagervik, Jonas Karlsson Mannen under trappan...
- Inga problem. Jag pratade just med tyska teaterförbundet och de har en massa bildsköna skådespelare som kan hoppa in.
- Bra. Men pratar de svenska?
- Nej, men det fixar vi genom dubbning. Och så hörde jag att danska Paprika Steen var ledig också.
- Bra, hon pratar ju svenska.
- Visst, men här blir det mer action om hon får prata danska.
- OK, vi gör så. Men då vill jag ha Inger Nilsson ("Pippi Långstrump") som rättsläkare. Och Frida Hallgren som sexfixerad lärarinna.
- Ja, du får väl det då om jag får peta in Anders Ekborg någonstans men bara i de två första avsnitten.
Lösningen på att många skådespelare pratade tyska tycks ha varit att man inte gjorde några ljudinspelningar i samband med filminspelningen. I stället samlade man alla rollfigurers repliker i ett häfte och skådespelare fick läsa upp dem utan att höra tonfallet i den replik de svarade på. Resultatet blev att dialogen låter som i en dåligt dubbad porrfilm. Sämsta tänkbara amatörteater skulle ha gjort det bättre.
Fast jag blev glad när jag såg rollistan i första avsnittet. Jördis Triebel var med. Ni minns väl Maria från tyska serien Kriminaljouren, där hon gjorde en mycket fin rolltolkning av en ständigt kåt polis. Fast nu var hon med några minuter. Sedan blev hon mördad.
Den kommande veckan innebär ett besök i Göteborg igen. Sedan är det lugnt. Under allhelgonahelgen är vi ett gäng som skall åka veteranbuss till Magdeburg. Det kom an på mig att fixa hotellrum. Det visade sig inte vara det lättaste. Inte nog med att rummen blir någon hundralapp dyrare per person och natt om man beställer i grupp jämfört med att man gör det individuellt utan man måste också bestämma sig fem veckor innan ankomst och sedan får man inte avboka. Resebyrån föreslog att vi skulle boka två veckor innan. Det är bara att hoppas att det finns rum kvar då. Men med den inställningen från hotellen så torde väl det inte vara några problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar