Från början kom den med 12 A4-sidor varje vecka. Hade man glömt att riva av almanacksbladet och var tveksam till vilken dag det var var det bara att titta i brevlådan när posten kom. Då var det måndag. Så småningom varierade antalet sidor med hänsyn till inkommet material. Ibland var det mer än 12 sidor, men oftare tyvärr färre. Utgivningen drogs också ned till mellan 20 och 22 nummer per år.
Tidningen bestod som sagt av bidrag som medlemmarna skickade in. Det var ofta inte särskilt stora nyheter utan mest av typ "Den 18 februari drog nymålade Rc2 1045 tåg 123 mellan Stockholm och Göteborg." Lite mer initierade medlemmar med tillgång till de halvhemliga pappren på SJ maskinavdelning kunde meddela vilka lok som blivit reviderade sedan sist. Och så vidare... För oss tågintresserade var det uppgifter vi inte gärna ville vara utan.
Ånghwisslans största förtjänst var förstås dess snabbhet. Det räckte med att posta sina inlägg på torsdagen för att de skulle vara med i det nummer som kom ut på måndagen. Man skrev på maskin eller för hand och skickade in. I Malmö skrev sedan allt över på elstenciler (kommer ni ihåg dem?).Dock gick det inte lika snabbt sedan. Portokostnaden gjorde att de flesta föredrog att få tidningen som B-post och nyheterna var alltså drygt en vecka gamla när de nådde läsaren.
Lite senare så gjordes ÅW genom att redaktören klippte ihop inkomna inlägg. Man kunde då lätt se vilken skrivmaskin skribenterna hade och också vilka som inte insett värdet av att alltid ha fräscht färgband i skrivmaskinen. Stavfel och grammatiska fel kom förstås också med som det var. Lite senare övergicks till att läsa in tidningen optiskt och då blev i varje fall trycket enhetligt.
Men det var ändå det snabbaste sättet att få nyheter om järnvägen fram till 1996. Då kom nämligen Internet och Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen, där nyheterna bara behövde vara några minuter gamla för att publiceras. Det blev naturligtvis svårt för Ånghwisslan - i allmänhet kallad ÅW - att konkurrera med detta. Ändå har många medlemmar hållit ut ända till nu, men om någon månad kommer sista numret och sedan läggs den ner. Själv är jag tyvärr inte bland dem som hållit ut. Jag gick ur föreningen för cirka tio år sedan.
Jag har Ånghwisslan att tacka för oerhört mycket. Både mitt kommande jobb på SJ och mina journalistiska extraknäck kan jag tacka ÅW för. Det var tack vare att jag skrev där som man på Trafikrestauranger, där jag jobbade när jag började skriva, fick upp ögonen för att jag kunde en del om järnväg. Och detta spred sig till SJ. Det var också tack vare det jag skrev i ÅW som jag började jobba en del för tidningen järnvägar! (observera utropstecknet - kul) och så småningom Svensk Lokaltrafik.
Vila i frid du tidning som lyste upp många dagar och som jag på sin tid alltid läste från pärm till pärm så fort jag kom hem från jobbet. Utan dig hade nog ingen känt till mig i dag.
/signaturen Säv
Edit: jag har nu fått veta att det inte är förrän om ett år som ÅW planeras läggas ned. Den beräknas alltså komma ut till och med första kvartalet 2014. Den hinner alltså fylla 50 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar