Spårvagnarna i Göteborg rostar

Förr i världen såg spårvagnarna ut så här i Göteborg. Inte så bra att köra kanske men det  var ju inte så mycket som kunde rosta på dem. På den tiden fanns nämligen ett underhåll på vagnarna och kanske det också bidrog att konstruktionen inte var så väldigt komplicerat.

I dag ser det ut så här på Göteborgs gator. Eller vill säga: det skulle kunna göra det om inte om vore. Göteborgs Spårvägar har nämligen tagit denna vagn och 37 till i samma serie ur trafik då man upptäckt allvarliga rostskador i underredet. 38 vagnar färre i trafiken är naturligtvis inget som går obemärkt förbi. En extralinje i högtrafik har således helt dragits in och två linjer körs med enkelvagnar i stället. Därtill förstärker man med bussar och extraspårvagnar - var man nu hittar dessa. GP vet mer

Det här är inte bra. Många skäller nu på Västtrafik "som än en gång visar att de inte klarar av trafiken". Västtrafik är dock tämligen oskyldiga. De har inte tillverkat spårvagnarna, det har italienska Ansaldo gjort. De har heller inte köpt in spårvagnarna, det har Göteborgs stads trafikkontor gjort och det är också de som är ägare. Man kan undra vilken kompetens för detta som funnits där. Västtrafik kör dem inte heller och svarar inte för att de får löpande underhåll. Det gör Göteborgs Spårvägar.

I vanliga fall kan man ju alltid säga att det ändå är Västtrafiks (eller vilket länsbolag det nu rör sig om) som har gjort fel för de har gjort en dåligt upphandling. Men hej, det är också fel. Spårvagnstrafiken i Göteborg upphandlas nämligen inte utan den tillfaller automatiskt Göteborgs Spårvägar, som antagligen skickar en väl uppåt avrundad räkning till Västtrafik för detta.

Naturligtvis är resenärerna på berörda linjer hårt drabbade men jag kan inte låta bli att jag tycker lite synd om Västtrafik. De får ta allt skäll från resenärerna och de får ta ansvaret fast de inte kunnat gjort mycket för att förhindra dessa problem.

Jag vet inte på hur många ställen ni läst detta. Medias representanter är nuförtiden rätt rostiga själva, och det gäller tyvärr även fackpressen. Det är i stort sett bara GP:s förträfflige Ulf Nyström och jag som vågar berätta sanningen. Sanningen kan ibland vara obehaglig men vi räds inte...