Veteranbilsfest vid Årås kvarn

Har man en gammal buss från 1945, som vi som är medlemmar i Klubb Gamla 45an i Borås har, så skall den ju också användas för utfärder. En söndag i augusti t ex till något trevligt evenemang.

Vad kunde då vara lämpligare än att åka till Årås kvarn, där det var veteranbilsträff i söndags. Kvarnen ligger inte långt från Kölingared i Mullsjö kommun någonstans mellan Jönköping, Ulricehamn och Falköping. Skall man dit får man inte banga för smala och kurviga vägar och sista biten är det till och med grusväg. Men väl framme får man sin belöning.

Det stora dragplåstret bland veteranbilarna var Änglagårdsbilen. Det är en fransktillverkad Mathis Baby x 65 Torpedo från 1911. Den hörde hemma på Lönnarp, där patron Fahlgren köpte den strax före första världskriget. Den fick registreringsnumret P231 (från 1973 GRA178).

År 1990 dog patronens dotter Kerstin och man hittade bilen i ett hönshus på Lönnarp. Bilen tillföll då Allmänna arvsfonden men genom ett regeringsbeslut om arvsavståelse tillföll bilen den förening som i dag heter Föreningen Änglagårdsbilen. Bilen skall vara världens äldsta bevarade och fullt körklara Mathis.Den är omsorgsfullt renoverad av föreningen.

Varför kallas den då Änglagårdsbilen? Den som ser de tre Änglagårdsfilmerna lär inte hitta den. Däremot hittar de Lönnarp, som i Colin Nutleys filmer "spelar" just Änglagård. Colin Nutley har medgivit att man använder detta namn på bilen.

Kanske inte en bil som man ger sig ut på längre utfärder med men en tur runt området på Årås kvarn kan man ju alltid göra. 

Instrumenteringen är föredömligt enkel. Den enda mätaren är för motortemperaturen och den skymtar bakom rattstången. Gaspedalen sitter i mitten.

När vi kom med vår buss blev vi mycket vänligt mottagna av arrangörerna. Det var inget tvivel om att de uppskattade att vi kom. Vi fick därför bästa platsen på hela utställningen alldeles bredvid Änglagårdsbilen och kaféet.

Busshållplats medför vi själva i bussen. Praktiskt: bara att sätta upp där vi behöver den.

Utställningen av personbilar var grupperad efter tillverkningsland.

Bland de tyska bilarna märktes denna Heinkel Kabine från 1956. Vem har sagt att man måste ha en stor bil. Det räcker ju med en sådan här, som dessutom är registrerad som motorcykel.

 

En brun Volkswagen-bubbla från 1951 med delad bakruta tillhörig Rune Karlsson i Habo, annars mest känd som ägare till veteranlastbilar. 

Vill man köra lite större kan man ju köra Mercedes-Benz 220. Denna är från 1959.

Så var det engelska bilar.Vill man åka stort kan man välja Rolls Royce Silver Cloud från 1965. Någon sa att ägaren till denna bil har ett par Rolls till hemma. Jag vet inte om det är sant.

En Austin Nippy från 1937. Denna bil vann publikens omröstning om finaste fordon. 

En köttbulle - eller Austin A35 som den egentligen heter. Den är från 1957. 

Morris Minor från 1969 i skåpversion. 

Så tar vi några svenska bilar.En svart Volvo PV444 från 1953, dä ä nostalgi dä.

En Volvo Amazon från 1970 är ju också något som är väl värt att drömma om. 

Det andra tunga fordonet var denna, en Scania LS71 från 1958. Den kommer från Mullsjö och namnet Förluståkeriet har inget med åkeriets lönsamhet att göra  utan skall utläsas "För lust".

De amerikanska bilarna var flest och de fick ett eget utrymme. 

En Ford Fairlane från 1955. 

Pontiac Bonneville 1959. 

 Buick Super 1958.

Som alternativ till bil kan man ju också välja en moped. Detta är en Husqvarna Novolette från 1953. Blev man trött på ljudet kunde man stänga av motorn och trampa den som en vanlig cykel.

Och vill man inte ha ett fordon med motor kan man investera i en sådan här: en jigg. Fast då behöver man häst också. Den är tillverkad någon gång mellan 1900 och 1910 av Oscar Ljungberghs Åkdonsfabrik i Skillingaryd.

Ja, det var bara ett axplock bland alla fina fordon som visades upp. Urvalet är helt subjektivt och  rätt slumpartat. Undrar hur många arbetstimmar som sammanlagt lagts ned på allt det som visades. Lite pengar har det säkert också gått åt.


För större bilder: klicka på bilden med hjulet på musen.