Bland dem som utsattes för sådant övertalning var min far. Hans uppgift blev sedan att övertala mig. Han hade ju redan en beagle, Pajo som var 5 år och för övrigt morbror till valparna. Jag gjorde en kompromiss: vi åker och tittar på valparna och så bestämmer vi oss sedan. Det tog väl 30 sekunder sedan vi bestämt oss. Det vill säga att en av valparna hade bestämt sig för oss.
Så blev då min far ägare till Sicko, son till Elvis och Pila. Något av ödets skickelse måste det ha varit för bara ett par dagar sedan Sicko kom till sitt nya hem blev Pajo överkörd av tåget när han var ute och jagade.
I dag fyller alltså Sicko tre år och det skall firas med ett rejält ben i kväll. Men det firas också här i bloggen med några bilder från lunchpromenaden.
Fast det var varmt i dag så det var skönt att sträcka ut sig i gröngräset.
Men man kan ju inte ligga här hela dagen.
Lyckligtvis finns det en bäck utmed promenadvägen. Har kan man blöta tassarna.
Man kan också dricka av vattnet.
Och när vi är nästan hemma behöver man lite extra vila. Det går bra att lägga sig ned på asfalten också.
1 kommentar:
Grattis till den lille spjuvern...och asfalt har en ovanligt skön framtoning att vila på fast vi människor har inte riktigt fattat det än...=)
Skicka en kommentar