En promenad till marknaden i La Mata

Nästa dag i Torrevieja var det onsdag. På onsdagar är det marknad i La Mata. Det är en trevlig marknad, inte så där vansinnigt stor och inte så där förfärligt mycket folk. Från "Kalle Akilles" till La Mata är det ungefär 2,5 kilometer och jag kaxade till mig och sade att jag ville gå dit till fots. Det skulle nog vara nyttigt för mitt onda knä och temperaturen var behaglig: cirka 22 grader. La Mata betyder enligt Google översätt "de dödar". Förklaringen torde vara att det fullständiga namnet är Torrelamata, alltså "dödsporten". Men det är inte så hemskt som det låter. La Mata är en liten trevlig förstad invid Medelhavets strand med cirka 1 400 bofasta invånare varav många skandinaver.

Ett erbjudande från några grannar (och för övrigt efter vad det berättas läsare av denna blogg) om att åka med dem i deras bil avvisades tappert och bestämt. Hade jag sagt att jag skulle gå så skulle jag gå även om jag glömt mina värktabletter hemma. Det var dock ingen ko på isen: i spanska städer är det alltid nära till ett apotek (Pharmacia). Väl i La Mata fanns det tre att välja på bara i den här korsningen.

Konstnärlig gatuutsmyckning finns inte bara i Borås utan också i La Mata. Här är det en tomglasigloo som fått fin utsmyckning. 

På Avenida de los Europeos fanns också detta fina hus. 

Även vi svenskar har fått en egen aveny: Avenida de los Suecos. Den utstrålar svensk karghet och är kanske inte La Matas vackraste gata. 

Danskarna har då blivit bättre lottade för intill danskarnas aveny Avenida de los Daneses ligger denna vackra park.

Så kom vi då så småningom fram till marknaden vid Canal de Acequión där "vendedores del mercado" (marknadssäljare) försökte få oss att köpa deras varor. Ibland billiga, ibland dyra. Ibland av hög kvalitet, ibland av dålig kvalitet.

"Potatisgubbarna" försökte lura av besökarna pengar. Det är några skumma typer som samarbetar och det går ut på att de har tre skalade potatisar med en liten urholkning så att den rymmer en liten röd sten. Typerna lägger in stenen i en av potatisarna i allas åsyn och sedan blandar de och så skall man satsa pengar på vilken potatis stenen ligger i. Om man gissar rätt vinner man en summa pengar. Det är bara det att de fuskar så att det går inte att få rätt. Skulle någon trots allt få det är det med 99,9 procents säkerhet någon av deras kumpaner. Jag har ingen bild på dem för jag har hört att de blir fullkomligt vansinniga om någon försöker fotografera dem. Och närmar sig polisen försvinner de kvickt som attan. 

 

En mycket munrapp tjej försökte få oss att köpa oliver. Jag undrar hur mycket hon egentligen sålde för hon bjöd så frikostigt på smakprov att det väl varken blev något kvar att sälja eller tid till att göra det.

Efter någon halvtimme på marknaden gick vi och tog en öl ("serveza") och så frågade Roger om vi skulle ta bussen hem eller gå. Jag hade ju tappert bestämt att vi skulle gå men jag tog bussen i alla fall. Fast bara på bild. Här lämnar den hållplatsen på Calle Mayor. 

Nu var det bara Roger och jag. Tanja stannade kvar lite till på marknaden och kom efter oss.  Vi valde att gå via den vackra parken Parque Molino del Agua ("vattenkvarnsparken").

Kvarnen är borta nu men som sagt inte parken. Det är en skyddad naturpark med en lågvuxen pinjeskog på sanddyner. Detta gör att man kan få skugga även soliga sommardagar.  Eller höstdagar för den delen.

 

Den gamla kvarndammen finns kvar...

Liksom den inmurade kvarnbäcken - eller är det en kanal - med sina vattenfall. Tyvärr var den tömd på vatten eftersom rengöring pågick. Men eftersom botten är blåmålad syns det inte på bild att den var det.

  

"Den gamle och parken". Roger har tagit den här bilden på mig när jag vilar mig genom att stötta med handen mot muren.

Från bron som skymtar i bakgrunden på bilden ovan ser bäcken ut så här. 

Bäcken slutar - eller börjar beroende på hur man ser det - i ett vattentorn vid Calle Morera.

Kalle Moraeus måste vara populär även i Spanien eftersom han har fått en egen gata (se vid den röda pilen).

 Kartutsnittet från Google maps. Blir större om man klickar på den med mushjulet.

När vi kom ut från parken tog en gullig liten katt emot oss. Den här katten lever farligt eftersom den saknar halsband och därmed kan infångas av kommunens kattfångare.

Fortsättning följer. Tidigare inlägg från mitt besök i Torrevieja liksom från förra årets besök i staden hittar du om du klickar på "Torrevieja" i raden "Etiketter" längst ned.  Eller också här.