"Vi fick ingen information"

Det är rötmånad nu. Förr märktes det i livsmedelsaffärerna men nu märks det mest på landets tidningsredaktioner. De som redigerar, sätter rubriker samt skriver ingresser och bildtexter är på semester. De ersätts av de reportrarna som har sett sina mer meriterade kollegor läsa en lång artikel på 15 sekunder och sedan skriva ihop en rubrik etc på ungefär dubbla den tiden. Därför tror de att de kan göra på samma sätt varför rubriken alltför ofta kommer att hända om något helt annat än vad det står i artikeln. Reportrarna ersätts av unga finniga volontärer, som har en sak för ögonen: det stora SCOOPET. Eller i varje fall att förklara för läsarna att allting är så jävla fel så där i största allmänhet.

För den bransch där jag jobbat och i viss mån jobbar är sommaren tacksam. Alltsomoftast händer det att det blir fel på något tåg eller på någon kontaktledning vid järnvägen. Det händer året runt men vana resenärer ringer då mer sällan tidningen. Men på sommaren är det ovana resenärer och de ser en stor nyhet i detta och ringer tidningen. Där en ovan vikarie också ser det som en stor nyhet. När sådant händer är det viktigaste för vikarien att få tag i någon som säger "Vi fick ingen information". Letar man lite grann så hittar man nämligen alltid någon som a) inte uppfattar den information som ges som information eller b) inte lyssnar på given information. Jag har själv varit med vid stopp på järnvägen där informationen varit föredömlig men ändå någon som varit med på samma tåg har stått i tidningen och gjort tummen ner "Vi fick ingen information".

Vad vill folk då veta? Jo, två minuter efter det tåget har kört på en bil vill de veta hur lång tid det tar innan de kan åka vidare, när de är framme vid sin slutstation, hur det går med tåg de skall fortsätta med och vad det nu kan vara. Något som naturligtvis ingen kan svara på i det läget. I varje fall inte sedan Saida gick bort för många år sedan.

För många år sedan fick jag ett telefonsamtal från en mamma, som hade haft en son som varit på väg till skolan med på ett tåg som kört på en bil. "De fick ingen information". Nu råkade det dock vara så att jag visste vilka som jobbat på tåget och kände väl till deras förmåga att informera. Även andra resande hade vittnat om den föredömliga informationen, och skolan hade samlat alla elever som var med på tåget för ett möte med en krisgrupp så snart de kommit till skolan. Alltså precis som sådant här skall skötas när det fungerar som bäst. Jag frågade därför mamman och gudarna må förlåta mig om jag lät irriterad: "Vad var det som brast?" - "Jo, ingen berättade för barnen vem det var de hade kört på eller hur det gått för honom. Det fick vi läsa i tidningen i morse." I bilen färdades en man som genom sitt yrke var känd i bygden. Han var vid liv när ambulansen hämtade honom och avled på eftermiddagen samma dag på sjukhuset.

I dag krockade två "färjor" (jag vill nog säga "båtar" eller "fartyg") utanför Nynäshamn och genast var det "Vi fick ingen information". Ursäkta mig, men om två båtar krockar så lär man väl ganska snabbt själv kunna inse vad som hänt. Nu var dock inte alla överens om att de inte fått någon information. En herre berättar nämligen i Expressen att högtalarinformationen var bra men "man kunde ju inte lita på att de sa sanningen".

Ge mig tålamod och styrka men gör det fort.