Trevligt i Tidaholm

I går hade jag bestämt mig för att göra en utfärd. Inte till något särskilt mål och inte för att hälsa på någon utan bara att åka omkring för att reta Gröna bilister. Jag hade tre olika alternativ: Bohuslän, Småland och Skaraborg. Jag hade svårt för att bestämma mig varför jag gjorde som min mamma brukade göra i sådana tillfällen. Lade patiens för att få råd. Den sade att jag skulle åka till Småland. Så jag åkte till Skaraborg.

Det blev några stopp på vägen för att fotografera kyrkor innan jag kom till Tidaholm och fann att det var fullt på alla parkeringsplatser. Men då hade jag glömt att titta till höger. Där fanns en jättestor parkering i det närmaste tom bara ett stenkast från centrum. Gick runt och tittade lite i stan och fotograferade några bussar vid Resecentrum innan jag såg en skylt "Vulcanön". Det lät spännande så jag gick dit och såg Tidaholms museum i ett vitt hus. Jag kom ihåg att någon pratat om att det fanns gamla bilar där. Tidaholm var fram till 1930-talet ett känt bilmärke när det gällde bussar, lastbilar och brandbilar. Museet är inrymt i Vulcans gamla tändsticksfabrik.

När jag kommer in så berättar tjejen i receptionen om vad som finns i museet och så lägger hon till:
- Vi har gamla bilar också. När du tittat på allt härinne så säg bara till så skall jag visa var de står.
Jag förstår inte hur hon kunde se på mig att jag var intresserad av gamla bilar. Syns det så tydligt?

Nåväl, jag gick först runt och tittade på den vanliga utställningen. Där fanns lite prylar från den tid det gick järnväg till Tidaholm, ett antal hästkärror, en brandbil, en skolsal och en fabrikssal från Vulcans tid. För att nu nämna lite av allt som fanns att se.

Här fanns också en utställning med fotografen och författaren Åke Mokvists bilder. Bland annat bilder från Grönland och Nordkalotten. Men framför allt fäste jag mig vid bilderna "De ovanliga" efter Mokvists bok med samma namn. Den handlar alltså om människor som valt att leva lite utanför det etablerade samhället. Bland dessa fann jag faktiskt en bekant. Nåväl, bekant och bekant men jag växlade en gång några ord med henne på tåget mellan Göteborg och Borås. Nämligen Helena Langenhed, lokalt mer känd som "flygvärdinnan". Flygvärdinna har hon aldrig varit men väl förestått Kanslishusets restaurang och jobbat på svenska ambassaden i Lissabon. Hon lär ha varit oerhört vacker i sin ungdom. Så småningom drog hon sig tillbaka till Hindås mitt emellan Borås och Göteborg. Där drog hon sig tillbaka till en gård men kom i konflikt med grannarna. Antagligen var det några av dessa som brände ned huvudbyggnaden och hon bodde de sista dryga 20 åren i sitt liv i en arbetarbod där det vare sig fanns värme, el eller telefon. Samtidigt drog hon sig alltmer undan umgänge, men författarna Dan Korn och Åke Mokvist brukade ibland hälsa på henne och vittnar om en mycket spirituell och trevlig kvinna som inte alls sköt skarpt på dem trots att grannarna sa att hon skulle göra det. Helena omkom när hennes bod brann och det misstänks att branden var anlagd. Kanske hon rent av hade blivit mördad innan. Anledningen kan ha varit pengar. Det gick rykten om att hon var rik och det var hon. Bara gården var värd 5 miljoner kronor, som några avlägsna släktingar bråkade om efter hennes död. Varför får man veta om dessa fascinerande människor först när de är borta? Jag hade ju inte en aning om att den milt sagt smutsiga damen på tåget klädd i trasor var något annat än en tokfia, som tidigt hamnat utanför samhället. http://www.tidaholm.se/kultur/bilder/mus/ake_mokvist1_600.jpg

Så blev det då dags för bilarna. Först visades en "långtradare" från 1933 som just gjorts i ordning. Det har varit 15 års jobb för detta. Men nu är den fin:

I den stora (nåja) bilhallen hittade jag bland annat denna brandbil med den sedvanliga Bugatti-inspirerade fronten. Den är från 1929.

Och så kronan på verket. Denna buss är från 1925 och restaurerades under åren 1987-1994. Sammanlagt tog det 3 800 timmar. En buss av samma typ gick på sin tid på linjen Tidaholm-Hjo, varför bussen restaurerades i det utförandet.
Efter att ha sett museet och gått runt i den vackra parken, där Tidan rinner igenom, åt jag en utmärkt buffélunch på den grekiska restaurangen Athena vid Gamla Torget. Rejält tilltaget för 75 spänn: köttfärslimpa med grönsaker och grillspett. De senare så goda att det var nära jag bad om receptet. Den rikliga salladsbuffén kunde man också komplettera med pizzabitar om man ville. Resan gick sedan vidare till Hjo och Göta kanal, men mer därom i en kommande blogg.