Ullared

Du såg väl första avsnittet av Kanal5:s och Strix dokusåpa om Gekås i Ullared i går kväll. I så fall var du inte ensam. Vi var över 1 miljon som såg det. Flest tittare som Kanal5 har haft någonsin på ett program. Ullared suger, som mina yngre bekanta skulle uttryckt det.

Var programmet bra? Dåligt? God reklam? Dålig reklam? Ja, jag vet inte men jag hade i alla fall väldigt trevligt när jag såg programmet. Jag skrattade inte åt Maggan och Gittan utan med dem. Och den där killen (?) i blont hår med sin om möjligt ännu blondare mamma. Vad skall man säga om Rose-Marie som handlar för 50 000 kronor under två veckor medan de bor på campingen och hennes man heller en liter tändvätska på grillen. Han gjorde väl heller ingen hemlighet att lite tändvätska - om än av annat slag - också hamnade i munnen.

Gekås vd Boris Lennerhov gjorde ett mycket gott intryck. Eftersom jag träffat honom ett par gånger i verkligheten kan jag intyga att han gjorde samma goda intryck då. En förbaskat bra chef helt enkelt som känner igen åtminstone hälften av sina 1 050 anställda till namnet. Och hejar på de andra också när han möter dem. Hans företag omsätter nästan 4 miljarder om året. Hans vd-kontor finns inrymt i en liten skrubb längst bort på varuhusets övervåning. Ja, allt är eljest (som de säger i Norrland) i Ullared. Bara en sådan sak som att de bara lägger ned runt 2 miljoner kronor per år på marknadsföring. Då är hemsidan inräknad. Men de annonserar aldrig i tidningarna. De behöver det helt enkelt inte. Kunderna hittar dit ändå.

Boris Lennerhov, vd för Gekås i Ullared

Själv är jag imponerad av fenomenet Gekås men jag har aldrig handlat där frånsett att jag köpte en Internet-access där för - om jag minns rätt - 25 kronor. Men det är väldigt kul att se folklivet utanför affären. Man kan alltså i verkligheten se det vi nu får se på TV. I kommande avsnitt kanske jag kommer med på ett litet hörn. Det är dock inte jag som blir motsvarigheten till Färjan-Håkan. Han som blir det var inte med i gårdagens avsnitt men han kommer. Han heter Ghassan och driver glasskiosk och gatukök på området. SiaLandet heter stället och helt följdriktigt säljer han mest Sia-glass i hela landet. Ni vet den där lilla glassfabriken i Slöinge utanför Falkenberg som drivs i sann entreprenörsanda av familjen Stenström, som också driver Berte Qvarn. Deras dinkelmjöl är landets bästa. Dyrt men bra.

Gekås gör allt rätt men på ett helt annat sätt än alla andra. Det går tillbaka till grundaren Göran Karlsson, som började 1963 men 1967 fick han fart på försäljningen när han började sälja städrockar till damerna för 3,75 stycket i det gamla stationshuset. Rockarna mötte sådan efterfrågan att folk inte kom in i affären utan Göran stod och kastade ut dem till kunderna och bad dem betala till vakten. De fanns bara i en storlek men ville någon ha den lite mindre tog Göran fram saxen och klippte till den så den blev lagom. Förutom städrockar såldes bilrockar till herrarna. Bilrockar? Är det någon som någonsin använt en sådan. Jag har rattmuff men jag har aldrig haft bilrock.

Någon gång på 1970-talet hade Göran Karlsson en konflikt med facket. Han ville inte skriva på avtal. Han menade att han betalade bättre än avtalet ändå. Handels satte varuhuset i blockad. Tidningarna skrev spaltmeter om Gekås. Kunder strömmade dit. Blockadvakterna gick, när de avslutat sitt pass, in och köpte billiga jackor. Efter drygt ett år kom Göran och facket överens. Inte så att Göran skrev på avtalet men han skrev på en förbindelse att alltid ge de anställda minst samma förmåner som i detta. Därmed var konflikten över och båda kunde utropa sig till segrare. Tidningarna skrev ännu fler spaltmeter. I dag har Gekås och facket ett mycket gott förhållande till varann. Och det finns regelrätt avtal.

Göran Karlsson står staty utanför Gekås. Som vanligt med mobiltelefonen intill örat.