Intensiv vecka på kollektivtrafikområdet, del 1

Nu har jag så mycket att skriva om att jag känner mig som schejken som kom in i sitt harem:
- Jag vet vad jag skall göra men inte var jag skall börja.

Busstrejk
Jag börjar med detta med strejkerna som skulle brutit ut i veckan. Fem stycken var varslade varav två på kollektivtrafikområdet. Av dessa bröt bara en ut och den rörde just busstrafiken. Till att börja med är det ganska lugnt: strejken omfattade några av Storstockholms Lokaltrafiks depåer samt Umeå. Men det var tillräckligt för att Aftonbladet skulle ta fram rubrikerna om "Trafikkaoset". På måndag blir det kanske värre då bland annat Jönköping, Gävle och Norrköping drabbas. Har man inte löst det till på lördag nästa vecka så blir det ytterligare utvidgningar och nästan all expressbusstrafik kommer då att stoppas.

Bussarbetsgivarnas vd Peter Jeppsson håller utåt en cool attityd och säger att han väntar på att Kommunal skall ta kontakt, underförstått att de skall gå med på det undermåliga medlingsbudet som i stort sett föreföll vara dikterat av BUA. Med den inställningen så är det inte lätt att nå en uppgörelse och det blir väl så då att man håller på tills alla, inklusive de strejkande själva och arbetsgivarna, blir så trötta att de går med på nästan vad som helst. Som vanligt alltså: en strejk utan vinnare och med bara förlorare.

I torsdags intervjuades strejkdrabbade i radion. Det var de vanliga varianterna av "Vi fick ingen information". Bäst var den herre som gått en halv mil till jobbet på morgonen och på frågan hur han skulle komma hem svarade förfärat:
- Men är inte strejken över då?


Vad saken gäller? Ja, det är inte lönerna utan mer arbetstrygghet och arbetstider. Många bussförare jobbar så kallade delade pass. Det vill säga de kör några timmar på morgonen och är sedan lediga fram till eftermiddagen när de kör ytterligare några timmar. Bor bussföraren långt från jobbet så han eller hon inte hinner hem så blir det 13 timmar borta från hemmet. Det där kan säkert lösas på det vanliga sättet: man sänker ramtiden till 12,5 timmar och så tillsätter man en arbetsgrupp.

Värre är kravet på att bussförarna skall garanteras fortsatt anställning hos det nya företaget om något annat företag efter upphandling tar över trafiken. Det är svårt att lösa när man tänker genom saken. Det är ju t ex inte säkert att det nya företaget behöver lika många bussförare och det finns också rötägg som man inte vill ha med över. Med rötägg menar jag inte bussförare som är fackligt aktiva och inte heller de som blivit utslitna i jobbet och därför är mycket sjukskrivna. Jag menar sådana som alltid är otrevliga mot resenärerna och/eller inte kan köra en vecka utan att åstadkomma plåtskador på bussen.

Om jag blir tillfrågad att vara medlare kommer jag att lägga fram detta kompromissförslag: bussförare skall garanteras fortsatt anställning men vagnförflyttare skall inte beredas sådan. Vilka som placeras i vilken grupp? Ja, något får väl parterna också göra. De får väl tillsätta en arbetsgrupp.

Bussförarna i Södertälje tillhör dem som är uttagna i strejk. (Bilden har några år på nacken).

Lokförarstrejk
Ja, så har den kallats i media. Men det var betydligt fler än lokförare som var uttagna att strejka. Hade strejken kommit till stånd så hade i princip alla pendeltåg runt Stockholm och Göteborg stoppats samt Öresundstågen mellan Malmö och Göteborg. Även röda linjen på tunnelbanan i Stockholm hade stoppats.

Många är förstås glada att parterna kom överens i sista stund och strejken aldrig utlöstes. Bland dessa alla resenärer och en del av dem som skulle strejkat. Allra gladast torde man varit på Aftonbladets redaktion för där hade orden till rubrikerna tagit slut. Kallade man busstrejken i torsdags för trafikkaos så vad skulle man ta till för uttryck nu när nästan ingen stockholmare hade kunnat åka kollektivt till jobbet.

Strejken hade också varit kombinerad med övertidsblockad, nyanställningsblockad och förbud mot att ringa in extrapersonal. Eftersom mycket av svensk spårtrafik på sommaren är uppbyggd av att det finns de som vill jobba övertid hade detta kunnat bli ödesdigert för många tåg. Och om ett tåg som skulle gått Stockholm-Sundsvall fick ställas in för att ordinarie lokförare som skulle kört Stockholm-Gävle hade semester och skulle ersättas av någon på övertid så hade det heller inte funnits något tåg att köra vidare från Gävle eller tillbaka från Sundsvall till Stockholm.

Här var det främst också vad som händer medlemmarna i samband med ett annat företag tar över trafiken efter upphandling som var orsak till bråket. Medlemmarna riskerade att få kraftiga försämringar och de behövde byta arbetsgivare vart tredje år. Enligt Seko.

Hallå där, Seko. Genom att vara vårdslös med sanningen vinner man inget. Hittills har operatörsbyte ofta inneburit att personalen fått rejäla lönehöjningar, upp emot 5 000 kronor. I månaden. Det de hävdade gällde bara ett enda fall, nämligen pendel- och regionaltåg i Västra Götaland. På oklara grunder togs anbudet hem av DSB First. Sedan kom SJ och Västtrafik överens om att SJ skulle ta över tågen och SJ fick köra på löpande räkning. SJ bildade då Götalandståg AB för detta och de som jobbade där fick behålla sina tidigare förmåner.

Nu är det dock så att denna trafik i år upphandlas på nytt och då börjar det hetta till för SJ. Man vill säkert fortsätta med den här trafiken men har inte råd med att betala dessa löner. Bäst alltså att säga upp avtalet med Götalandståg redan nu och sänka personalens löner med upp emot 5 000 kronor.

Detta mystiska handlande från Västtrafik (som i princip gav SJ trafiken utan större försök till upphandling) och SJ själva var alltså det som höll på att utlösa den största tågstrejken sedan 1971. Då strejkade tågledarna (bland många andra statstjänstemän) och i princip all tågtrafik stod stilla i fem veckor.

Nu lyckades man dock prata sig samman sista dagen innan strejken varit ett faktum och tillsatte en arbetsgrupp som skall se över de svåra frågorna. Sekos ordförande Janne Rudén var mycket glad. Jag förstår inte varför. De hade ju egentligen inte vunnit något. Fast kanske han insåg att en strejk skulle snabbt skada Seko och i värsta fall fokusera frågan på fackets vilja att styra och att alltfler medlemmar förlorar sitt förtroende för facket. En debatt som fackföreningsrörelsen absolut vill undvika.

I alla fall rullar tågen nu normalt och många med mig är glada för det.

Pendeltågen mellan Göteborg och Alingsås drabbades inte av strejk eftersom Seko och Almega kom överens.

Jag tänkte också skriva lite om Borås Lokaltrafik, som förlorade upphandlingen av tätortstrafiken i Borås, men det får anstå till ett senare tillfälle eftersom ni säkert är trötta på att läsa vad jag skrivit nu och jag dessutom har annat på gång. Men det kommer...