På kryssning till Grönland del 3: Färöarna

Tórshavn från soldäck
Guiden Alfred visar Europas (?) äldsta trähus i Kirkjubøur

Olavskirken är Färöarnas äldsta kyrka

Typiskt Färöarna med sluttningar ner mot havet. På sluttningarna betar får.

Kvällssolen lyser upp Vestmannasundet

10 juni 2008:

Så kommer vi till Färöarna och huvudstaden Tórshavn. Vi är nu i rätt tid igen och får således dagen på oss. Regnmoln hänger över öarna, men det är tydligen som det brukar vara. Kapten Pedersen berättar att han bara minns fyra dagar då han kom torr till skolan.

Två bussar körs fram för sightseeing. Vi med jämna hyttnymmer får åka i en Volvo Kiitokori och får en underhållande guide, som heter Arnold och pratar lättförståelig danska. Fast danskarna mumlade något om att han pratat svenska.

Arnold kan berätta att det bara finns tre trafikljus på hela Färöarna och att vi skall passera alla. Samt att fängelset ligger alldeles intill öarnas bästa hotell, som levererar maten. Brottsligheten på Färöarna består nästan uteslutande av rattfylleri.

Färöarna har haft god ekonomi genom åren och vägnätet är därför väl utbyggt men vägarna är smala. Vid möte av andra stora fordon tillämpas lika ofta vänster- som högertrafik.

Vi kommer fram till Kirkjubøur, som är Färöarnas kulturella centrum. Här finns såväl en medeltidskyrka som en kyrkoruin. Eller möjligen är det ett kyrkobygge som aldrig blev avslutat. Här finns också Färöarnas äldsta träbyggnad, en väl restaurerad bondgård.

Solen börjar tränga igenom när vi åker vidare och stannar vid en plats med fantastisk utsikt. Fyra rundtursbussar (det låg ett annat kryssningsfartyg inne samtidigt) på en parkeringsplats lagom för en bil är bara det en upplevelse.

Det blir ett par timmar för promenad på egen hand i det vackra Tórshavn, innan det är dags att ta shuttle-bussen ut till båten igen.

Vi seglar sedan ut genom Vestmannasund, där vi kan se betande får på de gröna sluttningarna ner mot vattnet. Många forsar rinner utför bergväggarna.