Ja, inte riktigt men jag kommer att tänka på kupletten av Allan Nilsson i gotländska När-revyn med just den titeln. Den handlade om att han ville ha ersättning för t ex snöskottning och andra förtretligheter som Vår Herre åsamkat honom men han fick inget betalt trots att kyrkoherden hade attesterat. Allan Nilsson är för övrigt mest känd för den gotländska sommarvisan "Summarn kummar" och inte minst som far till Ainbusk-medlemmarna Josefine och Marie.
Ni kanske minns att jag skickade en räkning till Aftonbladet för den irritation de vållade mig genom att publicera en helt igenom lögnaktig krönika, som dessutom kritiserade fel företag. Det var Veolia Transport som krönikören åkt med men all kritik riktades mot SJ. En bekant till mig ilsknade också till och skrev direkt till krönikören. Han fick ett kort svar: "Jag köpte biljetten av SJ och därför kritiserar jag SJ". Bra, då vet jag det. Jag betalade 19 kronor på nätet för att tillgång till krönikan - och en massa annat skit - så jag skall alltså nu skriva en starkt kritisk krönika mot det lögnaktiga företaget Telia, till vilka jag betalar för mitt internetabonnemang.
Jag krävde som bekant tillbaka de 19 kronorna, precis som jag brukar göra hos min kvartershandlare när jag fått en undermålig vara. Skillnaden är bara att kvartershandlaren utan vidare betalar tillbaka vad jag betalat eller ger mig en annan vara till minst samma värde. Dessutom bugar han och ber om ursäkt - och nästa gång jag kommer in beklagar han än en gång det inträffade. Nej, jag har inte ens tänkt tanken att skriva en elak krönika om min kvartershandlare. Utan det jag nu är ute efter är skillnaden mot Aftonbladets attityd. Jag fick efter nästan en vecka ett mejl:
Hej!
Tack för ditt mejl.
Så tråkigt att du känner dig missnöjd. Jag har avslutat ditt Plus abonnemang som nu är giltigt till och med den 7 september. Jag kan inte betala tillbaka dina 19 kronor.
Välkommen tillbaka en annan gång.
(undertecknat med namn på den som skrivit - alltid något.)
Göra rätt för sig finns tydligen inte i Aftonbladets värld. Det skall bara de företag som de själva "konsumentgranskar" göra. Annars!! Ursäkt var tydligen inte heller att tänka på. Utan bara ett tråkigt att jag känner mig missnöjd. Jag kanske övertolkar men jag tycker det låter som om det var mitt eget fel att jag blev irriterad och inte hade Aftonbladet någon skuld i det, inte.
För att nu ingen skall tro att mitt agerande är dikterat av snålhet så kanske det är bäst att påpeka att detta gäller principen. Eller ärligt talat: jag förstod att det skulle sluta så här. Men det är alltid roligt att peka på den som inte har byxorna uppe. Jag överlever de 19 kronorna och till den 7 september så kan jag ju läsa annat som finns på de där plus-sidorna. Problemet är bara att där finns inget jag vill läsa.
Jag undrar bara: hade Aftonbladet trott att vi gifte oss. Det är väl enda gången jag tycker man bör lova något för evigt. Ett abonnemang bör bara gälla så länge man betalt för detta. Det minsta man kan begära är att om det är avsett att gälla tills vidare så skall man åtminstone få kryssa i en ruta att det är så man vill ha det. Till och med hos prästen eller borgmästaren kan man ju säga nej.
För ett tag sedan köpte jag en grammofon (heter det så fortfarande) som kunde spela 78-varvsskivor hos Sparköp i Borås. Det var en bra grammofon, det var bara det att stiftet var trasigt så det gick inte spela några skivor överhuvudtaget på den. Jag ringde dem och blev vänligt bemött: "Vi skickar en ny utan kostnad - så kan du göra vad du vill med den gamla". Nu hade det inte varit några problem för mig att åkt till Sparköps lager och bytt ut den trasiga, så hade de fått tillbaka en vara som en händigare person än jag säkert hade fixat på fem minuter och sparat fraktavgiften. Men se, "så arbetar inte vi" . Och huvudsaken är ju att jag blev nöjd. Dessutom kom den med Schencker till kvartershandlaren 100 meter från där jag bor. Hade de skickat den med posten hade det blivit nästa lika långt för att hämta den som att åka till Sparköps lager.
Men ändå: jag skall sluta handla hos Sparköp. Orsaken är alltså inte dålig service eller dåliga varor (fel kan drabba alla) utan att de har stulit från mig och tjänar pengar på det de har stulit. Vad har de då stulit. Jo, min adress. Min adress är min personliga egendom och den skall inte andra företag sälja utan mitt medgivande, tycker jag. I dag fick jag ett prospekt från ett lotteri, som jag inte är det minsta intresserad av. Lyckligtvis måste de ju numera ange adresskällan - och den var just Sparköp. Så en del av eftermiddagen har jag fått ägna åt att sortera upp det avfall som låg i kuvertet från lotteriet i sådant som kan återanvändas via pappersinsamlingen och sådant som måste gå i "vit påse", det vill säga kuvert, skraplotter och eventuellt någon meningslös pinne som går med som gåva.
Det är ju konstigt att detta oskick att sälja kundadresser får försiggå opåtalat. Jag har försökt intressera Sverker på Plus för det men har inte haft någon framgång. Jag lämnar ju inte mitt namn och adress för att någon annan skall tjäna pengar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar