IQ - för oss som har hög sådan

Jag har tidigare kritiserat sjukvården i Västra Götaland för att det har tagit så lång tid att få besked om vad som fattas mitt onda knä. Men plötsligt hände det. När jag låg på britsen hos sjukgymnasten i dag med nålar i knät ringde mobiltelefonen. Det var doktor Amin (ja, det låter hemskt men hon är faktiskt en mycket sympatisk läkare) som efter bara tio dagar hade tittat på röntgenbilderna. Tyvärr var det inget direkt revolutionerande hon kom med. Problemen beror på förslitning. Hon kommer att skriva remiss till ortopeden, men trodde inte att de skulle "behöva ta fram kniven" (undrar om hon inte är släkt med Idi Amin ändå) utan att det skulle gå att bota med träning och medicinering. Inte för att jag förstår hur en försliten knäled kan återställas med hjälp av detta, men det kanske är något sådant som man brukar få i stället för reservhjul på bilarna i dag. Det vill säga ett slags kit som man sprutar in och så blir allt bra igen. Åtminstone temporärt.

Det där sista låter som om jag skriver om mer pengar till Saab. Regeringen vägrar att bidra med de fem miljarder som behövs för att rädda kvar biltillverkningen hos Saab. I något år eller så alltså. Jag tycker regeringen gör rätt. Det finns ingen anledning att göra samma misstag som vid varvskrisen en gång till. Varven lade ned, många fler än vad som kommer att drabbas vid Saab och deras underleverantörer blev arbetslösa. Men Sverige gick inte under för det. Inte ens svensk industri. I Borås drabbades vi på 1960- och 1970-talet hårt av teko-krisen. Nästan alla i Borås jobbade inom denna bransch tidigare. Nästan alla i branschen blev av med sina jobb. Men Borås gick inte under för det. Staden är lika stor i dag som den var då.

Det är bara att inse att vi i Sverige är duktiga på mycket, men kanske inte att tillverka bilar med lönsamhet. Fortfarande gör Saab (och Volvo) stora bilar när kunderna efterfrågar små bilar. Något som Toyota har tagit fasta på:

Bilen på bilden heter Toyota IQ. Toyota i Borås har flyttat till nya lokaler, som ligger i huset bredvid sjukgymnasten. I några dagar nu har de öppet hus så jag gick in och tittade på bilarna. Satte mig i en IQ och genast kom en trevlig försäljare fram (bilbranschen har tydligen fått en helt annan attityd till kunderna sedan jag köpte min första bil, då jag närmast blev betraktad som något slags paria som besvärade) och frågade om jag ville provköra den.

Om jag ville! Självklart och efter lite formalia så följde försäljaren med mig ut till en splitterny IQ. Jag fick några instruktioner om vad som skiljer denna från andra bilar. Till exempel att man inte skall stoppa in nyckeln i något hål utan det räcker med att ha den i fickan så fixar en trådlös sändare att jag kan starta bilen med en knapp. Sedan var resten i princip självinstruerande. Lite problem med växellådan, där 3-an och 5-an låg alltför nära varann. Men det är ju en vanesak och IQ-n hackade visserligen men förorsakade inte gubbstopp när jag körde på femman i 30 km/tim. Det märkliga med IQ är att den är knappt 3 meter lång men det är i allt väsentligt som att köra en stor bil. Den ligger stadigt på vägen tack vare konstruktionen med ett hjul i varje hörn.

Jag blev alltså en av de första i Sverige som fick köra IQ. Jag svängde ut på gamla riksväg 40, som i dag ligger tämligen öde. Där var det inte sandat, så jag fick fördelen att provköra på vad som bäst kan betecknas som isbana. En kraftig inbromsning och inga överraskningar. Bilen krängde till en aning men höll sig snällt kvar på vägen utan tendens till sladd. Svängradien skulle vara knappt 8 meter och jag provade genom att vända på vägen, som torde vara 9 meter bred. Det gick alldeles utmärkt med bara rattrörelser. Jag behövde inte backa för att komma runt. Det var så roligt att jag gjorde om det flera gånger. Nu var det nog ingen som såg mig men annars måste de väl ha undrat.

Så blev det då motorväg och visst: motorn på 68 hästkrafter var lite ovillig i uppförsbackarna. Men det kommer en ny version med motor på 100 hästar enligt säljaren. På slät mark var det inga problem att få upp bilen i 120 knyck (jaja, enligt mätaren så det kanske bara var lagliga 110) och den gick oerhört stadigt trots den relativt höga farten. Passade sedan på att köra lite i stadsmiljö och det var det roligaste av allt. Bara att vrida på ratten och svänga. Bilen var så liten att man knappt behövde bromsa ens i gathörnen. Lägger man nu till detta en bränsleförbrukning på 4,3 liter per 100 km i blandad körning så står det klart att här har Toyota tagit fram något nytt och bra.

Nu är min Toyota Corolla Verso bara två år gammal så jag behåller väl den ett tag till. Den är för övrigt på verkstad för att fixa plåtskador denna veckan så jag har fått låna en Toyota Auris i stället. Mycket pigg och trevlig bil, men det är klart om man vill glida fram är Corollan att föredra. Men vad skall jag, som nästan alltid är ensam i bilen, ha en bil med sju sittplatser för? IQ har trots sitt format plats för tre vuxna passagerare. Dessutom kan man få in ett barn eller annan småvuxen person. Fast då får man begränsa bagaget till en tandborste per man. En av minsta sorten. Tusan vet om det inte blir en IQ nästa gång. Fast priset, 142 000 kronor, avskräcker. Och den med stora motorn - 1,33 liter - blir väl ännu dyrare. Trots allt är det ju en liten bil. Även om den känns som stor.