Mellan Borås och Falköping är det cirka åtta mil. Det tar ungefär en timme att köra om man väljer den snabbaste vägen och åker riksväg 40 till Tokabro och sedan tar av mot Timmele. Så långt är det i avstånd. Men i tid är det 30 år. I varje fall om man passar på att besöka Rantens Hotell i Falköping. Och det skall man göra. Den som besöker Falköping utan att titta in där kommer jag i fortsättningen att betrakta som mindre vetande.
Detta med 30 år tillbaka i tiden är alltså enbart positivt. För det som skall vara modernt på Rantens Hotell är det. Således finns t ex trådlöst Internet. Och järnvägsstation har man precis utanför dörren. Där passerar två X2000 i timmen utan att stanna. Vill man åka till eller från Falköping med tåg går det dock moderna Regina-tåg, som stannar.
Jag tänker på lunchen, där det är en anda som från gamla Hushållsskolan Margareta. För 75 kronor får man varmrätt, dryck och kaffe. Samt "salladsbuffén". Jag skriver det inom citationstecken för det är betydligt mer än en vanlig salladsbuffé som innehåller grönsallad, tomat i klyftor, gurka på tvären eller i stavar och majs eller bönor. Detta finns men så finns det också räksallad, rostbiff, köttbullar, kycklingbitar... Och ättiksgurka. Minns ni riktig ättiksgurka? Troligen måste man vara 50+ för att minnas detta obligatoriska tillbehör till söndagens kalvstek. På den tiden kalvstek var billigt och kyckling svindyrt. I dag är det tvärtom. Dessutom finns det småvarmt - och varmrätt får man alltså utöver detta. Inte behöver man tveka om man vill ha kokt eller stekt potatis till denna - man får båda.
På hemsidan http://www.rantenshotell.se kan man läsa att hotellet kom till redan 1865. Det är alltså atmosfär i det gamla huset. Nu är det dock så att Rantens framtida historia är osäker. Ägaren Arne Frisell har fyllt 85 år och även om hans hustru Anita är 18 år yngre så kan ju paret inte driva det så länge till. Köpare finns men Frisell vill ogärna sälja till någon som gör om alltsammans till pizzeria eller hamburgerbar. Det gör han rätt i och må hälsan stå honom bi så att han kan fortsätta jobba till han är minst 115 år!
Jag var alltså i Falköping i går för ett möte, och det blev en trevlig resa i den soliga februarimåndagen. När jag körde hem och hade kommit ut på riksväg 40 stod dock en man mitt i vägen och visade stopptecken till mig. Jag stannade förstås och det var kanske lika bra det för det stod Polis på hans gulgröna väst. Det hade hänt en trafikolycka och jag fick vänta i cirka 10 minuter medan bärgaren höll på att få undan de skadade fordonen. Det visade sig vara en mindre olycka där en bilförare kört på en annan, som skulle svänga till höger, bakifrån. Varför inträffar sådana olyckor? Bilföraren i den bakre bilen körde tydligen en sollcellsstyrd bil, för han skyllde på solen. Jag vet inte hur sådana fungerar, men inte är det väl så att de går fortare i starkt solsken. Jag tror nog snarare att det skall stavas bristande uppmärksamhet. Möjligen i kombination med att det finns vissa bilförare som tror att det är blinkersspakern och inte ratten som avgör när de skall svänga eftersom de inte våger slå på blinkern förrän precis i korsningen. Den skall naturligtvis slås på innan man börjar bromsa inför svängen. Därmed inte sagt att bilföraren just i det här fallet gjorde så.
I dag hände det! Det var lång kö till kassan i Coop Forum och det öppnades en kassa till precis som jag kom. Det var bara det att en gammal tant fult trängde sig före där jag stapplade fram med mitt onda knä. Det kanske inte gjorde så mycket, men det var en av den där typen som tror att man skall stå kvar på den plats där man plockat upp sina varor på bandet tills man har betalat. Hon hindrar alltså mig från att plocka upp mina varor och såväl hon som kassörskan får sträcka sig fram med pengar och växel.
Själv betalar jag med mitt KF-kort. Det är alltid samma äventyr. Jag vänder alltid kort bak och fram, sedan blir jag nervös och drar det för fort. Sedan skall jag trycka på OK och slå in min kod och så trycka på OK två gånger till. Tidigare lämnade man bara kortet till kassörskan som snabbt och rutinerad drog det i en läsare vänt åt rätt håll, men det gick tydligen för snabbt.
Sedan blev det en trevlig körning hem. Fast han som trodde att han genom att gasa på skulle hinna före mig i rondellen vid Söderbro fast jag redan var inne i rondellen tog jag en ljuvlig hämnd på genom att slå nytt rekord i att köra sakta i en rondell. Lyckligtvis såg jag också en fotgängare på långt håll som antagligen skulle korsa gatan. Så jag stannade vid övergångsstället och gör man detta på den här platsen så blir man en rejäl propp i rondellen. Övergångsstället skulle mycket väl kunna flyttas fem meter för att undvika detta, men den här gången kändes det bra att någon trafikplanerare inte tänkt till.
Nu är det två dagar kvar till knät skall röntgas i Ulricehamn. Om de inte ringer återbud igen. Men en gammal kollega är ordförande i Sjukvårdsstyrelsen i Västra Götaland så jag vet vart jag i så fall skall vända mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar