Hos tandläkaren

Det började som en bra dag. Solen var upphängd på himlen. Men min hyresvärd Akelius och deras underentreprenörer hade glömt bort att de borde ut och sanda i den rådande blixthalkan. Förr innan Akelius köpte bostadsområdet och de egna vaktmästaren skötte sådant var de ute och sandade klockan 5 på morgonen. Således blev det att använda käppen när jag skulle ut i dag. Är det torrt väglag så behöver jag den inte längre annars. Så lite bättre har ju knät blivit. Har nu börjat prova med Nutrilenk. Har bara hållit på ett par dagar än men det har i alla fall redan hunnit bli bättre. De där naturmedicinerna kanske inte är så dumma. Men de är dyra.

Den fina dagen förstördes dock av att jag hade tid hos tandläkaren. Egentligen hade jag tid den 3 mars, men den dagen skall jag till Göteborg och diskutera trafikstörningar med anledning av sommarens banarbeten Göteborg-Trollhättan. Fem veckors avstängning av tågtrafiken blir det i sommar, tre veckor mindre än sommaren 2008. Så jag fick ringa återbud och hoppades på en ny tid någon gång i april, men tyvärr: de hade en tid över i dag.

Fast nu är jag glad för att jag har det avklarat. Dessutom var det inga hål eller andra problem. Det var lite tandsten som skulle bort och så lite putsning. Det kostade drygt 800 kronor! Min tidigare tandläkare brukade alltid fråga om jag ville ha bedövning innan han överlämnade räkningen. Kanske en idé att ta upp igen. Annars var det rätt bra. Som vanligt hade jag slarvat med tandhygienen men tandhygienisten berömde mig i alla fall och gav några goda råd om hur jag skall sköta mina tänder. Dem skall jag ta till mig -någon gång. Som att skölja munnen med fluor då och då. Snart har det gått ett halvår och jag får en ny tandläkartid. Och då kommer jag ihåg att jag skulle ha följt alla goda råd. Men jag har i alla fall en mycket bra tandhygienist numera. De jag har haft förut har alltid tjatat på mig och gett tillrättavisningar. Det må vara välförtjänt men det är ju inte precis för att bli tillrättavisad som man betalar över 800 kronor .

I kväll var det nypremiär för "Så ska det låta". Det blev ett trevligt program. Sonja Aldén var en av de tävlande och hon är ju aldrig fel. Snygg och trevlig och sjunger bra. Fast den största överraskningen var nog Brolle. Jag vill minnas honom som en lite smådryg typ som sjöng mediokert. Men i kväll imponerade han med Cornelis Hönan Agda och två Elvis-nummer. Jag åkte för övrigt med Brolles taxi i Luleå i somras. Men det var inte han själv som körde utan en jättetrevlig (och snygg) tjej. På något sätt blir man alltid trevlig bemött däruppe. Så när jag kom till hotellet så stod där en kille, som jag inte alls kände, och sa: "Men hördudu, varför tog du taxi? Jag skickade en man till flygplatsen för att möta dig." Det var ju gott och väl, men det hade ju varit bättre om han berättat det för mig också. Så jag sa det i lite småirriterad ton. "Jomenvisst hördudu, här uppe möter vi alltid våra gäster om de har sagt att de skall komma."

I denna veckan började bokrean. Jag hade bestämt mig för att inte köpa några böcker i år. Anledningen är att jag har fullt i bokhyllorna och snart på alla lediga golvutrymmen bredvid dem också. Så hela tisdagen avstod jag, men i onsdags blev frestelsen för stark. Det blev dock bara tre böcker: en om världens största fiaskon, en biografi om Adolf Hitler och så "Svenska skrivregler". Så om ni märker att bloggen nu blir ännu mer litterär så vet ni varför. Undrar om man kan få Nobelpriset i litteratur för sin blogg? Sedan kunde jag inte låta bli att köpa en reabok till på Coop Forum i går: "Tidernas sämsta bilar". Vilken är sämsta bilen: den engelska Reliant Robin med bara tre hjul? Trabant? Fiat Polski? Nej, enligt boken är det Volkswagen-bubblan. Jag vet inte om jag håller med riktigt där. Men motiveringarna är kul. T. ex: "Den har ett så patetiskt värmesystem att det under en kall dag är effektivare att sätta eld på sitt eget hår." Ja, jag minns familjens första bubbla. Där värmen av allt att döma togs direkt från avgassystemet så att man kunde bli koloxidförgiftad om man satte på värmen.

Den nämnda Reliant Robin (plats 8) avfärdas med "en oälskad hög skit". Om Hyundai Pony (plats nr 25) skrivs "Ärligt talat var det ett rejält stolpskott till bil vars enda förtjänst var att den var billig. Förutom förmågan att rosta, vilket åtminstone gav ägaren en möjlighet att få den snabbt skrotad." Och om Renault 9 (plats 29): "Den var så urbota trist att köra att man efteråt inte mndes bilen alls. Risken var stor, om man inte parkerade bilen rakt utanför sin port, att man nästa morgon istället tog bussen till arbetet medan man undrade över varför jobbresan kändes så ovanligt angenäm just idag."

Det var roligt att läsa den här boken. Men säkert inte så roligt som Richard Porter hade när han skrev den eller Johan Tell när han översätte den. Råkar ni se boken på rean så köp den. För den som är det minsta intresserad av bilar och/eller stilistik är det väl använda 59 kronor.

Det skall visst bli soligt i morgon och även på söndag. Då tänker jag åka till Öxnered för att fotografera en schweizisk motorvagn som dras av ett norskt lok. Ingen vanlig syn precis.