Så där en vanlig torsdagskväll

Eftersom min rörelseförmåga är tämligen nedsatt och mina tjänster tämligen dåligt efterfrågade för tillfället har det inte blivit så mycket att skriva om. I dag har jag gjort en sammanställning av kommande banarbeten under år 2009 på sträckan Göteborg-Trollhättan. Det blir avstängt fem veckor under sommaren och en vecka i november. Dessutom en 48-timmarsavstäningen och en 70-timmars. Så mycket bussåka i stället för tågåka blir det. Men hur upphetsande är det att skriva om sådant.

SJ drabbas värre. Det finns ett par tunnlar mellan Norrköping och Katrineholm som håller på att rasa samman. Åtminstone om man skall tro Banverket. I höstas var de således avstängda i tre veckor för reparationsarbeten. Då hann SJ nätt och jämnt med förberedelsearbetet. Nu blir det ny avstäningning i mars, också på tre veckor. Den här gången har man inte alls hunnit med förberedelserna. Forftarande säljs biljetter med nuvarande tider, fast tågen kommer att gå drygt 10 minuter tidigare från Stockholm. Själv kan jag bara sitta som den gamle pensionerade trafikplaneraren på sin bänk: "Där går det en ersättningsbuss men det ger jag fan i. Där går en annan ersättningsbuss men det ger jag också fan i."

I tisdags var jag i alla fall ute på ett reportageuppdrag. Det var ingen längre resa utan det var ett besök hos Säfflebussen. Fast den finns inte i Säffle längre utan i Borås. Och den heter inte Säfflebussen längre utan GoByBus. Men jag hade ett trevligt samtal med deras vd, Stefan Carlén. Om vilken en av hans anställda en gång sa att det finns bara en sak som är dåligt med Stefan. Nämligen att han håller på Elfsborg.

Får se om det blir det svenska uttalet Goby-Buss som blir det förhärskande. Jag minns en presskonferens för drygt 20 år sedan. Det hela var mycket hemligt men man var tvungen att komma i bil. Sedan utsattes bilarna för en procedur som inte ens de som hittar på körmomenten i "Sveriges värsta bilförare" (ni ser väl min gamle vän Ragnar som co-driver där) i TV4 skulle komma på. Det gällde nämligen att köra upp bilen för två plankor in i en stor sporthall. Nu var det inte jag som körde utan en kollega. Och tur var väl det. Nåväl, det som presenterades visade sig vara att bensinbolaget Gulf skulle byta namn. Till Q8. De tidigare Gulf-representanterna, numera Q8-representanterna, var mycket noga med att namnet skulle uttalas Ku-eight (så det lät som Kuwait, fniss!). Det var bara det att det vid frågestunden var omöjligt att få journalisterna att säga Ku-eight utan de sa Ku-åtta. Till sista sa representanterna också Ku-åtta. Och i dag säger väl ingen annat. Fast Gulf har kommit tillbaka. Ett hundratal meter från min bostad finns nämligen en Gulf-mack. Sveriges första för övrigt sedan Gulf blev Q8. Eftersom vi kom från en järnvägstidningen fann vi ingen anledning att skriva något om detta, men jag frågar mig än i dag vad jag skulle skrivit om jag skrivit. En treradig notis om ett namnbyte. Det hade man ju lika väl kunnat skicka ut ett pressmeddelande om. Men byffén smakade bra...

Bussresearrangören Scandorama är i blåsväder. I höstas drabbades de av en akut ekonomisk kris och ett företag från Malta gick in som huvudägare. Men i morse hämtades dess vd och tidigare huvudägare av ekobrottspolisen. Och det han misstänks för är småskaligt bedrägeri i stor skala så att säga. Det är så att när en buss stannar utanför ett näringsställe på sin resa genom Europa är detta inte slumpmässigt utvalt. Utan det är valt med hänsyn till att krögaren där lovar bussbolaget en provision. Inte mycket, en euro per portion eller så, men många bäckar små. Och för Sveriges största bussresearrangör blir det mycket. Nu misstänks vd-n för att ha tagit de här pengarna själv och satt in dem på ett privat bankkonto i Schweiz. Han har själv åkt runt till näringsställena efter avslutad säsong och kasserat in pengarna. Cash is King. Scandorama har 40 000 resenärer om året. Om var och en äter tre luncher så blir det 120 000 euro. Eller drygt 1,2 miljoner kronor per år. Så det är ju inte direkt småpengar även om det är lite småpill som ligger bakom att komma över dem.

Såg första avsnittet i TV:s dramadokumentär om Knutby-morden i kväll. Det måste ha varit en prestation att få ihop något så trist om något så spännande. Vi får väl hoppas det tar sig sedan. Men jag skulle velat veta hur Helge Fossmo tänkte. Nu fick jag bara veta hur sympatisk han verkade och hur församlingen beundrade honom.

I morgon är det fredagen den 13:e. Då kommer jag att bli miljonär. Jag har bara behövt satsa 10 kronor hos Ladbrokes. Sedan krävs det bara att jorden går under i morgon för att jag skall få mina pengar. Den som satsar på att jorden går under fredagen den 13 februari vinner nämligen 130.210 gånger pengarna. Det är dock oklart hur utbetalningen kommer att gå till. Jag har därför mejlat Ladbrokes och bett dem sätta in pengarna på mitt konto redan i kväll. Från i morgon kommer alltså denna blogg att skrivas från annat håll och byta namn till "Staffans tankar från skärselden".

Nu väntar jag besked från min läkare om vad röntgen visade om mitt knä. Får väl försöka ringa i morgon. Så det blir att ställa klockan på åtta, ringa vårdcentralen och knappa in mitt telefonnummer och vänta i nåd på att de ringer upp mig. Samt att de sedan kan be min läkare ringa upp mig. Jag funderar på att skicka brevduvor i stället...