I måndags var jag i Skåne för första gången denna veckan. Målet var Helsingborg och Vest Buss nya anläggning där. Den skulle ligga nära infarten och jag hade kollat på kartan. Som väl var var jag ute i god tid trots att jag stannat för såväl en fika på Hallandsås topp som för en tupplur när jag kommit ned från åsen. Och det behövdes för så mycket fel var det länge sedan jag körde. Kanske man skulle satsa på en GPS i bilen i alla fall. Fast jag blev avskräckt för många år sedan i Danmark. Vi skall provköra den nya E45-an i samarbete med Stena Line och jag har tre minnen från den resan: ett besök på kommandobryggan på katamaranen Stena Charisma, där vi enligt vad som sades var de första utomstående som fick vara med när kapten lade till i hamnen i Fredrikshavn.
Så var det bilarna vi skulle få köra. BMW var samarbetspartner och sedan två raska journalister lagt beslag på sportbilen så styrde jag stegen mot en X5 i stället. Får man inte köra litet så kan man ju alltid köra stort. En ärrad och väl känd motorjournalist och jag delade på körningen av denna. På ditvägen. På hemvägen gjorde vi en deal. Jag kunde ta ett par extra "lille" till frokost om kollegan körde. Han hade inget emot det - tvärtom. På något konstigt sätt hade han fått för sig att han skulle prova hur ekonomiskt det gick att köra en BMW X5. Så i 80 km/tim körde vi på motorvägen och ännu långsammare i uppförsbackarna. Jag har aldrig tidigare tänkt på att det finns så förbaskat många uppförsbackar på norra Jylland. Men så kom han också ner i en förbrukning på drygt en liter milen. Och så finns det de som säger att det inte går att köra SUV ekonomiskt.
Men det var ju GPS detta skulle handla om. Jo, BMW-representanten hade ställt in GPS-en och den började direkt protestera och bad oss vända om. Men så kom vi på att vi körde ju på en helt ny väg och den fanns naturligtvis inte med i programmet. Så småningom lugnade sig GPS-rösten men började visa oss alltmer fel. Det visade sig att det fanns två orter med samma namn cirka tio mil från varann. I den ena av dessa fanns vårt lunchställe. Det var inte den som GPS-en visade oss till. Nåväl, BMW-representanten kom på sitt misstag och letade fram en hederlig vägkarta i stället så vi kom lagom till den första Aalborg Jubileumsakvavit bars fram i en immig flaska. I Danmark serveras snapsarna som de skall: kalla som isbjörnspittar.
Åter till i måndags och Helsingborg. Jag körde runt på Väla och Berga industriområden när jag kände igen byggnaden från bilder jag sett. Nu visade det sig dock att någon industriarkitekt i Helsingborg gjort sig grova pengar på att sälja exakt likadana lador till diverse olika industrier och affärer. Då såg jag på långt håll en massa bussbakar. Där måste det vara! Jag lyckades orientera mig dit och svängde in på gården. Då såg jag att det stod MAN på skylten. Och jag skulle till Vest, som säljer Irisbus. Ut igen, lite småsvärjande och aningen stressad. Klockan började närma sig 10. När jag såg en skylt som det stod Iveco på. Iveco tillverkar chassierna till Irisbus. Det visade sig att det bara var något hundratal meter att köra.
Jan Åke Stigborg tog emot mig och vi hade ett trevlig samtal och åt sedan en god lunch - purjolökslåda med bacon - på Kavalleristen. Mer om bussarna och samtalen kommer i april-numret av Bussbranschen. Sedan var det en bilresa hem i det soliga vädret. Kändes som om våren kommit till Skåne. Jag stannade till i Ängelholm för en fika i den trevliga restaurangen som ligger i ena hörnet av stationshuset. Men tyvärr: den visade sig vara stängd för att personalen var på utbildning. Vi får väl hoppas att de lärde sig att baka ännu godare bakverk och brygga ännu godare kaffe. Det fick bli Rasta i Spannarp i stället. Av barmhärtighetsskäl förbigås detta besök med tystnad.
I tisdags var jag i Skåne för andra gången denna veckan. Nu gällde det Malmö och ett möte med Banverket. Sammanträdet avverkades på en trekvart. Att järnvägen i dag är en konkurrensutsatt verksamhet märks alltmer på dessa möten. Älmhult var mer än fullsatt. Älmhult är alltså namnet på möteslokalen. Nya för den här gången var ett par danskar, eftersom DSBFirst numera kör Öresundstågen mellan bland annat Malmö och Göteborg.
Gör man en tågresa finns alltid något att berätta. Den här gången att tre tåg av fyra var i rätt tid. Fast det höll på att gå illa för tåget mellan Borås och Alvesta. När vi kom till Aplared hörde jag att lokföraren signalerade ett antal korta signaler. Det brukar betyda älg på spåret och att lokföraren ger många korta signaler är för att det skrämmer bort älgarna bättre än enda lång signal. Så jag tittade ut och såg precis vid sidan av tåget en ståtlig älgtjur. I Alvesta visade det sig att lokföraren var en gammal bekant från min tid vid SJ så jag frågade honom om detta och han berättade att det hade stått tre älgar på spåret. Han var övertygad om att han skulle klippa till en av dem, men allt gick bra. På X2000-tåget vidare mot Malmö hände inget annat än att jag blev serverad en andra frukost vid 09.30-tiden. Men den ingick i biljettpriset.
Mötet i Malmö var utsatt till klockan 13.00 och smörgåstårtan - en anledning god som någon att besöka dessa möten - från klockan 12.00. Eftersom jag kom till Malmö redan vid 11-tiden så gick jag runt vid centralen och fotograferade när en kollega råkade komma förbi och berättade att mötet var framflyttat. Tack för att han råkade komma förbi, annars hade jag missat smörgåstårtan. Eller mötet. När mötet skulle börja var vi redan färdiga och jag skulle haft fyra timmar i Malmö innan det bokade tåget skulle gå. Jag ringde därför SJ och bokade om till X2000 via Västkustbanan.
- Finns det några platser kvar?
- Jo, det finns ett par platser kvar på det tåget.
Det senare var en klar underdrift. Förstaklassvagnen var inte mer än halvbesatt. Sällan man råkar ut för det på X2000 numera.
Så var det byte i Varberg till motorvagnen mot Borås. I Veddige meddelade föraren att vi skulle få vänta fem minuter på ett tågmöte. Jag tyckte mig känna igen lokförarens röst och gick därför fram för att se vem det var. Det visade sig vara en tidigare tågmästare som omskolat sig till lokförare och nu körde på sin första månad. Men han gjorde det bra. Dock hade han tidigare på dagen råkat ut för en maskinskada och det var hans havererade fordon som ställde till det för våra mötande tåg. I Skene var vår försening inkörd men då fick vi på nytt vänta på ett mötande tåg och blev 8 minuter sena till Borås.
Nästa vecka är det TUR-mässa i Göteborg. Det kommer in en massa i mejllådan om sådant som de vill att man skall besöka. Det är ju skönt att man är eftersökt men vis av tidigare mässor vet jag att man inte hinner med så mycket. Nu har jag ju dessutom ett ont knä att ta hänsyn till. Men några saker är ju obligatoriska. Bland annat får jag inte missa när Svenska kyrkan bjuder på vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar