Mer Bauhaus

Vår ciceron Sandra visade oss vidare runt i Bauhaus och vi kom till aulan. Theater som det heter på tyska. Eller om det var tortyrkammaren. Stolarna var nämligen gjorda i Bauhaus-design och för mig som är allergisk mot design var de en plåga att sitta i. Dessutom var jag rädd för att de inte skulle hålla för mina 96 kilo (eller 93 enligt vågen i hotellrummet). Vi var bara tolv stycken i en lokal som rymmer minst tio gånger så många. Hur de här stolarna skulle upplevas efter tre timmars grundlig tysk föreläsning i en fullsatt lokal törs jag inte ens tänka på.

Sedan gick vi vidare till cafeterian. Långt innan MacDondalds kom på att man genom att utforma möblerna så ogästvänligt som möjligt får större omsättning (eftersom folk inte sitter så länge) hade Bauhaus kommit på det. Borden är så höga att det underlättar ätande av soppa utan spillande. Det blir nämligen väldigt nära från tallriken till munnen.

Vi fick också möjlighet att studera Bauhaus-arkitekturen ovanifrån:
Bernt är "Sveriges gladaste man" enligt hans blogg och visitkort. Och visst måste man ha en positiv grundinställning i livet för att se ut som om man trivs i dessa designmissfoster till stolar. Men det var faktiskt bekvämare att sitta i dem än det ser ut.

Så höll jag - eller var det Torsten - på att bli frångången av övriga gruppen eftersom jag hittade en toalett, givetvis även den i Bauhaus-design. När jag sedan skulle gå nerför trappan så var den blockerad av en tysk grupp som satt i den för ett gruppfoto. Men långt bort såg jag att min grupp var på väg att lämna skolan. Ut i snålregnet och så småningom kom vi till de Meisterhaus, som ritades 1925-1926 av Bauhaus grundare Walter Gropius.

Det var fem sådana hus, om jag nu inte missade något, och vi var inne i de flesta av dem. Nu började det dock bli dags för lunch och minsann var inte restaurangen också byggd i Bauhaus. Det var nästan så att jag skulle föredragit byggvaruhuset.

Genom att klicka på bilderna blir du slagen med häpnad.