Ännu en vecka har gått från vår tid. Och i morgon börjar en ny vecka "som ren og obrugt står" för att travestera Alf Prøysen. En vecka, som om det nu går som jag har tänkt, skall innebära att jag tillbringar senare delen på en studieresa till Sachsen-Anhalt i Tyskland. Jag har varit där förut utan att veta att jag var i Sachsen-Anhalt. Wernigerode i Harz hör till området och likaså Halle (an der Saale). Av reseprogrammet att döma blir det mycket trädgårdar och mycket att gå. Samt faktiskt lite cykeltrampning.
Jag har inte trampat cykel på 35 år - om man undantar motionscykeln på gymet - så det skall bli spännande. Lika spännande som när jag gjorde lumpen. Då hade jag inte cyklat på fyra år men väl åkt moped. Att då sätta sig på cirka 100 kg oväxlad militärcykel med bromsar som krävde lika lång betänketid som fanjunkarn, och dessutom gnällde lika mycket, innan han betalade ut dagpenningen var inte det lättaste. Jag klarade mig ända till jag hade kasernvakten. I vaktens uppgifter ingick att hissa flaggan vid överstens bostad. Mina kompisar hade sagt att om jag får det uppdraget så var i god tid, så du inte möter översten får då måste du hälsa och göra anmälan. Jovisst, det var bara det att vaktchefen fem minuter före klockan 8 kom på att han glömt beordra någon till uppdraget:
- Sävenfjord får hissa flaggan hos översten.
Det var bara att hämta ut flaggan, ta fram en cykel och cykla dit. För en tränad cyklist skulle det ha tagit tre minuter. Jag hade två och en halv på mig. När jag i rasande fart kom genom grindhålet till överstebostaden mötte jag förstås översten. Han hoppade piggt - och vant - åt sidan. Att hålla flaggan i en hand, i styret med en hand och göra honnör med en hand samtidigt som man inte körde på översten och gjorde anmälan "Överste!! Kasernvakten. Min uppgift är att hissa flaggan." Det kräver simultanförmåga. Jag klarade det och hörde översten ropa "Tack. God morgon!" cirka 100 meter bakom mig. Sedan kan man ju undra varför man skulle behöva tala om något som borde varit uppenbart för vilken människa som helst. Men detta var det militära.
Nu skall jag alltså cykla i den del av Tyskland där Martin Luther och Walter Ulbricht härjat före mig. Det blir tydligen inte så mycket Luther på resan trots att vi är i Lutherland. Men jag minns när jag var i hans födelsehus i Eisleben och guiden berättade att familjen från början hette Luder. Vi var många som hade svårt att hålla oss för skratt. Ändå finns det många svenskar som är övertygade om att Martin Luther var en tråkmåns. Det är ett missförstånd och det var väl snarare Gustav Vasa och Olaus Petri som i vårt land införde det som brukar kallas "den lutherska andan". Luther var en glad gamäng som förförde en nunna och gifte sig med henne och gärna tog sig ett glas vin i glada vänners lag. Samt tyckte att det kunde vara lagom att ha sex två till tre gånger i veckan. Det var ingen begränsning utan mycket mer som annars ansågs normalt - i den mån någon överhuvudtaget talade om det.
Påminner mig om de gamla gubbarna utanför ålderdomshemmet:
- Klarar du av det där nuförtiden?
- Jodå!
- Ett par gånger kanske till och med?
- Jodå!
- Vilken gång tycker du är bäst?
- Den på våren.
Annars har inte så mycket hänt sedan sist. Det har varit en sådan där vecka där jag efteråt knappt kommer ihåg vad jag har gjort. Låt se: i onsdags var jag och klippte mig. Gratis den här gången eftersom var tionde klippning är fri. Sedan var jag för att hämta videon. Reparatören förklarade att han först måste laga primärenheten för minst 1 000 kronor. När han väl gjort det så kunde han börja undersöka sekundärenheten. Och vad det skulle kosta visste han inte eftersom han måste undersöka den först. Jag betalade honom 400 kronor för undersökningen och bad honom skrota resterna. Samt fick tillbaka bandet som satt i. Har hittat en ny maskin med VHS på nätet. Det börjar bli svårt med sådana annars. Liksom kassettbandspelare. För att inte tala om rullbandspelare. Eller magnetofon som det hette när jag var ung. I skolan hade vi till och med en trådbandspelare. Det som var inspelat på tråd gick inte att uppfatta. Så mycket mer uppfattade man det som kom ur lärarens mun när han upptäckte att hela tråden hade trasslat till sig. Tänk ett tilltrasslat kassettband och så hundra gånger värre! Tacka vet jag CD-skivor. De trasslar inte. De lägger av helt i stället.
I torsdags hjälpte jag min far att flytta ned till sommarstugan. Lite senare än tänkt på grund av trafikolyckan men lite tidigare än andra år på grund av värmen. Så nu går han där nere och trivs med sina båda beaglar. Och i fredags passade jag på att göra lite hemjobb för Tågkompaniet. Det är nackdelen för oss pensionärer att helgdagar inte avviker från vardagar. Så först när jag försökt ringa ett par samtal till befattningshavare som jobbar kontorstid kom jag på att det var helgdag. Men på något sätt imponerar det säkert att man skickar ut mejl som är daterade den 1 maj. ("Jobbar han jämt?") Jag minns en chef jag hade en gång som alltid svarade på mejl mellan 2 och 3 på nätterna. Man kunde ju undra om han inte kunde organisera sin tid men jag blev bara imponerad. Å andra sidan är det lätt att imponera på mig.
I kväll började Hedebyborna att sändas i repris i SVT1. Den TV-serien är som ett bra vin. Den blir bara bättre och bättre med åren. Tänk att återse skådespelare som Ingvar Kjellsson, Tor Isedal och John Harryson. Därtill en mycket ung Allan Svensson och en lika ung Nina Gunke. Och en ganska normalviktig Peter Harryson. Det blir 17 avsnitt till. Jag ser fram mot dem alla.
Jag återkommer med en berättelse om resan till Tyskland när den är avklarad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar