Påfågel
Häger
Svart svan
Efter gondolfärden gick vi genom parken igen och hittade den obligatoriska suvenirbutiken. Jag föll för en blå Trabant, dock inte i fullskala. Men jag har alltid velat äga en Trabant. Jag var nära att köpa en (i fullstorlek) billigt när jag kom förbi på Berlin på en bussresa 1990 men den grinige bussföraren vägrade att låta mig ha den i bagageutrymmet på bussen. Så det blev inget av med den affären.
Nästa park på programmet var Luisium. Nu var dock gruppen trött, men inte tröttare än att de valde att cykla därifrån halvmilen till hotellet. Det vill säga alla utom vi gammelgubbar: Bernt och jag. Vi tog ett glas whisky i stället så vi fick lite motion åtminstone i ena armen. Jag hade ju dessutom mitt knä att skylla på. Jag trampade i dag 3 kilometer på motionscykeln på gymet. Det var i princip vad jag orkade.
Kvällen sedan ägnades åt inköp på det närbelägna Kaufland. Många tyskar hade kommit på samma idé så det var långa köer till kassorna. Men tyskarna skilde sig från oss genom att de handlade mat. Middagen var på en restaurang en kvarts promenad från hotellet. Jag tyckte att matstället hette Bauhaus - och tänkte vända igen - men så såg jag att det stod Brauhaus (brygghus). En trappa upp serverades vi något köttstycke som på något sätt hade rest på sig. Precis som vi kom in bröt ett intensivt åskväder ut. Precis som vi gick ut upphörde åskvädret och regnet. Tur som tokiga igen.
I morgon åker vi till Magdeburg och Tysklands (kanske hela världens) galnaste hotell.
Dagens blogg blir en liten lektion i biologi. Nämligen olika fåglar. Jag känner kanske igen tio fågelarter. Här är fyra av dem som jag är hyfsat säker på att jag känner igen. Men om det nu skulle vara en tutuggla eller smörgås i stället för det jag skrivit så mottages kommentarer tacksamt. Kommentera gärna om jag skrivit rätt också. Om min gamle biologilärare lever skulle det vara kul att visa att jag ändå lärde mig något.
Efter gondolfärden gick vi genom parken igen och hittade den obligatoriska suvenirbutiken. Jag föll för en blå Trabant, dock inte i fullskala. Men jag har alltid velat äga en Trabant. Jag var nära att köpa en (i fullstorlek) billigt när jag kom förbi på Berlin på en bussresa 1990 men den grinige bussföraren vägrade att låta mig ha den i bagageutrymmet på bussen. Så det blev inget av med den affären.
Nästa park på programmet var Luisium. Nu var dock gruppen trött, men inte tröttare än att de valde att cykla därifrån halvmilen till hotellet. Det vill säga alla utom vi gammelgubbar: Bernt och jag. Vi tog ett glas whisky i stället så vi fick lite motion åtminstone i ena armen. Jag hade ju dessutom mitt knä att skylla på. Jag trampade i dag 3 kilometer på motionscykeln på gymet. Det var i princip vad jag orkade.
Kvällen sedan ägnades åt inköp på det närbelägna Kaufland. Många tyskar hade kommit på samma idé så det var långa köer till kassorna. Men tyskarna skilde sig från oss genom att de handlade mat. Middagen var på en restaurang en kvarts promenad från hotellet. Jag tyckte att matstället hette Bauhaus - och tänkte vända igen - men så såg jag att det stod Brauhaus (brygghus). En trappa upp serverades vi något köttstycke som på något sätt hade rest på sig. Precis som vi kom in bröt ett intensivt åskväder ut. Precis som vi gick ut upphörde åskvädret och regnet. Tur som tokiga igen.
I morgon åker vi till Magdeburg och Tysklands (kanske hela världens) galnaste hotell.
Om man klickar på jåglarna blir de lite större.
- Tror du att Bellman skulle ha varit så märkvärdig om han levat i dag?
- Ja det är klart han skulle ha varit. Han skulle ju ha varit mer än 250 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar