Mitt knä fortsätter värka och det blir bara mycket, mycket långsamt bättre. Nu gör det i alla fall normalt inte ont när jag går, men jag haltar rätt illa. Några längre promenader är således inte att tänka på.
I stället blir det mycket tid framför TV-n. Men nu har jag sett igenom allt jag spelat in de senaste månaderna så nu är jag beroende av TV:s ordinarie utbud. Och det är inte så mycket så här års. I kväll blir det bara Snillen snackar. Inte för att det är ett bra program men det har blivit en vana att dricka kaffe framför TV-n och något måste man ju då se. Och nu kanske jag får tillfälle att läsa alla tidskrifter och böcker som samlats på hög.
I dag såg jag en underbar film, som jag spelade in i november. Psalmer från köket hette den. Kommer den igen eller ni ser den i videobutiken så missa den inte! Det handlar om hushållsforskningsinstitut som kartlagt hur husmödrar rör sig i köket. Utifrån detta har man så konstruerat ett kök som innebär så få steg som möjligt (något som skulle passa oss knäskadade också). Men hur rör sig ensamstående män? För att hitta svaret på detta skickas ett antal observatörer till en liten by i Norge, där det bor många ensamma män. De åker dit i en lång karavan av Volvo PV med en husvagn av ägg-typ bakpå. Utanpå husvagnen finns observationsstolen: observatören skall sitta högt över golvet nära taket så att han se bra.
Observatören Folke Nilsson - mästerligt spelad av Thomas Norström - får inte ha någon social kontakt med "värden" Isak - lika mästerligt spelad av Joachim Calmeyer. Isak är en gammal grinig man, som ångrat att han ställt upp på undersökningen, och är mycket tvär i början. Det finns således inte mycket att observera. Mannen är nästan aldrig i köket utom när telefonen ringer. Man han svarar aldrig. Det räcker med fyra signaler för att han skall förstå att det är grannen som vill komma över på kaffe. Ett samtal kostar "43 øre". Så småningom utvecklas i alla fall en vänskap mellan de båda vännen, något som alltså inte är tillåtet. Ja, jag skall inte berätta hur filmen slutar utan ni får se den själva. Det är väl använda 90 minuter.
Jag läste i Språktidningen, för övrigt en utmärkt tidning, att det startas 100 000 bloggar. Om dagen! Och det blir allt svårare att få läsare till dem. Fast, stod det, det finns olika kriterier för vilka bloggar som blir besökta. Och att rätt stavning inte är ett av dem. Men krönikören läser helst bloggar som är språkligt korrekta. Nu finns viserligen inte i den här bloggen alldrig några stavvfel ändå men det är ju bra att veta att läsarna inte bryr sig om ifall det skulle finnas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar