torsdag 31 juli 2008

Är det konstigt att man längtar bort nån gång?


Den här bilden föreställer Qeqertarsuatsiaat på Grönland. Eller Fiskenæsset som är det danska namnet. Jag vet inte om ni ser den norska TV-serien "Där ingen trodde att någon skulle kunna bo" men jag gör det i alla fall. Fast jag borde inte för varje gång jag ser dessa som bor långt från allting annat och ibland utan riktig väg så får jag en sådan längtan att bosätta mig så jag också. När jag förra året åkte med Hurtigruten var vi i land på en liten ö som heter Støtt. Sedan dess har jag funderat på om jag inte skall bosätta mig där.
Men nu har jag fått en ny favorit, nämligen platsen på bilden. 160 invånare som bor i trähus, vilka verkade milt sagt dåligt isolerade. Och som livnär sig på fiske samt göra hemslöjd (inte på flaska dock) som de säljer till de besökare som någon enstaka gång stiger i land i deras lilla by. Och grönländarna är kända för sin gästfrihet. Så det hände att de ropade på oss när vi gick på bygatan - eller snarare bystigen - att vi var välkomna att komma in och titta hur de hade det.
Jag funderade på att missa gummibåtarna ut till vårt kryssningsskepp och se vad som skulle hända. Om man skulle bli inbjuden att sova över hos någon familj och framför allt om det är sant att man då får låna hustrun att ha med sig i sängen. Men jag blir allt mindre äventyrslysten med åren och så har jag kommit till den ålder då middagen är viktigare än allt annat. Och den ville jag ju inte missa.
Men vem vet: en dag kanske jag flyttar till Qeqertarsuatsiaat. Bara att ringa till Borås Tidning och ställa om prenumerationen dit vore ju något att se fram emot.

Inga kommentarer: