torsdag 31 juli 2008

Jag har fått konkurrens

Attans! Jag som hade tänkt att använda den här bloggen till att göra upp med min gamla arbetsgivare SJ. Inte för att jag har så mycket att göra upp med dem om, jag tycker nog jag blev bra behandlad som SJ-anställd. Men jag tror det var Lennart Hyland som sa: "Jag har inte mer att tacka Sveriges Radio för än vad de har att tacka mig". Samma sak skulle jag kunna säga om SJ, men å andra sidan. Det kan nog så gott som varje "retired" säga om sin tidigare arbetsgivare.
Nåväl, jag började ju i går med en kritiskt granskande krönika om SJ och deras service. Och tänkte fortsätta med några andra så småningom. Men nu har Aftonbladet snott hela idén och startat en gigantisk hatkampanj mot SJ. Så jag får väl ligga lugnt ett tag. Och att försöka åtala Aftonbladet för idéstöld går väl inte heller eftersom de onekligen var först.
- Konkurrens är bra, brukar alltid just SJ säga. Och visar det i praktiken också så länge det är konkurrens som gynnar dem. Det är det sällan det är så.
Det blir lite komiskt när Aftonbladet i ingressen till en intervju med SJ:s ordförande Ulf Adelsohn (ni minns han med bastkjolen, va, han som var moderatledare och landshövding i Stockholm förut):
SJ:s vd visste inte att sex av tio tåg mellan Stockholm och Malmö var försenade i maj.
Nu ställer Aftonbladet hans chef, styrelseordföranden Ulf Adelsohn, mot väggen.
Är det okej att fyra av tio tåg mellan Stockholm och Malmö är försenade?

Jag citerar inte Adelsohns svar. Ni förstår säkert ändå vad han svarade. Men läs det kursiva en gång till. Har SJ förbättrat punkltigheten så kraftigt på bara den tid det tar att läsa en rad?
Den 1 juli i år kunde en företeelse som heter Banverket fira 20-årsjubileum. Under dessa 20 år tycks de på något vidunderligt sätt ha hållit sin existens hemlig för större delen av landets journalistkår. Det är så mycket konstigare eftersom de flesta andra människor vet att det är Banverket som har hand om allt som har med banan att göra: signaler som krånglar, elledningar som ramlar ner, broar som inte går att få tillbaka i sitt läge efter lyft, tunneltak som hotar rasa in och allt vad det nu kan vara. Åt allt detta kan SJ inte göra ett skvatt. Men det tycker tydligen Aftonbladet för alltsammans klumpas ihop som SJ:s fel. Visst, SJ kan aldrig komma ifrån att det är de som har ansvaret för sina resenärer och att de blir omhändertagna när något som Banverket svarar för händer.
I läsarnas kommentarer i Aftonbladet kan man läsa om ett geni, som missade tåget till Karlstad för att han inte hann byta från bussen i Hallsberg. Nu vet jag inte vad som hände men antingen var bussen försenad eller också åkte han med alldeles för liten marginal. Vems fel tror ni han tyckte det var? Jo, SJ:s förstås!
Lite positivt finns också att säga om Banverket. I söndags spårade ett godståg ur mellan Grästorp och Vara och ställde till stora skador. (Godståget kördes inte av SJ - de kör nämligen inga godståg.) Det pratades först om en veckas trafikavbrott men nu har Banverket rappat på så att trafiken av allt att döma kan öppnas redan i morgon. Duktigt jobbat i värmen!
Dagens stora problem: varför finns det resenärer som får tågbiljett som hänvisar dem till att vänta ett par timmar i värmen i Öxnered? När andra som köper biljett på samma sträcka inte får det utan där förläggs väntetiden till Göteborg, som i varje fall är en bra mycket humanare plats.
För övrigt börjar jag bli trött på värmen. Och ännu mer trött på alla som talar om att vi har ett så fantastiskt väder och det är så bra för oss. Vi är många som inte mår så bra när det blir varmt, men vi skall tydligen gå in och gömma oss bakom någonting kallt (duger en stor whisky?) och hålla tyst. Så jag gör väl det då!

1 kommentar:

Johan sa...

Aftonbladet är ju skrattretande. Om några månader, eller något år, så kommer Aftonbladet att skriva upphetsade historier om klimatförändringen eller om trafikdöden eller något annat. Den blaskan är lika ombytlig som en kvinnas sinne.

Tyvärr är det väl ändå så att det de skriver passar ihop med mångas erfarenheter av tågresor. Aftonbladet beskriver en verklighet som är ungefär som läsarnas egna värsta upplevelser på tåget, fast uppskruvade flera snäpp till i jobbighetsgrad.

Så svensson fortsätter tro att bredare motorvägar är Den Enda Vägens Politik.