Stilla dagar i Torrevieja, tredje dagens förmiddag

Så var det lördag och den här dagen skulle vi ägna åt sightseeing på hemmaplan. Jag läste på den här bloggen att en av mina vänner hade planer på att köpa hus i Torrevieja i stadsdelen Rosaleda. Eftersom det inte var så långt från vårt högkvarter åkte vi dit för att se om vi skulle hitta huset, men det gjorde vi inte. Vi hittade dock ett annat fint hus i området som kanske inte ens var till salu.

Men om Bernt köper sitt hus så får han nära till en bra spansk restaurang. Eller är den inte spansk.

Eller koppla av med ett parti boule med de andra gamla gubbarna i den här vackra parken som ligger alldeles i närheten.

Vi fortsatte in mot centrum och kom till piren. Den är 1 350 meter lång och går rätt ut i Medelhavet. Särskilt vacker skall den vara i kvällsbelysning eftersom den då är upplyst och lamporna syns på långt håll.

Man kan också gå under piren, vilket vi gjorde på återvägen. 

Roger har tagit en bild på mig för dem som inte tror att jag vågade gå upp på piren. 

Så småningom kom vi dock fram till den plats där piren slutar. 

Roger är med all rätt stolt över prestationen. 

För att inte tala om hur stolt jag är. Nu förstod jag hur Göran Kropp kände sig när han bestigit Mount Everest. 

Från piren har man utsikt över hamnen. Eller en liten del av den snarare. 

Ungefär mitt på piren har man gjort en rastplats och man kan studera Carmen Frailes skulptur av den väntande sjömanshustrun.

Men torreviejanerna har missat något. Ett kafé där man kan få något att svalka sin brännande strupe med. Att i centrala Torre inte hitta en enda servering fast man gått en kilometer - och har det dubbla kvar (man skall ju tillbaka också) - är nog något man bara kan råka ut för här. Men väl i land finns det en servering i så gott som varje hus.

Katterna har det lite bättre förspänt eftersom det finns massor med fritidsfiskare nedanför piren. Var och en av dem får sin verksamhet övervakad av minst en herrelös katt, som förstås hoppas på en godbit vid en eventuell fångst. 

Och ibland lyckas det som för de här två som i alla vänskaplighet äter på samma fiskbitar. Men hallå där: inte fiskar man väl upp kattmat. 

Från piren har man också en fin utsikt över havet och centrumbebyggelsen. Det finns gott om lägenheter att köpa här för den som är intresserad. 

I Torrevieja finns två stora saltsjöar och saltet lastas ut via den gröna mackapären till höger i bild. En del av det kommer till oss som vägsalt. 

Det var eftermiddag och efter lunchen blev det bad på Playa de La Mata och kaffebjudning hos en av grannarna. Men det är nästa blogginlägg det.


Slå till på en bild med hjulet på musen på den bild som du vill ha större.