onsdag 30 oktober 2013

Vilken storm det blev

De här bilderna är från Diö på Södra stambanan mellan Alvesta och Hässleholm. De är tagna i januari 2005 och jag har fått dem som pressmaterial från Banverket. Det är alltså stormen Gudruns härjningar som visas och den medförde ett trafikstopp på om jag nu minns rätt över en vecka på den strategiskt viktiga banan.



I dag har man trädsäkrat utmed banan så att inga träd står närmare än 20 meter från spårmitt. Det minskar alltså rejält risken för att träden blåser ned över kontaktledningen och lägger sig på banan.

I måndags var det dags för storm igen. Trodde många. Och de trodde rätt om det gällde stora delar av Halland, Skåne och Småland. Däremot trodde de fel när det gällde Västergötland och Bohuslän. Den väntade stormen, som fick namnet Simone efter dagens namnsdagsbarn, tog nämligen en sydligare bana än vad SMHI räknat med. SMHI utfärdade en klass 3-varning för stora delar av Västergötland klockan 11.20. Och då är det allvar på färde. Klockan 17.20 degraderades det till en klass 2-varning och det är illa nog.

Nu visade det sig dock att SMHI hade prognosticerat fel. Jag har full förståelse för att så kan bli. En storms väg är inte precis lätt att förutse. Och inte mindre pinsamt för SMHI blev det av att norska Yr och finska Foreca lyckades pricka rätt på Simones bana i sina prognoser. Den här gången var de helt klart bättre. Så är det inte alltid. När jag var i Spanien för ett par veckor sedan lyckades Yr ge fel väderprognos för fem av de sju dagar jag var där. Det gjorde nu inte så mycket eftersom vädret blev betydligt bättre än deras prognos.

Även om stormen uteblev för oss i Västra Götaland i det verkliga livet så utbröt en storm mot Trafikverket, som handlade efter SMHI:s varningar och stoppade i princip all tågtrafik inom cirka tio mils radie från Göteborg. Många tycks mena att Trafikverket skulle struntat i varningarna. Vissa menar till och med att de skall göra egna prognoser.

Okej, med facit i hand efteråt är det väldigt lätt att vara dumdryg och mena att det var fel att stoppa tågtrafiken.Men vad hade hänt om det blivit som SMHI varnat för och tåg blivit stående lite varstans med resande som bara med stora svårigheter hade kunnat undsättas. Att sitta instängd i ett tåg utan värme, ljus eller fungerande toaletter är något som jag inte ens önskar min värste ovän. Då är det bättre bättre att svälja förtreten att jag måste lägga om min resa och åka lite tidigare eller senare.

Normalt sett kan man bara spekulera i det hur blivit om man struntat i varningarna. Men i det här fallet behöver man inte det för det är bara att titta på Danmark. Där bestämde Banedanmark att köra tågen nästan som vanligt. Vissa reduceringar gjordes men inga linjer stängdes av. Resultatet? På måndagskvällen uppgavs att det satt ungefär 5 000 resenärer i olika tåg som fastnat på linjen runt om i Danmark. Den exakta siffran kan diskuteras men många var det i alla fall. Allt för många. I synnerhet som flera av dem fick sitta hela natten innan de kunde hjälpas vidare.

Jag hade tänkt skriva lite om vikten av vi har beredskap för besvärligheter och att vi skall ta varningar på allvar även om det någon gång visat sig onödigt. Under krig springer vi ned i skyddsrum när flyglarmet går. I de flesta fall visar det sig att just mitt hus inte bombas. Men vem skulle komma på idén att säga att vi inte skall uppsöka skydd i sådana fall? Ingen, hoppas jag i alla fall. Nu behöver jag dock inte skriva detta eftersom Borås Tidnings ledarredaktion (jag anar den fine skribenten Mikael Hermansson) redan har gjort det.

När jag växte upp var jag mycket hos min morbror och moster som hade jordbruk.För morbror var det heligt att lyssna på väderleksrapporten på radio. Allt arbete på gården anpassades till den tid dessa sändes ut en gång om dagen. Och medan de gick ut i högtalarna så nåde den som så mycket som hostade. Sedan anpassades arbetet under kvällen och nästa dag efter vad som sades där. Sades det att det skulle bli regn nästa dag beordrades vi alla att gå ut och köra in höet samma kväll så att så mycket som möjligt skulle räddas. Då var på den tiden ändå väderleksförutsägelserna betydligt mindre tillförlitliga än i dag.

Att anpassa sig efter vädret som det sades bli var självklart för våra närmaste förfäder. Kanske vi borde ta till av oss det i dag också och inte klandra den som tror på prognoserna och vidtar åtgärder som i efterhand visar sig onödiga.

Inga kommentarer: