När man summerar vissa dagar känns de mer lyckade än andra. Jag tycker nog att den här dagen har varit en sådan. Ja, det var en bra dag i går också. Mötet med Banverket blev kanske lite långrandigt - diskussioner om ombyggd av Skandiahamnens bangård på hamnbanan i Göteborg berör ju bara godstrafiken och inte mig som jobbar med persontrafik. Men det är naturligtvis nog så viktigt. Godstrafiken och därmed utlastningen via Skandiahamnen i Göteborg är större än vad man i allmänhet tror - och jag behöver väl inte säga att den är viktig för svensk industri.
Det kunde konstateras att antalet banavstängningar mellan Göteborg och Trollhättan minskat med ungefär hälften gentemot tidigare planer och om jag räknade rätt i en hast blir det nästa år fem sådana avstängningar förutom den stora sommaravstängningen på fem veckor. Bussbolagen börjar visst redan gnida händerna av förtjusning. Men det kunde alltså ha blivit betydligt värre. Det känns som om Banverket börjar lyssna mer på oss i järnvägsföretagen och inte alltför lättvändigt stänger av banan. Å andra sidan kräver moderna maskiner långa och sammanhängande pass.
Men till dagens äventyr. Jag har varit i Vetlanda och tittat på Ljungskilebuss nya konferensbuss. Den var fantastiskt fin. Fina stolar i läder och ett konferensbord med 9 (i nödfall 11) platser längst bak i bussen. Och så ett stort pentry, där man kan koka korv eller brygga kaffe. Eller grädda våfflor om man så vill. Det borde inte bli några svårigheter för ägaren Daniel Olsson och hans pappa Erland att hitta kunder till den här bussen. Och Setra har än en gång visat att de kan göra snygga jobb.
Setra i Vetlanda, ja. Man känner sig alltid välkommen dit. Nu var jag ju bara där för att titta på konferensbussen. Den kom nämligen upp från fabriken i Tyskland i dag på förmiddagen och en timme senare var Bussbranschen som första busstidning på plats och kunde se den (ja, så skulle vår konkurrent ha uttryckt det, åtminstone på gamle redaktörens tid). Men säljarna tog väl emot mig och bjöd på lunch. Ja, det hade kanske inte behövts. Jag tänker skriva snällt om den här bussen i alla fall. Fann inte så mycket att klaga på nämligen. Med var också en bussägare från Skåne, som var där för att låna en buss medan hans är på repartion. Han hade nämligen haft oturen att bli påkörd bakifrån av en annan buss i färjekön. Och det så illa att bussen flög in i den buss som stod framför. Men lyckligtvis blev det bara materiella skador. Resenärer och bussförare klarade sig utan skador.
På vägen till Vetlanda stannade jag till i Jönköping för att kolla in busstrafiken där. Arriva tog över förortstrafiken från Swebus i somras och fast deras platschef uppmanade förarna att "vad som än händer måste ni säga att det gått bra" så verkade det inte vara så bra. Danskregistrerade boggibussar med anskrämligt utseende hade tagit över efter de ledbussar som Swebus körde. Det har också klagats på platsbrist, på bussar som inte kommer och på bussar som är felskyltade. En kompis åt middag i Jönköping på en plats där han kunde se bussarna och kunde under den tiden summera fem bussar som var felskyltade. Och en som körde med varningsblinkers på. Det kanske de borde göra allihop. Tänk att det skall vara så svårt att ta över busstrafik, som dittills fungerat närmast oklanderligt.
Men det fanns också det som fungerade i Jönköping. Jag tänkte nämligen komplettera mitt Söne-reportage med en bild på en av de gula bussar de kör för Kalmar Läns trafik. En tur om dagen av dessa går nämligen till Jönköping. Jodå, bussen kom som den skulle och när föraren såg min kamera stannade han så att jag skulle få en bra bild. Lite senare fick jag tillfälle att prata med honom och han var mycket nöjd med de nya bussarna av märket Scania OmniExpress. Han körde visserligen Scania förut också, då med norsk Vest-kaross, men han tyckte dessa var betydligt skramligare. Följaktligen har vi nu fått dessa bussar på linjen Borås-Göteborg.
Sedan tog jag vägen via Lindshammars glasbruk och hittade en födelsedagspresent till min far, som fyller år i morgon men som vi skall fira på fredag. Jag har beställt Ristoria-tårta på Borås, nej Västsveriges, bästa konditori: Konditori Gullkragen. Smakar det så kostar det, heter det, och deras priser på tårta är lika höga som huset det ligger i, men det är det faktiskt värt. Missa inte Gullkragen om du har vägen förbi Borås. Ligger en liten bit från "riktiga centrum" men den lilla omvägen är det värt.
Efter Lindshammar fortsatte jag till Åseda och tog mitt eftermiddagsfika på Centralkonditoriet. Ett riktigt smarrigt wienerbröd med massor av god vaniljkräm, men kaffet kunde väl ha varit bryggt något mer innan mitt besök. Det smakade som om det stått i kannan sedan frukost. Men jag blev i alla fall mycket trevligt mottagen av den unga tjejen i kassan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar