Födelsedagskalas, konkurrenttidning och oljefynd

Min far fyllde år i går och har namnsdag i morgon. Alltså lämpligt att fira honom i dag mitt emellan de båda dagarna. Och är man född den 11 september kanske man inte så gärna vill fira just på den dagen. Nåväl, det var smörgåstårta från City Sparköp och det var Ristoriatårta från Konditori Gullkragen. Dyrt? Javisst, 540 kronor för smörgåstårtan och 240 kronor för Ristorian. Men det var det faktiskt värt. Godare var det länge sedan jag åt. Vi var inte så många, det skulle komma fler i kväll, men mina kusiner från Göteborg var i alla fall där. Det var jättelänge sedan jag träffade dem, och vi kom överens om at träffas oftare men vi visste ju också att det inte blir så.
Och godare var det länge sedan jag drack än det rödvin, som jag fick av Ljungskilebuss i onsdags. Eftersom de kom direkt från Tyskland hade de passat på att köpa två presenter på flaska till mig. Normalt dricker jag alrig rödvin, men jag får nog tänka om. Vad det heter? Lemberger Trocken 2006 från Weingut Heinrich. Springer ni på sådana flaskor så köp! Jag har också en flaska vitt vin från samma vingård i kylskåpet. Det får väl stå till sig så länge. Till en regnig dag, som de säger i England.
Apropå mina dryckesvanor så är jag med i Laphroaigs vänner. De bjuder in till whiskyprovning med mera i Sälen i november. Det är så man känner lust att åka dit, men Sälen i november? Nej, det går nog använda pengarna på bättre sätt. Att jag blev förtjust i Laphroaig, som är en så rökig whisky att man får akta sig för att gå med glaset förbi brandvarnaren, är Svantes fel. Svante var en terrier i Borås Tidning som brukade samtala med sin husse på sina promenader och hans favoritwhisky var just Laphroaig. Så var jag och handlade på en supermarket i Halle-an-der-Saale och såg just att de hade denna whisky. Dyr var den, cirka 25 euro, men vad sjutton. Man lever bara en gång och god whisky dricker man alltför sällan under den tiden. Så sedan dess har jag köpt en sådan flaska under mina besök i Halle. Sista gången blev för övrigt lämpligt nog betjänad i kassan av Frau Fülla.
I dag kom konkurrenttidningen i brevlådan. Vår tidning kom i går redan (hurra! det är viktigt att vara först). Det var i stort sett en positiv överraskning. Res- och Trafikforum har nämligen fått en ny chefredaktör. Den duktige men något påfrestande Ulo Maasing (jo, ni som lyssnar på Radio Stockholm känner säkert igen namnet; det är samma person men de får inte förväxlas) har nämligen lämnat över till Anders Karlsson, som jag träffade för nio år sedan på en Scania-träff. En kille som då gav ett mycket sympatiskt intryck, men han skrev om lastbilar. Skulle han klara att skriva om bussar också? Jodå, hans första nummer var en intressant blandning och kanske lite okonventionell. Bland annat med en intervju med artisten Totte Wallin som anser att kollektivtrafiken mest är ett tvång, att klimathotet bara är nys och att det är skönt att röka. Jag gillar inte folk som röker, i synnerhet inte om de blåser ut röken i ansiktet på mig, men det är ändå skönt att höra folk som vågar uttrycka en sådan uppfattning så fjärran från allt vad rumsrenhet heter.
När det gäller klimathotet är jag beredd att hålla med Totte, fast jag det senaste året tjänat flera tusen kronor på att skriva om det och alternativa bränslen som skall rädda vår miljö. Fast det där med alternativa bränslen är kanske ändå nödvändigt, eftersom oljan kanske snart tar slut. Fast kanske är det nys det också? En av mina ovannämnda kusiner har en man som jobbar på en norsk oljeplattform. Och hon berättade att de just hittat en hel massa ny olja i Nordsjön. Min kusin var inte glad för det eftersom hon nu får träffa sin man ännu mindre, men jag tyckte det lät lovande. Jag läste just i en artikel att man inte hittat någon ny olja sedan 1977. Eller när det nu var. Längesedan var det i alla fall. Men varför har det inte stått något om dessa oljefynd i Nordsjön i tidningarna. Kom ihåg var ni läste det först!
Åter till konkurrenten. Man har gått ned i grad på texten. Så att den är nu lika liten som i min psalmbok. Och eftersom min syn blir allt svagare, eller om det är glasögonen som blir det, så blir det svårt att läsa. Jag får väl säga som tanten som gick in i missionsbokhandeln och sa: "Jag vill ha en psalmbok med grova ord i". Och så var det lite irriterande slarvfel: Totte kallas Vallin på omslaget. Bussägarparet Lilja i Lund kallas Tommy och Eva när det skall vara Tommy och Ingrid. I ledaren berättas om en man som har gått över till Keolis/Arriva. Keolis har inget med Arriva att göra. Det är Busslink som har det. Det finns fyra riktigt stora bussbolag i Sverige, så man tycker att "den ledande branschtidningen" borde kunna hålla reda på dem: det är Swebus, Veolia Transport, Arriva och Busslink.
Men som sagt: Anders premiärnummer lovar i stort sett gott. Och kommer kanske att göra det lite tuffare för oss som jobbar för tidningen Bussbranschen.