"Vid 65 års ålder kändes mig lägenheten för trång". För att nu travestera Geijer. Nej, inte den tidigare LO-ordföranden Arne Geijer (eftersom nu LO-ordförande är aktuella) och inte heller förre justitieministern Lennart Geijer (känd från bordellaffären) utan självaste skalden Erik Gustaf. Syftningsfelet till trots. Min modersmålslärare (då hette det inte svenskalärare) hade mycket svårt att förklara bort denna språkliga tabbe, men försvarade den med något som kallades "poetisk frihet". Så när jag nu gör samma tabbe så är det alltså ingen tabbe utan "poetisk frihet".
Vad jag ville komma till var att jag var ute och åkte bil i går. Helt för nöjes skulle och utan något egentligt ärende. Ungefär som man gjorde med första familjebilen på 1950-talet. Min farfar hade haft taxi och hade den sista Chevrolet-droskan kvar som privatbil. Ett par söndagar under den varma årstiden skulle vi ut och åka. Det blev oftast till Gyllen Uttern och Gränna. Vad vi nu skulle där och göra för vi hade i alla fall inte råd att äta där. Men det var väl en lagom runda. Med farfars takt att köra och de dåliga vägarna var det ungefär tre timmars körtid från Kinnarumma till Gränna. Och nästan lika mycket hem igen. Dåvarande riksväg 5 (dagens riksväg 40) var till stor del grusväg. Och farfar körde aldrig mer än 40 km/tim på grusväg och 60 på asfaltsväg. ("Jag skall ju hinna se mig om jag också").
Jag var alltså bara ute för att slösa bränsle och bidra till klimateffekten. Jag kanske borde ha dåligt samvete men någon gång kan man väl synda på nåden. Finns det möjligheter att köpa utsläppsrätter för nöjesresor med bil? Jag menar det är ju inte riktigt att bara flyget skall få hålla på med denna praktbluff. Sedan Luther avskaffade avlatsbreven har vi ju knappast haft något liknande. Men jag tycker det är roligt att köra bil. Gärna på mindre vägar. Jag hoppas att det fortfarande är tillåtet att tycka så.
Det är rätt kul att iaktta andra bilister. Strax innan Allum i Partille blev jag omkörd av någon i rasande fart i innerfilen som (svårt med syftningen i dag men jag avser bilföraren) sedan kastade sig ut framför mig i ytterfilen, som jag hade valt därför att jag skulle åt det hållet. Det skulle alltså han också. I rondellen framför kom jag i kapp igen. Han rivstartade och försvann. Detta upprepades vid varje rondell. Genom sitt aggressiva körsätt vann han en billängd. Och förlorade minst en liter bensin. Jag gillar att glida fram. Det har jag nog från farfar.
Sedan förstår jag inte dessa långtradare som till varje pris på motorvägen skall köra om en annan långtradare bara för att denna kör 1 km/tim långsammare. Vid Kungälv kom jag i kapp en sådan omkörare. Vi låg nog hundra bilar i omkörningsfilen bakom. Strax innan Spekeröd (avfarten till Stenungsund) hade han kommit förbi. Där skulle jag svänga av så jag gick in i högerfilen igen medan bilisterna som samlats bakom mig fortsatte som ystra kalvar på vårbete. Hade någon bromsat aldrig så lite hade det blivit en seriekrock med 20 bilar inblandade...
Var hamnade jag till sist? Jo, på Tjörn. Det finns inte så mycket att berätta om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar