Bilköp

Jag skrev förut om trafikolyckan som min far råkade ut för och som förvandlade hans gamla Toyota RAV4 till skrot. Min far dock klarade sig bra men har blåmärken över hela kroppen just där bilbältet satt. Vilket gör att det gör ont att köra eller åka bil i dag. Men blåmärken läker ju. Och även om bältet som sådant förorsakade en del blessyrer så räddade det naturligtvis honom från att råka betydligt värre ut.

För övrigt lyckades jag i dag få fram namnet på den s k motparten. Min far hade försökt via polisen men det hade inte gått. Men nu var ju Falcks där och bärgade. De borde veta. Det gjorde de säkert men dels låg deras datasystem nere när jag ringde och dels fick de inte lämna ut uppgifterna. Men den vänliga telefonisten sa att polisen är skyldiga att lämna ut dem så det är bara att stå på sig. Så jag ringde polisen på det där telefonnumret där man hamnar i Göteborg hos någon okunnig som inte har en aaaaning om var Borås ligger. Än mindre Svaneholm. Så har jag hört i alla fall, men man skall ju inte kolla själv för då spricker det. Jag presenterade mig (det är konstigt vilka dörrar till vänlighet det öppnar när man säger sitt namn) och sa att jag ville ha upplysningar om en trafikolycka i Svaneholm. Jag skulle just lägga till "utanför Borås" när telefonisten direkt sa "Då kopplar jag till trafikenheten i Borås".

Där svarade en trevlig kvinnlig polis och lämnade utan problem ut registreringsnumret på den andra bilen. Sedan var det baggis att via SMS ta reda på fordonets ägare och via Eniro telefonnumret till denne. Det var hans hustru som körde bilen och min far ringde upp henne för att höra hur hon mådde. Jodå, hon var helt återställd och hade inte ens ont längre. Och hon var inte arg. Så då var den saken ur världen också.

Men nu skulle vi alltså köpa en ny bil. Vi åkte till Ulricehamn i går och tittade på lite begagnade Toyota i gott skick: Auris, Corolla Verso, IQ (ja den fanns bara ny), Avensis... Jag blev begeistrad av alla (ja, Corolla Verso har jag ju redan själv) men min far såg närmast uttråkad ut. Tills försäljaren berättade att han hade en RAV4 som gått knappt 4 000 mil och var av 2006 års modell. Det blev kärlek direkt och ett inköp. Till förmånligt pris tycker jag. Det var en lycklig slump att den fanns. Toyota i Stockholm hade nämligen skickat en del begagnat till Ulricehamn under helgen. Det är nämligen just nu brist på begagnade Toyota i Ulricehamn. När man inte säljer några nya bilar får man heller inte in något begagnat. Men säljaren var nöjd eftersom man nu får gården upprensad. När det svänger igen så har man alltså plats för att ta emot begagnat.

Olyckan har också fått sin juridiska upplösning. Ett strafföreläggande på 1 000 kronor. Det visar att våra rättsmyndigheter inte bedömt olyckan som alltför allvarlig. En sådan här händelse är ju något men fruktar skall hända men nu när det hänt så visar det sig att det ändå ordnar sig och det tack vare att det finns så många vänliga och hjälpsamma människor.

Men varför var jag orolig när min far var ute och körde själv i dag för första gången efter olyckan? Naturligtvis gick det bra. Förra gången han krockade förutom denna var 50 år tidigare. Så statistiskt borde det inte kunna hända något nu förrän om 50 år igen. Och då kör han knappast bil längre. Åtminstone inte här på jorden.