En stilla vecka

Så är vi då mitt inne i påsken. Eller egentligen är det väl rent teologiskt i dag den börjar. Påsken firas faktiskt inte till minne av Jesus död, som man så ofta hör. Utan till minne av Jesu uppståndelse. Dör gör ju alla människor, uppstår gör bara Guds son. Det är därför inom kristenheten Jesu uppståndelse är så viktig. Genom den visade han att han inte var en vanlig människa. Sedan är det naturligtvis upp till var och en att tro vad han eller hon vill.

Det är alltså Långfredagen som "firas" till minne av Jesu död. Rent tidsmässigt förknippas ju denna dag lätt med påsken och därför har det blivit som det har blivit. Vi som kommit några år i livet minns vår barndoms långfredagar, då man knappt fick göra något alls. Ja, jag fick i alla fall äta men jag hade en kompis som kom från ett strängt kristet hem där man fastade på Långfredagen. Inte av hälskoskäl utan av religiösa skäl. Men bio fanns inte och inga andra arrangemang heller förutom dem i kyrkorna förstås. När TV kom så var programmet mycket allvarligt och de vanliga fredagsunderhållningsprogrammen fick utgå.

Det där sista kanske man skulle kunna tänka på i dag också. Låt gå för "Så ska det låta". Det blev ett trevligt program i fredags tack vare ungdomarna Molly Sandén och Ola. Men Charlotte Perrelli och Jan Johansen upplevde jag mest som påfrestande. Då förbigår jag Peter Settmans insats. Jag blir nämligen inte klok på den karln. Ibland är han fyndig och kul, ibland bara påfrestande. Peter Harryson, kom tillbaka: allt är förlåtet.

Så kom då "Grillat" där ett antal s k komiker skall kasta skit på en kändis men också sina kollegor. Det låter alltså precis som en vanlig kafferast på jobbet förutom att de som det kastas skit på är närvarande och skrattar med en plågad min åt alla förolämpningar. "Mein Kampf är en bok, Mårten, du kan goggla på bok när du kommer hem." För att nu inte tala om att ett av angreppen gick ut på att en "komikerna" var jude.

Förutom "komikerna" finns också två "vänner" till den som grillas. Jag har inte förstått skillnaden. Skulle jag ha sådana vänner skulle jag noga tänka genom om det trots allt inte är mig det är fel på. I fredags var Gudrun Schyman den som grillades. Det var nog tur det för hon lyfte verkligen program. Hennes slutanförande var superbt. Tala om att ge igen för gammal ost, men det här borde gå till historien. Även om det var gjort med glimten i ögat har jag sällan hört någon göra en så bra sågning av sina kritiker. Möjligen var "vännen" Bob Hansson också rolig, men det var helt omöjligt att höra vad han sa. Man textar norrmän i svensk TV men de som pratar grötskånska - vilket är svårare att begripa än danska - textas inte. Man kan ju också undra varför vissa skåningar inte det minsta bemödar sig om att prata rikssvenska. Jag skulle ju aldrig kunna tänka mig att vräka på med min värsta västgötadialekt ens i lokalradion.

Annars har veckan gått stilla och lugnt fram. I tisdags var jag hos sjukgymnasten och fick akupunktur för sista gången. Nu är det träning som tar vid och knät och jag klarade tio minuter på motionscykeln samt en kvart på gymet. I onsdags och torsdags gjorde jag säkert också något men inget som satte djupare intryck i minnet.



Sent på skärtorsdagens kväll lyckades ett dieseldraget godståg riva ned kontaktledningen på järnvägen i närheten av Mölnlycke. Tåget var lastat med skrot och tydligen var det något som stack upp för högt så att det hakade i kontaktledningen och rev den. Inte blev det bättre av att det hände i en tunnel. Så hela Långfredagen fram till klockan 21 var tågtrafiken mellan Borås och Göteborg avstängd och det blev buss i stället.

Ersättningsbussar vid trafikstörningar är något som jag jobbat mycket med under mina år vid järnvägen och gör i viss mån fortfarande men då inte för det stora statliga tågbolaget. Som den gamle stinsen gillar jag dock att sitta på en bänk och titta på:

- Där går en ersättningsbuss men den ger jag fan i. Där går en annan ersättningsbuss men den ger jag också fan i.

Dock, det är kul att titta på det mer eller mindre organiserade kaos som bryter ut när ett tåg skall avgå och bussförarna står där utan att veta förrän ett par minuter innan vem som skall köra och vem som skall stå kvar. Bussakutens vägar är nämligen outgrundliga och helst bör man vänta på en buss som kommer fem minuter efter avgång i stället för att ta någon som redan står klar. Alltmedan bussförare och SJ-personal försöker förklara för resenärer att de väntar på besked om vad de skall göra. Och resenärer vill veta exakt när de kommer att vara framme i Göteborg. "Det tar omkring 50 minuter" är inget accepterat svar. Egentligen borde man ju klämma i med "det tar exakt 52 minuter och 20 sekunder". Skulle detta råka stämma är ju allt frid och fröjd. Gör det inte är risken för att träffa på den resenären igen rätt obefintlig.

Om någon - mot förmodan - skulle vilja se bilder på bussarna som användes så finns det här http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=23403.0

På påskafton hände det äntligen, det man alltid funderar på i en månad innan man kommer till skott. Byta till sommardäck. Och ta av rattmuffen. Grannen på landet är bussreparatör och byter snabbt fyra däck. Så jag anlitar honom. Skulle jag göra det själv skulle bilen antagligen stå uppallad på domkraften fortfarande. Ta av rattmuffen klarar jag dock själv.

Ber att få avsluta med att önska en glad påsk.