Tre blanka veckor framför mig

Jag har just kommit fyra i en frågesport på nätet om Kim Kärnfalk. Ni vet sångerskan som delar ut priser i Postkodmiljonären. Jag klarade nio frågor av tio. Inte hos Richard Sjöberg utan på nätet alltså. Inte så underligt för jag har just läst Kims självbiografi "Mamma, mormor och jag". En bok som kan rekommenderas till läsning. Antagligen är Kim bättre som sångerska och småspringande prisutdelare än författare men boken är intressant att läsa. Om man så vill kan man läsa den som en berättelse om tre kvinnoöden i Uddevalla.

Det har varit en hektisk sommar så här långt. En 16 dagars kryssning till Grönland bland annat. Den skall jag skriva mer om i nästa nummer av Bussbranschen. Allt var bra, ända tills flygresan hem. Nåväl, på flygplatsen i Kangerlussuaq med dess begränsade utrymmen fick vi checka in våra väskor nio timmar innan avgång och det var ju bra men jag kunde inte checka in väskorna direkt till Landvetter utan måste fixa detta på Kastrup. För övrigt är nog flygplatsen i Kangerlussauq en av de sista platser på jorden jag vill återvända till. Grönland som helhet återvänder jag dock gärna till. Och de serverade god myskoxe på flygplatsrestauraungen.

På Kastrup var det Midsommardagen och ett liv och kiv. Först och främst tog det nästan en timme innan vi fick ut vårt bagage från Grönland. Men det var ändå drygt två timmar innan flyget till Landvetter skulle lyfta. Så jag gick ut i hallen och såg att jag kunde checka in på "1-36". Hur tolka det? Jo, förstås terminal 1 och disk 36. Trodde jag. Jag gick således en halvtimme mellan terminalerna för att finna att terminal 1 var en inrikesterminal. Dock hittade jag transferbussen så jag slapp gå tillbaka till 3-an.

Tydligen kunde jag välja ett stort antal diskar. Jag gick till den första, där det stod "Luggage drop" och SAS. Nähä, det gick inte alls. Ingen kommentar, om nu inte killens harklingsanfall var en förklaring på danska. Men han pekade på andra sidan. Gick således dit. Där var det en svensk tjej och hon förklarade att jag kunde checka in i automaten eller gå till den manuella incheckningen. Jag valde den senare. Det var bara 300 personer före mig. Jag gick alltså tillbaka till automaten och se: det gick att på världen trögaste dator få ut ett boardingcard och bagagataggarna. Stolt gick jag tillbaka till disken, men den trevliga svenskan hade avslösts av en morgonsur danska. Hon vägrade mig först att checka in och jag övervägde starkt att gå ned och ta tåget i stället. Men så visade det sig att jag råkat ställa väskan så att den stack ut 5 centimeter från vågen. Tydligen ingick det i tjejens instruktioner att hon inte fick flytta den i sådant fall utan det var jag tvungen att göra. Den som ställer en väska 5 centimeter fel på vågen har förmodligen sprängmedel i den! Eller hur det nu tänktes.

Nåväl, jag blev av med väskorna och det blev lagom att gå mot säkerhetskontrollen. Den gick förvånansvärt smidigt även om det väl bara är en tidsfråga när man måste klä av sig naken när man går igenom. Livremmen skall av och min knapp i linningen hade lossnat så jag var på god väg att tappa byxorna åtminstone.

Sedan var det flygresan Kastrup-Landvetter. Den är så kort att det inte är mycket att skriva om. Men vi var i rätt tid vid landningen och jag hade 30 minuter på mig till flygbussen till Borås. Det fungerade fint trots att jag måste vänta på bagaget. Killen som körde flygbussen hjälpte mig med att ringa efter taxi, som skulle möta i Borås men det fanns ingen taxi inne. Inte ute heller tydligen. Så han hjälpte mig i stället med att leta fram en bussförbindelse hem - något han i och för sig inte behövde göra. Sedan kan man undra varför Flygbussarna bytt ut den lilla Setran med cirka 30 platser mot en boggi-Volvo med nästan det dubbla antalet. Jag var ensam i Flygbussen och andra gånger jag åkt den har vi aldrig varit fler än fem.

Så jag sparade nästan 100 kronor genom att åka med Borås Lokaltrafik hem med allt mitt bagage. Men det var gott om plats: vi var ensamma i den bussen också. Och då satt det massor med människor och väntad i uppemot två timmar på en taxi! Hur tänker folk?

Jaha, det blev mitt första blogginlägg. Fortsättning följer...