tisdag 28 april 2009

Bilköp

Jag skrev förut om trafikolyckan som min far råkade ut för och som förvandlade hans gamla Toyota RAV4 till skrot. Min far dock klarade sig bra men har blåmärken över hela kroppen just där bilbältet satt. Vilket gör att det gör ont att köra eller åka bil i dag. Men blåmärken läker ju. Och även om bältet som sådant förorsakade en del blessyrer så räddade det naturligtvis honom från att råka betydligt värre ut.

För övrigt lyckades jag i dag få fram namnet på den s k motparten. Min far hade försökt via polisen men det hade inte gått. Men nu var ju Falcks där och bärgade. De borde veta. Det gjorde de säkert men dels låg deras datasystem nere när jag ringde och dels fick de inte lämna ut uppgifterna. Men den vänliga telefonisten sa att polisen är skyldiga att lämna ut dem så det är bara att stå på sig. Så jag ringde polisen på det där telefonnumret där man hamnar i Göteborg hos någon okunnig som inte har en aaaaning om var Borås ligger. Än mindre Svaneholm. Så har jag hört i alla fall, men man skall ju inte kolla själv för då spricker det. Jag presenterade mig (det är konstigt vilka dörrar till vänlighet det öppnar när man säger sitt namn) och sa att jag ville ha upplysningar om en trafikolycka i Svaneholm. Jag skulle just lägga till "utanför Borås" när telefonisten direkt sa "Då kopplar jag till trafikenheten i Borås".

Där svarade en trevlig kvinnlig polis och lämnade utan problem ut registreringsnumret på den andra bilen. Sedan var det baggis att via SMS ta reda på fordonets ägare och via Eniro telefonnumret till denne. Det var hans hustru som körde bilen och min far ringde upp henne för att höra hur hon mådde. Jodå, hon var helt återställd och hade inte ens ont längre. Och hon var inte arg. Så då var den saken ur världen också.

Men nu skulle vi alltså köpa en ny bil. Vi åkte till Ulricehamn i går och tittade på lite begagnade Toyota i gott skick: Auris, Corolla Verso, IQ (ja den fanns bara ny), Avensis... Jag blev begeistrad av alla (ja, Corolla Verso har jag ju redan själv) men min far såg närmast uttråkad ut. Tills försäljaren berättade att han hade en RAV4 som gått knappt 4 000 mil och var av 2006 års modell. Det blev kärlek direkt och ett inköp. Till förmånligt pris tycker jag. Det var en lycklig slump att den fanns. Toyota i Stockholm hade nämligen skickat en del begagnat till Ulricehamn under helgen. Det är nämligen just nu brist på begagnade Toyota i Ulricehamn. När man inte säljer några nya bilar får man heller inte in något begagnat. Men säljaren var nöjd eftersom man nu får gården upprensad. När det svänger igen så har man alltså plats för att ta emot begagnat.

Olyckan har också fått sin juridiska upplösning. Ett strafföreläggande på 1 000 kronor. Det visar att våra rättsmyndigheter inte bedömt olyckan som alltför allvarlig. En sådan här händelse är ju något men fruktar skall hända men nu när det hänt så visar det sig att det ändå ordnar sig och det tack vare att det finns så många vänliga och hjälpsamma människor.

Men varför var jag orolig när min far var ute och körde själv i dag för första gången efter olyckan? Naturligtvis gick det bra. Förra gången han krockade förutom denna var 50 år tidigare. Så statistiskt borde det inte kunna hända något nu förrän om 50 år igen. Och då kör han knappast bil längre. Åtminstone inte här på jorden.

söndag 26 april 2009

En vecka jag inte vill ha tillbaka

Den gångna veckan har varit en sådan jag inte vill uppleva igen. Men nu börjar det ordna upp sig. Det började i söndags kväll med att videon lade av. Helt plötsligt slog den till och blev alldeles svart. Lite omdragning av sladdar så att åtminstone TV-n fungerade och sedan gjorde jag upptäckten att VHS-video i princip inte finns att köpa längre. Och jag som har en massa VHS-band hemma. Däremot lyckades jag hitta en reparatör som lovade att titta på den och eventuellt ha den klar på onsdag.

Sedan var det då onsdagen med min fars trafikolycka, som jag skrev om förut. Han är fortfarande mörbultad men börjar återfå humöret i alla fall. Och fortfarande inget brutet eller så. I fredags fick han sin hyrbil att använda tills han hunnit köpa en ny. Det blev en Toyota Avensis, en fantastisk bil att köra och åka i men ack så lång. Märks när den skall parkeras. På eftermiddagen ringde försäkringsbolaget och ville lösa in den krockskadade RAV4-an för 75 000 kronor. Ganska hyfsat tycker jag för en bil av 1999 års modell även om den bara gått 6 000 mil. SUV-ar är ju inte precis högvaluta i dag. Så i morgon skall vi åka till Ulricehamn och titta på en ny bil. Helt ny eller lätt begagnad, vi får se vad som finns i lager hos Jimmy på Mats Klassons Bil AB i Ulricehamn. Det är väl alltid en fördel att inte ha något inbyte.

Sedan började datorn krångla i fredags. Antagligen först något virus som gjorde att datorn plötsligt lade av och startade om igen. Jag lyckades få bort viruset men tydligen hade datorns maskinvara tagit någon skada av omstarterna och så var det kört. Ringde först PC för allas support, som ingår som en förmån om man prenumererar på tidningen. Där blev jag nästan snäst därför att supporten numera inskränker sig till tre samtal om tio minuter i månaden. Nå, de bestämmer väl själva villkoren och har ju ingen skyldighet att hålla support överhuvudtaget men det irriterar mig att villkoren ändrats sedan jag bestämde mig för att prenumerera ett år till. Ringde sedan Nordens datavärld i Borås, en butik och verkstad ägd av en invandrare. Han bad mig komma in med datorn vid öppningstid på lördag klockan 10. "Bara själva burken, inga sladdar." Det är rätt många sladdar i en dator som skall tas ur men jag lyckades få bort alla.

Klockan 10 hängde jag porten, killen öppnade datorn och konstaterade först att innanmätet behövde dammas och sedan att fläkten var underdimensionerad. I bästa fall var det "bara" det som var felet. Vid 11-tiden ringde han: Jo, han hade fått i gång datorn genom att byta fläkt och montera en till. Men då hittade han ett mjukvarufel också. Det var bara att reparera Windows och därmed ödelägga hårddisken. Visst: det hade gått att ta en backup på hårddisken men alla program skulle behöva installeras på nytt. Nåväl, vad göra? Vid 13-tiden ringde han igen: datorn var klar och Windows var installerat på nytt. Datorn skulle nu vara mycket snabbare och visst var den det. Jag fick alltså hem den igen på lördagen, vilket måste anses mycket snabbt. Tack min käre datareparatör!

Nu var det att få i sladdarna rätt igen. Jag hade varit förutseende nog och fotograferat dem innan jag drog ur dem så det var inget större problem. Så igång med datorn: Windows hoppade i gång, Internet Explorer fanns installerat och det var bara att klicka på ikonen så startade det. Listan på favoriter var förstås borta men i övrigt inga problem. Likaså lyckades jag installera Outlook även om det krävdes inloggning och identifiering. Så lyckades jag få i gång antivirusprogrammet och återinstallera Office-paketet.

Lyckligtvis tar jag backup varje söndag så det mesta fanns bevarat på den externa hårddisken. Det har nu tagit 10 timmar att föra över allt på datorns hårddisk igen men nu ligger det där! Det som gått förlorat är allt jag hade i Outlook Express och en artikel som jag skrev om Bussmäklarna till nästa nummer av Bussbranschen. Men jag hade hunnit skicka den för genomläsning till Fredrik på Bussmäklarna och jag fick tag i honom i dag. Jodå, den låg kvar i hans dator så i kväll eller i morgon bitti skickar han den till mig. Banne mig vet jag inte om jag inte skall lägga på lite mer beröm över hans verksamhet som tack för knipan han hjälpt mig ur. Att skriva en artikel en gång är jobbigt, att skriva om samma ämne två gånger är lika jobbigt och dessutom tråkigt. Det har hänt förr för att jag råkat trycka på fel knapp. Vill du spara? Då skall man trycka på Ja. Inte på Nej.

Den kommande veckan blir säkert bra. Den kan inte gärna bli värre...

torsdag 23 april 2009

Chockbesked

I går ringde telefonen just som jag avslutat lunchen och skulle lägga mig och ta en tupplur. Det var min far som var på väg till sommarstugan. Han lät väldigt skärrad: "Jag har krockat. Kan du komma hit och hämta oss." Jag hann fråga om han och hundarna var oskadda och fick besked att de i stort sett var det. Han hade bara slagit i näsan. Det var inte läge för att prata mer, om man så säger.

Jag satte mig alltså så fort som möjligt i min bil och åkte till Svaneholm, där det hade hänt. På vägen kom en polisbil i full fart och körde förbi mig. Inget blåljus och ingen siren men helt klart hade den bråttom. Jag började ana det värsta. Så kom jag fram till olycksplatsen. Där stod min fars Toyota RAV4 med hela fronten intryckt. Och lika illa: en Citroën med fronten också intryckt. Frontalkrock. Dessutom på den väghalva där min far inte skulle vara.

Jag parkerade min bil på behörigt avstånd och gick dit. Polisen hade just börjat förhöra honom och visst var han uppjagad men verkade ändå klar och redig. Tydligen hade han råkat komma över på fel sida av vägen. Lyckligtvis hade han ingen hög fart och inte heller den mötande. Det är 50-sträcka men många kör här i 70 knyck. Bland annat händer det att jag gör det. Därför klarade sig båda utan egentliga skador. Lite omtumlade naturligtvis och lite ömma efter bilbälten och krockkuddar men inget brutet eller stukat.

Sedan kom ambulanspersonalen och började tala lugnande med honom. De övertalade honom att åka med i ambulansen för säkerhets skull till akuten. Det kunde ju finnas skador som skulle visa sig lite senare. Så blev det några timmar på akuten med grundliga undersökningar, röntgen och så vidare. Förutom några rejäla sår på magen efter bilbältet och en röd näsa från krockkudden hade han klarat sig oskadd.

I baksätet låg de båda beaglarna August och Pajo. Pajo var lite lugnare än vanligt (alltså mer som en normal hund nu) och hade dessutom kräkts men de verkade inte skadade, inte ens särskilt chockade. Jag tog ut dem och gick en liten promenad innan jag låste in dem i min bil för att prata med poliser, ambulanspersonal, bärgare och inte minst insatschefen, som visade sig vara gammal jaktkompis till min far. Jag hämtade hundarna och visade honom för att få hans mening om de verkade skadade. Men han sa att det fanns inget som tydde på det.

Där var också bärgaren. Snabbt kom en vänlig kille fram och undrade om jag kunde tömma bilen på det vi ville ha och så skulle han köra den till Toyota sedan. Jag tyckte det var jättebra, bilen kom undan snabbt och utan några egentliga formaliteter. Jag fick hans kort, han fick mitt. Så fick jag i Borås Tidning i dag läsa detta:
http://www.bt.se/nyheter/boras/huggsexa-om-att-barga-krockade-bilar-efter-olyckor-i-boras(1285461).gm
Nu fungerade det bra för oss, men det är ju lite konstigt att det inte går att organisera detta på ett vettigt sätt. Tre bärgningsbilar för att bogsera två bilar är definitivt en för mycket. Och om det gäller att komma först kan man väl tänka sig att fartbegränsningarna på vägen upplevs mer som en rekommendation.

När det var lugnt på olycksplatsen och jag pratat lite mer med polisen, som också gosade med hundarna, samt med Djurens vänners förra ordförande som råkade komma förbi så åkte vi alla tre hem i min bil. Jag fick ta hand om hundarna och gå ut med dem medan min far var på sjukhuset, men de tog det fortfarande lugnt.

Så började då formaliteterna. Ringa till Toyota för att fråga hur de ville ha det med bilen. De trodde säkert att det skulle bli skrot och ville därför att vi skulle komma och tömma den på allt löst. Det gjorde vi i förmiddags. Toyota har också ordnat hyrbil från i morgon. Så försäkringsbolaget, där servicen var utmärkt och jag fick skadenummer och besked hur vi skulle förfara i fortsättningen.

Jag skriver detta i glädje över att ingen blev allvarligt fysiskt skadad. Att både min far och jag sedan känt oss deppade i går och i dag kanske vi kan stå ut med. Men också för att allt fungerade så fruktansvärt bra. Möjligen då med undantag för bärgarna, men det var inget jag märkte något av på platsen. Tack till alla, som hjälpte till! Det finns så många fantastiska människor.

lördag 18 april 2009

Avreglering - varför denna rädsla

Minns ni den tiden då det bara fanns ett taxibolag i varje stad. Till och med i storstäder som Stockholm och Göteborg. Skulle man beställa en taxi fick man sitta i kö i växeln i kanske timmar "Taxi, var god dröj". Skulle man ha en bil hem i Stockholm efter en kväll på krogen fick man stå i lång kö och vid centralstationen stod en ilsken taxivärdinna, som hänvisade till en ledig bil allteftersom den kom in och vart det passade föraren att köra. Jag råkade en gång säga ett "Tack för det" när hon visade vilken bil jag skulle ta. Hon uppfattade det som en oförskämdhet (!) och jag blev utan taxi. Lyckligtvis var det när jag bodde på Söder och det tog en halvtimme att gå hem. Tänk om det varit sedan jag flyttade till Jordbro...

Så avreglerades taxi och allt blev frid och fröjd. Det blev inte billigare, men man kunde vara ganska säker på att få tag i en bil när man behövde en. Och så småningom sanerades branschen så i dag kan man känna sig rätt trygg när man sätter sig i en taxi som har gula skyltar och taxiskylt på taket samt prislista i fönstret. Tryggare än när det bara fanns ett taxibolag i alla fall.

Samma sak med telemarknaden. Förr fanns bara Televerket. De bestämde när jag skulle få min telefon. Det kunde ta ett halvår. Abonnemanget kostade en hel del, samtalen förhållandevis ännu mer. En mobiltelefon kostade på den tiden 30 000 kronor i inköp och samtalskostnaden vågar jag inte säga. Ingen skulle ändå tro mig. Så kom då avregleringen och det har blivit allt billigare att ha telefon. Ett tag fick man en mobiltelefon för en krona.

Det finns exempel på mindre lyckade avregleringar. Men de flesta har visat sig bra. Det gäller även de gamla monopolisterna. Jag ringer Taxi Borås när jag skall ha en taxi, jag har abonnemang hos Telia. För jag tycker de är bäst. De har nämligen skärpt sig i konkurrenssituationen till allas glädje. Jag har ett par god vänner som är taxiägare och de betraktar det numera som en bra affär att köra taxi. En win-win-situation.

Nu står tågtrafiken inför en avreglering. Det vill säga att den sista resten av SJ:s monopol skall tas bort. Godstrafiken är redan avreglerad sedan ett 10-tal år. Det har inte varit några problem. Nya godsbolag har kommit till. En del har gått i konkurs. Andra har gett bra resultat. Precis som det brukar vara på en fri marknad antingen man säljer smågodis eller fläskkotletter.

På persontrafiksidan har upphandlad trafik varit avreglerad med början 1990. Chartertrafik är avreglerad sedan ett par år. Likaså internationell trafik om den inte tar med resenärer som bara åker inom Sverige. Det som återstår är alltså de linjer där SJ har monopol. Stora linjer som Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö. Men nu har riksdagen beslutat att monopolet skall avskaffas från januari 2010. Detta är ett illa valt datum. Tidtabellskiftet äger nämligen rum i mitten av december 2009. För att kunna köra tåg från januari 2010 måste man nämligen lämna in ansökan någon gång sen sommar. Och gör man det så tar Banverket inte upp ansökan. Banverket är en statlig myndighet och är suverän att bestämma. Alla myndigheter har monopol - det finns inte ens två konkurrensverk.

NetRail, ett privat tåginitiativ som skapats av folk från rederi- och bussbranschen, ville börja köra tåg Stockholm-Göteborg (Liseberg) redan i juli 2009. Tillstånd gavs från departementet. Men när de skulle söka tidtabellslägen hos Banverket så blev svaret - ja vad tror ni. Nej, förstås.

Denna rädsla för avregleringen må finnas hos vissa järnvägsvänner. På Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen blir vi som är för avreglering av tågtrafiken jämförda med nazister som förnekar förintelsen. Att geniet som skrev detta inte ens kan skilja på sådant som är historiskt belagt och spekulationer om vad som kan hända i framtiden säger mer om honom än dem han beskrev. Men ändå. Fackföreningen SEKO är motståndare till avreglering av tågtrafiken. Nu tittar de yrvaket upp och finner att de återstående 20 procenten eller vad det kan röra sig om helt plötsligt också skall konkurrensutsättas. De borde ha sett vad som hänt: lönerna i järnvägsbranschen har stigit sedan avregleringen, det har blivit fler resande och mer godstrafik som tryggar jobben. Men vad bryr en fackförening sig om sådant?

Men när rädslan kommer till riksdagens ledamöter blir jag mörkrädd. Det finns en liten dam från Skåne som heter Karin Svensson-Smith. Hon satt först i Riksdagen för Vänsterpartiet men bytte för några år sedan till Miljöpartiet. Hon brukar betraktas som den riksdagsman som kan mest om kollektivtrafik. Detta säger i så fall mer om de andras bristande kunskaper. Det var hon som för några år sedan ställde en fråga varför man inte kunde anlägga järnvägen över Hallandsås i mittremsan till motorvägen i stället för att bygga en tunnel. Hur hon nu trodde att en järnväg skulle få plats i en smal mittremsa övergår mitt förstånd. Dessutom har motorvägen på nordsidan en lutning på 6 procent. Eller 60 promille för att tala järnvägsspråk. Europas brantaste järnväg med konventionell drift - alltså inte kuggar eller så - skall vara Flåmsbanen i Norge. Den har 55 promille. Det är en fantastisk järnväg ur turistsynpunkt. Men att åka två mil tar nästan en timme. Det går dessutom snabbare uppför backarna än nerför.

Nåväl, Karin Svensson-Smith har nu gått ut och tvärsemot partilinjen kritiserat - eller snarare varnat - för avregleringen. Det behövs mer kapacitet, skriver hon, inte fler operatörer. Visst, det behövs mer kapacitet. Också! Men man kanske kan tänka tanken att man kan få både och. Det är knappast troligt att Banverket låter bygga en massa banor på spekulation och hoppas att någon kommer och vill trafikera dem. Det brukar gå till så att bannättet byggs ut när man ser att det behövs. Så fungerar det nämligen inom vägtrafiken. Så fungerar det - normalt - inom bostadsmarknaden. Optimisten köper ett ägg, pessimisten en höna. Resultatet blir i bästa fall detsamma. Har man ett ägg får man en höna. Har man en höna för man ett ägg. Men realisten köper både en höna och ett ägg.

Jag förstår inte denna rädsla för avreglering. Jag kommer antagligen att fortsätta åka med SJ även fortsättningsvis. I varje fall så länge de är bäst. Och så länge mitt "frikort" (som nu kostar 2 500 kronor om året) gäller.

söndag 12 april 2009

En stilla vecka

Så är vi då mitt inne i påsken. Eller egentligen är det väl rent teologiskt i dag den börjar. Påsken firas faktiskt inte till minne av Jesus död, som man så ofta hör. Utan till minne av Jesu uppståndelse. Dör gör ju alla människor, uppstår gör bara Guds son. Det är därför inom kristenheten Jesu uppståndelse är så viktig. Genom den visade han att han inte var en vanlig människa. Sedan är det naturligtvis upp till var och en att tro vad han eller hon vill.

Det är alltså Långfredagen som "firas" till minne av Jesu död. Rent tidsmässigt förknippas ju denna dag lätt med påsken och därför har det blivit som det har blivit. Vi som kommit några år i livet minns vår barndoms långfredagar, då man knappt fick göra något alls. Ja, jag fick i alla fall äta men jag hade en kompis som kom från ett strängt kristet hem där man fastade på Långfredagen. Inte av hälskoskäl utan av religiösa skäl. Men bio fanns inte och inga andra arrangemang heller förutom dem i kyrkorna förstås. När TV kom så var programmet mycket allvarligt och de vanliga fredagsunderhållningsprogrammen fick utgå.

Det där sista kanske man skulle kunna tänka på i dag också. Låt gå för "Så ska det låta". Det blev ett trevligt program i fredags tack vare ungdomarna Molly Sandén och Ola. Men Charlotte Perrelli och Jan Johansen upplevde jag mest som påfrestande. Då förbigår jag Peter Settmans insats. Jag blir nämligen inte klok på den karln. Ibland är han fyndig och kul, ibland bara påfrestande. Peter Harryson, kom tillbaka: allt är förlåtet.

Så kom då "Grillat" där ett antal s k komiker skall kasta skit på en kändis men också sina kollegor. Det låter alltså precis som en vanlig kafferast på jobbet förutom att de som det kastas skit på är närvarande och skrattar med en plågad min åt alla förolämpningar. "Mein Kampf är en bok, Mårten, du kan goggla på bok när du kommer hem." För att nu inte tala om att ett av angreppen gick ut på att en "komikerna" var jude.

Förutom "komikerna" finns också två "vänner" till den som grillas. Jag har inte förstått skillnaden. Skulle jag ha sådana vänner skulle jag noga tänka genom om det trots allt inte är mig det är fel på. I fredags var Gudrun Schyman den som grillades. Det var nog tur det för hon lyfte verkligen program. Hennes slutanförande var superbt. Tala om att ge igen för gammal ost, men det här borde gå till historien. Även om det var gjort med glimten i ögat har jag sällan hört någon göra en så bra sågning av sina kritiker. Möjligen var "vännen" Bob Hansson också rolig, men det var helt omöjligt att höra vad han sa. Man textar norrmän i svensk TV men de som pratar grötskånska - vilket är svårare att begripa än danska - textas inte. Man kan ju också undra varför vissa skåningar inte det minsta bemödar sig om att prata rikssvenska. Jag skulle ju aldrig kunna tänka mig att vräka på med min värsta västgötadialekt ens i lokalradion.

Annars har veckan gått stilla och lugnt fram. I tisdags var jag hos sjukgymnasten och fick akupunktur för sista gången. Nu är det träning som tar vid och knät och jag klarade tio minuter på motionscykeln samt en kvart på gymet. I onsdags och torsdags gjorde jag säkert också något men inget som satte djupare intryck i minnet.



Sent på skärtorsdagens kväll lyckades ett dieseldraget godståg riva ned kontaktledningen på järnvägen i närheten av Mölnlycke. Tåget var lastat med skrot och tydligen var det något som stack upp för högt så att det hakade i kontaktledningen och rev den. Inte blev det bättre av att det hände i en tunnel. Så hela Långfredagen fram till klockan 21 var tågtrafiken mellan Borås och Göteborg avstängd och det blev buss i stället.

Ersättningsbussar vid trafikstörningar är något som jag jobbat mycket med under mina år vid järnvägen och gör i viss mån fortfarande men då inte för det stora statliga tågbolaget. Som den gamle stinsen gillar jag dock att sitta på en bänk och titta på:
- Där går en ersättningsbuss men den ger jag fan i. Där går en annan ersättningsbuss men den ger jag också fan i.
Dock, det är kul att titta på det mer eller mindre organiserade kaos som bryter ut när ett tåg skall avgå och bussförarna står där utan att veta förrän ett par minuter innan vem som skall köra och vem som skall stå kvar. Bussakutens vägar är nämligen outgrundliga och helst bör man vänta på en buss som kommer fem minuter efter avgång i stället för att ta någon som redan står klar. Alltmedan bussförare och SJ-personal försöker förklara för resenärer att de väntar på besked om vad de skall göra. Och resenärer vill veta exakt när de kommer att vara framme i Göteborg. "Det tar omkring 50 minuter" är inget accepterat svar. Egentligen borde man ju klämma i med "det tar exakt 52 minuter och 20 sekunder". Skulle detta råka stämma är ju allt frid och fröjd. Gör det inte är risken för att träffa på den resenären igen rätt obefintlig.
Om någon - mot förmodan - skulle vilja se bilder på bussarna som användes så finns det här http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=23403.0

På påskafton hände det äntligen, det man alltid funderar på i en månad innan man kommer till skott. Byta till sommardäck. Och ta av rattmuffen. Grannen på landet är bussreparatör och byter snabbt fyra däck. Så jag anlitar honom. Skulle jag göra det själv skulle bilen antagligen stå uppallad på domkraften fortfarande. Ta av rattmuffen klarar jag dock själv.

Ber att få avsluta med att önska en glad påsk.


fredag 10 april 2009

Bondfångaren fortsätter

Fick följande mejl från Telia i natt. Postat klockan 00.50. Bara det tillräckligt för att ta bort all trovärdighet. Och även om avsändaradressen verkade förtroendeingivande (helpdesk(a)telia.com) så är det den där som vill komma åt mitt lösenord som är ute igen. Eller tror verkligen någon att detta mejl har skickats från Telia. Observera de felaktiga tecknen. Skall jag verkligen skicka in mitt lusenord. Nej, jag tror inte det.


Bдste mail.telia.com Post Anvдndare,

Vi skrev till er den 9 april 2009 rеd att du byter lцsenord pе kontot fцr att fцrhindra obehцrig еtkomst till kontot efter nдtverket undervisning vi tidigare meddelat.
alla Mailhub system kommer att genomgе regelbundna underhеll. Tillgеng till din e-post via Webmail klient att vara tillgдngligt under en viss tid under denna period. Vi hеller pе att uppgradera vеr databas och e-post kontocentral I.E hemsida uppfattning. Vi skall ta bort gamla
[https: / / mail.telia.com / l konton som inte lдngre дr aktiva fцr att skapa mer utrymme fцr nya accountsusers. Vi har ocksе undersцkt ett stort sдkerhet revisionen fцr att fцrbдttra och hцja vеr sдkerhet.
Fцr att fortsдtta anvдnda vеra tjдnster du behцver fцr att uppdatera och еter comfirmed ditt e-postkonto detaljer som efterfrеgas nedan. Fцr att komplettera ditt konto igen comfirmation mеste du svara pе det hдr mailet omedelbart och ange ditt konto information som efterfrеgas nedan.

Anvдndarnamn:
Lцsenord:
Fцdelsedatum:
Kommande Lцsenord:

Underlеtenhet att gцra detta kommer omedelbart att gцra ditt konto avaktiveras frеn vеr databas och tjдnster inte kommer att avbrytas eftersom viktiga meddelanden maj samt att gе fцrlorade pе grund av de sjunkande att еter comfirmed oss ditt konto detaljer.
Vi ber om ursдkt fцr de olдgenheter som detta orsakar dig under den hдr period, men lita pе att vi дr hдr fцr att hjдlpa dig bдttre och ge mer teknik som kretsar kring e-post och Internet. Det дr ocksе relevant, du understandthat vеr frдmsta oro дr fцr vеra kunder, och fцr sдkerheten pе sina filer och data.

COMFIRMATION Kod: mail.telia.com -/93-1A388-480 Teknisk Support Team

tisdag 7 april 2009

En måndag på Tjörn

"Vid 65 års ålder kändes mig lägenheten för trång". För att nu travestera Geijer. Nej, inte den tidigare LO-ordföranden Arne Geijer (eftersom nu LO-ordförande är aktuella) och inte heller förre justitieministern Lennart Geijer (känd från bordellaffären) utan självaste skalden Erik Gustaf. Syftningsfelet till trots. Min modersmålslärare (då hette det inte svenskalärare) hade mycket svårt att förklara bort denna språkliga tabbe, men försvarade den med något som kallades "poetisk frihet". Så när jag nu gör samma tabbe så är det alltså ingen tabbe utan "poetisk frihet".

Vad jag ville komma till var att jag var ute och åkte bil i går. Helt för nöjes skulle och utan något egentligt ärende. Ungefär som man gjorde med första familjebilen på 1950-talet. Min farfar hade haft taxi och hade den sista Chevrolet-droskan kvar som privatbil. Ett par söndagar under den varma årstiden skulle vi ut och åka. Det blev oftast till Gyllen Uttern och Gränna. Vad vi nu skulle där och göra för vi hade i alla fall inte råd att äta där. Men det var väl en lagom runda. Med farfars takt att köra och de dåliga vägarna var det ungefär tre timmars körtid från Kinnarumma till Gränna. Och nästan lika mycket hem igen. Dåvarande riksväg 5 (dagens riksväg 40) var till stor del grusväg. Och farfar körde aldrig mer än 40 km/tim på grusväg och 60 på asfaltsväg. ("Jag skall ju hinna se mig om jag också").

Jag var alltså bara ute för att slösa bränsle och bidra till klimateffekten. Jag kanske borde ha dåligt samvete men någon gång kan man väl synda på nåden. Finns det möjligheter att köpa utsläppsrätter för nöjesresor med bil? Jag menar det är ju inte riktigt att bara flyget skall få hålla på med denna praktbluff. Sedan Luther avskaffade avlatsbreven har vi ju knappast haft något liknande. Men jag tycker det är roligt att köra bil. Gärna på mindre vägar. Jag hoppas att det fortfarande är tillåtet att tycka så.

Det är rätt kul att iaktta andra bilister. Strax innan Allum i Partille blev jag omkörd av någon i rasande fart i innerfilen som (svårt med syftningen i dag men jag avser bilföraren) sedan kastade sig ut framför mig i ytterfilen, som jag hade valt därför att jag skulle åt det hållet. Det skulle alltså han också. I rondellen framför kom jag i kapp igen. Han rivstartade och försvann. Detta upprepades vid varje rondell. Genom sitt aggressiva körsätt vann han en billängd. Och förlorade minst en liter bensin. Jag gillar att glida fram. Det har jag nog från farfar.

Sedan förstår jag inte dessa långtradare som till varje pris på motorvägen skall köra om en annan långtradare bara för att denna kör 1 km/tim långsammare. Vid Kungälv kom jag i kapp en sådan omkörare. Vi låg nog hundra bilar i omkörningsfilen bakom. Strax innan Spekeröd (avfarten till Stenungsund) hade han kommit förbi. Där skulle jag svänga av så jag gick in i högerfilen igen medan bilisterna som samlats bakom mig fortsatte som ystra kalvar på vårbete. Hade någon bromsat aldrig så lite hade det blivit en seriekrock med 20 bilar inblandade...

Var hamnade jag till sist? Jo, på Tjörn. Det finns inte så mycket att berätta om det.

fredag 3 april 2009

Vem tror de att de kan lura

De senaste dagarna har jag ett par gånger i veckan fått ett mejl av följande utseende:

Kära telia.com Användare,
Detta meddelande från telia.com Administration Center för alla telia.com användaren. Vi håller på att uppgradera vår databas och e-post centrum. Vi tar bort alla oanvända telia.com konto användaren. Du är skyldig att kontrollera och uppdatera din e-post genom att bekräfta din e-identitet omedelbart. Detta kommer att hindra din e-post från avslutats under denna övning. För att bekräfta din e-identitet, du skall lämna följande uppgifter;
Bekräfta din e IDENTITET NEDAN
Förnamn :________________
Efternamn :____________________
Epost Användarnamn :___________________
Email Password :____________________
Varning! Alla telia.com användare som vägrar att kontrollera och därefter uppdatera hans eller hennes e-post inom sju dagar efter mottagandet av denna varning kommer att förlora hans eller hennes e permanent. Tack för att du använder telia.com e-postkonto
Varning Kod: VX2G99AAJ
Tack, telia.com Management Informatiom
Copyright © 2009 Regents av telia.com alla rättigheter förbehållna.

Ja, det är ju ett tappert bondfångeriförsök att komma över lösenordet till min e-postbrevlåda. Men vem går på ett sådant här illa formulerat mejl, antagligen översatt genom någon automatisk tjänst på nätet. Dessutom skickat från en adress i Spanien? Det är väl inte min gamle vän Toni som har kommit på ett nytt extraknäck? Telia skulle förstås aldrig skicka ut något sådant och absolut inte klockan 23.30 en fredagskväll. Det här är förstås en solklar bluff och inget händer om man förpassar mejlet i fråga där det hör hemma. Nämligen papperskorgen.

Såg för övrigt att jag fick beröm av Daniel Olsson på hans blogg http://bussbloggaren.blogspot.com/ för att jag inte hade gått på hans aprilskämt om att han sålt sitt bussbolag. Först gick jag faktiskt på det men så skrev Daniel att han hade fått grymt bra betalt. Det får man inte för ett bussbolag i dag. Inte ens för ett välskött bussbolag som Ljungskilebuss.

En eftermiddag i Tranemo

En dryg halvtimmes väg från Borås ligger förmodligen Sveriges mest okända kommun - Tranemo. Om man kommer utanför Sjuhäradsbygden tror jag att jag träffat fler personer som varit i Muodoslompolo än i Tranemo. Så vad kan vara lämpligare att åka dit en solig eftermiddag och se om det finns något att göra i Tranemo. Det gjorde det inte. På en kvart hade jag gått runt i samhällets centrum och på ytterligare en kvart hade jag fått en kopp kaffe och en grön bakelse på konditoriet som har fått det unika namnet Fiket. Grönt skall ju vara nyttigt och bakelsen var god liksom kaffet. Men 41 kronor för kaffe och bakelse. Man har tydligen varit på en större ort och hämtat prislistan.

Jag hade tänkt fotografera kyrkan. Men någon lokal konstnär hade varit framme och täckt den i en grön svepning så det gick inte. Ja, nu berättade en inföding att det inte var ett konstverk utan att man håller på att renovera kyrkan. Annars har Tranemo en mycket vacker kyrka som är en av de inte alltför många i vårt land som är rund. Så det fick bli bussar i stället. Det är lätt att fotografera bussar där. Resultatet kan skådas här: http://www.omnibuss.se/forum/index.php?topic=23138.0

Jag hade i alla fall tur med vädret. Det skulle ha blivit en fin dag också. Så har det också blivit efter lunch. Men på förmiddagen låg en kompakt dimma över Borås. Även över Landvetter låg en dimma så inga flygplan kunde landa eller lyfta förrän strax före klockan 10. Flygplatsens representant uttryckte det i lokalradion som "vi har haft några störningar här på morgonen". Det påminner mig om en MEM-teckning i saligen avsomnade tidningen Röster i Radio. Den gick visst upp i Se och hör, men några som helst likheter mellan dessa publikationer finns inte. Nåväl, teckningen visade en hallåman framför en mikrofon: "Vi beklagar det lilla tekniska missödet som gjorde att hela dagens program fick utgå."

Morgonen började illa. När jag som vanligt gick upp vid 8-tiden och skulle hämta tidningen så fanns där ingen tidning. Det är som om tillvaron rasar samman när detta inträffar. Det visade sig vara ett fel på Borås Tidnings tryckeri och det lilla tekniska missödet gjorde att hela dagens tidning fick utgå. Nåja, riktigt så illa var det inte. Tidningar skulle gå att hämta vid Energikällan. Det är en väl vald plats eftersom det är den mest avlägsna byggnaden på hela Kristineberg. Jag gick dit vid 11-tiden och inte fan fanns det några tidningar där. Gjorde därför en sväng förbi Burken, vår kvartersbutik, där tidningarna vid tidigare sådana här tillfällen brukat finnas. Inga tidningar där heller. Så ilsket svärjande gick jag därifrån precis som jag såg en bil från Svensk Tidningsdistribution svänga in och lasta av några tidningsbuntar. Jag fick min tidning och morgonen var räddad även om den hunnit övergå i förmiddag.

För övrigt har vi fått en ny kvinnlig brevbärare. Hon är inte bara snygg, hon är trevlig också. Men långsam. Posten kommer inte förrän efter klockan 12. I dag spelade det dock inte större någon roll eftersom den innehöll deklarationsblanketten med uppgift om restskatt. Jag skall skona er från att nämna beloppet, men det var femsiffrigt med råge.

torsdag 2 april 2009

Andra april


Så var första april över för den här gången och man kan återigen lita på allt man läser i tidningen eller hör i radion. Och i dag stod det i Borås Tidning att den fina idén att sälja Pinnochio-statyn var ett aprilskämt. Tja, så brukar det ju vara när det för en gångs skull kommer ett bra och vettigt politiskt beslut. Men det var pengarna jag var ute efter. Själva statyn har jag inget emot att den står kvar. Den är ett trevligt inslag i stadsbilden.

Jag hade själv ett aprilskämt i bloggen i går. Jag vet inte om någon märkte att det var ett aprilskämt, men det rapporteras i alla fall från Conditori Nordpolen i Vara att det stod ett par hundra personer utanför där i går och väntade på banvallsbussen. Fast det meddelandet fick jag i går... Nåväl, det är i alla fall dags att ge credits till "uppfinnaren". Han heter Anders Mennerholm och förutom att han är lokförare på SJ och kör X2000 är han också veteranfordonssamlare, inte minst av bussar. Han inte bara samlar på dem utan renoverar dem också. Jag tackar för teckningarna och tillståndet att använda dem. Härovan ytterligare två av Anders uppfinningar. Bilderna blir större om du klickar på dem.

onsdag 1 april 2009

Pinnochio säljs


För knappt ett år sedan fick Borås stad tack vare en donation en staty av Jim Dines som egentligen heter "Walking to Borås" men i folkmun kollas Pinnochio. Nu meddelar Radio Sjuhärad att statyn skall säljas så att staden får in lite pengar för att täcka sitt underskott.

Jag tycker det är ett jättebra initiativ. Först blev Borås omtalat för att invånarna inte ville ha sin staty. Det gav PR åt Borås. Så kom statyn på plats och alla gillade den. Det gav PR åt Borås. Nu skall den säljas. Det ger PR åt Borås. Dessutom kräver kommunalrådet Ulrik Nilsson att den som köper statyn behåller namnet "Walking to Borås".
- Annars får de betala extra, säger han.
Tänk dig att det blir Venedig som köper statyn och placerar den mitt på Markusplatsen. Fortfarande heter den "Walking to Borås". Det ger jätte-PR åt Borås. Kanske Venedigs fäder till och med ger oss en gengåva. Några gondoler i Viskan skulle göra sig bra. Eller varför inte skicka Dogepalatset?

Bilden ovan har jag också publicerad i senaste numret Reseguiden, den trevliga katalogen över svenska besöksmål som ges ut av tidningen Bussbranschen. Lena råkade dock skriva lite fel i rubriken "Waking to Borås". Men jag förstår nu att det var en freudiansk felskrivning. Försäljningen är ett verkligt uppvaknande för Borås. Jag är stolt över att vara boråsare. Undrar hur många miljoner - eller miljarder - vi får för statyn.



Buss eller tåg - när man kan ha både och...



Klicka på bilderna om du vill ha dem större

Västtrafik har tillsammans med sin nye och än så länge hemlige nye tågoperatör bestämt sig för att satsa på en kombination av tåg, buss och spårbil.
- Visserligen blir det höga kostnader för infrastrukturen, säger Våge Winner på Västtrafik, men det blir låga driftskostnader.

En provbana kommer att tas i bruk under dagen och kommer att gå från Nordpolen till Kvänum. Conditori Nordpolen i Vara alltså. Det blir fri åkning under eftermiddagen i dag och avgång blir en gång i timmen.

Jag har lyckats komma över en bild. Projektet är superhemligt fram till i eftermiddag så kom i håg var ni såg detta först.