lördag 31 augusti 2013

Rökigt 150-årsjubileum


I dag firade järnvägen Herrljunga-Borås sitt 150-årsjubileum. Det var nämligen 1863 som banan byggdes mellan Herrljunga och Borås övre. Året innan hade Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg blivit helt klar. Denna gick förbi Herrljunga, som innan järnvägen knappast fanns. Numera har Herrljunga nästan 4 000 invånare och är mest känt för Herrljunga Cider och elektronikföretaget Ascon.

Banan Herrljunga-Borås var 42 kilometer lång och så värst mycket med banans sträckning har inte hänt sedan den byggdes. Den har dock utsträckts en kilometer till Borås centralstation och en mindre linjeomläggning har gjorts vid norra delen av Öresjö, sedan banan hotat att sjunka ned i sjön.

Jovisst, två saker till har hänt: den byggdes som smalspårig med den unika spårvidden 1 217 mm. Det var landshövdingen och Eric Sparre, som var initiativtagare till banan liksom även Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga och byggde smalspårigt för att spara pengar. Spårvidden kom därför att kallas "snålsparrig". År 1898 byggdes den om till normalspår. År 1950 var elektrifieringen klar.

Jubileet firades med ångloksdragna tåg blandat med den ordinarie trafiken med motorvagnar. Tågen kördes av Bergslagernas Järnvägssällskap och hade ett ånglok i varje ände för att underlätta vid vändningarna.

På första bilden ser vi ångtåget passera den gamla stationen vid Borås övre, som numera används som kontor för företag som inte har något med järnvägen att göra. En hållplats - eller hållställe som det skulle heta i dagens terminologi - här vore inte så dumt eftersom Högskolan ligger alldeles intill.

Klockan är 10.38.






Det bakre ångloket kan ta det lugnt medan tåget fortsätter över Nybron den knappa kilometern till centralstationen.













Efter en kvart kommer tåget tillbaka och skall nu gå till Herrljunga. Främst går BJ B3 130 och det ryker kraftigt när det rullar ut på Nybron.

Klockan är nu 10.52.










Även det bakre loket, B 1073, får jobba rejält. Mellan loken går fem vagnar från 1930- och 1940-talen. Fyra av dem i princip i orginalskick medan den femte byggdes om på 1970-talet. 


Om tågen nu inte kan stanna vid Högskolan kan de ju alla fall sprida sin rök över den.













Nästa varv tåget kör befinner jag mig i Frufällan. Orten har enligt myten fått sitt namn av att en rikeman byggde ett flott hus där för att fånga den han ville ha liksom i en fälla. Men tyvärr: det kommer från Frugården som hade en svedja - eller fälla som man också sade.

Klockan är nu 13.43 och tåget är ett par minuter försenat.






Tåget passerar över vägövergången och fortsätter mot Borås.














Sedan tar jag bilen tillbaka till Borås och åker med ordinarie Västtåg till Fristad. 20 minuter senare kommer ångtåget dit.Klockan är nu 14.35
 
B 1037 skjuter på sist men har nu strypt pådraget av ångan.






Så stannar tåget i Fristad men oj då. Det bakre ångloket kom lite för långt bak så resenärerna får med vakters bistånd gå över spåren i stället för övergången.











I Fristad stod ett antal äldre vagnar uppställda för utställning och servering.














I Fristad står tåget ungefär en timme medan bland annat än minnesplakett avtäcks på stationen av kommunalrådet Ulf Olsson.












Båda loken får vatten genom brandkårens försorg. Det går åt mycket vatten för att köra ånglok.













 Loken måste också smörjas innan de återvänder mot Borås.

I Fristad var det diverse jippon med marknad, musikunderhållning och allsång. Samt veteranbilar. Så många sådana dök dock inte upp. Denna A-Ford lastbil från 1928 får representera dessa. Från flaket såldes mjöl från Vänga kvarn. Vagnen som står bakom är en hästdragen vagn från Fristads vagnmuseum.







Vi skulle ha varit där med Gamla 45an också men av olika skäl blev det inte så. Men det fanns en buss där: en Volvo L3422 med Skenninge-kaross från 1954. Den rullade under sin aktiva tid hos Lundvalls Trafik AB i Bjursås i Dalarna. Numera ägs den av en gammal klasskamrat till mig.








Tåget återkommer till Borås.

Klockan är nu 15.52.













Tåget "tjuvstannar" precis som det kommit in till plattform men med ett rejält rökmoln kommer B 1037 i gång igen och kan rulla fram till plattformsänden.











Så en bild på tåget i sin helhet vid spår 1 vid Borås central. Tåget skulle göra ytterligare en vända till Herrljunga samt Herrljunga-Fristad-Herrljunga innan det kunde återvända hem till Lärje.

Ett mycket lyckat arrangemang, åtminstone så länge jag hängde med. Tack, Bergslagernas Järnvägssällskap och alla som jobbade med tåget helt ideellt och på sin fritid.





Ångloksdragna tåg väcker stort intresse vilket visas av dessa två bilder från folklivet vid Borås central.



Klicka med hjulet på musen om du vill ha större bild. Eller klicka på valfri bild för att starta bildspelet.


fredag 30 augusti 2013

Det blommar för Sohlberg Buss

År 2009 fanns inte Sohlberg Buss. Men det året köpte Hans-Erik Sohlberg Svenljunga Taxi och bytte namn på företaget till Sohlberg Buss. Ett par bussar följde med i köpet. I dag, fyra år senare, har de 64 bussar!

Hans-Erik Sohlberg är inte helt färsk i branschen dock. Han grundade Marks Limousine i slutet av 1990-talet och sålde det sedan till People Travel Group, ett företag i Veolia-koncernen. Nu har han konkurrerat ut sitt gamla företag: Marks Limousine upphör med verksamheten under hösten.

Sohlberg Buss har livnärt sig på bussar för beställning och skolkörningar. Någon upphandlad linjetrafik har de inte kört - än så länge. Ändå har de vuxit och det är klart att vissa företag i området Skene och Borås har fått känna av tappade uppdrag, men de tycks ändå ha vuxit från ingenting. I dagarna har företaget flyttat sitt huvudkontor i Skene till Borås. Dessutom har två verkliga giganter inom bussbranschen gått in som delägare: Kicki och Stefan Carlén. Stefan har tidigare varit vd för Swebus Express och Nettbuss Express. Han grundade 2007 Bus4You, expressbussar med hög standard. Och under sin tid lyckades han vända förlust till vinst på alla de företag han basade för.

Nu senast har Kristinebergsskolan i Borås stängts på grund av mögelskador och att den riskerade rasa ihop. Den skall nu rivas och en ny byggnad skall uppföras. Detta tar förstås ett par år och under tiden bussas eleverna i skolan till andra skolor på främst regementsområdet. För detta behövs skolskjutsar och de körs förstås av Sohlberg Buss.

De här bilderna från Kristineberg i Borås är symboliska för ett blomstrande företag i bussbranschen. Helt utan utländskt statligt ägande och med plus i bokslutet.



Faktauppgifterna i det här inlägget kommer till stor del från Busstidningen nr 6.2013.

torsdag 29 augusti 2013

Turist i Alvesta

Om man skall välja en svensk ort att turista på så kanske inte Alvesta tillhör någon av dem man först kommer att tänka på. Det är kanske inte så underligt men visst är den småländska järnvägsknuten något underskattad i det avseendet. Vi tänker kanske lite för mycket på det Stig Ahlgren skrev:
- Han är tråkig som en påstigande i Alvesta.

Nåväl, i går var jag på väg till Växjö och stannade till i Alvesta. Det var ju lite dumt att lägga rasten där eftersom det tar två timmar och en kvart från Borås till Växjö men bara en kvart mellan Alvesta och Växjö. Men jag var helt enkelt kaffesugen (och kissnödig). Och kanske det fanns något kafé med napoleonbakelser där.

Det gjorde det nu inte, i varje fall inte som jag hittade, men på Storgatan ett kvarter från järnvägsstationen hittade jag det här.

Café St Claire hette stället och de disponerar inte hela huset utan bara bottenvåningen.En brant trappa leder upp till det ganska lilla kaféet.

Kaféet drivs av några ungdomar och som synes av skylten bakar de själva kakorna med mycket kärlek. Jag fastnade för äppelkaka med vispgrädde och det var fantastiskt gott. Väl värt de 55 kronor den kostade tillsammans med kaffe. Den var faktiskt värd besöket och nöjd gick jag därifrån till den nya stationen. Ja, det vill säga stationen är gammal men det har byggts en gångbro över järnvägen.

Inget är bloggaren främmande så jag steg upp på bron och fick en fantastisk utsikt.

Man får också det pampiga stationshuset i en ny vinkel. 

Och tågen såsom Öresundstågen kan man se lite grann från ovan.

Sedan blev jag som gammal trafikavbrottsplanerare nästan rörd när jag såg hållplatsen för ersättningsbussar när tågen inte går som de skall. Bänkar och ett tak som regnskydd. Visserligen bara med plats för ett dussin väntande på bänkarna men tanken är åt rätt håll. Felet är att den finns "på andra sidan bron", alltså på motsatt sida som stationshuset och busstationen. Men Alvesta kan i alla fall skryta med Sveriges näst bästa hållplats för ersättningsbussar. Bästa hittar vi i Göteborg, som i ett svep gick från sämsta till bästa i februari förra året. 

Tåg är något man ser mycket av i Alvesta. Här kommer Veolias tåg mellan Malmö och Stockholm in.Nog ser loket tufft ut jämfört med SJ:s Rc-lok. Vagnarna gör en kanske inte lika glad. Mest gamla liggvagnar som gjorts i ordning i sittläge. Inte så bekvämt att åka långt med.

Men det finns ju något att glädja sig åt bland de gamla vagnarna också. Detta är från början en norsk sittvagn, som byggdes om till "krog" av Svenska Orientexpressen i mitten av 2000-talet.

När Pågatågen blir för gamla så blir de i stället Krösatåg. Än så länge har de kvar sin färgsättning och även namnet, i det här fallet Edvard Persson, från tiden i Skåne men de skall få ny lackering så småningom.

Så kanske det bästa med Alvesta. Tåget till Borås. Jag åkte dock inte med det eftersom jag hade bil. Här kan ni se ett av SJ:s svarta Rc-lok. Jämför gärna med det privata alternativet här ovan. 

Men det finns också möjlighet att åka med Länstrafiken Kronoberg. Där har man satsat stort på trafiken från i sommar och deras entreprenörer kör med så gott som uteslutande helt nya bussar. Bland annat kan man åka till Halmstad (som ligger i Hallands län men det är Kronoberg som kör ända dit) i dubbeldäckare. Inget som imponerar på en boråsare: likadana bussar har vi kunna åka med till Göteborg sedan december 2010. Men Kronobergs bussar är läckrare lackerade.

Man kan njuta av  massor med blomsterarrangemang i parker och på öppna ytor. Det här vackra arrangemanget hittade jag på planen utanför stationshuset.

Ja, det var Alvesta det. Åk gärna dit om du inte vill åka dit alla andra turister åker. Eller som kommunens slogan lyder:
Alvesta – Nästa! / Åk inte Alvesta förbi!
Hur man har tänkt när man hittade på den förklaras här.


Större bilder? Javisst! Klicka bara på den med hjulet på musen.

söndag 25 augusti 2013

Akta er för Limbino.com


Den här ytterst tveksamma sidan är tydligen nedlagd för tillfället. Jag hoppas den inte återkommer. Någonsin. Men skulle den göra det så gå inte med. Ni blir nämligen lurade.

Det börjar med att du får att mejl från någon av dina "vänner" som rekommenderar dig att gå med i limbino.com och lockar med fina vinster i ett lotteri, som du då automatiskt blir med i. Priserna kan vara så fina som ett fodral till mobiltelefonen, en flugsmälla eller en kulspetspenna. Eller möjligen en I-phone.

Nu verkar ju detta inte så farligt: det kostaringet och en kulspetspenna har man väl alltid användning för. För att inte tala om en flugsmälla. Men det finns en hake och nu kommer det.

Låt mig börja från början. Det började med att jag blev uppringd på mobiltelefonen av Miljonlotteriet i onsdags. Tjejen som ringde anslog en kamratlig ton och frågade om jag skrapat många miljonlotter utan att vinna något. Sanningen att säga så har jag aldrig i hela mitt liv köpt eller fått en miljonlott, än mindre skrapat en sådan. Jag har således inget kundförhållande till Miljonlotteriet och de skall därför enligt god affärssed för telefonförsäljning inte ringa mig på mobiltelefonen. Inte på den fasta telefonen heller eftersom den är med i Nix-registret.

Nu var jag inte alls intresserad av kommande vinster. Jag har nämligen bara vunnit på lotteri en gång i mitt liv och det var när vi lottade i lumpen om vem som skulle tömma utedassen. Jag var mer intresserad av varför de ringde mig på mobiltelefonen och tjejen som ringde sade att det var för att jag var kund och bad om ursäkt. Jag var dock mer intresserad av en förklaring än en ursäkt och det kunde hon inte ge mig någon. Jag bad därför att bli kopplad till en säljchef vilket hon lovade att göra men det skulle ta flera minuter. Då slängde jag på luren - som det heter även om de flesta väl inte använder telefon med lur på nuförtiden. Lurad blir man ändå.

Sedan ringde jag upp det nummer som samtalet kom från, 054-241 02 00. Det var PEC i Karlstad, om vilka man i varje fall kan säga det goda att de föredömligt informerar via telefonsvarare hur man skall göra om man är missnöjd. Så jag skrev ett mejl och fick svar nästa dag av deras vice vd. Han började med att be om ursäkt och hänvisade sedan till Miljonlotteriet. Jag är nämligen "ett lead" där. Vad jag förstår ingår jag i deras kundregister som kund som de har en etablerad kontakt med. Vilket de alltså inte har. Förklaring utlovades till nästa dag direkt från Miljonlotteriet.

Det kom ingen sådan men det kom ett mejl från Mobajl i Göteborg. Där skriver en "Founder/Business Dev" att eftersom jag är medlem i Limbino.com så har jag också samtyckt till att få säljerbjudanden på mobiltelefon. Jag kommer inte ihåg nu vad det stod i det finstilta när jag blev medlem i Limbino - ja, jag kanske inte ens läste det så noga - men det lär knappast ha stått något om att min mobiltelefon skulle få användas av diverse olika företag. Nåväl, nu hade Mobajl i alla fall spärrat min telefon för sådana framöver.

Men vad är detta för kundbemötande? Eftersom det var på Miljonlotteriets uppdrag som de ringde vill jag gärna ha svar från dem hur de kontrollerar sina samarbetspartners. Tills sådant inkommer - jag har mejlat - så varnar jag inte bara för att göra affärer med Limbino utan även med Miljonlotteriet.




Rångedala marknad 2013

I Rångedala mellan Borås och Ulricehamn ordnar idrottsföreningen varje år en marknad, närmare bestämt sista söndagen i augusti. I dag var det alltså dags och vi i Klubb Gamla 45an tog ut vår buss i det vackra vädret och for dit.


Bussen var inte bara vårt färdmedel dit och hem, den ställdes också ut på marknaden och det var liv och rörelse runt den.


 Så var det då själva marknaden. En mängd knallar var på plats och det var som det brukar på marknader: t-shirts, kepsar, skor, marknadsremmar, honung, mjukglass, rökt korv, brända mandlar... You name it...












När dessa båda bilder togs hade marknaden nyss öppnat så ännu var det inte så mycket folk. Men det skulle bli mer. Framåt 11-tiden kändes det mer som en spansk eller italiensk marknad. Eller åtminstone som höstmarknaden i Borås.










Rättning i ledet bland gosehundarna men den gula är inte nöjd utan hoppade hela tiden omkring och skällde. 














I en särskild avdelning var det loppmarknad.

En del andra jippon var det också i samband med marknaden. Jag vet inte om man kan kalla en friluftsgudstjänst för jippo men bland annat var det en sådan. Det var också en utställning av veteranbilar och ett 50-tal kom. Arrangören var mycket nöjd. Det vackra vädret gjorde att många vågade ta ut sina bilar. De två senaste somrarna hade det regnat på marknaden, men i dag var solen på sitt bästa humör.

 

Så några av de utställda fordonen, utvalda bara för att det är fina bilar men inte nödvändigtvis de allra finaste.















Opel Kapitän 1955









Edsel Pacer 1958.
(Många tror att det heter Ford Edsel men det gör det faktiskt inte. Men det var Ford som ägde Edsel-fabriken. Man säger ju inte heller Toyota Lexus. Eller BMW Rolls Royce.)
 














Mercedes-Benz 230 1977. 











Polisen använde på sin tid Volvo Amazon bland många andra märken. De hade Porsche och Volkswagen-bubblor också på 1960-talet. 
Bilen är från 1964.













Volvo PV51 - Cariocans efterträdare - från 1937. 












En veteranbilsträff utan en Volkswagen-Bubbla - eller Typ 1 som den egentligen hette - är otänkbar. Den här är från 1971. I Europa slutade den tillverkas 1978 men i Mexiko tillverkades den ända till 1993.
 













Chevrolet Bel Air stationsvagn från 1957.


Tycker du att Rångedala låter bekant fast du aldrig har varit där eller har en aning om var det ligger. Då är det nog de sjungande tvillingbröderna Rongedal du tänker på. Och jo då, deras efternamn kommer från Rångedala. De hade nämligen en morfar som hette Jon Räv, präst i Värmland som släktforskade och fann en gren som kom från Rångedala. Räv tyckte det var ett trevligt namn och han hade länge funderat på att byta sitt namn (det kan man ju förstå) så då blev det Rongedal.


Klicka på bilden med hjulet på musen och du får en större bild.