måndag 30 juli 2012

Mera Diggiloo!!

Då fortsätter jag med bilderna från Diggiloo i Lysekil i fredags. Första avsnittet finns här
http://savenfjord.blogspot.se/2012/07/diggiloo.html

Klädbytena var legio i showen och här har Lotta Bromé fått på sig en guldklänning medan hon skämtar med Lasse Holm.

Fridha var en för mig helt okänd artist men det kommer hon nog inte att vara så länge till. Väldigt duktig sångerska.

Lotta Bromé gör Björn Ranelids melodifestivalnummer "Mirakel". På Skövde-dialekt förstås. Bland de roligaste parodier jag har sett.


Så fortsatte eurovisionsshlagermedleyt med de ryska gummorna i form av Markoolio, Mojje och Anders "Butta" Börjesson. Och har inte också Laureen kommit in på scenen. Nej, det är faktiskt Thomas Petersson. 

Förutom Butta bestod kören av Lisa Stadell, Kristjan Lootus och Åsa Engman. De tre senare var också utmärkta dansare. Kristjan försökte också aktivera publiken i inledningen av varje akt med att delta i Voltaren-dansen. Det gick väl si så där men det var nog många som fick köpa Voltaren efter den övningen.

En stor del av gänget på scen. Ni känner väl igen dem vid det här laget: Kristjan, Charlotte (delvis skymd), Butta, Thomas, Lisa, The Moniker, Markoolio, Fridha, Lotta, Jessica och lite sen in Lasse.

Mojje kom in i morgonrock...

... men det berodde på att han skulle boxas med Kristjan Lootus.

Charlotte Perelli i ett sexigt sångnummer.

I ett medley med amerikansk filmmusik väckte "Duelling banjos" från filmen den sista världen publikens uppskattning. Per Strandberg och Mats Johansson.

Lasse Holm och Lotta Bromé sjöng Jackson (Laxå som den heter på svenska).

Så kom Lee Marvin in och sjöng med sin djupa basröst "I was born under a wandering star". Fast när han lyfte på hatten visade det sig att det var trumpetaren Magnus Johansson.

Thomas Petersson gjorde en standup och framkallade skrattsalvor när han skojade om Leif GW Persson och hans efterträdare i Efterlyst Tommy Lindström och dennes sätt att kamma över flinten. Han gjorde också halsbrytande rim genom att rimma våt med sjuk och bruk med hund.

En bild från det stora finalnumret fyllt av fin musik och sång.

Jag har aldrig tänkt på Lotta Bromé som snygg förut men man förstår att Lasse Holm slickar sig om munnen.

Showens drottning, Jessica Andersson, får avsluta bildvisningen.

Därmed var rapporten från en mycket trevlig kväll i Lysekil över. Nu återstod hemresan med bussen först till Trollhättan, där jag ställt bilen. Sedan körde jag  hem kollegan till Sävedalen och kom till Borås vid halvtre-tiden. Det var länge sedan jag var ute så länge.


Större bilder: klicka på en av dem och starta bildspelet. Högerklicka sedan på den bild du vill se större och sedan på "Visa bild". Och då blir till och med Charlotte Perelli stor.


söndag 29 juli 2012

Diggiloo!!

I mina kvarvarande arbetsuppgifter har ingått att ordna hotellrum för den norska tågpersonal som övernattar i Trollhättan under den tid tågtrafiken är avstängd mellan Trollhättan och Göteborg på grund av banarbeten. Det har varit ett antal sådana de senaste somrarna och ibland också andra tider på året. Det började 2005 och frånsett sommaren 2007 har det varit avstängning mellan 5 och 10 veckor varje sommar. I år blir alltså sjunde gången. Det är också den sista sommaravstängningen - det återstår bara två kortare innan årsskiftet.

Hotell First Kung Oscar har ställt upp med rum - sex per dygn - till ett bra pris och med bra service. Det har helt enkelt varit trevligt att samarbeta med dem liksom vårt ordinarie hotell, Scandic Crown i Göteborg. Hotellet har dessutom den fördelen att det ligger nära järnvägsstationen. Några somrar har hotellet bjudit in sina bästa kunder att besöka Diggiloo-turnén när den varit i närheten. Första gången lyckades de pricka in enda kvällen den sommaren då jag var uppbokat på något annat. Sedan har mina tidigare omtalade prostatabesvär ställt hinder i vägen. Att sitta fyra timmar på en show där man visserligen tar 30 minuters paus men det å andra sidan finns alldeles för få bajamajor var inte tänkbart.

Nåväl, nu är jag opererad och den här gången passade det utmärkt, i synnerhet som jag nu har fått en efterträdare och det var förstås lämpligt att han följde med. Så i fredags var vi på Gullmarsvallen i Lysekil och såg showen. Det blev en fantastisk kväll - inte minst hade vi tur med vädret.

Uppskattningsvis var där 3 000 personer. Det märktes inte minst i backen ner mot entrén.

Det fanns platser på främre parkett, där vi satt, och det fanns platser på bakre parkett men man kunde också sätta sig i backen ner mot vallen. Många hade egen stol med sig dit. Vi på främre parkett bjöds på såväl stol som program utöver showen.

Ett rejält scenbygge hade gjorts men det behövdes för stundtals var det många som var på scenen samtidigt.

Så några bilder från själva showen. Bilderna är tagna från 14:e raden och det gick inte att undvika skymmande huvuden på några av dem. Ber om överseende för detta.

Först ut var en ny talang, 17-åriga Hanna Boquist, som gjorde två extranummer före själva showen. Hon hade vunnit en artisttävling på Torps köpcentrum där priset var att få medverka vid Diggiloo i Lysekil. Det här är en flicka som kommer att gå långt. Lägg namnet på minnet.Hon kommer säkert att höra talas om sig. På något sätt fick jag vibbar från den gången jag första gången såg  Carola.

Så började själva showen och bland de första numren var att Lotta Bromé kom in med en stor trumma på magen. När jag såg att hon skulle vara med trodde jag först att det var för att hon skulle få komma ut och få frisk luft men hon var en fantastisk duktig showartist. Hon är alltså inte bara Sveriges duktigaste radioprogramledare. Och hon kan sjunga också.

Sedan ledde hon det svenska damfotbollslaget i ett nummer. Eller var det inte de. Väldigt likt i alla fall. Laget utgörs av Lisa Stadell, Jessica Andersson, Charlotte Perelli, Fridha och Åsa Engman.

Så kom ståuppkomikern Thomas Petersson in och fick publiken att vika sig dubbel av skratt. 

Även Jessica Andersson visade sig vara rapp i käften och inte bara en gudabenådad sångerska. Här i samtal med Lasse Holm om hur hon upplevde showen år 2010 då det dansades ballongdans.

Så kom han! Sveriges bäste trumpetare i dag och frågan är om inte till och med självaste Ernie Englund kan slänga sig i vägen när Magnus Johansson spelade den förres paradnummer Gotländsk Sommarnatt.

Men Lasse Holm verkar ha lite problem med att hitta rätt på dragspelet. Inte så lätt att spela på skåpet med ett skadat finger men han klarade det.

Magnus Carlsson kommer in på scenen och man kan konstatera vilken stor sångare han är. 

Liksom Charlotte Perelli är en stor sångerska - om man nu inte ser till kroppsstorleken. 

Om möjligt ännu bättre blir det när Charlotte och Magnus sjunger duett. Hade inte himlen lyft sig under Magnus Johanssons trumpetspel hade den säkert gjort det nu.

Även Markoolio var med. Jag vet inte om han hade en dålig kväll men han kom inte till sin rätt i detta stora sammanhang.

Vilket dock The Moniker (Daniel Karlsson) gjorde. En mycket mångsidig sångare och artist som man tyvärr ser alltför lite av annars. 

Det får bli allt för den här gången men jag har fler bilder och dem kommer jag att visa lite senare, närmare bestämt här.

Som vanligt kan du klicka på en bild och starta ett bildspel. Därifrån kan du högerklicka på "Visa bild" och få bilden jättestor. 





lördag 21 juli 2012

När ingen annan kom fram

I torsdags hände det som inte får hända vid Trafikverkets driftledningscentral i Göteborg. Det blev transmissionsfel i hela trafikledningsområdet, alltså Västergötland, Bohuslän, Dalsland och det mesta av Halland liksom delar av Småland. Detta innebar att tågledarna tappade all kontroll över tågtrafiken och så gott som alla tåg fick stoppas.

Dock inte riktigt alla. Det finns nämligen något som heter stationsautomat som gör att tågen kan gå fram tills det händer något. Tågmöten och sådant klarar automaten av även om det inte blir finlir utan det tåg som först kommer fram till  stationen får gå åt sidan och invänta mötet hur viktigt det än är. Så länge manuellt ingripande inte behövs fungerar det alltså utan att säkerheten äventyras. Så länge det är en station med bara ett mötesspår går det bra, stationsautomaten klarar att lägga växlarna rätt och stoppa det tåg som kommit först. Men när det gäller större stationer blir det genast lite krångligare.

Nu när så gott som alla tåg stannade så tog sig i alla fall NSB:s tåg mellan Trollhättan och Oslo fram hela vägen till Norge och väl över gränsen fungerade allt normalt igen. Så långt är det inte så konstigt men det konstiga är att tåget som gick Oslo-Trollhättan två timmar senare klarade sig ända till Öxnered. Det var naturligtvis till största delen tur och kändes lite som högsta vinsten för oss som känner lite ansvar för att tågen tar sig fram.

I Trollhättan stod bussar och väntade eftersom banan mellan Trollhättan och Göteborg redan var avstängd på grund av banarbeten. Dessa skickades upp till Öxnered så att de var där när tåget kom in. Två av bussarna kördes sedan till Göteborg direkt via E6 medan en tredje gick via Trollhättan för resenärer dit och därifrån. Bussarna som gick E6-an kom till Göteborg 10 minuter före tiden. Inte dåligt en kväll när minst 5 000 resenärer blev mer än 4 timmar sena.

Tåget  fick sedan stå i Öxnered och vänta och det gick bra sedan stationsvärden i Trollhättan furnerat lokföraren med en pizza. Vid 23-tiden började rapporter strömma in om att tågen började gå igen och felet var avhjälpt, men Trafikverkets information, som inte visade några under av saklighet denna kväll, talade fortfarande en halvtimme senare om att det fortfarande var stopp och ingen prognos fanns för när det skulle vara klart.

Strax före midnatt mellan 12 och 13 augusti öppnas tågtrafiken mellan Trollhättan och Göteborg igen och då tas en nybyggd linje norr om Älvängen i bruk. Bland annat går den genom den 1,8 kilometer långa Kattlebergstunneln. Första tåg på den nya linjen blir - NSB  förstås!


 Tåget som tar sig fram när nästan alla andra inte gör det.


I dag fyller bloggen fyra år

Den 21 juli 2008 skrev jag mitt första blogginlägg

Jag kan alltså i dag fira fyra år som bloggare. Sedan dess har jag skrivit 488 inlägg med detta och jag har haft över 75 000 bokförda sidvisningar. Minst 15 000 torde ha försvunnit eftersom Blogspots statistikfunktion inte varit med hela tiden. Denna statistik gäller alltså de som gått in på särskilda sidor, som de främst hittat till genom Google. De som loggar in på bloggen i sin helhet har jag ingen kontroll på hur många de är.

Bloggen är nu värderad till 11 894 kronor. Från Tyskland och den tyska konstnärinnan Katarina Grosses stab har man uppmärksammat det jag skrev om det blå stationshuset i Vara och de har uttryckt önskemål att få köpa publiceringsrätt till bilderna. Förhandlingar om detta pågår just nu så jag vet inte hur det går.

Jag tackar alla läsare för de gångna åren och hoppas att vi skall få många trevliga år även framöver.





onsdag 11 juli 2012

Fulast i Mjölby?

Nu är jag tillbaka igen. Sedan vi hördes av sist så har jag bland annat varit i Mjölby. Om någon nu undrar vad jag gjorde där så var det tjänsteuppdrag. Att komma tillbaka till Mjölby efter två år är som att göra det efter två dagar. Inget tycks ha hänt på dessa två år. Stadshotellet var i stort sett sig likt men platt-TVn var utbytt mot en storbilds-TV och så fanns det Wifi på rummet. På stationen skymtade jag Hasse, som går omkring där och hälsar på dem som han känner igen (det vill säga alla som bor i Mjölby) och delar med sig av sina smått otroliga kunskaper om östgötska tåg och bussar. På Pizzeria Valentino är pizzorna lika stora som tidigare, så att de är större än tallriken och ägaren håller show med alla som ringer och telefonbeställer.

Jag tänkte ägna dagens krönika åt vad som är fulast i Mjölby. Ett bidrag kom dock inte med, nämligen bilden på mig själv som jag tog i badrumsspegeln. Den hade utan tvekan vunnit. Men nu får det bli dessa saker i stället.

I avdelning byggnader är följande nominerade: 

1. Odd Fellow.

2. Kvarnarna som dock är under restaurering.

3. Internet Café. Det har varit stängt i många år nu men en gång gick man till ett sådant när man ville surfa på nätet. Det var långt innan ifåne och andra osmarta telefoner kom. Till och med på den  tiden då bärbara datorer ännu kallades laptop och var långt ifrån var mans egendom. Ja, de flesta hade ju inte ens stationär dator och hade de det så var det uppkoppling via modem på 56 kB per sekund eller vad det nu var.

4. Och så det här huset som jag faktiskt inte vet vad det är. Ett hyreshus med torn?
Fast klocktornet är fint. 

Så är det avdelning skulpturer.

Först är det två som finns på en terrass i Svartån. 
 5.

6.

7. Något oidentifierbart i Stadsparken.

8. Slutar med "Ljuspelare" som finns i tunneln under spåren vid järnvägsstationen. Lamporna lyser i olika färger.

Rösta gärna genom att använda kommentarsfunktionen på vilken du tycker är fulast inom respektive kategori.


Bilderna blir större om du klickar på en av dem och startar ett bildspel. Väl där kan du högerklicka på "Visa bild" för att se den bild du vill i ännu större storlek.