onsdag 28 september 2011

Populära inlägg

I spalten till höger kan man nu se vilka inlägg som lockat till flest sidvisningar under de senaste 30 dagarna. Som synes är det flest som velat läsa om Grön Tele. Trots deras milt sagt tvivelaktiga metoder finns det väldigt lite om dem på nätet och söker man på Google på Grön Tele kommer min blogg som andra och tredje alternativ. Jag lovar: Jag har inte gjort någonting för denna framstående placering.

PS. Jag har nu ändrat inställningarna så att det som visas är de populäraste inläggen den senaste veckan. DS.

måndag 26 september 2011

Tack för det, Jan Forsberg

Jag har inte funnit så många anledningar att tacka SJ:s vd för något men i dag finns det faktiskt en anledning: Forsberg lämnar in

Jag vill inte överdriva den här bloggens betydelse men för ett par dagar sedan rekommenderade jag honom att sluta innan den nye styrelseordföranden tvingade honom. Det verkar dock som om jag var för sent ute med mitt råd för så här säger SJ:s ordförande Jan Sundling:
– Utgångspunkterna för den nya organisationen är att kunna möta framtida behov och utmaningar med ökad effektivitet, sänkta kostnader och en förbättrad kvalitet oavsett väderlek.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta men det var nog tur att Sundling slutade där för annars hade han säkert fortsatt:
–  Och det är inget som Forsberg är kapabel att klara av.
Det är i varje fall bland det lamaste jag någonsin läst från en styrelseordförande som kommenterar att en vd slutar frivilligt efter tio års anställning. Om det nu var frivilligt vill säga.

Forsberg säger:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då för jävligt att tvingas lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Jag har ju för helvete pension först från första juli 2013, enligt mitt avtal, så det känns bittert att lämna över så att nya och mer inkompetenta krafter får ta vid.
Nej, det var så han menade men inte så han sade utan:
– Den nya organisationen ska vara fullt implementerad senast vid halvårsskiftet 2012 och det känns då naturligt att lämna över stafettpinnen till en efterträdare. Med anledning av att jag också går i pension första juli 2013, enligt mitt avtal, så känns det också bra att lämna över så att nya krafter får ta vid

I dag skall jag fira med tårta  tror jag. Eller i varje fall en napoleonbakelse.

Ett tåg som Jan Forsberg snart likt den gamla stinsen kan skita i.






lördag 24 september 2011

Med Gamla 45an till Göteborg

Jag är med i en klubb som äger en gammal SJ-buss från 1945, en Volvo B513 med SKV-kaross och det mesta i bussen är original men nu har den fått en ny motor. Runt 1960 krockskadades den och reparerades därför vid SJ:s huvudverkstad i Örebro. I samband med detta fick den en ny front. Fronten är från början av 1950-talet och hade tydligen funnits i verkstadens lager innan den hamnade på denna buss.

Sedan bussen reparerats och gjorts i ordning kom den aldrig i trafik mer. Avsikten lär ha varit att bevara den som museibuss men det fanns inte pengar till detta. Nu medförde ödet dock att den ändå blev museibuss men detta tack vare driftiga anställda vid SJ Buss, sedermera Swebus, i Borås. Bussen skickades nämligen till Dalsjöfors utanför Borås och ställdes upp i det garage som SJ Buss hade där. År 1980 skulle garaget röjas ur och min far, som var trafikmästare vid SJ Buss i Borås, fick i uppdrag att åka dit och fixa detta. Till sin stora förvåning fann han då bussen och hans chef, Lennart Broqvist, ställde upp så att bussen fick uppställningsplats i det nya garaget som höll på att byggas i Borås. Han föreslog också att en kamratklubb skulle bildas och så blev det: Klubb Gamla 45an. SJ Buss stod för bränsle och reservdelar men allt arbete utfördes ideellt av klubbens medlemmar, i varje fall några av dem.

År 1990 gick SJ Buss ihop med GDG och Swebus bildades. I början av 2000-talet ville Swebus göra sig av med sina museibussar och klubben fick möjlighet att köpa den. Priset var från början 100 000 kronor men det prutades ner kraftigt och stannade vid 500 kronor. Inte för mycket med tanke på allt arbete som klubbens medlemmar lagt ned på bussen. Från 2003 äger alltså klubben bussen.

I onsdags var vi tre medlemmar som åkte till Göteborg för att visa upp bussen för anställda vid Nettbuss. Vi hade fyra guidade visningar, där Bror Fransson (klubbens förste ordförande) berättade om bussen och demonstrerade den gamla biljettmaskinen av märket National. Den väger 40 kilo och normalt stod den kvar på bussen, men det hände att föraren fick släpa på den, exempelvis om den var trasig. Klubben har försäkrat sig om kvittorullar så det skall räcka i många år framåt.

Vi åkte från Borås klockan 07.30 på morgonen och första målet var Shell i Viared, där bussen skulle tankas.

Dennis Åkesson och Bror Fransson tankar bussen. Jag fotograferar. Vi har delat upp jobbet i klubben så var och en gör det han är bäst på.

Sedan fortsätter vi motorvägen i en hastighet av 45-50 km/tim mot Göteborg. Bussen mår inte väl av att köras fortare även om det går. Eftersom det var rejäla köer på infarten till Göteborg tog resan nästan två timmar. Men till sist är vi framme vid Nettbuss uppställningsplats på Bergslagsgatan i Göteborg, där de hyr in sig hos Terminal G.


Vi får plats under ett tak vid en lastbrygga för att visa bussen. Det är bra eftersom det regnar rätt kraftigt.


Vår buss får sällskap av lite modernare syskon som denna. Båda är Volvo men där sluter likheten. Det skiljer 65 år på dessa båda.

Även i Göteborg tankas bussen. Inte för att det gått åt så mycket bränsle från Borås utan därför att Nettbuss ställer upp med en tank diesel som tack för att vi kom. Tackar Nettbuss för detta. 

Ett 15-tal anställda från Nettbuss och Terminal G och lika många från Utbildningscentret kommer för att titta på bussen och vara med om den guidade visningen. Utbildningscentret utbildar bussförare och de flesta som går där har hänvisats dit via Arbetsförmedlingen. Fördomsfull som jag är trodde jag att dessa skulle vara ganska ointresserade men ack så fel jag hade. De visade ett oerhört stort intresse för den gamla bussen och fick också vara med om en kortare åktur. Det blir 15 bra bussförare när de är klara, det är jag säker på. 


Bror Fransson demonstrerar biljettmaskinen, som alltså väger 40 kilo och innanför skalet är fyllt av mekanik. Inga datorer som kan krångla här och mycket att kolla i taxetabeller innan föraren kunde slå in en biljett. Ändå gick det lika fort som det i dag tar för en förare som kör för Västtrafik att sälja en biljett som betalas med betalkort.

Här är biljettmaskinen. Jag nämnde väl att den väger 40 kilo.

Vill du läsa mer om Klubb Gamla 45an så finns en hemsida.
http://www.klubbgamla45an.se/

Bilderna blir större och bildtexterna läsbara om du klickar på dem.




torsdag 22 september 2011

"11-åringen" som "kastades av" tåget i Kumla - igen

Ni minns väl den här händelsen
http://savenfjord.blogspot.com/2011/08/lamna-inte-ut-personalen-sj.html

Jag riktade därvid en del kritik mot SJ som lämnade ut personalen utan att ta reda på vad som låg bakom. Det har SJ fortfarande inte gjort eller också har de tyckt att det är viktigare att skydda (det alltmer solkade) varumärket än sin personal.

Jag är inte särskilt förtjust i fackföreningen SEKO men i det här fallet har de agerat föredömligt för att hjälpa sin medlem.
http://www.klubbsjtrafik.se/klubb/mtrl/110915-SEKO-SJ-nr3.pdf
Artikeln om "11-åringen" finns på sidan 8-9.

SEKO har i stort sett kommit fram till samma sak som jag gjorde i ovan nämnda blogginlägg. Undrar när SJ och media kommer fram till det. Fast SJ är väl fortfarande rädda för att medge sanningen och att de har haft fel. Vd Jan Forsberg har personligen t ex lämnat ut den anställda tågvärden i tidningsintervjuer. Att ta tillbaka detta skulle antagligen vara detsamma som att han tvingas avgå. Tja, det kanske inte vore så dumt att avgå nu. Innan den nya styrelsen för SJ med nye ordföranden Jan Sundling i spetsen tvingar honom menar jag.

För media är historien iskall sedan länge, så där finns det ju knappast något hopp om att det blir någon rättelse. Således kommer 99 procent av den svenska befolkningen allt framgent tro att SJ har tågvärdar som närmast utan anledning kastar av 11-åringar i Kumla.Alltmedan SJ inte vågar gå ut med personalens version. Tågvärden må ha gjort en grov felbedömning men det är ändå väl värt att ta del av hur hon resonerade och uppfattade situationen.

SEKO har krävt att den talesman som gick ut i media omedelbart efter händelsen skall befrias från den delen av sitt arbete (att informera media alltså). Det har jag tyckt hela tiden. Och tyckte långt innan detta i Kumla inträffade.











onsdag 21 september 2011

Ännu en milstolpe

Tidigt i dag visade räknaren på antalet sidvisningar över 40 000 sedan jag startade bloggen i juli 2008. Som sidvisningar räknas när någon går in på en speciell sida efter att t ex ha hittat den på Google. Den som går in på bloggen som helhet tas inte med så länge vederbörande inte klickar på en speciell sida.

Mest sidvisningar (684 stycken) har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2008/09/studieresan-till-rgen.html

Nu är det bara att sikta på 50 000 sidvisningar.

Flest sidvisningar (55 stycken) den senaste veckan har det blivit på detta inlägg:
http://savenfjord.blogspot.com/2011/06/gron-tele-slar-till-igen.html
Observera också att det inlägget har resulterat i 20 kommentarer. Intressant läsning för den som funderar på att byta till Grön Tele.






torsdag 8 september 2011

Ny restaurang i Borås

Ibland blir man positivt överraskad. Som i fredags i förra veckan när jag kom på att det Plus65-kort som Borås stad gett oss alla som fyllt 65 år också kan användas till att upptäcka bygden. Jag hade således gjort upp en rätt bra runda, som skulle hinnas med mellan 08.30 och 15.00 när kortet gäller. Först åkte jag buss till Fristad.

Därifrån med tåg tillbaka till Borås och sedan Viskafors.Det är samma tåg och det är inte många gånger i mitt liv jag har åkt tåg förbi Borås. På bilden syns tåget lämnas Viskafors, en station som är mycket vackert belägen utmed Viskans strand.

Från stationen kan man se den tidigare kyrkan, som sedan blev krog och kongresscenter. Efter en mängd inbrott tröttnade dock ägaren och har försökt sälja den. Men så vitt jag vet har det inte lyckats. Så Sveriges enda krog som är inrymd i en före detta kyrka är nu stängd. Tillfälligt får vi väl hoppas. Viskafors kyrka låg alltså mycket vackert uppe på ett berg och innan vegetationen blev alltför tät var det en fantastisk utsikt härifrån. Den är också unik eftersom den i många år ägdes av Rydboholmsbolaget och inte Svenska kyrkan. Samma sak gällde kyrkan i Rydboholm, men annars lär bolagskyrkor inte ha varit särskilt vanliga i Sverige.

När bussen från Viskafors kom till Rescentrum såg jag nere på Centralstationen ett intressant tåg, som måste utforskas. Jag steg alltså av bussen och hittade detta. Med ett lok från 1956 i spetsen för två diesellok bestod tåget av ett stort antal äldre vagnar, som skulle flyttas från Bergslagernas Järnvägssällskaps uppställningsplats vid Lärje till Landeryd.

I bakre änden fick man dessutom hjälp av ett ånglok när man tuffade vidare efter ett längre uppehåll i Borås.

Efter detta begav jag mig till Hüttners för att äta lunch. Men det visade sig att Hüttners inte fanns kvar. På dess plats fanns i stället Restaurang Linné.

Här tog krögaren Tomas Aspman mot mig och serverade en alldeles utmärkt fläsknoisette med råstekt potatis. Men var var allt folket. På Hüttners tid brukar här vara fullt trots att det är cirka 10 minuters promenad från centrum. Tomas var dock lugn:
- Jag öppnade denna veckan och det har varit stängt flera månader så folk har inte hittat hit än.
Det måste vi ändra på så jag lovade att dra mitt lilla strå till stacken, vilket jag gjort med detta.

Det fanns ingen napoleonbakelse till kaffet men det här lilla bakverket med generöst med vispgrädde var en angenäm bekantskap. Det bästa av allt: det bjöds på det.

Bilderna blir större om man klickar på dem! 

Amiralens storband

Vännen Kenneth i Malmö skickade mig i måndags en uppskattad present, nämligen den nyaste CD-skivan med Amiralens storband. Det blev en högtidsstund framför CD-spelaren. Jag hade förmånen att för ett par år sedan höra dem live i Malmö och har sedan uppskattat detta band med dess duktiga musiker och inte minst sångare stort. Ni kan också få samma högtidsstund i Harry Arnolds anda. Tonen slås an genast med "Stand by" eller "This is Harry" som den också kallades. Samma låt avslutar också skivan men i ett kortare arrangemang.

 

Här är innehållet (klicka på bilden så blir det lättare att läsa):

Det är möjligt för er också att uppleva samma högtidsstund. Kenneth säljer också skivan för 150 kronor + porto 20 kronor. Det är väl använda pengar finansoro till trots. Köp denna CD


torsdag 1 september 2011

Besök från Stockholm

I Borås blir vi imponerade när vi får besök från Stockholm. I dag kom således ett par i åldern 65+ från Stockholm och besökte vår vackra stad. Besöket började med att de fick stiga in i Borås Lokaltrafiks nyaste buss, faktiskt färsk för dagen, och åka till Sobacken. Det är Borås sopförbränningsstation där det bland annat framställs biogas. Det lär inte lukta så gott där ute men det störde inte det här paret. De var glada för att Borås visade ett av sina trevligaste utflyktsmål.

Därefter åkte man tillbaka in till Borås och Borås stad bjöd på lunch på Sinnenas hus.Lunchen lagades av elever på Almåsgymnasiet men tycks ha smakat gott av de glada minerna att döma. Mannen från Stockholm var mycket glad och vinkade vänligt åt oss boråsare.

Medan mannen funderade på om han skulle gå in i bussen eller ringa efter en helikopter stod hustrun och vinkade till andra boråsare.

 Så var det då äntligen färdigvinkat och det blev buss i alla fall. Mannen släpper chevalerskt hustrun före.

En trevlig man på motorcykel åkte före bussen för säkerhets skull.

Och några allvarliga män i en svart Audi åkte bakom bussen, också för säkerhets skull.

På Sandwalls plats i centrum vid Tony Craggs skulptur Declination hade många boråsare samlats för att hälsa på stockholmarna.

Även vid Södra torget intill hade många samlats vid Charlotte Gyllenhammars skulptur Ute. Borås minsta och populäraste skulptur. Skulle stockholmarna gå förbi här tro?

I Anna Lindhs park där Reuterswärds kända skulptur "Non violence" (den knutna revolvern) finns hade andra samlats. Tänk att ett par stockholmare kan vara så intressant.

Hustrun är mycket glad åt det trevliga mottagandet. Hon har till och med fått blommor. Bakom henne går kommunalrådet Ulf Olsson.Och bredvid går en man som hade förmågan att vara med överallt och som alltid tittade rätt in i min kameralins. Undrar vad han hade för uppgift?

Även maken var glad åt att gå skulpturvandring i vår vackra stad. Solen tittar fram och solglasögonen har kommit på.

Men de hade tyvärr inte tid att stanna så länge. En bil från Taxi Borås kom och hämtade dem. Varför är det aldrig den som kommer när jag ringer efter taxi till Landvetter.

Ett mycket trevligt besök men givetvis var det en fårskalle som skulle förstöra nöjet för såväl stockholmarna som oss som mött upp för att titta på dem. "Demokrati fullt ut" stod det på lakanet som var för stort för att han skulle kunna hålla det utvecklat. Vad han nu menade med det. Men det gjorde inte så mycket. Han hade nämligen ställt sig på en plats där besökarna inte gick förbi.

Så var besöket från Stockholm över för den här gången. Jag undrar vilka de var egentligen. Och om alla stockholmare får ett så här storslaget mottagande. Samt om vi boråsare får det om vi kommer till Stockholm.

Större bilder? Det fixar sig om du klickar på dem.