fredag 25 december 2015

Jag har öppnat en ny blogg

Under årens lopp har jag samlat på mig ett stort antal bussbilder. En del av dessa från 1984 och framåt kommer jag att visa på min nya blogg. Titta gärna in där och förbättra besöksstatistiken.

http://staffansbussbilder.blogspot.se/

onsdag 23 december 2015

God jul och Gott nytt år

Det blir en regnig jul och av allt att döma ett regnigt nyår också. Men låt mig glädja er med dessa julhälsningar. Som vanligt skickar jag flera varianter med tanke på olika intressen.

Mina tågintresserade läsare får en Regina-motorvagn vid Borås Central 10 januari 2011.


Mina bussintresserade läsare får en buss i Trollhättan 12 februari 2011.


De av mina läsare som gillar snö får detta julkort från Kornbodsgatan i Borås den 21 februari 2010.



Sicko vill också vara med.


tisdag 6 oktober 2015

Inte No Limit men ändå vacker gatukonst

Gatukonstfestivalen No Limit har kompletterats med en målning på Abecitas väg vid Herrljungagatan i omedelbar närhet av Knalleland. Den här gången ville arrangörerna bara ha utländska konstnärer som inte varit med förut i No Limit varför utsmyckningen av Abecita-huset inte ingår i festivalen egentligen. Den blev också färdig först några veckor senare.

Det är konstnärerna Jonathan Josefsson (Ollio) och Daniel Götesson (Ekta) som gjort målningen som är 340 kvadratmeter stor. Bengt Swegmark, ägare till Abecita, har tagit initiativet. Samme Swegmark som såg till att Pinocchio-statyn kom till Borås och även bidrog till att finansiera den. En del av Abecita-fabriken har han gjort om till ett fotomuseum. För att nu nämna något denne store magnat och välgörare gjort för staden.



Ollio gjorde detta verk till No Limit-festivalen 2014. Det finns vid Skaraborgsvägen, inte så långt från Abecita-huset.



Större bild om du klickar på den med mushjulet.

Höst i Borås - och lite om lyxtelegram

Tage Danielsson höll 1955 talet till våren på Valborgsmässoafton i Uppsala, närmare bestämt på Carolina Revidivas trappa. Han inledde:
- Det har inkommit ett lyxtelegram: Beklagar. Försenad. Våren.

Lyxtelegram finns knappt i dag. Oftast användes det innan vi fick SMS och Twitter för att gratulera vid bröllop och andra familjefestligheter. "Hör ni något i luften som surrar så är det Staffan som hurrar." Eller om det var bröllop så kunde det stå "Hej hopp under filten, om nio månader kommer pilten."

Den förträfflige kåsören Cello berättade en gång om när han skulle skicka ett lyxtelegram till ett par vänner som gifte sig. I lysningspresent hade familjen Cello (egentligen Carle) gett dem en cigarettändare i form av Aladdins lampa. Därför skaldade han med tanke på att paret ännu inte fått tag i någon bostad: "Om det blir kallt att gå ute och svärma så hoppas vi Aladdins lampa skall värma." Men det blev ett missförstånd när telegrammet ringdes in så det som skickades ut kom att lyda: "Om det blir kallt att gå ute och svärma så hoppas vi alla din slampa skall värma."

Detta om lyxtelegram som alltså knappt finns längre. Annars kanske Bloggen hade fått ett sådant: "Beklagar. Försenad. Hösten."

För visst är hösten sen i år. Men så mycket vackrare nu när den väl har kommit. Det här vackra trädet med sina röda löv hittade jag vid Vennerbergsplatsen i Borås.


Vid Knalleland såg det ut så här. Träden börjar gå i gult.


På Skaraborgsvägen vid ICA City Stormarknad förbereder sig rönnarna (är det väl, egentligen har jag  avtal med Blogspot att jag inte skall behöva skriva om botanik) för vintern. Vackra färger där också. 


Nu har man från SMHI varnat för att vi i Borås skall få de första frostnätterna snart. Så då har vi höst och snart vinter. Men därefter kommer våren och sommaren och en ny höst.

Klicka på bilden med mushjulet så belönas du med större bild.

måndag 28 september 2015

En mån-dag

Den gångna natten har det varit total månförmörkelse synlig i hela landet - utom där moln varit i vägen förstås. Dessutom har månen varit så nära jorden den kan komma i sin elliptiska bana. Det här är något som inte händer så där jätteofta: det var 33 år sedan senast och lär dröja 18 år till nästa gång.

Det sades att månen kommer att bli blodröd och det ville jag ju inte missa. Jag satte klockan på 04.30 och konstaterade att jag inte såg ett skvatt från min lägenhet. Jag var alltså tvungen att gå ut för att se något. Hängde kameran om halsen och gick ut i den kalla septembermorgonen. Termometern visade på en plusgrad.

Det blev tolv totalt misslyckade bilder och en i varje fall hyfsad. Så här såg det ut på Kristineberg i Borås:




måndag 14 september 2015

Lokmodellen som kom före förebilden


På 1950-talet gav modelljärnvägstillverkaren Märklin i tyska Göppingen ut en modell av SJ:s Da-lok. De flesta loken var i SJ:s gamla rödbruna färg, alltså samma som de hade i verkligheten. Men några gavs också ut i grön färg. Anledningen till detta har diskuterats. Råkade Märklin stoppa de olackerade modellerna i fel färgbild? Eller ville de retas med modelljärnvägssamlarna?


Den troliga förklaringen är nog att de valde en färg som är vanlig i t ex Norge, Tyskland och Schweiz för att kunna sälja loket även på dessa marknader. Mj-rallare (det i branschkretsar vedertagna namnet på dem som har en modelljärnväg som hobby - inte leksak) är nämligen känsliga för avvikelser om man t ex valt att "köra tyskt". Att det är ett lok som aldrig funnits i Tyskland spelar inte lika stor roll som att det inte är ett lok med rätt färg.
Nåväl, loket sålde enligt uppgift inte särskilt bra men några sekler senare blev det populärt bland samlare. Och då var det utgånget från fabriken. Så de lyckliga som skaffat sig ett sådant lok kunde glädja sig åt en betydande värdestegring. Som nytt kostade det ett par hundralappar och nyss såldes ett sådant i nästan ny skick med originalkartong och instruktionshäfte kvar för 3 850 kronor på Tradera.

Under årens lopp sålde SJ några av sina Da-lok till privata tågbolag. BK Tåg i Vetlanda var ett av dem och de lackerade om två lok i blått. Ett annat - Da 903 - såldes till Shortline Väst i Falköping,



Därefter såldes det till Falköpings Terminal och Tågfrakt i Falköping. Under denna tid målades det om i blått och grått.


För en tid sedan såldes det vidare till Netrail med säte i Påarp i Skåne. Netrail är ett företag som satsar på att köpa begagnade lok och vagnar, rusta upp dem och sedan sälja eller hyra ut till olika järnvägsföretag. Mestadels gäller det godsvagnar. Ägare är familjen Ressel: maken Jochum är en sann entreprenör. Jochum har bakgrund som sjökapten i familjekoncernen ingår också ett rederi, Ressel Rederi AB. Jochum är vd för moderbolaget Ressel Invest och makan Ulla är vd för Netrail och rederiet.  

I Ressel Invest koncernen är de tre rörelsedrivande bolag: Ressel Rederi AB med trafik i Stockholms hamn och skärgård samt i Kalmarsund, NetRail som har verksamhet i Påarp (Skåne) och Luleå samt fastighetsbolaget Plejad Invest.

Ulla, Jochum och dottern Charlotte i mars 2008. 

Nu har Netrail täppt till den där luckan att det fanns en modell men inte någon förebild i verkligheten. De har nämligen lackerat Da 903 i samma gröna färg som Märklin-loket och i möjligaste mån anpassat utförandet till modellen. Detta har gjorts i samarbete med Stambanans Vänner, Trainshop i Spånga och Märklin. Järnvägsmuseum har hjälpt till för att föra ihop de båda Märklin-modellerna. Så nu finns loket i verkligheten - IRL som man säger nuförtiden - 87 gånger större än förebilden.

Bilden publicerad i Postvagnen och tagen av CGN1954, som välvilligt meddelat att den är copyfree. 

Samma lok men i olika storlek. Janko Franke som är Export Sales Market för Märklin med prototypen på HO-modellen. Jochum Ressel till vänster på bilden är ägare till det 87 gånger större loket. (Bild från Jochum Ressel, Netrail.)

Omvandlingsprocessen gjordes i största hemlighet och det var inte många som i förväg kände till vad som gjorts när loket i den gångna veckan dök upp på Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle. Där firade man att det varit eldrift vid de svenska järnvägarna i 100 år med en mängd olika intressanta ellok.

Färgsättningen passade ju också bra med Krokodilen, som till sist nådde Gävle ett par dagar försenat.  Jag skrev om den i det här blogginlägget

För att celebrera Krokodilens besök i Sverige och att det nu finns ett grönt Da-lok i verkligheten kommer Märklin att  ge ut en dubbelförpackning innehållande modeller av båda dessa lok under våren 2016.  Priset anges till 799,99 Euro, vilket får anses billigt. Utgåvan är begränsad till 3 000. Man kan kanske misstänka att den som köper en sådan förpackning gör en god affär i framtiden när han säljer. Modellok skall ju jobba på modelljärnvägen. Gör man det så tappar de dock rejält i värde. 

Det är med modellok och -vagnar motsvarande det som gäller för serietidningar. De skall vara helt oanvända och helst inte ens flyttas från originalkartongen.
Och det gröna Da-loket (det stora alltså) - vad händer med det? Ja, Netrail lär väl hitta någon som vill hyra det eller kanske rentav köpa det. Men vi får väl hoppas att det förblir grönt resten av sin livstid. Det är ju 60 år gammalt i år och blir väl inte kvar så länge till. Netrail äger också Da 887, som har samma bakgrundshistoria. Skall bli intressant att se vilka färger detta får? Varför inte Netrails egna? Bilden visar ett Ma-lok i den färgsättningen.


Bilderna blir större om de utsätts för klick med mushjulet.


Edit 2015-09-15 08.50: 
Inlägget uppdaterat med uppgifter från Jochum Ressel. Tackar honom för detta.  

söndag 13 september 2015

No Limit 2015 - ny gatufestival i Borås

I Borås var det No Limit-festival 3 - 6 september. Eller gatukonstfestival om man så vill. Det är alltså etablerade konstnärer som får i uppdrag att dekorera ett antal väggar i staden med målningar. Givetvis har man haft fastighetsägarnas medgivande till detta och även samhällsbyggnadsnämndens tillstånd. Detta tillstånd skall sträcka sig i fem år enligt uppgift och samtidigt har också tillståndet för de verk som kom till stånd under No Limit 2014 fått förlängt till 2017, det vill säga över nästa No Limit-festival.

Festivalen skall fortsättningsvis hållas vartannat år och varvas med Skulpturbiennalen. Anledningen är att det är för mycket jobb att få festivalen i hamn för att man skall orka med det varje år.

Till årets festival har tagits fram en utmärkt karta, som finns att få t ex på Turistbyrån vid Resecentrum eller i Orangeriet i Stadsparken. Den finns också som pdf på nätet.

Med den kartan i handen gav jag mig ut på stan måndagen den 7 september, alltså dagen efter själva festivalen var avslutad och konstverken skulle vara på plats. Det kraftiga regnet främst under lördagen ställde dock till det för konstnärerna, varför några av dem blev lite försenade och det sista arbetet på målningarna gjordes under min förmiddagspromenad.

På Viskastrandsgatan hittade jag denna väggmålning av Pichiavo från Valencia i Spanien. Tyvärr är väggen lite inklämd mot Textile Fashions Centers lokaler varför den blev svår att ge rättvisa genom ett foto.


Ett stenkast därifrån finns Högskolan och på en av dess väggar har Daleast gjort en flerdimensionell målning av en falk. Konstnären kommer från Wuhan i Kina men bor i dag i Kapstaden i Sydafrika. Ett fantastiskt konstverk som snabbt blev boråsarnas favorit.


På Nybrogatan kan man se denna färgglada målning av Dulk eller Antonia Segura Donat som han egentligen heter. Även han kommer från Valencia.


På Torggatan mitt emot gamla posthuset har Logan Hicks från New York prytt en vägg med en fotorealistisk stencilmålning. Om hur han går till väga kan läsas mer här


Konstnären David Zinn från Ann Arbor i Michigan hade flera konstverk utplacerade. Han målar på plattor på torg och andra öppna platser. Det är alltså inga stora konstverk (till ytan) och därför svåra att hitta. På Stora torget var det dock ordentligt skyltat.



Joe Iurato från New Jersey gillar också att skoja med oss. Han gör små figurer av papper och sprayfärg för att skapa liksom en tredimensionell bild. Dessa är bara någon decimeter höga och inte så lätta att hitta. Men jag hittade en på Hötorget.


Där Stora Brogatan och Kungsgatan möts höll Inti från Valparaiso på med de sista detaljerna på sitt verk. Inti har hållit på med gatukonst sedan han var 15 år. I dag är han 33 år.


I kvarteret intill - på Lilla Brogatan - har Curiot från Mexiko just blivit färdig med sitt verk.


På väggen till Borås Tidnings hus vid Allégatan i Borås lägger Tristan Eaton från Los Angeles de sista färgerna på sitt verk. Detta är nog det konstverk som kommer att synas mest eftersom det syns från riksväg 40, som passerar mitt genom staden. Man får också en bra bild av det från Pinocchio-statyn.


Inne i Orangeriet i Stadsparken hittade jag denna skulptur av Laurence Vallières från Quebec. Hon är 29 år och återanvänder kartong som slängts. På så sätt fick hon fram denna fina schimpans. Verket skall enligt uppgift nu vara flyttat till Textile Fashion Center. Och om det är gatukonst fast det står inomhus kanske kan diskuteras, men huvudsakligen är väl att den är lättillgänglig och kan ses utan kostnad.


Därmed hade mitt dåliga knä fått nog och jag väntade till onsdagen med resten. Under Stadsbron (alltså Lilla Brogatan) finns denna målning av Joe Iurato, alltså han som också gjorde den lilla gubben på Hötorget. Med sin speciella teknik har han målat en man som fiskar. Detta får nog bli min favorit.


På Sandwalls plats skulle enligt kartan David Zinn ha ännu ett av sina små verk på en platta i beläggningen. Efter mycket om och men hittade jag den utanför Mustaschen (ja, det är en frisersalong).



Nu återstod bara ett gatukonstverk från årets festival. Detta skulle ligga på Elinedalsgatan, något utanför centrum. Därför hade vägvisare ritats på Mariedalsgatans trottoar. Konstnärens namn är obekant för mig.


Och efter att trots det gått fel så hittade jag till sist såväl konstnären Robert Proch, som just var på väg därifrån efter att ha avslutat verket, och hans målning. Han kommer från Poznan i Polen och är utbildad konstnär vid Academy of Fine Arts i hemstaden.


Slutligen en målning som gjordes för mer än ett år sedan av Shai Dahan. Han bor i Borås och är festivalens initiativtagare med den fina titeln curator. Han älskar måla hästar och den här hittar vi vid Pulsen på Nils Jakobsonsgatan precis till höger om motorvägen. Den får vara med eftersom jag inte visat den tidigare.


Det var årets No Limit. Passa gärna på att besöka Borås för att titta på den. Man klarar sig utmärkt med kartan jag berättade om i början. Men man kan också gå på guidade vandringar lördagar under september och oktober. De startar vid Textile Fashion Center klockan 11.00 och 15.00. Ingen föranmälan krävs. Guidningen sker på svenska.

Helt klart har Borås blivit en gladare stad genom årets gatukonst. 

Konstverken kommer mer till sin rätt om du klickar på dem med mushjulet så att bilden blir större.
Fram till och med oktober månads slut, erbjuds två guidade visningar varje lördag med start från Textile Fashion Center, kl. 11 och kl. 15. Guidningarna hålls på svenska, är kostnadsfria och kräver ingen föranmälan. - See more at: http://nolimitboras.com/?p=546#sthash.ABOFvErf.dpuf
Fram till och med oktober månads slut, erbjuds två guidade visningar varje lördag med start från Textile Fashion Center, kl. 11 och kl. 15. Guidningarna hålls på svenska, är kostnadsfria och kräver ingen föranmälan. - See more at: http://nolimitboras.com/?p=546#sthash.ABOFvErf.dpuf
Fram till och med oktober månads slut, erbjuds två guidade visningar varje lördag med start från Textile Fashion Center, kl. 11 och kl. 15. Guidningarna hålls på svenska, är kostnadsfria och kräver ingen föranmälan. - See more at: http://nolimitboras.com/?p=546#sthash.ABOFvErf.dpuf

fredag 11 september 2015

Veteranbilar på Knallerundan

I förra inlägget skrev jag om Gamla 45an på Knallerundan och i samband med det så utlovade jag bilder på några av de veteranbilar som deltog. Som vanligt är det ett urval och det är inte nödvändigtvis de finaste bilarna. Det är bilar som jag gillar helt enkelt.


 Ford Fairlane Crown 1956. Nuvarande ägare har ägt bilen sedan den var ny.

 Ford Fairlane Galaxie 1959.

Så E-Type. Ja, inte artisten utan bilen: Jaguar E-Type 1971. 

Många Volvo PV var med.  Först en PV 444 från 1957. 

De flesta PV som såldes var svarta men det gick att få den i rött också. Här en PV 444 från 1953. 

 Eller i grönt. En PV444 från 1952 och då hade de delad bakruta.


Den gick också att få i vitt och som stationsvagn. Volvo Duett från 1966. 


  
Edsel Corsair 1959. Edsel tillverkades av Ford och betraktades på sin tid som ett stort misslyckande. Men förvånansvärt många har överlevt till vår tid.

Ford Thunderbird från 1965. 

Citroën Berliner 15 från 1948 FMJ739 . Nuvarande ägare har bara haft bilen i två veckor men om jag fattade det rätt hade hans far den tidigare och har gjort så sedan 1977.

Slutligen en ljusgul Cadillac Coupe De Ville från 1959 uppe på Seatons kulles topp. 


Bilderna blir större om du klickar med mushjulet på dem. 









torsdag 10 september 2015

Med Gamla 45an på Knallerundan 2015

Sjuhäradsbygdens Motorhistoriker (SMH) arrangerar i början av september ett veteranfordonsrally i bygden varje år. Årets rally kördes lördagen den 5 september och ett 40-tal fordon deltog.

Vi i Klubb Gamla45an lyckades få allt att klaffa så att vår buss, en Volvo B513 från 1945 (tidigare Statens Järnvägars Biltrafik 850) kunde delta. Det har tidigare år varit en del mankemang med detta: för få deltagare, krånglande körriktningsvisare (bussen har inte blinkers utan gammaldags pil) och brist på förare.

Nu var det bara en sak som inte klaffade riktigt: vädret. Det var förutspått regn i stort sett hela dagen. De snällaste prognoserna från SMHI liksom norska YR talade dock om skurar. Och minsann: hade vi inte i stort sett uppehållsväder under de stunder vi var utomhus. Eftersom bussen är försedd med tak gjorde det ju inte så mycket om det regnade när vi förflyttade oss.

Med Bror och Dennis som förare och mig som reseledare startade vi klockan nio från Nettbuss område på Göteborgsvägen. Vi brukar starta därifrån och det är bra eftersom det är gott om parkeringsplatser där.


Vi var tolv deltagare inklusive förarna. Nio av dem syns på bilden, förväntansfulla innan avresan.

 

Första etappen blev inte så lång. Det tog bara en kvart till Viared, där startplatsen för rallyt var beläget. Många veteranfordon hade redan samlats.


Vi fick ställa oss bland motorcyklarna så att vi kunde starta först av de fyrhjuliga fordonen. Eftersom bussen går saktare än bilarna så var detta ett smart drag. Snart hade vi en rejäl kö av personbilar bakom oss.  Men vem hade bråttom? Det var ju veteranrally!


Den utmärkta vägbeskrivning vi fått skickade oss först till Seglora. Ja, inte Seglora kyrka på Skansen utan Seglora kyrka i Seglora. Församlingsborna där sålde nämligen sin gamla kyrka till Artur Hazelius på Skansen och byggde sig en ny.

Därifrån fortsatte vi på smala och kurviga men asfalterade vägar till Hyssna på en av Sveriges vackraste vägar.  Här var den andra kontrollen - den första hade varit på startplatsen. Vid kontrollerna gällde det dels att svara på tre kluriga tipspromenadsfrågor och så ett praktiskt prov. Här bestod det i att kasta bollar genom ett alltför litet hål.

Strax efter Hyssna gjorde vid en kort rast vid Sjölyckan. Här blev det möjligt att hälla upp en kopp kaffe för dem som hade tagit med sig sådant.


Sedan körde vi vidare till Sätila och Fotskäl, där den tredje kontrollen var. Här gällde det att rulla exakt ett varv med framhjulet. Inte så lätt.

Vi fortsatte via Hajom, Skene och Örby. Strax före Torestorp svängde vi av åt höger och nu var målet nära. Det låg nämligen uppe på Hyltenäs kulle - eller Seatons kulle som nog de flesta kallar den. Grosshandlare George Seaton byggde nämligen här 1916 ett jaktslott med fantastisk utsikt över Öresjö. Men den 17 december 1923 brann slottet när till grunden och återuppbyggdes aldrig.

Man kan än i dag se slottsruinen. Hyltenäs kulle är numera ett naturreservat som sköts av Marks kommun. Däruppifrån är utsikten magnifik. Den här bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.


Upp till kullen går en smal och mycket brant väg. Funktionärer såg till så att man skulle slippa möten i backen. Medan vi körde upp bussen begärde vi att all trafik skulle stoppas i fall något skulle hända så att bussen gled baklänges. Det blev därför en rätt rejäl kö bakom oss.


Men vi kom upp med bussen utan missöden. SMH var lite tveksamma till om vi skulle lyckas men både Bror och Dennis hade kört upp där tidigare med vanliga bussar. Och även om 45an är gammal och saknar såväl servo som synkroniserad växellåda har den fördelen att den är knappt 10 meter lång och  2,3 meter bred. Dennis skröt med att han kört upp en buss som var 13 meter lång och 2,6 meter bred! Bror lade in ettan innan vi började bestigningen och det gick hur bra som helst. Den gamle trotjänaren hade säkert gått upp på tvåan också.


På kullen var det arrangerat  lite trevligt och SMH bjöd alla på hamburgare.


Så kom de det alla väntat på: prisutdelningen. Pris utbetalas inte för bästa tid och inte heller för bästa körning utan för goda resultat vid kontrollerna. Det hade tyvärr inte vi varför vi fick nöja oss med den Led-lampa och plakett som alla deltagare fick. SMH:s vice ordförande Janne Mellqvist stod för kom-fram-och-sägandet och hördes bra tack vare megafonen.


Deltagarna står och väntar förväntansfullt: skall vi få något pris? 


Vädret inbjöd inte till någon längre vistelse så när alla i bussen fått sin hamburgare vände vi hemåt igen. Nu var det att börja med att köra nedför den branta backen och det var Dennis som körde. För säkerhets skull körde han på ettan även nedför, något som bromsarna tyckte om. 

 

Bilder på några av de deltagande veteranbilarna kommer i särskilt inlägg.

Som vanligt: bilderna blir större om du klickar på dem med mushjulet.