söndag 28 juli 2013

Har jag satt avtryck i svenska språket?

I Postvagnen läser jag med viss förvåning detta inlägg. Det är skrivet med anledning av att Aftonbladets medarbetare Staffan Heimerson (nej, vi är inte släkt fast vi har samma förnamn) föreslagit att Öresundsbron skall byta namn till Edvard Persson Memorial Bridge. Om det är på allvar eller skämt framgår inte, men även Heimerson för länge sedan passerat sitt journalistiska bäst före-datum så antar jag att det är det senare. Jag kan inte tänka mig att han på allvar menar att bron skall få namn efter tidernas mest självupptagne skåning (Lasse Holmqvist, Sten Broman och Björn Ranelid får ursäkta).

Men i länkade inlägg så skriver alltså vännen Claes Thure att det är vanligt bland svenskar i allmänheten att kalla Öresundsbron för spången och därför föreslårhan att bron skall få just det namnet. Jag hoppas det är så vanligt som han skriver men en googling ger tyvärr ett nedslående resultat.

Namnet spången för Öresundsförbindelsen myntades nämligen i  början av år 2000 i Svenska Järnvägsklubbens forum Postvagnen av signaturen Staffan Sävenfjord. Eftersom jag väl känner signaturen i fråga (i dag bloggar han i "Staffans tankar om lite av varje") kan jag berätta att han skrev det i vredesmod sedan väldigt många ifrågasatt SJ:s uppgifter att de från 2001 skulle kunna köra Västkustbanan utan ersättning från staten (och därmed beröva Sydvästen trafiken) och undrade vad det var för ekonomiskt underverk som skulle inträffa just från 2001. Nämnde signatur uppgav därvid att bygget av [i]en spång [/i]mellan Malmö och Köpenhamn sannolikt skulle bidra till en väsentligt bättre ekonomi för Västkustbanan. Åtminstone räknade SJ med det.

Detta är antagligen min enda bestående insats för svenska språket. Vem lägger in detta i Wikipedia?



lördag 27 juli 2013

Ett gott minne är bra att ha

Själv tycker jag att jag har ett bra minne. Det finns också några av mina bekanta som tycker det. Det är något man har nytta av men när man blir gammal kan det också bli lite irriterande. Många blir t ex förbannade på mig när jag minns att allt inte var perfekt vid järnvägen för 40 år sedan. Heller. Deras främsta argument, nämligen att det är konkurrensutsättning och anbudsupphandlingar, som förstört järnvägen kommer då på skam och sådant gillar ingen.

Nåväl, mitt minne är ändå inte mycket att skryta med jämfört Bellmans. Ja, han måste ju haft ett väldigt gott minne eftersom Bellmans minne firas varje år på Skansen sedan 1893. Nu är dock inte Skansens minne så där bra för så här skriver de på sin hemsida om detta: Firandet har en lång tradition på Skansen och äger rum varje år den 26 juli eller den söndag som infaller närmast det datumet.Klart och tydligt. Det är bara det att minnesfesten äger rum i dag. I dag är det lördag.

Hade Bellman förresten varit så märkvärdig om han levat i dag? Klart att han hade varit. Han skulle ju ha varit 273 år gammal!

Efter några fruktansvärt varma dagar även om det avbröts med lite behagligt regn och åska på avstånd i dag på förmiddagen blir skämten tyvärr inte bättre än så här. Undrar om Bellman var så mycket roligare. Bellmanshistorierna är ju påhittade. Och inte är de så roliga heller.




måndag 22 juli 2013

Besök hos bussamlare

Jag undrar om ni någon gång tänkt på vilken kulturgärning alla dessa män - och även några kvinnor - gör som ser till att bevara gamla fordon. Det kan vara allt från motorcyklar, amerikanska bilar, Volvo-bilar till lastbilar och bussar.

En buss har i allmänhet en livstid på cirka 15 år. Några blir äldre än så i aktiv tjänst, men någon gång väntar i alla fall det slutliga ödet. De flesta går då till skrot och några säljs österut men det börjar minska nu. Några byggs om till orkesterbussar, husbussar eller racingbussar och några lyckliga bussar hamnar hos samlare som på sina lediga stunder restaurerar dem. Att restaurera en buss innebär mycket jobb och det tar lång tid.

Min vän och fd kollega Anders är till vardags lokförare och susar fram med SJ 2000 (förut hette det X 2000) mellan Göteborg och Stockholm. På fritiden är det dock betydligt äldre och långsammare fordon som gäller. Förutom bussar är det också jordbruksmaskiner och jag kunde också skymta en sådan där gammal Volvo-droska ni vet från början av 1950-talet. Alltså dessa som gick under namnet "Sugga" fast de officiellt hette PV831.

Eftersom han bor knappt tio mil från Borås är det inte så långt att besöka honom och i går gjorde jag det. Han bor med familj i en gammal släktgård, "mitt ute på landet" men ändå bara något rejält stenkast från en tätort. Här finns gott om plats för samlingarna och att förvara dem under tak.

På gården står pärlan i samlingen.

Än så länge väntar den på lackering och diverse kompletteringar av luckor, men dessa finns och kan snabbt sättas på plats. När allt är färdigt skall bussen vara återställd i ursprungligt skick och Anders har själv gjort den här akvarellen av hur den kommer att se ut då. (Klicka med hjulet på musen så får du en större bild, gäller även de andra bilderna i bloggen.)


Bussen, N 200, tillhörde en gång Ernst Carlsson i Vessigebro utanför Falkenberg. Den tillverkades 1948 och är en Volvo B513 med kaross från Skenninge. Karossen förlängdes och inreddes enligt Carlssons anvisningar och denna har betecknats som Sveriges då lyxigaste turistbuss. Den var säkert inte helt lättkörd med sin relativt svaga motor och 6 meters hjulbas med åtföljande rejält baköverhäng. Det berättas att den inte klarade att köra över Hallandsåsen utan att koka.

Icke desto mindre gick den på långväga turer som t ex till Paris. Mat lagades ombord på bussen i ett litet pentry strax bakom förarplatsen där det också fanns vatten och avlopp samt ett gasoldrivet kylskåp.Upp till 31 passagerare fick plats.

Ernst Carlssons bussbolag kallades Interbus. Sedan han lagt ned verksamheten i slutet av 1950-talet användes namnet på ett företag skapat av bröderna Kroll i Göteborg. Det finns kvar än i dag, i många år ägt av Swebus men numera av Strömma.

Bussen blev dock bevarad och köptes så småningom av Göran Karlsson, mest känd som grundare till varuhuset Gekås i Ullared och lite mindre känd som grundare till varuhuskedjan Karlsson. Han var mycket motorintresserad och lär ha haft cirka 400 fordon, därav många motorcyklar. Så småningom skingrades det mesta av hans samlingar även om en del hamnade på museum i Ullared (det är tyvärr nedlagt numera). Bland annat bussen och det var främst Carlssons dotter som kämpade för att bussen skulle bevaras och återställas.
  


Stolarna var bekväma för sin tid. Men mittgången var förfärligt smal. Det var nätt och jämnt jag kunde ta mig fram trots mina tio bortbantade kilo. Och då gick jag ändå sidledes. Lägg märke till glasfönstren uppe i takranden som gjorde det ljust i bussen - och varmt soliga dagar kan man tänka. På köpet fick man dock bra utsikt. 

Förarrummet var avgränsat med en dörr och en vägg. Det var inte bara för att föraren skulle slippa bli störd utan också för att dämpa det ibland rätt påfrestande motorljudet i passagerarutrymmet. I dag har ju turistbussarna motorn i isolerade rum under golvet och inte längst fram bredvid föraren.

Så här såg förarplatsen ut. Enkelt och lättfattligt men det behövdes inte så många reglage eller varningslampor på den tiden. Observera diskhon med vask alldeles bakom och motorn bredvid. Visserligen har man lagt en dämpande matta över huven men den hördes nog ändå.


Här är pentryt med ett relativt stort kylskåp. Ovanför detta fanns ett gasolkök.

Så några bilder på bussen i olika vinklar. Den är nästan klar för lackering och innan dess kommer luckorna att vara kompletterade.

Lägg märke till att bussen är skyltad Paris.  


Omnibusägaren själv ser lite trött ut på bilden. Jag tror dock bara det är som det ser ut och inte att det är för att han tänker på allt jobb som återstår innan vi (ja, jag hoppas få följa med) kan sätta oss i den och åka till Paris igen. 

Hos Anders finns också en gammal International från 1935. En gång tillhörde den Borås Omnibus AB och var med över till Stadsbussar i Borås när detta bildades 1945. Här återstår rätt mycket jobb, men inget är omöjligt. Det är bara olika svårt.

Så här ser förarplatsen ut. Observera anordningen till vänster som var ett sinnrikt hävstångssystem för att manövrera dörren.

I en annan port skymtar N 330, även den en Volvo B513 men med kaross från ASJ och från 1951. Bussen tillhörde från början Buss-Arvid i Falkenberg. Han körde normalt stadstrafiken men den här bussen användes mest på turistresor ut i Europa.

Den här bussen är känd från film och TV. Det var den som var med i TV-serien "Petteri på villovägar" och den var också med i den tyska filmversionen av Nils Holgersson som gjordes för ett par år sedan. Från början är det en militärbuss. Det är en Volvo B615 från 1960 med Hägglunds-kaross. Några närgångna grenar har gjort att taket inte ser så trevligt ut men det skall förstås åtgärdas.

Köper man en buss är det kanske lika bra att köpa två likadana. Då har man dels en i originalskick som militärbuss men också något att plocka reservdelar från. Denna är alltså avsedd som reservdelsbuss och lär inte komma ut i trafik igen.

Är man järnvägare och dessutom har en far som också var järnvägare skall man förstås ha en egen järnväg hemma. Fordonsparken består av ett enda fordon och lok får man vara själv. Men det är väldigt trevligt.



Därmed ber jag att få tacka Anders och Kerstin för ett trevligt mottagande och en intressant visning av det mesta som fanns i samlingarna. Den timme jag trodde skulle räcka för detta visade sig ha blivit närmare fem när jag åkte därifrån. Men det var väl använda timmar.

söndag 21 juli 2013

Bloggen fyller fem år i dag!


I dag kan denna blogg fira sitt 5-årsjubileum och det firas med tårta. Ni som har skaffat en sådan där 3D-skrivare kan skriva ut tårtan och njuta av den. Ni som inte har en 3D-skrivare kan också skriva ut bilden. Lägg sedan lite sockerkaksbotten på det utskrivna pappret och sedan mycket grädde och frukt över. Ta sedan bort pappret och njut!

Tyvärr blev det lite fel på dekoreringen men det är ju rätt såtillvida att det nu bara är 95 år kvar innan bloggen kan fira sitt 100-årsjubileum. Då är jag 164 år och då blir nog detta Sveriges mest lästa blogg eftersom det är den enda bloggen som skrivs av en 164-åring.

Välkomna att hänga med fram till 10-årsjubileet!


fredag 19 juli 2013

Nu över 120 000 sidvisningar

Några minuter efter midnatt nådde bloggen upp till 120 000 sidvisningar. Det är nästan lagom till 5-årsjubileet som inträffar nästa vecka.

(Som tidigare påpekats saknas minst 15 000 sidvisningar i statistiken så i själva verket är det alltså ännu fler.)

torsdag 18 juli 2013

Rötmånad

Nu är det rötmånad. Förr märktes den i livsmedelsaffärerna där man kunde få tag i sådant som var otjänligt som människoföda vid den här tiden på året. Visserligen hade det mest av det skivade fläsket hos Coop Forum i går passerat bäst före-datum med två dagar så jag köpte det inte men hade jag gjort det så hade jag säkert inte blivit sjuk. Kontrollen på livsmedel i dag är så pass hög att det normalt inte är farligt om bäst före-datum överskridits.

Nej, rötmånaden märks på media-redaktioner. Den här gången på Sveriges Radio Västerbotten och så hakade Rapport på. Ibland skulle jag vilja vara en liten fluga på väggen när beslut tas om vad som skall dominera Rapport-sändningen.
- Fy fan, vi har inget till 18-sändningen i dag. Kan ingen hitta något?
- Nä, ingen kändis har varit på pickalurven och ingen politiker skall skiljas. Det är inte ens någon som varit otrogen.
- Men leta bland forskningarna då. Det finns väl alltid någon forskning som kommit fram till resultat som är så orimliga att det måste vara något fel.
- Ja, vi har en här. En tjej som skrivit något om säkerheten vid järnv...
- Vid järnvägen? Splendido! Bravissimo! Det tar vi.
- Skall vi granska och kritisera forskningen. Det verkar mest vara nys.
- Är du inte klok. Vi skall förstås ha kommentarer om det forskaren kommit fram till.Vad har sanningshalt med detta att göra? Gör vi inte TV? Ring Catharina Elmsäter-Svärd och be om en kommentar.
- Men hon har ju semester.
- Än sen då, hon har väl ändå mobiltelefon. Hinner du inte nu så kan du ju ringa i morron bitti. Vid 4-tiden.

Det jag tänker på är detta. En forskare har kommit fram till att antalet tillbud vid järnvägen har ökat med 63 procent de senaste åren. Inte antalet olyckor alltså utan antalet tillbud. Vad nu det är i sammanhanget. Det är möjligt att det definieras i forskningsrapporten men media tycker i så all att inte läsarna har med det att göra.

Min uppfattning utan att ha bedrivit någon närmare efterforskning men lite eftertanke (om ni inte förstår det ordet så googla det) är att ökningen till största delen beror på att rapporteringen blivit mycket bättre. Jag har följt säkerhetsarbete vid järnvägen på nära håll i många år och kan därför berätta att sådant som man inte fann anledning att rapportera förr "därför att inget hände" vanligtvis rapporteras numera. Att jag har rätt visas av att antalet olyckor i järnvägstrafik inte har ökat.

Jag vet inte om infrastrukturministern blev uppringd klockan 4 på morgonen men hon svarar som om hon hade gjort det:
– Hela den här säkerhetskulturen som genomsyrar vägarbetet borde också genomsyra järnvägsarbetet. Både när det gäller spårarbete och när tågen förs fram, säger hon.

Hallå! Har fru ministern aldrig åkt förbi ett vägarbete? En sak är säker: när det gäller säkerhet så är det vägtrafiken som har att lära av järnvägen, inte tvärtom.

Men de lyckades ju i alla fall fylla Rapport i kväll också.

Upplysningsvis kan nämnas att de senaste fem åren har en enda resande i tågtrafik på Trafikverkets nät omkommit i en olycka. Förvisso, det är en kraftig ökning eftersom det drygt femton år dessförinnan inte omkom någon.Hur många har det varit i vägtrafiken nu igen?







måndag 15 juli 2013

En rolig halvtimme - bland det roligaste jag sett

Jag missar inte programmet Norsk attraktion på SVT1 trots den konstiga sändningstiden på fredagar 17.25. Programledare Linda Eide, som leder programmet iförd träningsoverall och har en mobiltelefon med lur och petmoj, brukar leta upp konstigheter som är intressanta men inte blivit så kända. Vanligtvis håller hon till i Norge, men i fredags tyckte chefen att det blev för dyrt om hon skulle åka omkring i hemlandet, så hon skickades till Sverige. Resultatet blev ett av de roligaste program jag sett på TV.

Programmet är tillgängligt på SVT Play fram till den 11 augusti. Missa det inte!


söndag 14 juli 2013

Tågkompaniet kör chartertåg för Reseshopen i Ljusdal

Chartertåg som sådana är inget ovanligt. SJ har till och med en egen avdelning som heter SJ Charter. Men då gäller det chartertåg till speciella arrangemang eller till t ex vintersemesterorter. Fritidsresor hade också något de kallade chartertåg till bland annat Gardasjön, men i det fallet rörde det sig om ett antal bokade platser eller i bästa fall en bokad vagn i ordinarie tåg.

Men det finns bara ett enda chartertåg som är en rundresa enligt samma princip som en bussresa. Det arrangeras av Reseshopen i Ljusdal i samarbete med ett antal lokaltidningar i Gävleborgs län. Tåget körs av Svenska Tågkompaniet i Gävle. I år körs fyra sådana här tåg. De har gått i många somrar nu och det har alltid varit välbelagt. Maximalt kan man ta 120 resenärer och det är inte ovanligt att det varit utsålt.

I år är det en kompis till mig som planerat tågens järnvägsmässiga del och även är lokförare på dem. Jag har därför haft tillfälle att följa såväl planering som körningarna på nära håll. Det är betydligt mer arbete med planeringen av sådana här tåg än de flesta tror. En buss kör man ju bara på vägen men för att köra tåg behövs en tidtabell, förlåt tågplan skall det vara. Hänsyn måste tas till den ordinarie trafiken och det gäller att hitta luckor där chartertågen kommer fram. Av detta följer att det inte alltid går så snabbt fram men tågen kan gå i 200 km/tim på de sträckor där banan medger det som t ex Västra stambanan eller Göteborg-Trollhättan. Det klarar inte en buss så totalt blir det ändå snabbare med tåg.

De två första tågen har redan körts, nu blir det en ledig vecka och sedan blir det två körningar till. Det är två olika sträckningar: en de två första veckorna och en annan de två sista. Under de senare går tåget från olika stationer i Gävleborgs län till Göteborg dag 1. Eftersom det är en måndag kan deltagarna t ex gå besöka Lotta på Liseberg. Dag 2 körs tåget till Helsingborg. Dag 3 står tågsättet stilla i Helsingborg medan deltagarna åker sightseeing exempelvis till Danmark. Dag 4 - sista dagen - blir det från Helsingborg till Linköping, där man gör uppehåll för en båtfärd på Göta kanal (med busstransfer), och sedan ankommer man sen kväll till hemorten.

Detta inlägg kommer att handla om de två första veckornas tåg och jag har tagit bilderna i två etapper. Det framgår av texterna på bilderna när de tagits. Klicka på dem med mitthjulet på musen och de blir större.

Tåget startade första veckan tidigt på morgonen i Hudiksvall (vecka 1) och Gävle (vecka 2). Sedan till Göteborg dit man ankom strax efter klockan 12. Här är tåget när det passerar den vackra stationen vid Aspen.


Efter ankomst till Göteborg blir det städning och så fylls vatten och toalettankarna töms. Därefter får tågsättet vila sig vid Sävenäs rangerbangård.


Dag 2, tisdag, står tåget stilla och deltagarna erbjuds att åka med Stena Line till Frederikshavn. Det blir också en bussutflykt till Skagen innan de kan återvända till hemlandet med välfyllda kassar, som det kluckar om.

Dag 3, onsdag, går tåget vid 8.30-tiden först mot Trollhättan där jag fångar det på bild när det passerar stationen. 


Det fortsätter utan att stanna över den rörliga bron över Göta älv och försvinner i fjärran. 

 
Det dyker så småningom upp i växelkurvorna vid Kils station. 


Här måste deltagarna byta tåg eftersom de skall vidare mot Oslo och det Regina-tåg som lånats in från Tåg i Bergslagen inte får gå i Norge. Det får dock den Regina som lånats in från Värmlandstrafik och som står till höger på bilden.


Deltagarna får ett bekvämt byte tvärs över plattformen och de passar också på att få lite frisk luft samt inte minst fotografera innan det "nya" tåget fortsätter till Oslo efter ungefär en kvart. 


Här blir det också personalbyte. En lokförare och en särskild ombordansvarig från Karlstad tar över från den förare som kör resterande sträckor. För att köra i Norge behövs nämligen särskild utbildning, vilket de från Karlstad förstås har. 


Så drar Värmlands-Reginan i väg mot Oslo medan "Gävle-Reginan" skall gå till Karlstad för att ställas upp.


Här är den senare på väg ut från Kil. 


Dag 4, torsdag, kommer tåget tillbaka från Oslo.


Återigen blir det ett bekvämt byte, nu i Karlstad, över plattformen och dessutom har det blivit en fantastisk sommardag. Så deltagarna passar på i det längsta att njuta av solen. 

 
Deltagarna kan gå över själva men furnering för serveringskupén måste bäras över. 

Men det går fort och smidigt och just som jag kör förbi centralstationen i Karlstad med bilen för att möta upp tåget i Grythyttan så ser jag att det lämnar solstan, några minuter tidigare än det stod i tågplanen. Men det gör ju ingenting eftersom det kollats att alla är med ombord. 


Vi kommer precis samtidigt till Grythyttan. Då är tåget rätt mycket före tiden eftersom de sparat in tid på ett uteblivet möte med ett godståg.


Deltagarna lämnar tåget för nu hägrar en sen lunch på Grythyttans Gästgivaregård. Men när jag gjorde en kortare i sightseeing i det vackra Grythyttan såg jag att många av dem hade ockuperat glasskaféet intill.





Lämpligt nog hade tågsättet fått namn efter en i Grythyttan mycket känd profil. Det var en ren slump att det blev just denna motorvagn. 






Eftersom det bara finns ett spår i Grythyttan och ett godståg snart skall förbi platsen måste Reginan flyttas. 



Den får därför köras upp till Hällefors för uppställning. Efter mötet med godståget i samma riktning får tågsättet gå tillbaka söderut men nu blir det värdshus förbi, jag menar gästgivaregård förbi, i Grythyttan. Det är nämligen bara en hållplats på linjen och ett tåg får inte vända på linjen utan det måste gå till nästa bevakade station, som i detta fall är Nykroppa. 


I Nykroppa vänder tåget igen norrut och nu blir det möjligt att stanna i Grythyttan. Tåget är nu 40 minuter före tågplanen och det blir alltså ett långt uppehåll alltmedan deltagarna kommer tillbaka från lunchen. 
 

Fortfarande något tidigt lämnar tåget Grythyttan, som är sista uppehållet innan man är åter hemma i Gävle. Till höger på bilden ses Grythyttans tidigare stationshus, som numera inte används av järnvägen. I stället har man byggt en hållplats närmare centrum. 

Om nu någon orkat läsa så här långt så vill jag bara berätta att jag återkommer i det här ämnet men det dröjer mer än en vecka.






Är det Kujtim eller Therese som kör bussen i dag?

Jag har varit på tre dagars semester i Värmland med Clarion Hotell Plaza i Karlstad som utgångspunkt.På vägen dit stannade jag till i Karlskoga och Kristinehamn och såg ett trevlig inslag på de bussar som används som expressbussar mellan Karlstad och Örebro. Ja, de vänder i Karlskoga men de är anpassade till Örebro Läns blå bussar så det är smidigt att byta buss.

Jag såg att Värmlandstrafik och Nobina utnyttjar bakpartiet på bussen till att presentera sina förare.



Nu är det ju inte så att Kujtim eller Therese eller vem det nu är som pryder bakpartiet börjar sitt arbetspass med att klistra upp en affisch med sitt fejs på bakpartiet av bussen utan det kan mycket väl vara någon annan som sitter vid ratten vid just den avgången. Men med lite tur kan man alltså få åka med någon av de här båda. Och får man inte det är det nog ingen fara för det är då troligen en annan trevlig och skicklig förare vid ratten.

Även framifrån ser de här bussarna trevliga ut. Det är inte alla som får åka så här fint i länstrafik minsann.

Och det blir en fin buss för den vidare resan till Örebro också.



torsdag 4 juli 2013

Visst finns det ännu servicekänsla inom bilbranschen

Efter min uppgörelse med Carspect kanske det kan vara lämpligt att nämna två exempel på service utöver vad man kan förvänta sig när det gäller bilen.


Första exemplet gäller ett företag som tidigare hette Mr Robinson men bytte ägare för några veckor sedan och nu heter Bilvårdsexperten. Mr Robinson hette det inte efter Crusoe utan efter den gentleman som Rolls Royce hade och som diskret servade de Rollsar som fanns i Europa och som han reste runt till och reparerade iförd vita handskar. Han var mycket noggrann och mycket serviceminded.

Min kontakt med Mr Robinson började när jag köpte ny bil 2007. Några dagar efter ringde en trevlig men lite nervös tjej och erbjöd mig en lackbehandling och tio manuella biltvättar på köpet. Lackbehandling var just vad jag funderat på så jag tackade ja direkt. Det visade sig vara tjejens första samtal på nya jobbet... Hon blev förstås strålande glad och trodde knappt sina öron när jag tackade ja till erbjudandet. Det var för övrigt nog första gången jag tackat ja till en telefonförsäljare också.


Nåväl, ägarebyte ställer ofta till med bekymmer. Nu är det inte så farligt i det här fallet. Alla killarna utom tidigare ägaren jobbar kvar. Jag hade ett tvättkort som jag köpte för ett år sedan och som skulle gälla för tio tvättar. Var detta förverkat nu?

Ja, det var det. Egentligen. Inte för att man bytt ägare utan för att det på två ställen på kortet stod att det bara gällde i 12 månader. Det hade jag inte sett och antagligen var det en ny regel. Nåväl, man är som kund skyldig att se upp. Nu kör jag bil rätt lite och med skammens rodnad på kinderna måste jag säga att jag inte heller tvättar den speciellt ofta. Så när jag presenterade mitt tvättkort fanns det bara tre stämplar på det. En fjärde kom dit när jag tvättade bilen men de övriga sex. Jag hade ju inget behov att tvätta bilen sex gånger under juli innan kortet gick ut.

Killarna på Bilvårdsexperten sa dock att jag kunde använda kortet även för motortvätt och invändig rengöring. Så i dag lämnade jag inte bilen för detta och nu är den så fin att jag saknade Mr Robinsons handskar när jag rörde vid reglagen. Luktade gott i den gjorde det också. Lukten påminde mig om något. Jo, om hur den luktade när den var ny.

Nåväl, detta var värt sex stämplar tyckte jag. Men servicekillen tyckte att det bara var värt tre stämplar. Så jag fick  också ett nytt tvättkort som man visar upp var gång man tvättar bilen och betalar för det. Då får man den tionde tvätten gratis. Kortet var stämplat med sju stämplar!! Så nu behöver jag bara betala för två tvättar och så får jag nästa på köpet. Så jag har blivit ordentligt kompenserad för att jag inte läste den finstilta texten på kortet.


En annan grej var när jag åkte till Trollhättan i går och märkte att bilradion började gå dåligt en bit utanför Borås. Det var skrap och det gick inte att automatiskt söka stationer med bättre mottagning. Jag stannade därför och gick ut och kollade antennen. Den var borta! Bara fästet var kvar och antagligen var det någon ligist som brutit av den. Det kan ha hänt för länge sedan för jag har inte åkt långt på väldigt länge. Och så länge jag kör i stan så märks inget.

Jag åkte in till Toyota-säljaren Lindströms Bil i Trollhättan och hoppades att de skulle ha en ny i lager. Det hade de inte men erbjöd sig beställa en. Jag berättade då att jag bodde i Borås och det var bättre att jag beställde den där.
- Jag kan ringa Borås och be dem beställa en åt dig, sa killen i Trollhättan.
Han gjorde så och sedan han förklarade vad det var för pryl han avsåg med ett 14-siffrigt artikelnummer så fick jag själv prata med killen i Borås och han skulle SMS-a mig när antennen kommit. Han trodde att det skulle bli i morgon.

Drygt 400 pix fattigare men mycket nöjd med servicen hos Lindströms Bil. Ja, det är de som har försäljning och service för Toyota i Borås också.


tisdag 2 juli 2013

Uppgraderad

Att bli uppgraderad är något jag tycker är väldigt trevligt. Antingen det nu gäller att utan extra kostnad få åka i första klass på tåget när man bara har andraklassbiljett eller få ett bättre hotellrum eller bättre hyrbil än  man bokat.

Den här gången var det självaste Telia som uppgraderade mig. Jag har nämligen haft stora problem med min mobila Internet-uppkoppling. Modemet var för 3G men oftast gav det bara gav 2G - eller Edge som det hette hos mig. Det innebar alltså att det tog enormt lång tid att ladda en vanlig hemsida och Aftonbladet och liknande var bara inte att tänka på.

Men  i förra veckan kom ett brev. Jag skulle få 4G i stället och ett 4G-modem skulle skickas mig per post inom ett par dagar. "Självklart utan kostnad och inte heller kommer abonnemanget att kostar mer". Modemet var värt 995 kronor så det tilltalade en västgötes ekonomiska sinnelag.

Men i min ålder är det närmast en personlig förolämpning att be mig gradera upp mina tekniska apparater. För ett tag sedan skulle jag uppgradera mitt antivirusprogram med den påföljd att hela programmet försvann. Efter mycket om och man lyckades jag ladda ner en ny version men det tog åtskilliga timmar innan jag hittade rätt.

Således räknade jag med att 4G-modemet skulle ställa till problem också. Jag fick det i dag och installerade det förstås direkt. Först skulle jag dock "ta bort den gamla programvaran". Menade Telia att jag skulle ta bort alla program jag hade installerade på datorn - så stod det ju faktiskt. Jag ringde supporten och kom fram direkt. Jo, det var bara programmet Telia Mobile Broadband jag skulle ta bort.

Gjorde så och flyttade SIM-kortet till det nya modemet. Men var skulle jag placera det? Instruktionsboken visade var det skulle sitta men inte hur man öppnade locket så att man kom åt härligheten. Nytt samtal till supporten och jag kom åter fram direkt (skall köpa en triss-lott!). Jag fick instruktioner men det krävdes mycket kraft och svordomar innan jag fick upp locket.

Sedan var det bara att stoppa in modemet och se: det nya mobila bredbandsprogrammet laddades utan problem. Så nu går det jättesnabbt att surfa mobilt men jag håller mig nog till min ADSL-uppkoppling i normalfallet. Om inte annat så är den billigare. Abonnemang för mobil surf medger ju bara en viss mängd per månad och överskrider man det blir antingen modemet oerhört långsamt eller så får man betala svindyrt för några gigabyte ytterligare trafik.

De där SIM-korten är för övrigt värdelösa. Jag har förstås ett i mobiltelefonen också men när jag tappade den i vattnet visade det sig att kortet inte gjorde någon nytta. Inte f-n kunde telefonen simma  - trots SIM-kort.


I går var jag med bilen i Göteborg. Jag hade glatt mig åt att för första gången få betala trängselskatt.
- Det är häftigt att betala skatt, som Mona Sahlin sade.
Vad tror ni då hände? Jo, i juli tas det inte ut någon trängselskatt. Så där blev jag blåst ...

  

måndag 1 juli 2013

När bokhyllan blev överansträngd

I går märkte jag att tre hyllor i min fina Billy-bokhylla, inköpt från IKEA för minst 20 år sedan, hade lossnat från sina fästen och vilade på böckerna under. Det är ju inte särskilt bra eftersom det inte går att ta ut dessa böcker för de rasar alltsammans. Så jag satte mig i går framför datorn och började leta bokhyllor på de större möbelvaruhusens hemsidor. Ja, IKEA hade förstås kvar Billy, men jag kände inte riktigt för att köpa och montera en bokhylla därifrån. Bokhyllor är väldigt stora och därför jobbiga att sätta ihop. Mio hade egentligen inga bra bokhyllor alls och de andra i Borås inte heller. Ja, Jysk hade en för 700 kronor men det var inte precis vad jag var ute efter.

I stället sökte jag "bokhyllor" på Google och hittade ett företag vid namn Englessons. Jag brukar handla mina kläder och skor från Engelssons i Falkenberg och har goda erfarenheter, men det här var alltså bara ett företag med liknande namn. De hade bokhyllor i alla former och jag hittade precis vad jag sökte. En bokhylla som var 109 cm bred och en som var 64 cm bred. Och 175 cm bred bokhylla var precis vad jag får plats med utan att möblera om hela sovrummet. Jag såg att Eliassons Möbler i Bollebygd förde Englessons varor.

Så jag åkte dit i dag. Det är bara ett par mil från Borås. Jag blev mottagen av en jättetrevlig kille som sprudlade av gott humör trots att det var måndagsmorgon. Skulle han mot förmodan tröttna på sitt jobb kan han säkert med stor framgång jobba som ishandlare på Grönland. Således sa jag att jag ville ha en bokhylla och han tog med mig på övervåningen där utställningen var. Där stod en soffgrupp. Precis en sådan som jag ville ha. En bekväm soffa och två bekväma fåtöljer. Han måste ha  noterat min längtansfulla blick och högg direkt:
- Behöver du inte en soffgrupp också?
Jovisst, det var just det jag behövde kände jag. Jag hade förvisso tänkt länge på att köpa ny soffa eftersom tyget bitvis är utslitet på den jag har nu. Och varför inte slå till nu? Jovisst, så blev det.

Det var nästan vi glömde bokhyllorna men så blev det en order på dem också precis så som jag ville ha den. Då frågade killen om jag inte skulle köpa ett soffbord också? Ja, jag hade faktiskt tänkt på det också och gör det varje gång jag var flisor i foten av det jag har nu. In på utställningen också och där stod soffbordet jag drömt om. Upp med det på ordersedeln.

Så jag lämnade den trevliga möbelaffären drygt 50 000 kronor fattigare. Men då ingår hemtransport och montering av möblerna hemma hos mig. Samt bortforsling av de gamla möblerna. Precis som jag vill ha servicen när jag köper möbler. Tänk att det inte var svårare att hitta en affär som insett att det finns de som vill ha det just så och att priset inte är det allra viktigaste. Nu tar det några veckor innan fabriken hunnit göra möblerna efter min beställning, men sedan blir det säkert bra här hemma.