fredag 30 mars 2012

Det blev SJ AB

Så meddelades i dag att det blir SJ AB som kommer att ta över driften av Västtågen från den 1 maj. DSB Väst släpper alltså trafik - inte helt frivilligt kan tänka - och får ersätta Västtrafik med 245 miljoner kronor för detta. Västtrafik har kritiserats hårt för att de skött detta illa men de har i alla fall försäkrat sig om en rejäl ersättning om någon inte vill - eller kan fullfölja - avtalet.

Om vi rekapitulerar lite så var det redan hösten 2008 som upphandlingen började. Halvtannat år innan trafikstart i december 2010 meddelades att DSB First (som sedan i tur och ordning blev DSB First Väst och DSB Väst) hade det bästa anbudet. Inte det billigaste utan det bästa. De hade nämligen fått så höga kvalitetspoäng att de tog hem det hela. Man kan ju undra hur kvalitetsvärderingen gick till. Jo, det var ett konstigt poängsystem som mest verkade gynna det företag som hade samvete att ljuga bäst.

Observera att SJ AB inte lade något bud. Det var konstigt för de hade räknat fram det men bestämde sig någon vecka innan det skulle vara inlämnat att de inte skulle lämna något. Åtskilliga miljoner bortkastade till ingen nytta alls alltså. Nu tror jag dock att SJ AB deltog i upphandlingen men i samarbete med DB. Det vill säga att det var tänkt att de skulle fortsätta att köra som underentreprenör till DB. Det kan förklara varför DB överklagade så ivrigt och det kan förklara varför de till viss del använde samma konsulter inför upphandlingen.

Sedan följde en period med överklagande från tyska statsbanornas DB:s sida. De kom tvåa i utvärderingen. Trea kom Tågkompaniet och fyra Arriva. Såpan fortsatte sedan med att DB några år senare köpte Arriva. DB lyckades överklaga just som länsrätterna omorganiserades till förvaltningsrätter så det blev en enormt lång handläggningstid. Så småningom avvisades DB:s klagomål men då hade Västtrafik förbjudits att fortsätta förhandlingarna med DSB First under tiden.

DB överklagade på nytt, nu till Kammarrätten. Denna behandlade ärendet snabbt och gav inte heller de DB rätt. Varpå DB krävde prövningstillstånd i Regeringsrätten (som i dag heter Högsta förvaltningsdomstolen) men beviljades inte sådant. Jag fick läsa deras avslående av denna ansökan och närmare "nu får ni väl för fan ge er" kunde man inte komma på juridiskt oantastlig svenska.

DSB First fick alltså minsta möjliga tid för att komma i gång och det strax före julhelgen 2010. Det berättades att dagen före julafton satt ett gäng och jobbade med julaftonens turutsättning. Men tack vare solidarisk personal så fungerade det alltmedan chefer byttes på löpande band. En del hann sluta frivilligt, andra fick sparken. Mer och mer folk plockades in från SJ till administrationen och det blev någorlunda ordning. Men sådant kostar pengar och nu kom de ekonomiska problemen. Det var länge sedan man exempelvis hade råd att tvätta fordonen. Det som från början var bra med bättre städning än under SJ-tiden blev snart förbytt i motsatsen.

En mängd konstigheter fanns. En lokförare berättade t ex att han åkt pass till Herrljunga för att köra tåget tillbaka till Borås (åka pass är att ha fullt betalt för att åka med tåget som passagerare). Väl i Herrljunga bytte han av den som kört tåget som berättade att han nu skulle åka pass tillbaka till Borås. Två lokförare alltså  där det räckt med en. Jag har hört massor med sådana berättelser men detta får räcka.

Nu har i alla fall Västtrafik i största hemlighet lyckats genomföra en upphandling där SJ AB var bäst. Om det var i pris eller kvalitet vet jag inte. Jag antar det förstnämnda. Det viktigaste nu är i alla fall att tågtrafiken i Västra Götaland blivit räddad. En liten bonus är också att danskarna fått sig en rejäl näsbränna samt att vi slipper kineserna som eventuellt skulle ta över hela eller delar av trafiken (det var MTR, det företag som kör tunnelbanan i Stockholm).

Det har hänt har på bloggen att jag klagat på DSB Västs personal men det har varit rena undantag att jag haft anledning till sådant. De allra flesta har varit mycket trevliga och jag är rätt övertygad om att det är den åkande personalen som till mycket stor del räddat det hela från katastrof. Jag är också glad åt att det tycks ordna sig för dem nu genom att alla erbjuds gå över till SJ. Många kan nu ta fram sin gamla uniform igen och putsa upp den.

För övrigt kan konstateras att Jan Forsberg arbetar sin sista dag som vd för SJ i dag. Det meddelades plötsligt i går eftermiddag och innebär att han slutar tre månader tidigare än sagt. Det har dock inte sagts varför. Tillförordnad vd blir Jan Olsson, direktör för affärsutveckling, som så sent som i går utpekades som arbetslös inom kort eftersom hans avdelning försvinner i en omorganisation. Det är också Jan Olsson som utåt sett fört SJ:s talan i samband med turerna med Västtågen. Så det kan bli...

Skulle inte förvåna mig om Olsson snart utnämns till ordinarie vd för SJ AB. Varde varmt hälsad i så fall men osökt kommer jag att tänka på den gamla gumman som var i kyrkan vid gamle kyrkoherdens avskedspredikan och grät hejdlöst hela tiden. Kyrkoherden frågade varför hon grät och hon svarade:
- Det är så tråkigt att kyrkoherden skall sluta.
- Jo, men jag får ju en efterträdare. Han kanske rentav blir bättre än jag.
- Det tror jag inte. Jag har upplevt fyra kyrkoherdar i det här pastoratet och de har blivit mycket sämre för var gång.


Snart blir det som förr med tågtrafiken i Borås och övriga Västtrafik-området.

torsdag 29 mars 2012

Freden i Roskilde - historien upprepar sig?

Jag kommer att tänka på freden i Roskilde 1658. Nu upprepas den i Västra Götaland 2012. Danskarna har nämligen erkänt sig besegrade när det gäller att köra Västtågen och kommer enligt Västtrafiks styrelseordförande Leif Blomqvist snart att kasta in handduken. Enligt Västnytt i går är det nu klart att det finns någon som skall ta över men Blomqvist ville inte säga vilket företaget är.

Det är ingen högoddsare precis om man gissar att det blir SJ som kommer att ta över åtminstone regionaltrafiken. Möjligen kan det bli något annat järnvägsföretag som tar över pendeltågen (Göteborg-Kungsbacka, Göteborg-Alingsås och från december Göteborg-Älvängen) men jag tror inte det blir så. Varför vet jag inte så det är ingen idé att fråga.

Oavsett vem det blir så det är i alla fall bra att man nu tycks ha kommit överens och att tågtrafiken kan fortsätta utan avbrott. Det är bra för resenärerna och inte minst personalen. De förra lär inte märka så mycket och hur det går för de senare är för tidigt att spå om. Men det dräller ju inte precis av järnvägsutbildat folk så de allra flesta lär få fortsatt jobb hos den som tar över.

Det var också en vad jag förstår helt oblodig uppgörelse. Det som hände i går kväll när järnvägsbron över Limfjorden i Ålborg påseglades var ingen krigshandling utan berodde på en schett-kapten som försökte passera bron trots att den var i nedfällt läge. Han fick in en fullträff och Banedanmark tror att det kommer att ta ett halvår att få bron i skick igen. Därmed är alla järnvägsförbindelser mellan Ålborg och norra Jylland (det som är en ö) avskurna.

Någon tar snart över driften av Västtågen. (Bildvalet inspirerat av Grönköpings Veckoblad).

onsdag 28 mars 2012

Stålfarfar och Fritsla-Kalle

Lokalradion, Radio Sjuhärad, talade i dag om Stålfarfar, Gustaf Håkansson från Gantofta söder om Helsingborg. Det var en unik man, otroligt spänstig trots att han såg gammal ut med sitt yviga vita hår och likaså skägg. Han cyklade tills efter han fyllt 100 år. Ja, han blev 102 år och hans fru Maria blev 105 år. Men eftersom hon var fyra år äldre överlevde han henne med ett år. De var gifta i 77 år. Är det någon som slår det? De fick tio barn, varav åtta nådde vuxen ålder.

Stålfarfar blev känd för hela svenska folket 1951 när han skulle åka Sverigeloppet på cykel. Det var en cykeltävling som utfördes med vanliga tvåväxlade brukscyklar, alltså inte tävlingscyklar, och gick från Haparanda till Ystad. När Stålfarfar skulle anmäla sig visade sig det dock att man hade en åldersgräns på 40 år och han var ju 66 år. Så han satte sig på sin cykel och cyklade ändå till Ystad. Det var hårt reglerat hur mycket de tävlande skulle få cykla per dag, men det behövde ju inte Stålfarfar bry sig om så han ankom till Ystad en dag före den officiella segraren.

År 1959, 74 år gammal, cyklade han till Jerusalem. Sedan turnerade han och berättade på sin närmast obegripliga dialekt om sitt liv och sjöng, främst andliga sånger. På det fina Johanna-museet i Skurup finns en permanent utställning om honom och där tog jag dessa bilder den 4 juli 2007.

Först en bild på hans cykel. Det var dock inte den han åkte Sverigeloppet med utan den han hade när han cyklade till Jerusalem. Färden tog sex månader och trippmätaren visade på 750 mil.

Gustaf och hans älskade Maria.  

100 år gammal spelade Gustaf Håkansson in en grammofonskiva där han sjöng med sin raspiga röst. Följande låtar fanns med på skivan:
1. Stålfarfars hyllningsvisa
2. Du skåning
3. Sommartavla
4. Mycket nära
5. Säg mig du lilla fågel
6. O store gud
7. Jag vill tacka livet
8. Kom lilla flicka valsa med mej
9. Den gamla dansbanan
10. På vandring i gantofta
11. Stålfarfars vals
12. Hej gamle man
13. Ack den som vore drottning ibland eskimåer fia jansson: vers 6
14. Ge rosor
15. Vi ska ställa till en roliger dans
16. Ljuvliga minnen
17. Du gamla du fria

Han vann många idrottspriser. Det vittnar hans märkessköldar om.

När dåvarande kronprinsen, nuvarande kungen, fyllde 15 år gratulerades han av Stålfarfar och skickade ett tackkort. 

Så har vi då Fritsla-Kalle. Karl Johansson som han egentligen hette. Han var en avlägsen släkting till mig och växte upp som närmaste granne till min mamma. Som barn var han mycket klen och led av svår astma. Men så började han  idrotta och blev lyckosam i lokala tävlingar. Han åkte Vasaloppet några gånger och fick ett par placeringar bland de 100 bästa. Detta var tillräckliga meriter för att han skulle få medgivande att starta i Sverige-loppet. Vem som helst fick ju inte starta i detta styrkelopp även om de inte hade fyllt 40 år. 

Nåväl, den okände Karl Johansson från Fritsla cyklade och gjorde det bra. Första gången han deltog var 1953 och då vann han två etappsegrar. Sedan vann han hela loppet 1955 och 1957. Loppet ordnades vartannat år med sista gången 1965. Snart fick Karl smeknamnet "Fritsla-Kalle" i pressen vilket inte var så smart eftersom han kom från Kinnarumma. Postadressen var dock Fritsla även om han bodde närmare Borås än Fritsla. 

Från 1955 fick även tävlingscyklister delta i tävlingen och år 1957 var den kände Svängis Johansson med. Men han kom bara trea.

Det var på den här cykeln han tävlade, en Huskvarna,och segerkransen finns kvar men den har tärts av åren. Cykeln finns på Idrottsmuseet i Borås och när vi var där och tittade på cykeln visade det sig hur liten världen är. För precis bakom oss kom Börje Johansson, Kalles bror!


Fritsla-Kalle har satt få spår efter sig på nätet. En googling ger två träffar på rätt Fritsla-Kalle (det fanns ett par andra som också kallades så). Den ena länken är till ett inlägg jag skrev i Svenska Järnvägsklubbens forum Postvagnen för många år sedan och den andra går till en blogg där en bild på cykeln visas. Den är tagen på samma ställe som min om än i lite annan vinkel.

Men en gång var Fritsla-Kalle faktiskt på allas läppar och jag minns när vi mötte honom vid målgången i Ystad 1955. Det var alltså det första loppet där han segrade - och segrade stort. Även här spelade slumpen in för oss. Vi var på semester i Skåne med en nyinköpt begagnad Fiat 500, som ideligen krånglade. När vi kom till Ystad var vi tvungna att lämna in bilen på verkstad och tillbringa natten i Ystad. Vi hade inte tänkt på att det var samma dag som Sverigeloppets tävlande skulle komma i mål, så det var liksom en skickelse från ovan att bilen skulle gå sönder just där. (Den bilen brukade gå sönder överallt så det kanske inte var så konstigt trots allt.) 

En sådan man får inte falla i glömska. Jag har nu med detta inlägg försökt se till att så inte blir fallet.

På SVT play finns en film från det första Sverigeloppet 1951. Fritsla-Kalle var inte med då men det blev en annan sjuhäring som vann: Lennart Hjortvall från Dalsjöfors.


Vill ni höra Stålfarfar sjunga så finns det en del på Youtube:
Hosianna
Stålfarfars vals
Sjömansjul på Hawaii



Klicka på en av bilderna så  startas ett bildspel med bilder i lite större format. 





Konsumentverket utreder Grön Teles metoder

När jag skrev inlägget i går kväll hade jag inte hittat detta om Grön Tele från Upsala Nya Tidning. Men det har alltså kommit 19 anmälningar till Konsumentverket angående deras metoder och nu hotas de med vite om de inte ändrar sin marknadsföring.

Så nu kanske det snart är slut för dem. Lite kanske den här bloggen har påverkat blufföretagets hädangång. I sådant fall har jag alltså gjort lite nytta. Det hela började med att jag kritiserade dem för att inte följa Nix-registret vid telefonförsäljning. Det kan alltså bli ödesdigert att inte göra det. Bra i så fall!

Ser också att inte heller UNT lyckats nå vd Jonathan Persson. Jonathan: jag vet att du följer min blogg. Stå nu upp för ditt företag. Eller hellre: ta det med dig och försvinn någonstans. Att lura gamla människor är inte bra. Du blir faktiskt själv gammal en dag.

Edit:
Letade lite mer och ser att konsumentsajten Cint också har uppmärksammat Grön Tele. Även Arbetarbladet skriver om dem och de har heller inte lyckats nå Jonathan Persson. Kom fram nu och göm dig inte!

Av Cint framgår också att det finns flera telebolag som lurar främst gamla på samma sätt och inte bryr sig om NIX-registret. Det försvarar ingenting, det gör det bara bättre. Det som retar mig mest med Grön Tele är dock deras påstådda miljöprofil. Att plantera ett träd per år för varje kund (om de nu gör det och inte bara säger att de gör det) är ju ingen större insats.





tisdag 27 mars 2012

Grön Tele - hur länge skall de få hålla på?

Föga anade jag vilket ståhej jag skulle ställa till med det här inlägget. http://savenfjord.blogspot.se/2011/06/gron-tele-slar-till-igen.html. Men nu har det blivit 37 kommentarer och visst finns där en och annan positiv också men bilden blir ändå rätt entydig: Grön Tele jobbar med att försöka lura på gamla människor deras fasta telefonabonnemang genom att försöka lura dem att det är Telia som ringer. Nix-register och sådant är inget de bryr sig om. Det finns också starka misstankar att om någon svarar ja på t ex frågan "Är du nöjd med ditt fasta telefonabonnemang" så klipps detta svar ut så att det i stället svarar på "Vill du ha abonnemang hos oss?". Sedan är det på gång: plötsligt har den gamla fått ett telefonabonemang som fungerar dåligt, är dyrt och där kanske rentav inte eventuellt larm fungerar. Har den gamla Internet-abonnemang på telefonnumret hos Telia så finns det inte tillgängligt längre.

Företagets vd Jonathan Persson har erbjudits att kommentera här i bloggen men det gör han inte. Han går knappt att nå per telefon och de som lyckats med det vittnar om att det är helt meningslöst att prata med honom. Grön Tele vill inte tillåta uppsägning av abonnemang men har man tur så fixar den tidigare leverantören det.

Skall det verkligen få gå till så? Grön Tele borde ha stoppats för länge sedan. Får du ett samtal från Grön Tele - du kanske måste fråga en gång extra var de ringer ifrån - så tacka bara för att de visat sådant intresse för din lilla person att de brytt sig om att ringa upp dig, önska dem en trevlig dag och att ni aldrig hörs mer och lägg på luren. Eller släng på den om du har en sån där gammaldags lur. Det smäller så skönt i örat på den som sitter i andra änden då. Och framför allt: använd inte ordet "ja". Det finns bra alternativ "det angår inte dig", "inga kommentarer", "dra åt helvete". Läs också detta http://savenfjord.blogspot.se/2012/03/konsumentverket-utreder-gron-teles.html

Fortsätta gärna kommentera och berätta om era erfarenheter. Får jag tid och lust skall jag göra en sammanställning och försöka intressera någon tidning eller TV:s Plus. Och sedan skall jag ta itu med alla andra telefonbolag som försöker lura gamla med telefonsamtal. Eller på nätet.

Det senaste är nu, läste jag i tidningen, att man om man är inne på vissa sidor (det står inte vilka men jag misstänker att de innehåller lätt- eller oklädda människor) så låses datorn och man får ett meddelande som ser ut att komma från polisen att man har varit inne på en olaglig sida och därför fått operativsystemet låst. För 100 euro i böter kan man få det upplåst igen. Tro det den som vill. Självklart är det inte polisen som ligger bakom.

Så porrsurfa lugnt och kolla att antivirusprogrammet är uppdaterat.

lördag 24 mars 2012

Google - min vän här i världen

Det är kul det här med Google. Jag såg i statistiken för bloggen att jag fått 263 sidvisningar för inlägget SJ-chefen skriver brev sedan jag skrev det i går förmiddag. Det torde vara all time high. Orsaken? Ja, inte vet jag men kollar jag "SJ-chefen skriver brev" på Google så kommer första träffen på Dagens Industri (det var där jag hittade grejen) och andra träffen på min blogg. Därmed slår jag nyhetssajter som nyheter24.se, nyhetspressen.se och många dagstidningar.

Gårdagens rekord med över 600 sidvisningar håller begripligt nog inte sig till i dag men det kommer nog att landa på cirka 300 sidvisningar för dagen.

Glöm inte dra fram klockan en timme innan ni går och lägger er. 

I natt går vi över till sommartid

Kommande natt går vi över till sommartid och då skall klockan vridas fram en timme. Dock inte av dem som åker med SL för de skall vrida tillbaka klockan en timme.


Innan man skriver sådant här - och jag har vana vid att i många år skriva direktiv till järnvägspersonal hur det skall vara - måste man kolla, dubbelkolla och trippelkolla samt kolla ytterligare en gång till.

Ändå är det ju så enkelt. Det är samma princip alla år som gäller vid valår. På våren tar partierna fram vallöftena. På hösten tar de tillbaka dem.


Över 60 000 sidvyer

Strax efter midnatt slog räkneverket om till 60 000 sidvyer. Eftersom det saknas minst 15 000 i statistiken är det verkliga värdet nu alltså minst 75 000 sidvyer sedan i juli 2008.

Fortsätt gärna att hänga med! Nästa mål är att nå 70 000 sidvyer före 31 maj.

Edit: 
Det är ännu bättre. Mätningarna startade inte förrän i maj 2009. Så det torde vara statistik om minst 25 000 sidvyer som saknas.

fredag 23 mars 2012

Ännu ett rekord (lättäcklade gå ut och tag ett glas lådvin i stället)

Den här dagen har inte inneburit bara rekord i sidvisningar på bloggen. För första gången sedan prostataförmninskningen den 1 juni 2011 har jag i dag bara behövt gå och kissa fyra gånger. Det är  ju ett fantastiskt framsteg för en som innan operationen behövde kissa ungefär varannan timme dygnet runt. Det blev 12 gånger det.

Så det har blivit bättre så vad ni gör herrar om ni måste kissa ofta och lite varje gång så undersök prostatatan. Det kan vara cancer och då är det riktigt allvarligt. Men det kan också vara en godartad förstoring och då gör men an TURP och minskar den  genom att gå in via urinröret och ta bort en del. Precis den väg som man använde i gamla Sovjet när man skulle laga tänder för där vågade ingen öppna käften. Det tar lite tid efter operationen innan det blir bättre men när man är nere i fyra gånger om dagen känner man  sig som en ung man igen.

Så, mina herrar tveka inte om att operera. Ni får strax efter operationen ett liv då ni inte kan vara längre från en toalett än fem minuter men det blir snart bättre .

Anmärkning: Den som läste det här inlägget sent i går kväll eller i dag på förmiddagen skall inte tro att jag själv hade tullat på lådvinet. De många korrekturfelen berodde på att jag råkade publicera inlägget i stället för att spara det och kontrollera det senare innan jag publicerade.

500 sidvisningar bara i dag

I dag har jag hittills haft 500 sidvisningar på min blogg. Det har varit en fråga om marknadsföring men ändå. Jag antar att många har hittat hit först i dag och hälsar dessa välkomna!

Det saknas nu bara drygt 100 visningar för att räkneverket skall passera 60 000. Jag hade räknat med att jag skulle få det som födelsedagspresent när jag fyller 68 år på tisdag, men det blir alltså av allt att döma lite tidigare. Kul i alla fall!


Var klipper sig Göran Hägglund?

Jag hörde socialminister Göran Hägglund i Dagens eko säga att han inte tyckte det behövdes högre bidrag till tandvård eftersom det är ganska billigt att gå till tandläkaren jämfört med att gå till frisören.

Visst finns det frisörer som tar tusen kronor för en klippning men en sådan verkar ju inte Hägglund gå till. Det är ju bara att titta på en bild på hans frisyr. Dessutom verkar det som om hans frisör råkat klippa bort en del av hjärnan vid sista klippningen.

Hos min frisör kostar en klippning 250 kronor. Det skulle gå att komma undan med 160 kronor om jag går till en frisör som tillämpar pensionärsrabatt. Hos tandläkaren kostar en undersökning jämte borttagning av tandsten och putsning av tänderna ungefär en tusenlapp. Skulle det hittas hål springer det i väg med ytterligare några tusenlappar. Visserligen klipper jag mig fyra gånger per år och går till tandläkaren två gånger men ändå: det är dubbelt så dyrt att gå till tandläkaren.

Så utred gärna vidare möjligheterna till bidrag vid tandvård. Det lär behövas.

För övrigt fick jag deklarationsblanketterna i dag med en uträkning av hur mycket jag skulle betala i restskatt. Det var över 8 000 kronor. Något jag var ganska nöjd med - det brukar vara mer. Men så kollade jag en gång till. Det var inte restskatt. Det var skatteåterbäring! Prisad vare Gud!

Detta tillsammans med att Nordea höjde utbetalningen på min pensionsförsäkring med cirka 130 kronor per månaden gör att jag går en ljus framtid till mötes ekonomiskt. Men jag får nog skicka tillbaka en del för så mycket pengar kan jag inte göra av med.

Så fick jag ett brev från Svenska Spårvägssällskapet. Jag har varit medlem i över 40 år och skall därför tilldelas ett medlemsmärke med guldkrans. Det är bara det att jag måste åka till årsmötet i Stockholm och hämta det personligen för att få det. Har sällskapet inte hört talas om Posten eller Schencker? Jag betalar gärna för vad det skulle kosta att skicka det med dem. Det blir i alla fall billigare än en biljett tur och retur Stockholm. Det känns faktiskt rätt fel att en riksförening skall missgynna dem som inte råkar bo i närheten av Stockholm på det här sättet. Å andra sidan hade jag aldrig väntat mig ett medlemsmärke med guldkrans. Och jag behöver det inte heller.

SJ-chefen skriver brev

SJ:s vd skall avgå med pension från sommaren. Det är väl ingen direkt hemlighet att han mer eller mindre tvingats till detta om än med ett fett belopp som plåster på såren. Egentligen skulle han ha suttit kvar ett år till enligt det ursprungliga avtalet.

Det är klart att han blir bitter av sådant. Bitterheten har nu tagit sig uttryck i ett brev till infrastrukturministern. Forsberg är så  frustrerad - jag höll på att skriva påverkad men det kunde ju missförstås - att han inte vet vad hon heter. I adressen kallas hon Chatarina och i inledningshälsningen Katarina. Psst Janne! Hon heter Catharina och så här ser hon ut. Vi får gå tillbaka till Anitha Bondestam för att hitta en snyggare infrastrukturminister. Eller kommunikationsminister som det hette förut. Fast konkurrensen är ju inte så stor. Olof Palme och Ulf Adelsohn har t ex innehaft denna post.

I brevet framhåller Jan Forsberg sin egen förträfflighet. Sina misslyckanden glömmer han helt bort. Vad är karln ute efter? Vill han bli ny infrastrukturminister? Visst har Jan Forsberg lyckats få till ett SJ som lämnar ett bra vinstresultat men det har varit på bekostnad av en arbetsplats som blivit alltmer otrivsam för de anställda. Och tåg som har blivit alltmer påfrestande för resenärerna att åka med. I går skrevs t ex på en blogg om ett SJ 2000-tåg som gått utan en enda fungerande toalett på hela dagen. En äldre man hade fått pinka i övergången mellan två vagnar.

Men läs gärna Jan Forsbergs brev och bilda en egen uppfattning. Känns det inte skönt att den mannen nu lämnar ledningen för landets största och statsägda järnvägsbolag?

 En rätt misslyckad bild på en rätt misslyckad SJ-chef när han invigde en rätt misslyckad satsning på dubbeldäckade regionaltåg i Eskilstuna i augusti 2004. Tågen kom inte i trafik förrän flera år efter invigningen.

Alldeles bortsett från innehållet är brevet skrivet på ett sätt som man inte skriver på när man skriver till en regeringsledamot. Det påminner om en helt annan stjärna till chef vid SJ, dock inte lika högt upp, i slutet av 1980-talet. Han skrev ett brev till dåvarande kommunikationsdepartementet där han föreslog att det skulle införas en taxfree-butik på centralstationen i Stockholm med tanke på de resenärer som kom från utlandet. Om det också var något fel på själva idén - och inte bara på brevets formalia - vet jag inte men ifrågavarande chef fick rätt snart efter detta se sig om efter ett annat jobb.

Det var för övrigt samma chef som tyckte att Uppsala-pendlarna kunde gå upp en kvart tidigare för att hinna i tid till jobbet när det snöade "eftersom han själv gick upp en halvtimme tidigare sådana dagar så att han hann skotta gången fram till porten". Helt obekymrad om att tågen Uppsala-Stockholm inte gick varje kvart och att även en som pendlade från Uppsala kunde ha en villagång att skotta innan han tog sig till tåget.
 
En annan gång förklarade han i tidningarna att det drabbade många resenärer "som varit i Storlien på skidsemester" när ett nattåg till Malmö en lördagskväll fått ledas om via Katrineholm i stället för att gå via Nyköping. Det var bara det att det var i oktober!! Jag lovar: det är inte många som är på skidsemester då.

Jag har upplevt många SJ-chefer. En del har varit dåliga. En del har varit bra som.... Ja, låt mig se nu... Men det var väl som f... Nä, jag kommer inte på någon. Men Bengt Furbäck och Stig Larsson var i alla fall trevliga att prata med.


DSB Väst inför konkurs?

I går gick såväl Västtrafik som DSB ut och varnade för den dåliga ekonomin hos DSB Väst, som kan leda till att bolaget kommer ett begäras i konkurs. Västtrafik håller på att leta en alternativ operatör men en sådan är ju inte precis snuten är näsan så i värsta fall kan regionaltågstrafiken i Västra Götaland komma att stoppas en tid. Det gäller alltså alla tåg som är markerade som Västtågen på denna karta utom Kinnekulletåget, som körs av Arriva. De övriga Västtågen körs av DSB Väst.

Det startade med att tågtrafiken upphandlades med början hösten 2008 för trafikstart i december 2010. Det föreföll ju vara i god tid  för att hinna få klar upphandlingen, men den överklagades av DB Regio och överklagandet drog ut på tiden eftersom länsrätterna i samma veva organiserades om till förvaltningsdomstolar. Så DSB First, som det hette då, fick lite mer än ett halvår  på sig att organisera upp trafiken.

Varför det går så dåligt för DSB First finns det måna teorier om. Många tycks anse att de lade ett underbud. Andra menar att det beror på att de har haft en dålig organisation där allt har toppstyrts från Danmark.

Redan vid upphandlingen fanns det många konstigheter. SJ AB drog sig ur upphandlingen av Västtågen strax innan anbuden skulle vara inlämnade. Då var anbudet redan färdigräknat och det hade i princip bara varit att posta det. Där kastades alltså åtskilliga miljoner bort direkt för att spara ett porto.

SJ  hävdade att det berodde på att de inte kunde tävla med DSB Firsts underbud men de kunde ju omöjligen fått veta  när de bestämde sig för att backa ur vilken nivå DSB First skulle lägga sig på. Prisnivån i buden var ganska lika från de fyra anbudsgivarna. Det är en indikation på att ingen lade ett medvetet underbud.

DSB First var heller inte billigast utan det var Tågkompaniet, ägt av norska statliga järnvägsbolaget NSB. DSB First vann dock (konstigt nog) genom högre kvalitetspoäng. Mycket beroende på framgångarna med Roslagståg i Stockholm. Nu dock det riktigt konstiga: Roslagståg är samägt av DSB Sverige och Tågkompaniet. Det senare har en mindre en andel av ägandet men har ansvar för driften. DSB kunde alltså räkna poäng för framgångar de haft och som de inte hade hade mycket att tackas för.

Att SJ drog sig ur och att sedan DB Regio drev överklagandet till yttersta instans, som översatt till ren svenska bad dem dra åt helvete, föder en tanke: SJ ville inte dra sig ur utan hade för avsikt att samarbeta med DB Regio. En indikation på detta är att SJ och DB lade ett gemensamt rejält underbud på Botniatåg lite senare. Det här spelet under täcket mellan SJ och DB upphörde när DB köpte Arriva och organiserade sin tågtrafik under detta bolag.

Hade då Tågkompaniet klarat detta bättre eftersom de lade ett ännu lägre prisbud? Ja, det får vi aldrig veta, men det hade gått att spara mycket pengar på en effektivare organisation. Jag har hört hårresande historier om hur planeringen (inte) har fungerat vid DSB Väst. En lokförare berättade t ex att han åkt pass (det vill säga åkt med tåget som vanlig passagerare) Borås-Herrljunga för att sedan köra ett tåg Herrljunga-Borås. Väl framme i Herrljunga visade det sig att den lokförare som kört dit skulle åka pass tillbaka till Borås.

I dag finns vid en eventuell konkurs vad jag förstår bara möjligheten att SJ tar över trafiken. Ingen annan lär kunna få fram de administrativa och personella resurserna på kort tid. Om det blir bättre? Ja, det får vi ju se. Billigare lär det inte bli. SJ gjorde 70 miljoner kronor i vinst på helägda Stockholmståg AB förra året. Det är de som kör pendeltågen runt Stockholm. Och det är därigenom de som räddade SJ-koncernen från att visa minusresultat för förra året.


DSB Väst kommer kanske snart att sluta köra de här tågen. Men vem skall ta över? 

Arriva, ägt av tyska statliga järnvägsbolaget DB, kommer dock att fortsätta att köra de här tågen eftersom de går på Kinnekullebanan.

torsdag 15 mars 2012

Lite gamla SJ-bussar

Bläddrade i min skokartong med gamla bussbilder och hittade dessa på SJ-bussar. Bildtexten ger vägledning om vad det är för buss och var bilderna är tagna. Den första bussen finns bevarad än i dag fast den är från 1945. Men den har jag skrivit om förut.










Hoppas dessa bilder väcker minnen hos fler än mig.

Om du klickar på en bild så öppnas de i ett bildspel och blir lite större.

Jag har blivit expertkommentator

Det har varit en bra natt. Länge sedan jag sov så gott och så oavbrutet. Jag behövde inte gå upp och kissa på hela natten förrän jag vaknade till vid 7-tiden. Det var många år sedan det var så förra gången. Jag gick och lade mig igen för att försöka somna om men det gick inte utan jag bestämde mig därför att gå upp och sätta på lokalradion för att höra vad Sara Kvist och hennes kollega hade att säga. Precis som jag reste mig ringde telefonen:
- Hej, det är Sara Kvist på Radio Sjuhärad.

Snacka om hur absurt det känns i den situationen. Vad ville då Sara Kvist? Jo, hon ville med anledning av den tragiska olyckan med den belgiska bussen i Schweiz höra om jag visste något om en bussolycka med en buss från Borås inblandad i Norge 1958. Jodå, den olyckan glömmer ingen boråsare som var med vid den tiden. Så jag lovade att medverka i programmet och berätta om den. Hon skulle ringa upp tio minuter senare så under tiden hann jag leta upp lite uppgifter om olyckan. Allt kan man ju inte ha i minnet.

Det var alltså ett antal Borås-familjer, kända i staden genom sin ställning, som under sportlovet skulle åka till Norge för att åka skidor. På vägen dit var det mycket halt och bussföraren kunde inte undvika att köra på en fiskbil som han mötte trots att farten var närmast stillastående. Bussen rullade ut för en 40 meter hög slänt mot sjön Mjösa. Fyra personer varav två barn omkom och många skadades. Bussägaren som själv körde överlevde men hans son omkom. Ni kan höra mig berätta om det här. Scrolla fram till 17.00 så börjar inslaget.
http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=broadcast&id=3826516&codingformat=.m4a&metafile=asx

Bussen däremot blev inte värre skadad än att den kunde repareras. Sommaren 1960 åkte jag själv tillsammans med en grupp från Kyrkans Ungdom i den här bussen från Borås till Heidelberg. Och hösten 2004 fick jag återse bussen hos en bekant i Jönköping. Den finns kvar än i dag även om det behöver göras en hel del innan den kan rulla ut i trafik igen. 


måndag 12 mars 2012

Lite om varje

Våren har kommit till Borås. Det blev därför en lång lunchpromenad med busbeaglen Sicko. Min far hade nämligen fått ett rejält stenskott på sin bil, så rejält att hela vindrutan måste bytas och han kunde hämta bilen vid lunchtid. I stället för att åka till glasmästaren i min bil valde vi att gå den dryga timmen det tog med Sicko i det vackra vädret och han uppskattade mycket att få gå på lite andra gator än han var van vid samt möta andra hundar där han inte var van vid. Fast han var inte lika kaxig mot dem när det var utanför det som han betraktar som sitt revir.

I lördags var det final i Melodifestivalen. Det gick väl ungefär som väntat. Ranelid kom sist. Hans nummer kanske passat i en kyrka men här hörde det knappast hemma. Thorsten Flinck kom också långt bak tack vare den internationella juryn. De måste ju ha undrat om filmteamet råkat få in en utslagen medborgare som satt på en bänk utanför Globen i stället för en av artisterna. Precis som det brukar vara kom min favorit - i år var det Lisa Miskowsky - också dåligt. Men tack vare Ranelid var hon i år "bara" näst sist. Laureen vann tävlingen och det var både väntat och välförtjänt. Danny kom tvåa. Sämre förlorare var det länge sedan vi såg. Jag förstår att han blev besviken över att komma tvåa en gång till men lite får han väl ändå sansa sig och inte helt döma ut såväl svenska folket som den låt de röstade fram.

Kanske man nästa år skall ha en Självupptagenhetsfestival i stället. Fast då kommer väl Danny tvåa igen. Efter Ranelid. Jag tänkte jag skulle ringa till Björn Ranelid och gratulera honom efter deltävlingen när han gick vidare till finalen. Men jag kom aldrig fram. Det tutade självupptaget hela tiden.

Sedan kan jag inte förstå varför artisterna blir så glada när de får publikens röster även när de kommer bland de sista. Alla utom Danny alltså. Vad väntar de sig? Att de inte skall få några röster alls? Nåväl, det är i alla fall skönt att det är över för den här gången. Nu kan jag i lugn och ro ägna oss åt Ove Sundberg (Henrik Dorsin) i Kontoret. Jag tycks ha en särartad humor men jag tycker faktiskt att det är en rolig serie med en hög grad av igenkänning. Och jag fick mig ett gott skratt när jag häromdagen läste om Fermenta och att Refaat El-Sayed när han fick lämna vd-skapet och allt annat sedan Björn Gillberg avslöjat att han inte alls var doktor efterträddes av  - ja just det: Ove Sundberg. Fast det var väl antagligen en namne.

I går var det ett mycket bra "Så ska det låta" med systrarna Päivärinta (Lili och Susie) samt Kim Kärnfalk och Nina Inhammar. Det var stor sångarglädje hos de tävlande och det spred sig till såväl programledarna som de trevliga tjejerna Angelica (det är hon som ser ut som om hon hette Marika) och Marika (det är hon som ser ut som om hon hette Angelica) vid pianona. Det var länge sedan jag såg och framför allt hörde Kim sjunga och det var ett mycket uppskattat återseende. Eftersom jag vet att Kim åtminstone ibland läser den här bloggen så ber jag att få framföra mitt tack.


I dagens Borås Tidning framträder två ovanligt kloka politiker, nämligen Leif Blomqvist (S) och Birgitta Losman (MP). Den förre är dessutom ordförande i Västtrafik. De föreslår nämligen något som jag själv hävdat länge utan att vinna något större gehör att när (jag skrev väl inte om) vi får en snabbjärnväg mellan Borås och Göteborg så skall den gamla banan användas för en spårbana (som Borås Tidning fick till så fyndigt i en rubrik, tack för att de inte skrev spårräls) för de orter som ligger utmed banan. Denna är tänkt att trafikeras med så kallade duospårvagnar och bilderna härnedan är tagna när en sådan provkördes i bland annat Göteborg i maj 2006. Den var inlånad från Kassel och tillverkad av Alstom.  Den här versionen gick på diesel när den gick på Banverkets spår och med el när den gick på spårvagnsspåren i Göteborg och Norrköping. Men det finns också sådana som har två system för eldrift: Trafikverkets och spårvägens.




På den sista bilden ser vi Christian från Tågkompaniet i Gävle som tillsammans med en kollega fått drömjobbet att köra den här duospårvägen under proven. När han körde på de lokala spårvägsnäten i Göteborg och Norrköping hade han en lots med sig. Det är tack vare honom som jag fick tillfälle att vara med vid provkörningen och ta dessa bilder.

Med en sådan här mackapär kan man köra på spårvägsnätet i Göteborg och fortsätta på järnvägen till Borås. Väl där kan man fortsätta till Sjukhuset eller Knalleland på den spårväg som förhoppningsvis hunnit byggas där. Ett problem blir dock restiderna. Dessa toppar med 100 km/tim och en resa från Järntorget i Göteborg till Knalleland i Borås torde ta minst en och en halv timme. Men det blir ju bra för den som vill åka mellan Mölnlycke och Järntorget eller Bollebygd och Knalleland.

Klicka på en bild och ett bildspel startas. Väl där kan du högerklicka på visa bild och den blir större.

lördag 3 mars 2012

Tack Stinsen!

När jag kollade bloggen så fann jag ett ökat intresse för de sidor som handlar om gamla tåg och bussar. Ni kan själva se genom att kolla spalten till höger. Grön Tele håller ställningarna som mest besökta sida (tack Google för det) men av fem i topp så är det alltså nu tre sidor om gammal ännu rullande materiel.

Förklaringen visade sig vara att en Internet-forum hittat min blogg och rekommenderat den till läsning.
Stinsens forum

Jag kan bara tacka för uppmärksamheten och hälsa alla nya läsare varmt välkomna!

För övrigt är det nu vår i Borås.