onsdag 31 december 2008

Ett år har snart gått

Så går då snart år 2008 till historien. Det har varit ett dystert år, inte minst när det gäller finanser och konjunktur. Men snart är detta glömt. Jag hade alldeles glömt bort de svåra åren i början av 1990- och 2000-talen när media började påminna om dem. Jag minns inte att jag behövde blanda bark i brödet - då heller. Och ofrivilligt arbetslös har jag varit en gång i mitt liv. Det var 1971 när SACO-SR strejkade. Bland annat togs tågledarna vid SJ ut i strejk och alla tåg med undantag för några lokala tåg ute i landsorten stannade. Strejken varade fem veckor innan staten gick in med en tvångslag. Och vi som jobbade på SJ:s dotterbolag AB Trafikrestauranger blev permitterade dessa veckor. Enda gången i mitt liv jag gått på A-kassa.

Så här efteråt var strejken nyttig för mig. OK, ekonomiskt drabbades jag väl men jag hade på den tiden ändå så svårt att hålla i pengarna att det inte spelade någon större roll om jag fick lite mindre i handen. Det försvann ut lika snabbt för det. Men det var då mitt intresse för fackliga frågor väcktes, något som säkert bidrog till att jag började anses mer som den kloke unge man jag egentligen var och inte en obotlig slarver. Det resulterade i bättre jobb och ett bra liv. Och även om den fackliga karaktären kom av sig sedan jag råkat skratta åt förbundsordföranden vid fel tillfälle så blev det ju ändå lite av karriär på annat håll.

Jag har blivit mycket imponerad av Posten. Jag fick nämligen i förrgår ett vykort adresserat "Staffan Sävenfjord, Tågkompaniets regionkontor, Borås". Någon sådan adress finns inte - nämnda regionkontor är inrymd i en liten del av mitt kombinerade sov- och arbetsrum och delar lokaler med Bussbranschens lokalredaktion. Men Posten hade lyckats leta fram min adress och kortet kom i brevlådan.

Jag har lyckats övertala mig själv att ta en ledig nyårsafton. De tidigare nämnda problemen med de felannonserade Oslo-tågen kvarstår även i dag men jag har lyckats övertyga mig själv att det nog fungerar även utan mig. Och nu var det mer än en timme sedan som tåget skulle ha gått och än har jag inte hört några problem. För oss som vill kontrollera allt är sådant en uppskakande upplevelse, men det känns också skönt att veta att man inte behöver göra allt själv. I synnerhet inte lösa alla problem som kan uppstå på grund av att andra har gjort fel.

2008 har varit ett innehållsrikt år. Jag har varit med om en tågbolagspremiär. NetRail körde sitt chartertåg till TUR-mässan i Göteborg i mars. I april åkte jag norsk motorvagn typ BM73 mellan Gävle och Karlstad.

I maj var jag på veteranbussträff i Molde i Norge, en av årets fyra långresor med Magnus Knutssons gamla Scania-Vabis-buss från 1966. I maj var jag också med och provkörde en av de tre första bussarna i Sverige som tillverkats i Kina. Blev förvånad över den höga kvaliteten. Kineserna kan bli farliga...

I juni var jag på en 14-dagars båtkryssning mellan Köpenhamn och Kangerlussuaq på Grönland. Hemma igen och direkt därefter flyg till Luleå för ett veteranfordonsrally och så hem med Magnus buss igen.

I augusti var jag i Lettland för att vara med och hämta hem några nya bussar. Och i slutet av den månaden ny resa med Magnus, denna gång till en veteranbussträff i belgiska Diepenbeek.

I september blev det två resor, först en tredagars studieresa till Rügen och så en bussresa till Provence. Denna gång i en modern turistbuss.

I oktober var det persontrafikmässa i Göteborg och månaden avslutades med årets fjärde Magnus-resa, nu till Harz. Och i november och december har det varit mycket jobb här på regionkontoret med anledning av banarbeten, tidtabellsskifte och felannonseringar. Samt ett än så länge hemligt projektarbete, som har medfört resor till Göteborg, Stockholm och Oslo.
Ett innehållsrikt och på det hela taget bra år för mig alltså. Även om det slutade lite dåligt med ont i ett knä (det är bättre nu) och vissa symptom på stressreaktion. Men den klumpen har nu lämnat magen och jag börjar åter sova gott om nätterna.

Med denna lilla årsbetraktelse ber att jag få önska mina läsare Ett Gott Nytt År samt tackar för alla trevliga kommentarer jag har fått under det knappa halvår jag har bloggat. Första april 2009 blir jag folkpensionär...

lördag 27 december 2008

Klumpen i magen har gått över

Så har det blivit en jul av lite annorlunda slag. Ja, skall jag säga som det är så kände jag ingen lust att ta fram julgrejerna förrän i går. Och då visade det sig att ljusslingan i min lilla plastgran inte fungerade. Så det får vara en jul utan gran i år. Skit samma egentligen. Ju äldre man blir, ju mindre betyder julen. Som ensamstående och utan barn eller barnbarn har jag för flera år sedan slutat att köpa julklappar. Nackdelen med detta är att man inte får några då heller, men å andra sidan: jag har vad jag behöver och har jag det inte så köper jag det. Och det damp i alla fall ned en stor låda med juldelikatesser från Tågkompaniet. Levererad vid dörren av Bussgods. Jo, jag fick ju några julklappsböcker från Bussbranschen också och lite andra stora brev. Dessa hämtade man som bekant förr på Posten. Innerligt skönt att man slipper det. Så blev det kvartersbutiken på Dammsvedjan. Lite långt att gå (dock närmaren än Posten) men aldrig någon kö.

I höstas tog ICA Maxi över hanteringen. Där fungerar det inte. Tio nummer för mig i kön. Fyra rödklädda biträden bakom kassan. Tre som håller på att göra upp sin kassa och en som sliter som ett djur. Där blandas spel och paketutlämning och det tar sin lilla tid. Om inte ICA Maxi skärper sig på den här punkten blir det ett ilsket brev till Posten. Det finns plats för tre. Att jobba alltså.

Julafton och juldagen var jag i Ed. Som jag skrev så hade det blivit fel i annonseringen av tågen Göteborg-Oslo och jag erbjöd mig att följa med den buss som satts in för att inte lämna kvar resande som fått fel upplysning med lång näsa. I synnerhet julafton var det lite nervöst: hur många skulle komma och skulle det bli upplopp? Mina farhågor var obefogade. Det kom två personer till bussen. På juldagen var det dubbelt så många, alltså fyra stycken. Så det blev långt ifrån folkupplopp. Nu återstår nyårsafton men det skall väl inte bli mycket värre då. Samt att utreda hur i glödheta helvete det kunde gå så fel. Och sammanställa kostnaderna så att en lämplig faktura kan skickas till rätt adress. Salta den behövs inte, den blir ändå tillräckligt hög. Även mina kollegor från SJ råkade ut för liknande felannonsering, dock inte i samma utsträckning och det är också i nuläget oklart vems felet var.

Att en mörk kväll åka buss Göteborg-Trollhättan-Ed är något av det tråkigaste man kan göra. Lite bättre blev dock resan av alla dessa fina upplysta hus som finns utmed vägen. I synnerhet i trakten av Alvhem fanns ett hus som ägaren smyckat ut så att det såg ut som ett pepparkakshus. Man avundas dem som kan sova närsomhelst och överallt för att fördriva tiden. Jag är inte en av dem. Så det blev att sitta och titta ut och prata lite med bussföraren. På julafton var det en trevlig kille från Irak som körde. Som muslim firade han inte jul med familjen. På juldagen en kille från Makedonien. Svårt att tänka sig en busstrafik som fungerar utan våra invandrare. Tack för att ni finns.

Sedan har jag också drabbats av ett ont knä. Det har varit lite värk länge, men inte värre än att det gått hantera. I måndags eftermiddag bröt det dock loss ordentligt så att jag knappat kunde gå. Några Ipren gjorde det lite bättre men inte mycket. Blev alltså ett samtal till vårdcentralen på tisdag morgon och jag fick en tid klockan 10. En ung och mycket söt kvinnlig läkare med utländskt namn men som pratade svenska utan brytning tog emot mig och undersökte knät noga. Hon hittade ingen inflammation och inget brott, så det är antagligen något som lossnat och ligger på i någon av håligheterna i knäet. Skall röntgas efter helgerna och fram till dess får jag väl ta mig fram mer eller mindre haltande. Och ibland värker det rejält, men jag har också fått starka värktabletter som jag bara får ta en av per dag. Så jag skall väl överleva detta också.

Löste melodikrysset samtidigt som jag skrev detta. Det gick bra om än med en hel del googlande ända till sista frågan. Och då fattades det bara två ord med en bokstav i varje. Får väl se om jag kommer på vad det skall vara. Jo, där kom det. Det som slutar med .ell skall förstås vara cell. Och sedan ger sig det sista automatiskt. Det var lättare än jag först trodde. Det var inte rall.

onsdag 24 december 2008

Min julhälsning

Rökig bild från Drei Annen Hohne i Harz



Så ja, när jag skickat alla mina julkort både med sådant där som man lägger i kuvert och sätter frimärke på samt till alla bekanta på nätet så kom jag på att det hade ju räckt med en julhälsning här.

Tack för all uppskattning jag fått under de månader jag skrivit den här bloggen.

måndag 22 december 2008

Staffans tankar har blivit en maktfaktor!

Jag skrev i onsdags om att tåget från Göteborg klockan 22.50 till Borås dras in måndag-torsdag den 11 januari. Samma dag kontaktade jag Västtrafik i ärendet liksom en bekant som sitter i Västtrafiks styrelse. Det indragna tåget skulle göra det omöjligt att åka kollektivt från Göteborg till Borås mellan klockan 21.35 och 00.15.

Snabb reaktion dock från Västtrafik. I går - fast söndag - fick jag ett mejl att man kommer att sätta in en buss från Göteborg 22.35 till Borås dessa dagar. Det är alldeles utmärkt, både det snabba svaret och att man lyssnat. Men det är också en betydligt bättre avgångstid. I regel är man klar i Göteborg vid 22-tiden och då passar denna avgångstid utmärkt.

lördag 20 december 2008

Klump i magen

Den här veckan har jag mest gått omkring med en klump i magen och har haft väldigt svårt att sova. Anledningen är inte personlig utan rör tjänsten. I måndags fick jag nämligen besked från Samtrafiken att det blivit fel i deras databas så att de tåg som skall vara inställda under julhelgen mellan Göteborg och Oslo (det vill säga de båda sista i varje riktning julafton, juldagen och nyårsdagen) har varit med i bokning fram till slutet av november. Elva biljetter hade redan sålts men nu har man i alla fall fått tag i nio av dem som köpt och kunnat boka om dem. Men två återstår.

Det värsta är dock att felet också spred sig till den tryckta tidtabellen, så att i denna står det som om tågen skulle gå. Den hade också spridit sig till Västtrafiks reseplanerare, så den som letat efter en tid för hemresa efter julaftonsfirandet har blivit hänvisad till ett tåg som inte går. I tisdags eftermiddag försvann uppgifterna härifrån. Men hur många har kollat tidigare? Att anordna tågen igen är inte att tänka på. Det krävs alldeles för mycket personal för att kunna köra tåg. Personal som redan är skickad på julledigt.

Men det finns en räddningsplanka: buss. Interbus ställer upp och menade att det inte var några problem att få förare som vill köra vare sig julafton, juldagen eller nyårsdagen. Så nu finns det i alla fall en lösning som gör att folk kommer fram till sitt mål, dock inte på det sätt de har tänkt och om de skall åka långt över en timme senare än vad de tänkt sig. Om nu bara informationen på stationerna fungerar. Det brukar den faktiskt göra numera.

Allt detta blev alltså min uppgift att planera. Jag är inte på något sätt ansvarig för felet. Jag har lämnat helt korrekta uppgifter till Samtrafiken. Det är alltså där det blir fel, men det blir förstås jag som får göra jobbet. Inte så konstigt men känns ju rätt bittert när man förberett sig på lite julledigt att få en massa jobb för att städa upp efter andra. Hur det kunnat bli så här: ja, jag vet inte. Det skall utredas. Ett ljus i mörkret är dock att Samtrafiken betalar alla extra kostnader Tågkompaniet får för detta. Det kan sluta på ett sexsiffrigt belopp.

Jag har nog skrivit det förr, men jag gör det gärna igen: jag är mycket imponerad över hur bussbolagen alltid kan ställa upp och hjälpa "konkurrenten" tåget. "Det skall inte vara några problem", svarade Anders på Interbus när jag ringde honom i tisdags.




Som det inte var nog med detta fick jag ett annat bekymmer i torsdags. Lyckligtvis ryms inte hur många bekymmer som helst i ett huvud så det ena tog så att säga ut det andra. Min fars beagle Pajo var ute och jagade rådjur. Klockan 14.30 ringde en bekymrad fader: "Pajo har inte kommit hem än." Efter ytterligare en timme ringde han igen. Han behövde kaffe och lite annat och ville att jag passade den andra beaglen, August, medan han åkte runt och letade. Jag satte mig i bilen och körde den halvtimme det tar att komma till stugan. Mötte min far en bit därifrån. Nu kunde vi i alla fall höra honom skälla. Sedan hördes hans skall och han identifierade sig i pejlen ett antal gånger. Men hem kom han inte. Gick inte att få tag i honom. Klockan 20.00 kom han i alla fall slutligen hemma. Då hade han jagat mer eller mindre oavbrutet i tolv timmar!!

Beklagar att det blev lite trist läsning den här gången. Men det var rätt skönt att få skriva av sig.

onsdag 17 december 2008

I går var jag i Oslo

Som jag redan nämnt så var jag i Oslo i går. Hände inte särskilt mycket på den resan utan det gick i stort sett enligt programmet. En flygtaxi hämtade upp mig utanför bostaden klockan 06.15 och efter 25 minuter var vi på Landvetter. Detta för det facila priset av 495 kronor. Ja, jag menar precis vad jag skriver: För det här priset fick jag disponera en bil till en driftskostnad av 18 kronor milen enligt Konsumentverket, alltså totalt inklusive tom returkörning 180 kronor. Samt en chaufför i en timme. Ja, fråga inte mig hur det går ihop sig.

Så jag var alltså i mycket god tid på Landvetter. Att checka in mig och kollegan i automat gick helt utan problem, bara att slå in bokningskoden och ut kom var sitt boarding card. Det var ingen kö i säkerhetskontrollen och det pep inte ens när jag gick genom den. För en gångs skull hade jag tydligen kommit ihåg att tömma fickorna på alla metallföremål och ta av mig klockan. Möjligen var det en besvikelse att incheckning var i samma våning som plattan, vilket indikerade buss ut till planet. Jodå, mycket riktigt blev det så. Embarkeringen av planet gick onödigt långsamt eftersom folk skulle passa på att välja tidningar innan de tog plats. Gösta Ekmans rolltönt, som inte kunde bestämma om han skulle köpa Aftonbladet eller Expressen har många förebilder i verkligheten, åtminstone på det här planet.

Planet var ett Dash-plan från Widerøe. Jag vill minnas att SAS gjorde sig av med de här planen för något år sedan på grund av krånglande landningsställ. Tydligen placerade de dem hos dotterbolagen i stället. Men inget gnäll på detta: det var ett utmärkt plan och jag har aldrig suttit så bra i ett flygplan. Men så kostade också biljetten 2 800 kronor. Per man. Och i en riktning. I priset ingick frukost. Jag vet inte om jag hade väntat mig frukostbuffé precis men jag blev rätt besviken när man av den enda flygvärdinnan blev tillslängd en kartong innehållande en liten smörgås och en juice samt en youghurt. Jag som normalt inte ens äter youghurt, fast jag gjorde det nu. Det var faktiskt riktigt gott. Ja, kaffe fick vi förstås också.

Sedan gick kaptens klocka fel. När han sa att vi är Oslo om 10 minuter hade vi i själva verket 25 minuter kvar innan planet landat och en ny plattbuss tog hand om oss och körde oss till Gardermoens flygterminal. Till en automat för att köpa biljett till Flytoget och lite problem hur man skulle göra. Instruktioner är alltid svåra att förstå och det blir ju inte bättre om de är skrivna på norska. Vad betyder "tast in deres kode". Jo, att man skulle slå in betalkortets kod. Själva Flytoget var en angenäm upplevelse och på lite mer än 20 minuter var vi framme vid Oslo Sentralstation.

Ännu mer försenade blev mina kollegor som flög från Stockholm. Men det var ett givande möte, dock lite svårt att hitta till lokalen som för övrigt hette "Hjuksebø". Tråkigt också att varmrätten tog slut när tre i gruppen på tio hade tagit för sig, men det fanns ju kallskuret så det redde upp sig ändå. Sådant är vanligt i Norge om man som vi svenskar envisas med att äta lunch så sent som klockan 12.00. Ja, överhuvudtaget anses det onödigt att äta varmrätt till lunch.

Hem åkte vi tåg. Tågen Oslo-Göteborg är utmärkta och några minuter försenade kom vi till Göteborg C. Men man måste vara beredd på att det inte finns någon servering ombord. Normalt finns varuautomat, men just i går var det ett tågsätt av annan typ som gick. Nåväl, kaffe fanns och det är ju det viktigaste.

Så var det då tåg Göteborg-Borås. Tåget klockan 22.50 var rätt välbelagt, men ändå skall detta tåg dras in från januari. Så framöver kommer det inte att finnas någon möjlighet att ta sig mellan Västra Götalands båda största städer mellan 21.35 och 00.15. Inte ens med buss. Inte med Västtrafik i alla fall. Skandal är bara förnamnet. Swebus Express kör 23.25 men där får man bara följa med om man förbokat eller det finns plats kvar i bussen.

Har just mejlat Västtrafik om detta. Får jag svar kommer jag att återge det i bloggen. Men något säger mig att jag bara kommer att få ett blaha-svar där den som skriver menar : "Det var ett förbaskat tjat om detta. Vi tänker i alla fall inte göra något åt det." Översatt till kundvårdssvenska blir det: "Stort tack för dina synpunkter! Vi kommer att ta med dem när vi planerar nästa års tidtabell". Under det året så lär Centralens pub kunna räkna med en ökad ölförsäljning eftersom någonstans måste ju väntetiden fördrivas. Och år 2010 har alla glömt att det någonsin gick ett tåg klockan 22.50 och tro att det är naturlag att det inte skall finnas någon möjlighet att åka Göteborg-Borås på 2 timmar 40 minuter en vardagskväll.

Fick förresten tillbaka bilen från verkstaden i dag. Tur att det finns försäkringar. Visserligen en saftig självrisk men hela reparationen kostar försäkringsbolaget cirka 25 000 kronor. Och detta trots att bilen gått utmärkt sedan i somras då skadan inträffade.

måndag 15 december 2008

Pust - då var den helgen över

Som jag skrev tidigare har jag varit stationsvärd i Göteborg i helgen. Det känns skönt att det är över, för det har varit ganska jobbigt stundtals. Närmare bestämt vid de tillfällen då tågen skulle ha gått, de som nu blev ersatta av bussar.

En del gick bättre än jag trott, en del sämre. För att ta det första först så hade faktiskt de allra flesta fått reda på att bussarna gick cirka 35 minuter innan tågets ordinarie avgångstid. Visserligen har det stått så i alla tidtabeller och vid sökning på nätet, men så var det NSB som på biljetter sålda före den 4 november ändå hade skrivit fel tid samt Västtrafik, som gett helt fel upplysningar och först på fredagen fick in ett meddelande om att det stod fel i reseplaneraren. Vid tågets ordinare avgångstid dök det så upp ett 10-tal till Oslo och ett 10-tal till Ed. Det finns ju alltid ett antal som åker enligt gammal vana ("det brukar ju gå ett tåg då. Va, banarbete. Det hade jag ingen aaaning om"). För dessa fanns alltså extrabussar.

Sedan var det otroligt rörigt med alla bussar som skulle gå till olika destinationer och att få folk att komma i rätt buss var stökigt, men en supertrevlig stationsvärd från Bussakuten hade hand om SJ:s bussar och vi hjälpte varann. De flesta kom nog med rätt buss. Men lik förbannat - trots att jag var inne i bussen och frågade - hade två resenärer kommit med fel buss och blev frånåkta i Trollhättan. Egentligen var det väl resenärernas eget fel, men de fick i alla fall taxi till Fredrikstad respektive Ed. Kruthusterminalen har plats för sju bussar. Tränger man ihop dem ordentligt går det få in 10. Vi hade i regel 15.

För övrigt tog de som blivit felupplysta saken med ro och uppskattade att det trots allt fanns en buss. I morse kom det tre resenärer som skulle till Oslo vid tågets ordinarie avgångstid. Den förste var suverän: han medgav utan omsvep att han inte läst på biljetten. Sedan dök det upp två till, som inte ens hade köpt biljett. Jag borde väl frågat om de inte borde ha kollat tidtabellen innan de åkte - det var ju trots allt tidtabellsskifte i går också - men jag iddes inte. Det fanns ju en buss som med tre resande fick köra till Oslo. Den ene herrn var dessutom otrevlig: "Hoppas jag bara behöver betala för bussbiljett nu". Det var då rätt skönt att kunna dräpa till med svaret: "Du behöver inte betala någonting." Den tidigare mycket mångordige blev plötsligt märkligt tyst. När han återfick talförmågan vet jag inte, men det var i alla fall sedan bussen kört. Undrar om han första ord blev "Tack".

I morse släpptes trafiken på igen. För en timme sedan kom en meddelande att en sprängning i Bohus gått fel och det är trafikstopp minst fyra timmar. Den här gången var inga bussar förbeställda så det lär bli ett ännu större kaos. Dessutom inga extra stationsvärdar på plats. Jag säger som den gamle pensionerade stationsvärden: "Där är ett trafikavbrott men det ger jag fan i. Där är ett annat trafikavbrott men det ger jag också fan i."

Så jag har bott tre nätter på Scandic Crown i Göteborg, det hotell där vi också har vår åkande personal boende. Det är ett trevligt hotell men såväl nätterna till fredag som lördag var det fullbokat. Jag har aldrig hittat ett hotell som varit konstruerat för att vara fullbokat. Köerna till receptionen blev långa. Vid hissarna var det mer eller mindre kaos, mycket beroende på att en av de tre hissarna stod stilla. För att sedan inte tala om frukosten i går morse. Fullt överallt. Men Scandic Crown är suveräna att ordna frukostbuffén så att det inte uppstår onödig köbildning. Och de hade också ordnat två separata bufféer. Och till sist hittade jag en plats hos ett sällskap, som råkade ha en stol ledig vid sitt bord. Så det blir bra betyg trots allt. Hissen kunde ju hotellet knappast hjälpa. Rummet var bra och bemötande mycket trevligt.

Västtrafik och deras reseplanerare fortsätter att irritera mig. Vid en koll i dag fick jag mina värsta farhågor besannade: de tåg som är inställda i jul- och nyårshelgen finns medtagna. Blir väl en och annan som kommer till stationen och kan känna sig blåst där.

I morgon skall jag flyga med Wideroe till Oslo. Och så tåg hem. Eftersom den som kör en resa alltid har något att berätta så blir det väl något här om det också. Att flyga är inte precis det bästa jag vet. Men tyvärr nödvändigt ibland.

torsdag 11 december 2008

Hektisk lördag-söndag

På lördag och söndag skall jag vara stationsvärd - eller kundevejleder som de säger på det norska företag jag jobbar för - i Göteborg. Det gäller alltså att hålla ordning på såväl bussar som resenärer och helst se att de senare kommer med rätt av de förra. Nu är det ju inte bara detta, utan det är jag som har planerat allt också. Hoppas jag inte har glömt något, och den senaste veckan har jag vaknat kallsvettig och kommit att tänka på något som måste kollas. Riktigt bra känns det inte, för som jag tidigare nämnt har ett antal resenärer till Oslo fått fel tider på sina biljetter och Västtrafik har fel tider på sin hemsida. Dessutom har Samtrafiken inte fått med förbindelserna på sin utmärka söksida Resrobot. Men de finns i de tryckta tidtabellerna och de finns på www.sj.se så vi får väl hoppas att de flesta ändå fått veta vad som gäller. Om inte så har jag reservresurser i bakfickan.

Interbus är en utmärkt samarbetspartner i sådana här fall. De ställer alltid upp och löser allt. Det som förefaller omöjligt tar bara lite längre tid. Så alla skall nog komma till sitt resmål om än med viss försening och med buss i stället för tåg.

En och annan utskällning får jag väl vara beredd på. Hur väl man än planerar är det alltid någon som tycker att det borde gjorts bättre. Eftersom jag själv har planerat har jag ju heller ingen att skylla på. Jag kommer ihåg från den tiden jag ännu jobbade på SJ och var ute som stationsvärd på ett jobb som jag också planerat. En herre skällde på mig i tio minuter innan han lugnade sig något: "Ja, det är ju inte dig jag ska skälla på men f-n om jag får tag i den som har planerat detta." Jag var lite rädd för att han skulle komma uppklivande på mitt kontor. På den tiden kunde vem som helst komma in på SJ:s kontor i Göteborg. I dag är det lättare att sig in i Fort Knox eller Pentagon.

I morgon skall det bli snö. En decimeter pratar man om. Och jag har fortfarande inte fått tillbaka bilen från verkstaden.

tisdag 9 december 2008

En helt vanlig tisdagskväll

Bilen är fortfarande på verkstad. Det gäller att klara sig utan men det går rätt bra. Och kniper det så kan jag ju låna min fars RAV-4. Den behöver lite fler mil på mätaren. Har inte ens gått 5 000 mil trots att den är över 9 år gammal. Lånade den således till Coop Forum i dag. Sedan ICA Maxi öppnade har det blivit riktigt trivsamt att handla där. Lite folk och gott om parkeringsplatser. Men å andra sidan har de sällan mer än två kassor öppna. I dag var det så och det stod 7-8 personer i kö till varje. Valde den kortaste fast jag redan på den tiden man köade till Systemet lärde mig att det alltid går fortast i den längsta.

Således fastnade jag bakom en äldre herre, som fick för sig att möblera om i kundvagnen i stället för att lasta upp på bandet. Kassörskan satt otåligt trummande och väntade på att han skulle få upp nästa vara på bandet. Till sist övervägde jag att hjälpa honom att vräka upp allt han hade i vagnen men väluppfostrad som man är så... När han äntligen fått upp allting så stod han kvar och körde inte fram vagnen, så att jag inte kunde lasta upp mina varor. Rent hyfs säger väl att när man packat upp på bandet så går man fram och ställer sig mitt emot kassörskan. Nähä, han stod kvar tre meter från henne och fick sträcka fram pengarna till henne. Och hon fick sträcka sig tillbaka med växeln.

Ja, letar man kan ju hitta mycket att reta på sig även i vardagslivet. Jag får väl i alla fall tacka den äldre gentlemannen för ett uppslag till kvällens blogg. I övrigt hoppas jag att jag i dag har avslutat all planering för trafikavbrottet på järnvägen Göteborg-Trollhättan under kommande veckoslut. Sådan planering är Murphys lag i sin prydno. Det vill säga allt som kan gå fel går också fel. I dag kom till exempel norrmännen på att tågpersonalen inte kan åka med bussarna till Göteborg, som vi kom överens om i september, utan de måste stanna i Trollhättan. Det gällde således att hitta personal till bussarna i Göteborg. Jag gick lättaste vägen: jag tar det själv. Så fixade jag annan personal till Trollhättan. Det löste sig snabbt. Tack Mia och Peter! Så upptäckte jag att Västtrafik visserligen informerar om trafikavbrottet på sin hemsida men samtidigt så har de fel tidtabeller i sin reseplanerare. Får väl hoppas att det inte är så många som letar tågtider där. Men ett irriterat mejl till Västtrafik blev det i alla fall.

Nu skall jag titta på Packat och klart i SVT. Det blir ett reportage från San Remo, den fina italienska staden som ordnar blommorna till Nobelfesten. Vi åkte genom den på min resa till Rivieran, men det blev tyvärr inte tid till något uppehåll.

söndag 7 december 2008

Julestress

I år tänkte jag ta det lugnt till jul. Men det går ju inte att undvika att dras med i julstressen i alla fall. I kväll blir det andra adventsljuset. För övrigt består mina adventsdekorationer av en adventsstjärna i köksfönstret och en elljusstake i rumsfönstret. Så har jag min adventskalender i kylskåpet. Ja, det är alltså den Schnaps-kalender jag skrivit om förut. Så varje dag öppnar jag en lucka och i den ligger en liten flaska med 2 cl "schnaps". Oftast är det något slags likör, och ibland smakar den så illa att man är glad att det bara är 2 cl. Jag fick också en chokladkalender med posten. Första dagen var luckan tom, andra lika så. Jag kom då på det geniala att Posten hade skakat om brevet så att alla chokladbitarna samlats i nedre delen av kalendern. Så det har bara blivit att bryta upp den och lägga alla bitarna i en skål. Samt disciplinera sig till att bara ta en bit om dagen.

Årets julkalender i TV lär knappast gå till historien som någon av de bättre. Barnsliga vuxna som skriker och bär sig ologiskt åt - hur kul är det. Nej, det var ju roligare förra året. Vad det nu var det handlade om igen. Finns det något som man glömmer så fort som TV:s julkalendrar? Jovisst ja, det var ju flickan som önskade sig en riktig jul. Varför envisas TV att kalla det för julkalender förresten? Adventskalender heter det väl.

Det var ett trevligt avsnitt av På spåret i fredags. Jag tog två tiopoängare: Trollhättan och Trondheim. Men åtminstone laget Rosenfeldt (han är från Borås) och Jedin var ju nästan lika duktiga. Sedan var det Dansbandskampen i går igen. Utan Thomas Deutgen i juryn skulle det programmet knappt gå att se. Ja, det skulle vara för de 20 minuter av programmets totalt 90 som dansbanden spelar då. I regel bra arrangemang och i synnerhet gjorde Shake en utmärkt version av "Du ringde från Flen". Men vad hjälpte det? Det är ju ändå bestämt på förhand att Scotts och Larz-Kristerz skall vara kvar. Svenska folket kan väl ändå inte rösta på fullt allvar på töntarna i det senare bandet. Visst, det är kul killar som töntar till det medvetet men jag trodde att det gällde en musiktävling. Nu skall jag spela på oddset på hur det går i finalen. Jag sätter en miljon på Scotts och en miljon på Larz-Kristerz. Så kan jag kvittera två miljoner två kronor sedan. Högre lär väl inte oddset bli på den utgången. Men vem vet: på lördag tävlar Jenny Sahléns. Kan inte de slå ut Larz-Kristerz så kan ingen. Bara att de inte heter Jenny Zahlénz borde ju vara värt att få gå vidare.

Kollade i almanackan för den kommande veckan. Ser blankt och fint ut. Skall vara stationsvärd i Trollhättan på fredag kväll och lördag samt i Göteborg söndag och måndag morgon. Men annars just ingenting. Lite pappersarbete hemma bara. Ändå känner jag mig lite stressad. Kan det vara en försenad höststress? Eller kan det vara att jag har för lite att göra? Men det finns massor att göra här hemma så det kan det inte gärna vara.

I kväll blir det Andra avenyn, Parlamentet och så förstås Wallander. Krister Henriksson är inte lika mycket Wallander som Rolf Lassgård, men han är bra. Såg förresten att Henning Mankell skall skriva ännu en Wallander-roman. Vilken gång i ordningen är det han sagt nu att han inte skall skriva fler. Men money talks. (Manuset till de Wallander-filmer som nu vevas i TV4 skrivs inte av Mankell. Han är för övrigt uppvuxen i Borås och vi hade samma lärare i historia och svenska.)

fredag 5 december 2008

Ett hyggligt försäkringsbolag

I morse ringde Mats Klasson Bil AB i Ulricehamn. Det är där jag har min Toyota på reparation. Det var mer skador på framaxeln än vad de först hade trott och nu behövdes det ännu fler delar. De kommer på måndag så på tisdag kan bilen vara tillbaka hos husse igen. Kanske.

Men nu sprang också kostnaden i väg. En bra bit över 5 000 kronor, där självrisken på vagnskadegarantin ligger. Nu gjorde jag en skadeanmälan i somras, men då allt tydde på att jag bara kommit undan med en punktering så höll jag inte reda på skadenumret. Och inte heller kvittot på vad däckbytet kostade. Nåväl, det var bara att ringa Folksam igen och berätta vilken slarvig kund de har. Vi som såg Sverker i Plus i onsdags vet ju hur svårt det kan vara att övertyga ett försäkringsbolag. Det handlade om en försäkringstagare som inte blev trodd av sitt försäkringsbolag - dock inte Folksam - när han hävdade att bilen blivit stulen. Sverker drog förstås på med stora släggan och så "Skall det vara så?" och "Men du" vardera minst fem gånger. Som vanligt utan att lyssna på svaren från försäkringsbolagets representant, som så gott som i klartext sa "Vi har mycket tydliga indikationer på att vi är utsatta för ett bedrägeri". Fast hon lindade in det förstås.

Hur skulle jag nu övertyga Folksam att jag inte hittat på den här skadan för att få pengar? Det var inga problem alls. Jag fick tag i en mycket trevlig kille, han hittade min gamla skadeanmälan och "bjöd" på däcket genom att sänka självrisken med motsvarande belopp - utan kvitto. Och så gav han ett par goda råd: "Be dem titta på det och det också, det kan ha blivit skador där också". Så smidigt kan det gå om man får tag i en handläggare som råkat hamna på precis rätt plats i livet.

Så några dagar till får jag vara miljösvin och köra min fars RAV-4. Trevlig bil det också - och egentligen drar den bara någon deciliter mer per mil än min Corolla. Dessutom är de förvånansvärt lättmanövrerade de där klumparna. Den är mycket lättare att parkera än Corollan. Jag är parkeringspedant så jag vill stå exakt i rutan. Med RAV-en gick det efter andra försöket. Med Corollan kan det behövs fem justeringar innan den står så jag blir nöjd. Jag var i Sveriges parkeringsvänligaste stad i dag med RAV-en. Det är Alingsås. Hur många fria parkeringsplatser som helst i centrum och bara en enda lapplisa. Vad hon nu gör? Kollar så att man inte står mer än två timmar kanske? Därför fick jag möjlighet att prova på att parkera bilen ett antal gånger.

Nu är det fredag med På spåret igen. Ni har väl sett trailern där Björn Hellberg inte kan hålla sig för skratt. I Carin 21.30 i onsdags visades vad det var som föranledde denna munterhet. Det var Robert Aschberg som berättade en fräckis. Så ful att inte ens jag skulle drömma om att berätta den vidare.

torsdag 4 december 2008

Bilen på verkstad

Jag känner mig lite handikappad för tillfället. Min kära Toyota Corolla Verso är nämligen på verkstad. Jag lämnade den på service i Ulricehamn i tisdags, åkte sedan till Göteborg för ett par möten och tänkte sedan ta vägen tillbaka till Ulricehamn för att hämta min skatt. Men när jag är i Bollebygd ringer mobilen. Man har hittat ett allvarligt fel på framaxeln och behöver den ett par dagar för att kunna fixa detta. Jag vet: jag körde på en vansinnigt dumt placerad sten i somras. Det blev punktering, som fixades på ett par timmar med hjälp av bärgare och en väldigt servicesinnad gummiverkstad i Mjölby. Samtidigt sa gummiverkstaden att det inte verkade vara några andra skador.

Men det var det alltså. Så nu har jag kört med en nästan livsfarlig bil i ett halvår utan att märka något. Ja, jag vet. Jag borde naturligtvis ha lämnat in den på verkstad meddetsamma. Men det märktes inget och då kör man ju på. Inte ens sommardäcket var särskilt slitet på vänster framhjul, vilket märktes då grannen på landet hjälpte mig att byta till vinterdäck. Ja, gummiverkstaden flyttade bakdäcket fram och satte det nya däcket bak. Allt enligt regeln att bästa däcket skall sitta bak.

Nu är bilen tydligen kidnappad. Verkstaden lovade bilen i eftermiddag - eller att i varje fall ringa besked. Men något sådant kom aldrig. Så vi får väl se i morgon förmiddag om den är klar. Annars får jag väl klara mig ändå. Jag hade faktiskt fyllt 50 år innan jag köpte min första egna bil. Så länge jag bodde i Haninge fanns det inte någon anledning att ha någon. Det fanns bra kollektivtrafik och man åker rätt mycket taxi för vad en bil skulle ha kostat. På semestern och vid större helger hyrde jag bil när detta var som billigast. Körde man tillräckligt långt och med fria mil så blev det nästan billigare än vad det skulle varit att köra med sin egen bil. Det kostar ju faktiskt en hel del mer än bensinen.

Nästa vecka är det banarbeten som stänger av Göteborg-Trollhättan. Många bussar blir det som ersättning. Nu hade jag dock kommit på det smarta att låta bussarna gå tidigare från Göteborg så att tågen kan gå i rätt tid från Trollhättan. Det är bara att se till att detta finns med i alla tryckta tidtabeller, i informationen på nätet och på alla biljetter. Allt var klart för detta - trodde jag. Då får jag mejl från Norge i går att man missat detta på de biljetter som sålts före 4 november. Alltså mer än 100 biljetter. Så tågen får väl bli försenade ändå... Men lite sur blir man ju.

Annars har det varit en lugn vecka. Vintern har kommit med såväl snö som kyla.

lördag 29 november 2008

Lördagskväll

Ännu en vecka har snart gått från vår tid och på måndag är det december. Då kan man öppna den första luckan i adventskalendern. Min mamma brukade berätta att när jag var liten kunde jag inte sova på natten för jag var så spänd på vad det skulle vara i första luckan i adventskalendern. Själv hade jag bara en, men min kusin hade fyra. Oj vad jag var avundsjuk på honom. Dessutom tjuvtittade han. Det skulle jag aldrig göra. Nja, men bara lite då. Absolut inte öppna hela luckan. Den kunde ju lossna så att det märktes att man tjuvtittat. Ungefär samma stämning känner jag nu: jag köpte nämligen en schnaps-kalender hos Fleggaard i Burg när vi åkte ner till Harz. Två centiliter snaps varje dag. Får väl öppna den på morgonen och lägga den på kyl till kvällen... Undrar vilken sort det är första dagen: Løitens, Aalborg jubileum, O P Andersson, Bäska droppar, Renat?

Annars har den veckan varit mycket lugn. Förutom den sedvanliga hundpromenaden efter lunch varje dag tillsammans med min far och beaglarna August och Pajo har jag knappt varit utanför dörren. Jo, jag var och handlade i torsdags och så var jag på Posten och hämtade ett stort brev samma dags eftermiddag. Posten, varför skrev jag det. Det är ju länge sedan man slutade hämta brev och paket där. Jag menar förstås ICA Maxi. Vad brevet innehöll: jo, en ny jacka från Tågkompaniet med företagsloggan i så liten text att man med gott samvete kan använda den även privat. Så nu får den gula jackan vila ibland.

I går började Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg med en ny serie av På spåret. Det var ett bra premiäravsnitt med duktiga tävlande. Ibland är de tävlande så okunniga att man blir irriterad, men inte så i går. De där utländska resorna är svåra att känna igen, så de tävlande hann före mig med såväl Wellington som Valetta. Däremot såg jag ganska snabbt att den sista resan startade från Stenungsund men vilket var målet? Peter Apelgren hann före så jag kunde bara bekräfta att det var Fjällbacka. IB tydde ju på Ingrid Bergman, som står staty på torget i Fjällbacka.

I kväll var Dansbandskampen inställd. Lika bra det. Ersättare var lilla melodifestivalen men den tittade jag inte på. Såg i stället en inspelning av Höök. Det är en utmärkt kriminalserie som tilldrar sig i Luleå. Norrländskt tempo över hela handlingen och det gör att till och med jag kan hänga med. Såg också Tack gode gud i TV4 med Adam Alsing som programledare. Jag vet inte om han var på dåligt humör i kväll men han skrattade i alla fall inte lika hysteriskt som i början av serien åt precis allting. Kvällens lag hade toppar som Soran Ismail och Helge Skoog. Den senare borgmästareson från Borås. Så fanns där en nolla som hette Erik Ekstrand, tydligen med meriter som programledare i radions P3, Kanal 5 och TV6. Gissa vem som vann? Jo, Erik Ekstrand. Kul idé med ett program där den som gör den sämsta prestationen vinner. Påminner mig om något avsnitt i Sunes jul där det var en look-a-like-tävling om vem som var mest lik Christer Ulfbåge. En av de tävlande var Christer Ulfbåge. Han kom sist.

I fredags drabbades Borås av underkylt regn och halka. Det kom inte som en överraskning eftersom SMHI varnat för det hela torsdagseftermiddagen och -kvällen. Så alla var väl förberedda. Alla utom Gatukontoret som skulle varit ute och sandat. Salta får man ju inte göra i Borås annat än om det behövs, eller hur det nu formuleras. Nåväl, Gatukontoret löste dilemmat genom att spå vädret i kaffesump tycktes det och hade ingen aaaaning om att det skulle bli så halt. Och dilemmat med om man skulle salta löstes med att struntade i all halkbekämpning.

Följden blev alltså att all busstrafik i Borås stod stilla i två timmar mitt under morgonrusningen. På Borås Tidnings webbsida kom 73 kommentarer om detta tilltag. Många förstod men det fanns också några bortskämda typer som tyckte att bussarna skulle gått som vanligt. Rekordet togs väl av det exemplar av homo sapiens som hade stått i en timme vid Södra torget och väntat på en buss som kunde ta honom Resecentrum. Gångavståndet mellan dessa båda platser är drygt fem minuter och mesta delen av promenaden går på trottoarer med värmeslingor så halkan borde inte varit något besvär. Påminner lite om den gamla Norge-historien: Det var strömavbrott i Oslo i går och folk blev stående i rulltrapporna i flera timmar.

måndag 24 november 2008

Kommunalråd

Kommer ni ihåg Amos Persson? Nej, kanske inte men det var en gammal man på 96 - eller 98 år eller 102 år, han visste inte så noga själv - som bodde i byn Gamtjärn någonstans uppe i västra Jämtland. Några radiomän fick nys om honom, ringde upp honom och fick honom att berätta om sin "sibberator" och "pipeline" som gick från den till närmaste grannarna som bodde 6-7 mil därifrån. Det som rann genom pipelinen (uttalat som det stavas) kom då fram lagom kylt. Men när reportern antydde något om att sibberatorn var en hembränningsapparat så blev han sur och slängde på luren.

Så småningom avslöjades dock att Amos Persson var ett påhitt och att det var Härnösands revypappa Henning Lundström som låg bakom allting. Bannade Expressen som skulle avslöja det. Jag upplevde samma känsla när jag läste det som när min lekkamrat (som sedan för övrigt blev ordförande i IF Elfsborg) berättade att tuppen i bokstavslådan inte kunde värpa. För det första värper aldrig tuppar och för det andra så gör definitivt inte tecknade tuppar det. Så från den dagen var det slut med en chokladbit, en 25-öring, ett par nötter eller något annat trevligt i bokstavslådan på morgonen. Jag tröstade mig dock något senare när jag upptäckte att det gick att bygga tåg av bokstäverna i lådan.

Nåväl, varför kom jag att tänka på Amos. Jo, han berättade att han hade en bror som varit svajmastartist och dumpit ner i backen från 10 meters höjd. Han skadade dock inga ädlare delar, berättade Amos, utan bara huvudet. Så han blev kommunalråd sedan.

Nu har jag inte träffat så många kommunalråd i mina dagar, men dem jag har träffat har varit trevliga personer som gett intryck av att vara mycket begåvade. I dag behövde jag ringa kommunalrådet i Falkenberg för att få lite kompletterande upplysningar om skolskjutsarna där. Jag bävade lite grann och tänkte framför allt att det blir väl svårt att komma fram. Och så skulle hon säkert bli irriterad över att en sketen reporter från en liten branschtidning ringde. Två samtal först där det meddelades att "anknytningen xxxx sitter i sammanträde och återkommer klockan yy.yy" Vid tredje samtalet svarade hon efter en signal. Vi hade ett mycket trevligt samtal. Hon blev inte alls irriterad över att jag ringde utan tvärtom lät det åtminstone som om hon uppskattade det.

Så man skall inte ha fördomar. Vare sig om kommunalråd eller andra.

söndag 23 november 2008

Det har börjat köra ihop sig

Det är egentligen konstigt. I måndags hade jag en blank almanacka framför mig. Både den gångna och den kommande veckan. Skulle alltså ha blivit den där veckan då jag läste genom alla tidningar som hunnit trava sig, tittade genom alla TV-program jag spelat in på DVD-spelaren och kanske till och med hinna städa här hemma. Men nu är veckan snart slut och tidningstraven har vuxit ytterligare och det har hunnit bli ännu fler TV-program att se.

Vad har jag då gjort? Tja, säg det. Ja, jag har skrivit tre artiklar till nästa nummer av Bussbranschen. Så har jag planerat ett par banarbeten för Tågkompaniets räkning. I fredags var jag i Falkenberg och hälsade på några trevliga bussgubbar, som dock var rätt förbittrade över orättvisor och dåligt underlag i skolskjutsupphandlingen. Det var en del chockerande uppgifter jag fick höra, men det skall jag inte skriva om här utan i Bussbranschen.

Samtidigt passade jag också på att kolla in den nya stationen. Falkenberg har nu sällat sig till de städer som har stationen en bra bit utanför centrum. Fördelen med detta är förstås att det är gott om mark för parkeringsplatser. Dock, det var inte många sådana lediga när jag kom vid lunchtid. Men stationen gjorde för övrigt ett gott intryck. Lite kallt och blåsigt kanske, som det gärna blir vid stationer som byggs på en bro. Men det fanns en stor och ljus väntsal.

Sedan passade jag på att äta lunch på Skrea Motell. Detta var ett stort rastställe på 1980-talet och det var närmast obligatoriskt för bussresor på väg förbi Falkenberg att rasta där. Sedan har det gått ut för för varje gång jag besökt det, vilket varit med cirka fem års mellanrum. I fredags var vi två gäster, detta trots att jag kom mitt i det som brukar vara lunchrusning. På menyn fanns bara en rätt, revbensspjäll med purjolökskaka. Mycket vällagat och en enorm portion. Det var säkert ett halvt kilo spjäll på tallriken. Men varför har alla övergett Skrea Motell?

Det finns väl ingen bloggare som inte har kommenterat nye postchefens lön på 900 000 kronor. I månaden. Jag skall naturligtvis inte vara sämre. Fast nu har han ju bestämt sig för att avstå från lönen och således jobba gratis. Nåja, han är ju inte helt utblottat: han har 5 miljoner om året i pension från Nordea och så ett par mille till i styrelsearvoden. Men det är ändå rätt tufft att ta till sig kritiken och avstå från lönen från Posten. Fast en sak har förvånat mig i debatten och det var en rubrik i en tidning: "Postens VD tjänar lika mycket som 45 brevbärare". Jag som trodde att brevbärare var ett låglöneyrke, men det finns alltså i alla fall 45 av dem som tjänar 900 000 kronor om året. Eller har jag missförstått något där.

Tja vad mer skall jag skriva. Jo, jag skall säga som det är. Jag kan inte hitta på något mer.

söndag 16 november 2008

Bandkamp

Jag står för vad jag gör. Men jag har i det längsta inte velat komma ut med att jag följer Dansbandskampen i TV. Eller dassbandskampen har det väl mest varit hittills. Nästan enda ljuspunkten har varit Lidköpings-bandet Scotts. Fram till i går vill säga. Då hände något. Ett band från Skåne, CC & Lee, gjorde ett fantastiskt framträdande med Dolly Parton-låten "I will always love you". Det var inte bara Anna Mourou i juryn som gick gåshud av den, det gjorde jag också. Som nästa nummer fick de "Leende guldbruna ögon". Antagligen den näst besvärligaste låten av alla som fanns på listan som det lottades från. Men CC & Lee gjorde en version tio gånger bättre än Vikingarnas (nåja, det var väl inte så svårt) och fem gånger bättre än Sven Ingvars. Och hundra gånger bättre än Lennartz i TV-serien. Gåshuden kom tillbaka. Juryn lovprisade dem och själv skrek jag hurra. Dels för att det var ett bra band, men också för att vi äntligen skulle bli av med supertöntarna Larz Kristerz från Älvdalen.

Larz Kristerz gjorde ett hyfsat förstaframträdande med Magnus Ugglas "Kung för en dag" men sedan utförde de något som närmast kan betecknas som våldtäkt på Friends-låten "Lyssna till ditt hjärta". Juryn sågade dem också mer än tydligt. Äntligen är vi av med dem, tänkte jag. Så kom då röstresultatet. Scotts blev kvar (helt rättvist, de är bra). Och Larz Kristerz. Det var nära att TV-n åkte ut genom fönstret.

TV4:s "Fredag hela veckan" gjorde en lysande parodi på Dansbandskampen i fredags med en Peter Settman som om möjligt skrattade mer hysteriskt än i verkligheten. Och med en Anna Mourou som hade en om möjligt större hårbuske än i verkligheten. Samt med en Thomas Deutgen som såg nästan lika uttråkad ut som i verkligheten. Sedan trodde man ju att "Peter Settmans" (alltså Peter Magnussons) oblyga raggningsförsök och promenad ut till ett lite mer intimt rum med en av damerna i publiken var ett rent påhitt. Men verkligheten överträffar ofta dikten: Anna Mourou gjorde ett oblygt försök i direktsändningen att få Henrik i Scotts till samma sak. Låter kanske som kul TV men kameran visade alltså bara själva raggningsförsöken och inte något mer.

I TV4-programmet fanns också några kul övertexter. Till exempel "Det går inte att rösta på Scotts och Larz Kristerz för de vinner alltid ändå." Eller "Som vanligt har vi osynk på ljudet. Men vi gör inget åt det för vi har inte en aning om vad vi skall göra."

Jag skrev att CC & Lee fick den näst besvärligaste låten. Vilken är den besvärligaste. Jo, den som Nizeguys från Falkenberg fick: "Tre gringos". Att försöka göra något bra av en låt som saknar melodi gick förstås inte, och Nizeguys blev därmed chanslösa trots att de bestod av fyra tvålfagra grabbar.

SVT-tittare: hur kunde ni rösta ut CC & Lee?

lördag 15 november 2008

En konferens i Stockholm

I går meddelades att 41 procent av alla X2000-tåg kommer mer än 5 minuter för sent till slutstationen. Det är naturligtvis en katastrofal siffra och nu tar SJ tillsammans med Banverket krafttag för att få det att fungera. Underhållsinsatserna på fordonen förstärks och det är välbehövligt. Men vad gör man åt banan på kort tid. Ja, inte är det mycket man kan göra. Jag fruktar därför att X2000-tågen kommer att prioriteras så att allt annat får ställas åt sidan. Det gör att övriga tåg, som nu har en hyfsad förseningsstatistik, kommer att bli mer försenade. Och det gör att sena tåg från anslutande linjer inte kommer att inväntas. Så blir Borås-tåget 10 minuter sent till Herrljunga ser man baklyktorna på det X2000-tåg man tänkt fortsätta med just som man kommer dit.

Det är inte första gången man kraftsamlar eller tar krafttag för att få X2000 att fungera bättre. Som den gången man lade ner underhållsverkstaden i Göteborg och flyttade allt till Hagalund utanför Stockholm. Någon som tror att det blev bättre? Nähä, det blev det inte. Det bidde en katastrof och snart fick verkstaden i Göteborg öppna igen. Men då hade så gott som all kompetent personal fått nya (och bättre avlönade) jobb så det blev att bygga upp kompetensen på nytt. Vilket är lätt - att skriva alltså. Svårare att göra.

I onsdags när jag åkte till Stockholm så stod tåget inne på Borås central när jag kom dit. Det var en av de nya X12-motorvagnarna, som Västtrafik låtit bygga om så att de blivit riktigt trevliga. Klockan 06.00 skulle tåget gå. Det gjorde det inte utan det hördes i högtalarna "Ett trafikmeddelande". Då vet man att det är problem på gång. I det här fallet bestod de av att tåget skulle ställas in och bussar ersätta. Det var ett banarbete som dragit över tiden så att man inte kunde köra. Bussarna skulle komma om 5-10 minuter meddelades det. Vana resenärer gav upp ett hånskratt. Det har väl aldrig hänt att ersättningsbussarna kommit förrän tidigast om en halvtimme.

Jag gick ut för att vänta på bussarna. Under över alla under. Den ena var redan framkörd och hade börjat lastningen (varför säger man så om bussar som transporterar personer och inte gods), den andra kom just in. En skulle gå direkt till Herrljunga, en skulle gå via alla mellanstationer. Den som skulle gå direkt till Herrljunga blev fullsatt så jag och några till fick åka i den senare. Bussföraren var mycket trevlig och han uppskattade körtiden till 65 minuter. Vi skulle komma till Herrljunga 07.20 och vårt tåg skulle gå 06.48. Jag ringde därför SJ telefonbokning, blev snabbt uppkopplad och fick en ny plats på senare tåg. Lyckligtvis hade jag tagit god tid på mig så det skulle i och för sig inte vara några problem.

Nu var det dock så att medan vår buss väntade på att allt skulle bli klart för avgång kom tåget i väg. Ingen meddelade oss detta så där satt vi i onödan på bussen. Bussföraren sa att vi antagligen skulle få byta till tåget i Fristad. Men när vi väl kom dit så hade tåget redan gått och vi fick fortsätta med bussen. Nu dock närmaste vägen till Herrljunga. Väl där meddelades att ett x2000-tåg skulle göra ett extra uppehåll en dryg timme senare. Vi gick in i väntsalen, ett par resenärer tog inititiativ till att boka om dem som inte fixat detta (järnvägspersonal fanns förstås inte på plats) då det hördes i högtalarna att ett X2000-tåg till Stockholm som kom om en minut skulle göra ett extra uppehåll. Rusning ut på plattformen. Tåget rullade in och vi steg på. Fick dock veta att tåget var fullbokat och att jag antagligen skulle få stå från Skövde. Gick därför av där, väntade en timme på det tåg som jag bokat om till och det gick bra hela vägen till Stockholm.

I Stockholm bodde vi och konfererade på det nya hotellet vid Norra Bantorget, Clarion Sign. Designat av Gert Wingårdh. Om ni minns Christer Glenning från TV:s Trafikmagasinet så brukade han om nya bilmodeller ibland säga "att den har drabbats av design". Det kan man med fog säga om hotellet också. Det gäller allt från den kraftigt underdimensionerande receptionen, som bestod av ett bord mitt på golvet, via konferenslokalerna till rummen.

Rummet var bra med en kudde lika stor som ett normalt täcke. Men varför skall man ha ett fönster mellan sovrummet och badrummet. Nu hade jag eget rum men om jag delat med någon obekant på en bussresa så hade det ju inte precis varit så trevligt. Handfatet var ersatt av en gammaldags balja i grönt glas, dock med avlopp. Och för att förstå sig på vattenkranen krävdes närmast en utbildning som VSS-ingenjör. För att inte tala om duschen. Efter alldeles för mycket hotellboende i mitt liv är jag van vid att hitta en knapp eller en nipp att dra ut eller trycka in för att slå om till duschläge. Någon sådan fanns inte. Det vill säga det fanns massor av sådana man ingen hjälpte. Då kom jag att tänke på hotellet jag bodde på i Wernigerode 1993 och som stod kvar intakt sedan DDR-tiden. Där aktiverade man duschen genom att vrida kranen fullt åt ena hållet. Jag provade detta och duschen satte i gång.

I konferensrummet var det konstiga men bekväma stolar. Sedan fanns naturligtvis all teknik för dagens konferensande. Att flanellografen är bortrationaliserad sedan många år förstår jag men overheaden. Detta plågoris från 1990-talet tycks nu helt borta och ersatt av uppkoppling direkt mot datorn, där Powerpoint-spel har lagts in. Jag förstår dock inte varför så många företag i dag klagar över att de har för höga overhead-kostnader... Det bestående minnet från Clarion Sign blir dock herrtoaletten i konferensavdelningen. Bara en sådan sak som att allt gick i svart. Även toalettpappret!! När man skulle tvätta händerna efteråt så saknade man det vanliga avloppet. I stället spolade man vattnet på en bänk och så rann det ned genom att bänken lutade lagom mycket.

Nåväl, efter en och en halv dags konfererande var det dags att åka hem igen. Det märktes då att de kraftansträngningar som SJ tänker vidta för att få tågen att gå i rätt tid redan slagit igenom. X2000 avgick på sekunden i rätt tid och kom på sekunden i rätt tid till Herrljunga. Anslutningståget till Borås, den andra av Västtrafik ombyggda X12-an, gick på sekunden i rätt tid. Däremot stämde inte tidtabellen vid ankomsten till Borås. Vi var nämligen där två minuter före tiden.

Om detta blogginlägg blev lite konstigt beror det på att jag löste Melodikrysset samtidigt som jag skrev. Fick ihop det till sist med en hel del hjälp av Google. Sedan är vi några som brukar mejla våra lösningsförslag till varann strax efteråt. Visade sig att min vän i Växjö hade kommit fram till samma lösning som jag. Så den blev nog rätt. Men jag avslöjar inget. Inte ens att jag fick det till Batman på lodrätt 4.

söndag 9 november 2008

Jag har varit ute åkt tåg igen

Den här gången åkte jag till Stockholm. Det var i fredags och syftet med resan var att inviga Cityterminalen. Nja, det var ju inte jag som invigde den utan det var någon trafikdirektör från Stockholms Stad. Hon saknade saxen men två killar på tredje våningen kom så gott som bokstavligen flygande med den. Så nu har jag fått lära mig vad parkour är. Det är att ta sig från punkt A och punkt B så snabbt som möjligt. Eventuella hinder till för att utnyttjas i det syftet. Ja, jag kommer aldrig att klara att förklara detta så kolla själva här http://www.dontmissthebuzz.se/

Jag måste säga att man lyckats göra den nu 19 år gamla terminalen till ett ljust och inbjudande ställe. Bussterminaler är väl sällan något som för oss att utbrista i ett wow men banne mig var det bra nära i nya Cityterminalen. Ljust, fint och öppet. Och logiskt uppbyggt. Tidigare tycker jag att Cityterminalen var ett förfärligt ställe, bara överträffad i förfärlighet av busstationen i Ulricehamn och den i dalsländska Ed. Fast i Ed finns i alla fall en fin järnvägsstation. Det gör det i Ulricehamn också men den står i stort sett öde sedan Ostasiatiska museet flyttade ut därifrån för något år sedan. Västtrafik och Ulricehamns kommun: åk till Stockholm och låt er inspireras och bygg om stationshuset till en riktig busstation. En där man kan ha det lite mysigt medan man väntar på bussen.

Ja, det räcker att ni åker till Borås. Det är några år sedan nu som Resecentrum invigdes men det fungerar faktiskt ganska bra fortfarande. Även om all försäljning av bussbiljetter och information om regionalbussar har flyttat in hos Pressbyrån. Där det brukar jobba en kille som klarar att sälja Aftonbladet och ett paket Prince samtidigt som han bokar en biljett hos Swebus Express och en annan hos SJ. I den lediga mungipan brukar han förklara för frågande resenärer vilken buss som går till Tullen.

Om tågresan den här gången finns inte mycket att berätta. För något år sedan drogs det direkta X2000-tåget in Borås-Stockholm så nu måste man byta i ett kallt och blåsigt Herrljunga klockan 06.45 på morgonen till tåget från Uddevalla. Till råga på eländet var detta 8 minuter sent, men det fick man gissa sig till. Ingen som helst information innan man själv kunde konstatera detta genom se tåget rulla in. Men sedan var allt bra. Frukosten var som man väntat sig den och förseningen var inkörd innan Stockholm C. Inga mobilblottare i vagnen den här gången. De som pratade i mobilen insåg att man inte behövde skrika. Det var väl möjligen en företagsledare med sin påläggskalv mitt emot som förstörde lite av friden. Ord som åtgärdsprogram, konkurrensanalys och lönsamhetsproblem bubblade ur hans mun med ett intervall på högst en minut. Men till sist somnade han.

På hemresan var det uppvisning i att på snabbast möjliga tid vända ett X2000-tåg på spår 18 vid Stockholm C. Där stod tåget vid plattformen. Där stod vi på plattformen och fick inte stiga ombord för det skulle städas och furneras. Tre minuter efter ordinarie avgångstid öppnades dock paradiset: vi kunde stiga ombord och inta våra platser. Och fem minuter senare gick tåget. Förseningen höll i sig till Herrljunga, men det var gott om tid innan tåget till Borås skulle gå så det gick bra. Väldigt god smörgås förresten som vi serverades. Nästan lika god som dem som serverades i Cityterminalen till invigningsgästerna. Bland dem till mig.

I morgon åker jag till Fredrikstad i Norge. En dagskonferens så jag är hemma i morgon kväll. Får se om det finns något att berätta om den resan efteråt. På onsdag skall jag till Stockholm igen och då blir det en tvådagarskonferens.

tisdag 4 november 2008

Ett rökigt godnatt

(Klicka på bilden om du vill ha den större)

Jag köpte en flaska Laphroaig i Tyskland. Ni vet den där rökiga skotska whiskyn som kostar 409 kronor på Systemet i billigaste varianten. Och ungefär hälften i Tyskland. Den smakade utmärkt tills jag läste på Systemets hemsida hur den smakar: Påtagligt rökig smak med inslag av fat, tjärpastill och jod. Hur tusan smakar fat? Och hur smakar tjär-pastill? Eller skall det vara tjärpa-still? Men jod delas väl ut till dem som bor kring kärnkraftverken om det skulle inträffa en härdsmälta. Det är visserligen en liten bit från Borås till Ringhals, men nu är jag i alla fall skyddad. Såg just att det var allvarliga säkerhetsproblem där - igen. Jag tycker det ropas på vargen lite väl ofta när det gäller kärnkraftverken. När det sedan verkligen är fara så är det ingen som tror på varningarna. Eller som när tidningarna gjort en stor grej av att arbetarna på Forsmark var berusade. Det visade sig vara några hantverkare som var där på något jobb som hade råkat ta sig en pilsner till lunchmackan.

Jag tänkte att ni skulle få del av om inte whiskyn så i alla fall rökigheten. Så jag visar den här rökiga bilden på tåget till Brocken när det just lämnar Wernigerode. Godnatt!

Jag har läsare också i Japan


Jag såg att min gamle vän Yaichi Hochini i Tokyo kommenterat inlägget om resan till Harz. Kul att höra från dig! Yaichi skriver som synes på svenska, vilket imponerar stort på mig. Jag kan knappast ett enda ord på japanska. Jag vet inte vad nej heter, inte ja heller. Inte ens tack så jag kan tacka Yaichi på hans eget språk.

Yaichi frågar om det är ånglok i alla tåg till och från Brocken. Svaret är ja. Ångloken fortsätter också i de tåg som går från Brocken till Nordhausen och tvärtom. Alla de nämnda tågen i Drei Annen Hohne var alltså dragna av ånglok. Banan har 25 ånglok, varav 3 är mer än 100 år gamla. De som används normalt i drift är från mitten av 1950-talet.

När jag var i det här området 1992 var så gott som alla tågen ångloksdragna men numera är dieselmotorvagnar av den typ som syns ovan vanligast på Harzer Schmalspur-Bahnens båda linjer som inte berör Brocken, alltså Quedlinburg-Alexisbad-Harzgerode/Stiege-Hasselfelde/Eisfelder Talmühle och Drei Annen Hohne-Benneckenstein-Eisfelder Talmühle-Ilfeld-Nordhausen.

Mer om HSB finns här http://www.hsb-wr.de/ och där kan man också hitta tidtabeller och en linjekarta.

måndag 3 november 2008

En bussresa till Harz

I väntan på att jag tar mig samman och skriver resten om resan till Provencale sticker jag mellan med en liten reseberättelse om bussresan till Wernigerode i Harz. Den som jag gjorde med en veteranbuss från 1966 nu i helgen. I vanlig ordning gick den gamla bussen som en klocka. Jag har helt säkert skrivit det förr men i så fall än en gång: på den tiden kunde man bygga bussar. Åtminstone kunde Scania-Vabis det.

Det kunde börjat bättre. På Galtåsen mellan Ulricehamn och Jönköping började det snöa. Lyckligtvis hade jag lagt på vinterdäcken på bilen. Men nu var det ju buss jag skulle åka och när jag kom fram till dit där Magnus bor stod han klar med bussen. Han lotsade också in mig till en parkeringsplats på den mörka gården, där det är fullt med veteranfordon. Körning i kompakt mörker i trånga utrymmen är inte precis det jag behärskar bäst så jag var tacksam för lotsningen.

Så for vi då i väg. Från början sex stycken, två frusna stackare steg på i centrala Jönköping och fyra ännu mer frusna kom på i Värnamo. Med 12 stycken i bussen inklusive förare bar det alltså söderut och via färjorna Helsingborg-Helsingør och Rødby-Puttgarden kom vi till Burg strax före klockan 03.00. För handlas skulle det naturligtvis. Nu är det så smart i Tyskland att affärerna i Tyskland får ha öppet alla dagar utom i november och december. Då måste de hållas söndagsstängda. Därför kunde vi alltså inte handla på hemvägen. Dock finns det inget som säger när på dygnet affärerna får öppna. Så Fleggaard i Burg öppnade klockan 03.00.

Efter någon timme bar det söderut och vid 11.30-tiden kom vi via Lüneburg och strax utanför Braunschweig fram till Wernigerode sedan Evert kört sista biten. Vi blev väl mottagna på hotellet och fick våra rum trots att vi var så tidiga. Hotel Alt Wernigeröder Hof kan rekommenderas. Inte alltför dyrt - 80 euro för ett dubbelrum per natt - och bra rum. Vi fick hela undervåningen för oss själva. Sedan blev det fri tid, vilket de flesta använda till att gå runt i den gamla korsvirkesstaden. De flesta tog sig nog också en eller ett par timmar tupplur innan middagen.

Nästa dags program var en tågresa till berget Brocken som ligger 1125 meter över havet vilket innebär en stigning på nästan 800 meter på 34 kilometers längd. Resan går inte fort - den tar mellan 100 minuter och två timmar. Det är naturligtvis inte lätt att köra fort uppför stigningarna - inte nerför dem heller för den delen. Inte går det snabbare för att banan är smalspårig, tågen är långa och dras av ånglok. Det här är inte någon egentlig museitrafik utan en kommunikationsled, men det är klart man kan inte undvika att ryckas med i nostalgin. Samtidigt som det är förvånande att Harzer Schmalspur-Bahnen (HSB) inte övergått till modernare fordon. Lok och vagnar är kvar sedan den tid denna del av Tyskland tillhörde DDR. På bilden är tåget vid Steinerne Renne.

Vi entusiaster är dock lyckliga över att det är som att åka tåg förr i världen. Det är inget jäkt och i Drei Annen Hohne gör tåget ett längre uppehåll så att man kan gå ut och titta på medan loket kopplas loss och fylls med vatten vid en gammaldags vattenhäst.

Ju längre uppåt mot Brocken vi kommer ju mer snö blir det. Väl uppe på toppen möts vi av soligt väder och en fantastisk utsikt. Vi är inte precis de enda som beslutat sig för att besöka Brocken den här dagen. Detta trots att tåget är enda möjligheten att ta sig dit. Om man inte vill vandra upp förstås. Biltrafik är nämligen förbjuden. Det är till Brocken som häxorna åker på skärtorsdagen. Så det är alltså Brocken som vi i Sverige kallar Blåkulla.



Efter ett par timmar åker vi ner igen. Till vår stora glädje är det här tåget utrustat med "imbiss", det vill säga en kafévagn. Det är inte fel att njuta av en Hasseröder-öl medan tåget sakta med tillsatta bromsar rullar ned för berget. Mitt på linjen stannar tåget, föraren går ut och lägger om en växel och fortsätter sedan upp för en brant backe där han stannar. Vi ser ett spår gå nedanför oss och snart rullar där ett ångtåg på väg upp mot toppen förbi. Vi backar tillbaka igen och fortsätter där det andra tåget tidigare syntes. Ett i sanning unikt sätt att klara ett tågmöte.

Det här tåget går bara till Drei Annen Hohne, så där får vi byta. Här ligger dimman tät men det blir ändå en del bilder på de många tågrörelserna. På mindre än en timme hinner tåget vi kom med vända tillbaka till Brocken. Ett tåg kommer in från Nordhausen och skall fortsätta till Wernigerode. Ett annat tåg kommer från Wernigerode och skall fortsätta till Brocken. Och så kommer då ännu ett tåg från Brocken men det skall vända och gå till Nordhausen. Om man sedan betänker att stationen bara har tre spår så förstår man att det blir lugnt men genom ett smart vändande av loken på annat sätt än vagnarna så lyckas det på ett så smart sätt att två av oss som en stor del av vårt yrkesliv jobbat med planering blir imponerade. På bilden ser vi tåget mot Brocken avgå med kraftig rökutveckling.
Så är det söndag och strax före klockan 10 kör Magnus hem oss igen. En tysk resegrupp visar stort intresse för vår buss.



Den här gången kör vi genom Celle och i Puttgarden blir det uppehåll vid Bordershop, som av någon underlig anledning får ha öppet på söndagar. Tysk affärstidslag är obegriplig i allmänhet och detta är det i synnerhet. Lite kompletterande inköp och det kan konstateras att det är betydliga dyrare i den här båten som är ombyggd till köptempel än hos affärerna i Burg eller Heiligenhafen. Eller för den delen i affärer som tillhör de stora tyska livsmedelskedjorna.
Strax före klockan 02.00 natten till måndag är vi tillbaka i Jönköping och jag kan konstatera att det frusit på ordentlig på bilrutorna. Sedan är det bara att köra hemåt i dimman och temperaturer strax under noll grader. Skönt med dubbdäcken.

Konstaterade för övrigt att Elfsborg just slagit Halmstad med 3-0. För att Elfsborg skall ta guld gäller det att göra 8 mål mer än Kalmar i säsongens sista match och att Kalmar förlorar sin sista. Även om bollen är rund så tror jag nog att man kan gratulera Elfsborg. Till stora silvret alltså. Guldet hamnar säkert i Kalmar. Men det sista som skall ges upp är hoppet. Som Rolle Stoltz sade när det stod 13-0 till Sovjet i ishockeymatchen och det var 30 sekunder kvar att spela: "Nu börjar det se lite mörkt ut för di svenske".


torsdag 30 oktober 2008

Det var Borås som räddade New York-börsen

I dag avslöjar Radio Sjuhärad att det var en delegation från Borås som var orsaken till New York-börsens kraftiga stigning i tisdags. De överlämnade nämligen en bronsstaty av stadens symbol, som är en knalle (och inte Pinnochio om någon trodde det). Sedan gåvan överlämnats steg Dow Jones med nästan 11 procent, vilket lär vara rekord på en dag. En företrädare för börsen såg genast samband med gåvan och även om börserna nu går ned igen så har i alla fall New York-börsen fått en ny maskot: en knalle!

Volvo Personvagnar och Volvo Lastvagnar må darra på grund av orderbrist. Men Volvo Bussar har gott om order. Varför? Jo, förstås för att fabriken finns i Borås.

Detta tillsammans med att Borås Tidning i dag beskriver det som i princip klart att Elfsborg tar guld i Allsvenskan gör att just nu våras det för Borås. Nu gäller det bara att Kalmar förlorar sina båda matcher mot jumbolaget IFK Norrköping och Halmstad. Medan Borås måste vinna en av sina båda matcher mot samma Halmstad och Gefle IF och spela minst oavgjort i den andra. Alternativt vinna en av matcherna med 20 måls skillnad. En baggis alltså innan guldet är i Borås. Eller åtminstone silvret. Kalmar tar nog trots allt guldet - allt annat vore både märkligt och orättvist.

Man får väl stämma in i Galenskapernas hyllningssång "Borås Borås". Ni vet den som Frank Sinatra sedan stal och gjorde om till "New York, New York". Eller om det nu var tvärtom.

onsdag 29 oktober 2008

Varför räcker inte dagarna till


Mer och mer jobb blir det och i dag fick jag ännu mer. Men jag skall väl vara glad för att någon vill anlita en gammal avtalspensionärs tjänster dra nytta av hans kunskaper nu när allt fler blir varslade, så jag skall inte klaga. Det blir dock svårt att hinna med att skriva något i bloggen. I synnerhet de senaste dagarna då jag har haft en massa tråkigt arbete vid datorn. Det är nämligen snart ny tidtabell och då skall tågen annonseras på plattformar och stationer. Det där är inget som görs av sig självt utan det gäller att fylla i en beställning. Mitt uppdrag är att göra det för samtliga tåg som körs av Tågkompaniet och bara det blir en ganska omfattande sak.

Men i alla fall: nu är det snart Allhelgonahelg och traditionsenligt tillbringar jag den i Tyskland. I morgon åker vi ett gäng med Magnus Knutsson från Jönköping och hans gamla Scania-Vabis från 1966 (se bilden). Förra gången jag skrev om den bussen på bloggen blev jag kontaktad av en journalist i Jönköping, som av någon anledning läste min lilla blogg, och det resulterade i följande artikel: http://www.jonkoping.nu/index.php?option=com_content&task=view&id=11407&Itemid=77

För om åren har resan gått till Halle-an-der-Saale, eftersom det varit Busfahrertreff där med veteranbussar från en stor del av Tyskland med angränsande länder. Men förra året ställdes denna in med kort varsel eftersom staden hade ont om pengar. Så i år åker vi stället till Wernigerode i Harz. Där blir det en utflykt under lördagen med smalspårigt ångloksdraget tåg upp till Brocken, häxornas berg och det egentliga Blåkulla. Och så passar vi nog på att handla lite på vägen också.
Vi hörs...

lördag 25 oktober 2008

Glöm inte ställa om klockan

I kväll skriver jag i folkbildningens tjänst. Vi övergår nämligen i natt till normaltid. Det vill säga att klockan skall dras tillbaka en timme. Minnesregel: På våren ställer man fram trädgårdsmöblerna. På hösten ställer man tillbaka trädgårdsmöblerna. Samma sak gäller alltså klockan.

Det var 1980 som det bestämdes att Sverige liksom stora delar av Europa skulle övergå till sommartid. Då jobbade jag vid AB Trafikrestauranger med tågrelaterade frågor och det föll på min lott att skriva en instruktion till personalen som hade överliggning den natten. Jag började skriva på en instruktion och ju mer jag förklarade, ju mer vecklade jag in mig i förklaringar och undantag och till sist hade jag fått ihop fem A4, som blev en helt obegriplig läsning. Jag kastade alltihop och skrev sedan mitt livs kortaste PM: "Natten mellan xx och xx april 1980 går vi över till sommartid. Då skall klockan ställas fram en timme. Gör det innan du lägger dig på kvällen."

Sedan har jag ofta fått frågan hur tågbolagen gör med de tåg som är ute över natten. Nu kan jag bara svara för resandetågen men det är rätt lätt. Eftersom övergången görs natt mellan lördag och söndag så är det inte så många tåg ute på natten. Men de tåg som är det blir alltså en timme sena på våren och en timme tidiga på hösten. I det första fallet får lokföraren ta in så mycket tid som han kan utan att tumma på några säkerhetsbestämmelser som tillåten högsta hastighet. I det andra fallet tidsregleras på nästa station med annonserat uppehåll för påstigande. Svårare är det inte. Så länge vi inte pratar om pendeltågen i Göteborg. Där har man dock löst problemet genom att Västtrafik övergår till normaltid först klockan 04.30. Och då finns inga av deras tåg ute. I natt körs tågen alltså precis som en vanlig lördag som om normaltiden inte alls infördes.

Jag har fått lite reaktioner på det jag skrev i går om Nisse med mobiltelefonen på tåget. Alla utom en höll med mig. Mobilblottare är ett otyg. Den som inte höll med påpekade att det är förbjudet att återge telefonsamtal. Jag vet och jag gjorde inte det heller. Det jag skrev var inte vad som sades utan konstruerade exempel på vad samtalen handlade om. Händelser och namn var fingerade. Kritikern tyckte också att jag lämnade ut lite väl mycket uppgifter om telefonören (trots att han förstod att namnet var fingerat) och undrade om han inte kan få problem med sin arbetsgivare för det. Jo, det hoppas jag verkligen att han får. Åtminstone att han får betala telefonräkningen med egna pengar så vi slipper betala den när vi köper företagets produkter.

Beträffande mobilfri kupé på tåg så blev jag avskräckt för det för flera år sedan. Det var nämligen en herre mitt emot mig som tydligen blivit inbokad där utan att han begärt det. I stället för att fråga tågpersonalen om en annan plats ringde han runt till alla sina affärsbekanta. Inga långa samtal men man blev snart trött på hans "Du, jag sitter i mobiltelefonfri avdelning på tåget så du kan inte ringa mig före klockan 11.00". Efter tjugo sådana samtal var man rätt trött. Men värst var att han inte fick tag i alla utan i stället bad telefonisten/sekretarern att säga till vederbörande att ringa upp honom. Så en gång var tjugonde minut ringde hans telefon av den anledningen. Dessutom hade han förmodligen lyckats komma över en inspelning av Vesuvius utbrott som ringsignal.

Det är ju också så att i mobiltelefonfri avdelning får jag inte själv ha på min mobiltelefon. Det är mot mitt ego att inte alltid vara anträffbar. MEN: jag för aldrig några långa samtal på tåg. Och jag försöker dämpa rösten. En sak till: har jag någon gång stängt av mobiltelefonen så glömmer jag alltid att slå på den igen. Det kan gå en dag innan jag kommer ihåg det. Så ni förstår varför jag trots mobilblottarna väljer tåget framför flyget...

fredag 24 oktober 2008

Rapport från en tågresa till och från Malmö

Marianne var ute med några arbetskamrater i går och blev så berusad att hon inte kom ihåg någonting och fick hjälp av några kollegor upp på hotellrummet. Men det hände inget. Hon sa inget olämpligt och det var inget sex inblandat. Hasse är jämt berusad på jobbet men han är en förbaskad duktig chef. Olle hade lurat Nisse på en jätteaffär med inte helt ärliga medel. Et cetera. Hur vet jag allt detta. Jo, jag hörde Nisse berätta det och en massa annat i telefon. Han satt precis bakom mig och pratade så högt att jag inte kunde undgå att höra vad han sa. Jag garanterar: jag hade gjort vad som helst för att slippa höra detta. Jag övervägde strypning efter Hässleholm men mitt i en mening utbrast han "Här i Hässleholm skall jag byta tåg" och det blev tysssst. Då hade han pratat i telefon nästan oavbrutet i två timmar. Inte i ett samtal men i fyra - eller möjligen fem. Och ni vet hur mycket man har att säga i ett telefonsamtal. Och att resten blir vad som på journalistspråk kallas snömos. Det var mycket snömos i Nisses samtal. Nisse jobbar för övrigt på ett stort livsmedelsföretag, det fick vi också veta. Jag skall inte handla deras varor mer. Mamma får ursäkta. (Alla namn i det här stycket är fingerade. Det finns dock en liten ledtråd till vilket livsmedelsföretaget är - jag kunde inte låta bli. Liten hämnd är också hämnd.)

Detta hände i dag när jag åkte med X2000 till Malmö. Det gick bra från Göteborg ända till Varberg. Där blev vi stående i 20 minuter utanför på grund av signalfel. Och i 15 minuter inne på stationen på grund av signal- och växelfel. Sedan fick vi backa tillbaka och tog oss ut en en annan väg där växlarna fungerade. Vi blev 45 minuter sena till Malmö. Dock var informationen föredömlig i den mån jag kunde höra det för telefonmarodören bakom mig. Tror ni att fanskapet höjde rösten för att överrösta högtalarutropen?!?

Således kom jag och tre likasinnade för sent till mötet med Banverket. Det gjorde inte så mycket för de hade redan hunnit avhandla de banor som inte berörde oss. Mötet gick sedan snabbt. Det var egentligen bara en som opponerade sig och ställde ointressanta frågor. Nämligen jag. Annars skulle mötet gått på 10 minuter. Nu tog det en dryg halvtimme innan det bästa av allt med BV-mötena i Malmö: smörgåstårtan. Det var dessutom ett givande möte. Jag fick nästan ett gehör för att flytta ett banarbete två veckor framåt i tiden så att det inträffar mitt i tidtabellsskiftet.

Nåväl, strax efter tolv var allt klart och jag hade bokat till tåget som gick 17.14. Med onda föraningar gick jag till biljettförsäljningen på Malmö C för att boka om till tåget 12.45. Ja, det heter reseshop eller något annat modernt nuförtiden. Mina onda aningar gällde fyra saker:
1. Det skulle vara lång kö till disken.
2. Jag skulle inte få boka om biljetten (enligt reglerna skulle det skett dagen före resdagen).
3. Tåget 12.45 skulle vara fullbokat.
4. Jag skulle få en dålig plats.
Men alla onda aningar kom på skam. Det var ingen kö alls. I samma ögonblick jag tog min nummerlapp kom mitt nummer upp på displayen. Tjejen bakom disken brydde sig inte om vad det stod på biljetten om bokningen utan bokade helt käckt om. Tåget var inte fullbokat. Och jag fick en utmärkt plats.

Sådan tur med SJ kan inte hålla i sig. Jag gick ut till spår 6 där tåget var skyltat. Satte mig på en bänk rätt långt ner på plattformen där jag hade bra utsikt över Öresundstågen. Varje gång ett Öresundståg kommer in till Malmö C, vilket händer sex gånger i timmen, så utbryter en Kafka-artad stämning. Tågen är felskyltade, det blir en gissning vilken tågdel som går vart och det är ett allmänt kaos. Ibland kopplas bakre vagnen av innan tåget fortsätter och där sitter folk som så småningom hamnar ute i vagnhallarna.

DÅ! Då hände det. Högtalarna berättade att X2000 var ersatt av ett Öresundståg som gick från spår 4. Ja, det var ju bara att gå dit. Det var dubbla tågsätt så det var gott om plats. Men ändå: en väsentlig komfortskillnad. Och ingen servering. Tåget var ordentligt skyltat på plattformen men sedan ingenting. Strax före Lund ropas "Detta tåg går till Kristianstad". Jag kollar plattformsskyltningen i Lund och frågar en av tågvärdarna. Jo, tåget går till Göteborg. Just som vi passar Höör ropas i högtalarna ut "Nästa uppehåll Höör". Det visar sig att det är något slags automatik som inte går att stänga av. Så det är lite spännande i Hässleholm för att se om vi svänger åt rätt håll. Jo, det gjorde vi. Så jag kom i alla fall till Varberg där ett av Viskadalsbanans tåg med ännu sämre komfort väntade. Men det visste jag ju innan, tågen där är inte bättre än så. I exakt rätt tid kom vi till Borås Central och ungefär när jag egentligen skulle åkt från Malmö kunde jag kliva över tröskeln till mitt hem.

Nu skall jag väl inte bara klaga. När nu X2000-sättet gick sönder så var det ju i alla fall uppfinningsrikt av SJ att ta vad som råkade stå färdigt. Och det blev bara en mindre försening till Varberg - 10 minuter. Det kan nog mer skyllas löv som faller ned och gör rälsen hal. Är det förresten blad eller löv som faller. När blir ett blad ett löv? Se där, något att fundera på över helgen.

torsdag 23 oktober 2008

Det har börjat köra till sig

Det är mycket nu. Jag har fått gå upp till tre arbetsdagar i veckan. Ja, nästan fyra. Så det blir inte så mycket tid att skriva och ni som väntar på fortsättningen om bussresan till Provence får tyvärr vänta ett tag till.


I tisdags var jag och såg Frölunda spela ishockey mot Färjestad. Tydligen hade Frölunda missförstått något. Det gäller inte att ha flest attacker mot motståndarlagets mål, det gäller att göra mål. Under första perioden hade Frölundas målvakt i princip inget att göra. Under andra perioden var Färjestad i stort sett över på Frölundas planhalva båda gånger. Och båda gångerna slutade med mål. Tredje perioden förbigår jag med tystnad. Sedan tände det till när det blev sudden death men på de fem minuter man har för detta blev det inga mål och matchen slutade alltså 2 - 2. Om nu matchen var milt sagt medioker så var i alla fall stämningen på topp bland de nästan 12 000 åskådarna. Och så vann ju Elfsborg samtidigt hemma i Borås mot Trelleborg och har nu klar guldchans. Ja, enligt Borås Tidning så har de i praktiken redan tagit guld. Visst vore det roligt om Elfsborg vann igen men jag tycker Kalmar nu har förtjänat guld. Trevlig fotboll och så har de kämpat hårt.


Detta blir nog det enda jag skriver om idrott på lång tid framöver. Jag brukar nämligen bara gå på ett idrottsevenemang om året, nämligen en av Frölundas matcher. Och det beror på att jag har en del affärsmässiga kontakter med en av matchvärdarna, som då brukar bjuda in sina kunder på lite mat - den här gången taco-buffé - och dryck. Brukar vara trevligt - så även denna gång.


I morgon skall jag upp tidigt för att åka på möte med Banverket i Malmö.

tisdag 21 oktober 2008

Nu hotas vårt klimat igen

Jag läste just i Borås Tidning att forskarna är bekymrade för klimatförändringar på vår jord. Ja, det har vi ju läst mycket om men det var något som inte stämde den här gången. Nu var de nämligen rädda för att det skulle bli kallare på jorden. Orsaken är att solvindarna har minskat och det kan betyda att solen ger mindre värme. Nu händer visserligen detta ungefär vart elfte år men det är visst värre i år än någonsin tidigare under de femtio åren man kan mäta.

Nu är det dock ingen större fara för mänskligheten, stod det. Vi kommer inte att märka så mycket utav det. Förutom att satelliter kommer att förstöras, astronauter kommer att dö uppe i luften och vi får en ny istid då alltså.

Jag har ett förslag till lösning: om vi fortsätter att sprida ut en massa koldioxid och annat som påverkar växthuseffekten så blir ju totalresultatet status quo. Jag hade tänkt ta taket till Göteborg nu men det får bli bilen i stället. Jag lånar nog min fars bil. Han har nämligen en SUV. Nu skall här räddas klimat genom extramycket bilkörning!!

Lite om Borås Lokaltrafik

Det har varit lite dålig fart på bloggskrivandet på sista tiden men det har varit några välfyllda dagar och som så ofta när man tröttar ut sig genom att jobba så har jag dessutom sovit dåligt. Men nu är det snart över för den här gången. I november är det än så länge luckor på de flesta dagarna, men så kommer väl en massa lockande anbud som man inte kan säga nej till och så blir det lika tjockt i almanackan som i oktober. Det blir så när man inte har fast jobb utan bestämmer själv när man vill jobba. Så jag har ju ingen att klaga på heller.

Nåväl, sedan sist har jag hunnit med även den andra dagen på Persontrafik 2008 på Svenska Mässan i Göteborg. Det kan summeras som en mycket trevlig mässa och välarrangerad. Frågan är nu dock hur mycket utställarna säljer - får de igen sina satsade pengar. Det kommer ett långt reportage med många bilder i nästa nummer av Bussbranschen, ett reportage som tog mig fyra arbetsdagar att göra, så det är ju onödigt att skriva allt här.

I går hade Borås Tidning en rubrik på första sidan och på löpsedeln "350 kan få gå vid Borås Lokaltrafik". I artikeln stod det "hälften av 350" och i dag kom facit till den huvudräkningen. Hälften av 350 blir 160! I dag ber också tidningens chef Jan Öjmertz om ursäkt för de felaktiga uppgifterna och beklagar att det skapat oro hos många BL-anställda. Jaha, och så var det klart med den saken. Nu är det bara att gå vidare och hitta på nya säljande rubriker. Hade Borås Tidning varit ett paket felmärkt köttfärs hade jag kunnat gå tillbaka till affären och - allra minst - få pengarna tillbaka. Om jag vill ha tillbaka pengarna för gårdagens Borås Tidning så får jag antagligen svaret att så kan man inte göra.

Borås Lokaltrafik är ett av landets sju kvarvarande kommunalägda bussbolag. För tjugo år sedan var de nästan 50. Är inte detta en indikation tydlig som någon på att kommuner inte skall äga bussbolag? Nu säger BL:s vd att det är ingen som vill köpa företaget med mindre än att de får en påse pengar på köpet. So what? Bättre anledning att sälja företaget så fort som möjligt kan inte jag hitta. Det är lätt. Inför år 2009 har det varit ny upphandling. Den har tagits hem av Veolia Transport och Borås Lokaltrafik förlorar därmed ungefär hälften av nuvarande trafik. Men de har förstås överklagat - det är tydligen rutin att man skall göra det - på rätt vaga grunder tycker jag som har läst deras argument för överklagande. Ja, inte hela förstås. Med bilagor är det bortemot 500 A4-sidor. Men det viktigaste. Passa på nu och sälj halva företaget och så kan ni sälja andra hälften år 2013 när tätortstrafiken skall upphandlas. Ni behöver ju då bara låta bli att lägga ett anbud. Ni har ju också trumf på hand: en värdefull garageanläggning som den som får trafiken säkerligen vill komma över till nästan det pris ni kommer att begära.

Nu skulle jag ju inte säga något om BL vore ett lönsamt företag. Nu har det visserligen redovisats vinst i några år. Det beror på att de för ett par år sedan fick ett ägarbidrag (alltså våra skattepengar) på 24 miljoner kronor. Därmed kunde tidigare förlusttrafik - den som nu blivit upphandlad och BL har alla chanser att slippa - skrivas av på en gång och vips: det ser fint ut i bokslutet.

Bussförarna har också fått bidra till det förbättrade resultatet. Förut kunde det bli en rökpaus på vändstationen. I dag är det bara undantagsvis det blir så. Vanligare är att bussen är ett par minuter sen när den skall vända - och så blir resenärerna irriterade och bussen ännu senare. Bussarna rullar nämligen så mycket som möjligt och utan hänsyn till trafikstörningar, dagisgrupper, resenärer som skall ladda sina kort och väglag. Uppstår något av detta - och det gör det - så blir bussen sen. Redan i början av september såg jag tätortsbussar som var cirka 10 minuter sena. Hur skall det bli i vinter?

Det går dåligt i hockey för Frölunda. Det kommer inte att bli bättre i kväll. Jag skall nämligen gå på matchen på Scandinavium inbjuden av kvällens matchvärd och det har aldrig hänt att de har vunnit när jag varit där. Skall nu satsa alla de nästan 3 miljoner euro som jag vann på det där spanska lotteriet ni minns på Oddset på en Frölunda-förlust. Så i morgon är jag antagligen ännu rikare och kan köpa Ericsson-aktier för pengarn. Ja, nu har jag inte fått de där 3 miljonerna euro ännu men där nere i Spanien förklarade den trevliga damen jag talade med i går att det bara är en tidsfråga. Hon hade just lagt ned 2,5 miljoner av dem i kuvertet som hon lovade skicka senast i dag. Så jag får väl lägga ut av mina andra besparingar så länge...

onsdag 15 oktober 2008

Med värkande fötter

Ja, så höll man på att bli rik igen i måndags när börsen svängde i väg uppåt. Över 15 000 kalla på en dag blev det. Men det håller man sakta på att ta ifrån mig igen och snart är jag väl tillbaka på eller kanske rentav under den nivå min "förmögenhet" var i söndags kväll.

Nåväl, det må vara finanskris och annat men inte märkte man i alla fall mycket av det på Bussmäs.... förlåt Persontrafikmässan i Göteborg. Nu är det ju tydligen så att persontrafik inte är järnväg, inte båt och inte flyg. För ingen representant för något järnvägsbolag fanns med, inte heller för något rederi eller något flygbolag. Och för den delen inte för bussbolag heller med ett undantag: Swebus. Visserligen Sveriges största buss bolag och efter vad jag fick höra i dag också det sämsta.

Det var tillverkarnas marknad. Ja inte båt- och flygplanstillverkarnas men i två tågtillverkare fanns i alla fall med: Bombardier och Alstom. Jo, de bygger ju tåg också men det var nog mest spårvagnar som motiverade deras medverkan. Och så var det massor med busstillverkare och tillverkare av tillbehör (till bussar) och trafikledningssystem (för bussar). Fast så långt är det ju egentligen bara trevligt. Bussfolk är trevliga människor. Det var bara roligt att gå runt där och prata med dem. Det var bara ett problem: jag hann med högst hälften av vad jag tänkt se. Så jag får åka dit i morgon också även om fötterna värker nu i kväll. Men det blir säkert bra till i morgon och det blir lika trevligt då också.

Jag har fått beröm på nätet. Ja, till och med har en bussägare utnämnt mig till hans idol och jämför mig med Sveriges förmodligen yngsta och definitivt snyggaste vd för ett stort bussbolag. Nämligen Linda Sahlén, som vid 26 års ålder har blivit vd för KR Trafik som har flera hundra bussar. Ingen dålig jämförelse, men läs mer här http://www.bussbloggaren.blogspot.com/

söndag 12 oktober 2008

En dyrbar vecka

Den gångna veckan har varit till ett stort elände för oss förmögna. Således förlorade jag cirka 60 000 kronor på mina värdepapper. Inte för att jag har jättemånga sådana utan därför att kurserna föll i sådan panik med över 20 procent. Visst - det var en spännande vecka att se hur kurserna skulle utvecklas. Allra mest spännande var det i fredags kväll. Jag kollade USA-börserna vid 21-tiden och då låg då på 3-4 procent minus. En halvtimme senare låg de på nästan lika mycket fast plus. En halvtimme senare stängde Dow Jones med 1,49 procent medan Nasdaq visade ett obetydligt plus.

Under helgen har världens klokaste i finansfrågor haft möte om åtgärder och frågan är ju om de lyckas ingjuta lite mod i marknaden igen. Exprätterna har redan sagt sitt: det är inte tillräckligt. Ni vet de där som brukar säga att man skall sälja sina aktier nu när de ligger i botten för att rädda så mycket som möjligt. Detta trots att hittills har aktierna alltid stigit igen och så småningom återtagit sitt tidigare värde och lite till. Det gör de säkert nu också. Och då är jag inte ekonomisk expert. Möjligen optimist.

En gång hörde jag en person, som blivit mycket rik på aktier, bli tillfrågad hur han kunnat göra sådana bra affärer:
- Jo, svarade han, jag har alltid lyssnat noga på vad aktiexperterna sagt. Och så har jag gjort precis tvärtom.

Det är klart att man kan känna sig rätt deprimerad över finansoron i världen. Antingen det nu är kris eller krasch. Jag skall medge att jag också var rätt nere i går, men så läste jag den här krönikan i Borås Tidning http://www.bt.se/nyheter/hermansson/hermansson-livet-kan-inte-matas-pa-borsen(904684).gm Mikael Hermansson är något så ovanligt som en krönikör som alltid skriver genomtänkt och sansat, dessutom med stora kunskaper om det han skriver. Efter att ha läst vad han skrivit så kändes det genast bättre. Börsen kanske går ned lika mycket nästa vecka, och nästa vecka och nästa... Men någon gång så vänder den igen.

Och gör den inte det, så kom ihåg: det är inte mitt fel. Och såldes inget jag egentligen behöver bekymra mig över.

Den kommande veckan blir det persontrafikmässa i Göteborg: Persontrafik 2008. Jag antar att en del som läser detta kommer att vara där. Själv kommer jag att vara på mässan på onsdag samt ytterligare en dag. Har inte bestämt mig för vilken än, men troligen blir det fredag. Känner ni igen mig så tveka inte att ta kontakt. Jag har namnskylt där det står PRESS med stora bokstäver och mitt namn med mindre på mig.

fredag 10 oktober 2008

Resan till Provence, del 4

Någon gång vid lunchtid passerar vi Lyon och stiftar bekantskap med floden Rhône som skall bli vår följeslagare i stort sett hela vägen till Medelhavet. Snart är vi inne i Provence och landskapet skiftar karaktär. GPS-en visar att vi kör på uppemot 300 meters höjd men vägen omges av många högt belägna bergsbyar. Det är en mycket vacker trakt vi har kommit in som omväxling till det ganska tråkiga Alsace.

Vid 17.30-tiden kommer vi fram till Avignon. Hotel Mercure ligger en bit utanför stan men vi ser det från genomfartsleden. Att sedan ta sig dit via diverse rondeller och enkelriktade gator är inte det lättaste men Örjan kan i alla fall parkera bussen utanför entrén och vi får våra rum. Mitt rum är stort som min tvårumslägenhet här hemma. Det finns två sängar och två soffor. Rummet ligger på första våningen och jag har bussen precis utanför.
Eftersom det är två timmar kvar till middagen (kyckling i dag igen) tar jag en promenad in mot centrum. Lena har hört att det bara är fem minuters gångväg till den stadsmur som omger Avignon. Jag tittar på kartan och lyckas vända den rätt. Sedan går jag och går jag. Efter 30 minuter ser jag stadsmuren och efter ytterligare fem är jag framme vid den. Så det får anstå till morgondagen att gå in i stan utan jag går hem till hotellet igen.

Jag berättar för Lena och Örjan hur långt det är till centrum. Lena hade tänkt att vi skulle gå dit till fots men Örjan lovar att köra oss i bussen. Det är dock inte så lätt. Det går nämligen järnväg genom staden och alla undergångar under den är för låga för vår 3,90 meter höga buss. Till sist lyckas dock Örjan hitta en bro som går över järnvägen och vi kommer fram till stadsmuren. Längre än så är det inte att tänka på att ta med sig bussen. Avignon är en mycket gammal stad. I dag har den cirka 90 000 invånare. Stadskärnan finns sedan 1995 med på Unescos världsarvslista.

Vi får alltså gå till fots in till stadskärnan genom Porte du Republique. Vi kommer direkt in på huvudgatan och passerar förbi en vacker trädgård - eller om det är en park. Vid torget, Place d'Horloge, kan vi se stadshuset Hotel de ville och operan.

Så kommer vi fram till påvepalatset. Påven bodde och verkade nämligen här 1309-1377, den period som brukar kallas "påvens babyloniska fångenskap". Palatset är enormt stort och man kan ju bara tänka sig vilka uppoffringar det behövdes för att bygga det.

Om påven trivdes här vet jag inte men hade i alla fall nära till kyrkan. Katredalen Notre-Dame des Dom ligger nämligen på tomten bredvid. Den är från 1100-talet.

Fortsättning följer...