fredag 30 april 2010

August - In memoriam

August 1995


I dag slutade seinorbeaglen August sitt jordeliv. Han blev 15 år och en månad, en ansenlig ålder för en beagle. En hjärnblödning drabbade honom i förmiddags och sedan fungerade inte bakbenen. När han försökte gå ramlade han omkull. Han började också få problem med andningen och var frånvarande för omgivningen även om han tappert kämpade in i det sista. Vid 16-tiden fick han hjälp med att slippa sina plågor.

Han lever dock kvar i mitt minne för evigt. Det var våren 1995 som mina föräldrar frågade om jag ville följa med och titta på en hund. En beagle var givet, eftersom grannen hade haft en sådan som vunnit deras hjärta. Så vi åkte till en kennel vid Stensjön utanför Kungsbacka och vi fann varandra direkt där han tumlade runt bland sina syskon. Några veckor senare kom han hem med alldeles för stora tassar i förhållande till sin kropp. En livlig hund men redan från början väldigt tillgiven.

August har varit sjuk några gånger och vid sex års ålder blev han dödsdömd av en veterinär, som diagnosticerade hjärtfel. Men August tänkte leva länge till och hjärtfelet visade sig vara en feldiagnos. Men i dag orkade han alltså inte mer. Han lämnar min far, mig och juniorbeaglen Pajo i stor saknad. Vihoppas att han har det bra där han är nu. August, du kommer aldrig mer att ligga med huvudet i mitt knä.

August 2010

torsdag 29 april 2010

Deklaration

Så har jag gjort min medborgerliga plikt: deklarerat. I dag är det ju normalt en enkel procedur som är avklarad på fem minuter. Man tittar igenom blanketten, tycker att det ser rätt ut med alla uppgifter som storebror har fört in redan så att jag slipper och undrar vart alla de pengarna tagit vägen. Sedan letar man fram rutan på hur mycket man skall få tillbaka och hittar att där står ett femsiffrigt belopp. Dock med ett minustecken framför. Ja, jag har enorma restskatter eftersom jag har många olika jobb och alla arbetsgivare drar för lite i skatt. Jag har alltså lärt mig detta och har pengar undanlagda till restskatten så det är inte så synd om mig. Det är ju faktiskt pengar som jag fått låna av staten.

När man hämtat sig är det bara att sms-a eller gå in på datorn och ge sitt godkännande. Sedan tar det 4,5 minuter att hitta koden på deklarationsblanketten och en halv minut att läsa genom vad man går med på och skriva in den och så är allt klart.

Nu tog deklarationen dock lite längre tid för mig i år. Jag hade nämligen sålt värdepapper. Aktier till ett nominellt värde av 20 000 kronor hade jag sålt för det nominella värdet 20 000 kronor. Eller rättare sagts tvingats sälja. Helt plötsligt fick jag ett meddelande från min bank att de där aktierna skulle lösas in och jag fick 20 000 kronor på ett annat konto. Nu tycker man ju att det där borde ha tagit ut vartannat men det var tvunget att deklareras. Jag läste genom broschyren för hur man deklarerar försäljningen av värdepapper och fann att jag skulle komma att påföras ett värde på nästan 18 000 på deklarationen. Som jag alltså skulle få skatta för.

Jag läste om igen men jag kunde inte få det till något annat. Så kom brevbäraren och där låg ett brev från min personliga bankman om att hon ville träffa mig. Inte för att deklarera utanför se till så att min "förmögenhet" placeras på ett så bra sätt som möjligt. För banken alltså. Men regnar det på prästen så stänker det också på klockaren. Därför kom jag ihåg att jag hade en personlig bankman och ringde direkt henne om deklarationsproblemet. Jodå, hon hjälpte mig att fylla i och se: det visade sig att jag fick göra mitt livs första förlustavdrag. Bara på en dryg tusenlapp men ändå. Tillsammans med RUT-avdraget, som före den 1 juli inte drogs direkt vid källan, så blir det några tusenlappar i återbäring trots allt.

Men tänk förr när man skulle fylla i blanketten med alla uppgifter. I mitten av januari fick man kontrolluppgift från sina arbetsgivare. Jag har aldrig varit en hoppjerka på arbetsmarknaden så för mig var det lätt. Men i ett svagt ögonblick lovade jag att hjälpa en kvinnlig kollega. Sedan hörde hon inte av sig mer men den 15 februari (som det var på den tiden) klockan 23.00 satt jag som vanligt på den tiden i baren på Hotell Continental när bartendern kom fram och sa att Kicki hälsade i telefon att hon var på väg med deklarationen som alltså skulle vara vid Skatteverket på Medborgarplatsen senast en timme senare. Jag skickade ut groggen som jag just fått in och bad bartendern att ta in den igen när jag var klar med deklarationen. Beställde i stället ett glas mjölk.

Sedan var det bara att kolla inkomstuppgifterna från hennes tolv (!) arbetsgivare det gångna året, hitta på några relevanta avdrag och yrka för dessa under rubriken inkomst under E. Och så summera. Miniräknaren var uppfunnen men det var inte mer än så. Det fanns sällan någon som fungerade. Snart bildade de andra gästerna i baren hejarklack och en annan kollega sprang ned och fixade en taxi när klockan var 23.45. Klockan 23.50 skrev hon under och den andra kollegan sprang ut till taxin och fixade betalning. Taxiföraren garanterade att det gick att köra centralen-Medborgarplatsen på 10 minuter. Och tydligen lyckades det. Det kanske inte blev min bästa deklaration men definitivt min snabbaste.

Vet hut, SSU

I dag är det SSU som får dagens vet hut. Anledningen är denna
http://www.busstidningen.se/2010/04/28/ssu-ledningen-valkampanjar-i-olaglig-buss-och-bryter-mot-miljolagar/

OK, nu är det kanske mer bussbolagets fel. Bussen i fråga står registrerad på S.Ö. Bil & Buss i Sollentuna och skall inte förväxlas med ett bussbolag med snarlikt namn i Södertälje även om de båda har samma ursprung. I dag finns det dock inga band mellan dem så vitt jag vet. Sollentuna-bolaget är inte medlemmar i Bussbranschens Riksförbund. Nog borde SSU varit så pass noggranna i valet av samarbetspartner att de valde en organiserad sådan.

Eller blir det som på 1970-talet när min mamma med sin fackförening (Teko) var på teater i Göteborg och sedan blev det middag på en restaurang i närheten. En oorganiserad sådan visade det sig när jag kollade med mitt eget dåvarande förbund, Hotell & Restaurang. Det märkliga inträffade dock när jag påpekade det olämpliga för Teko-förbundet att de svarade: "Det kan väl fan hålla reda på vilka restauranger som är organiserade". Fast där gick hut hem: Tekos medlemmar reducerades kort efter till vad man slarvigt brukar skriva en bråkdel. Detta på grund av konkurrens från (oorganiserade) företag i utlandet.

Nu har jag också valt bort Socialdemokraterna som tänkbart parti att rösta på i höst. Så det blir svårare och svårare. Kanske får bli Kalle Anka-partiet eller soffliggarepartiet. För övrigt har jag inte sett några ursäkter vare sig från Torstensson (C), Odell (KD) eller Littorin (M). Det stundar en otrevlig och påfrestande valrörelse. Och inte blir det bättre av att andra partier gör bort sig ett efter ett så att allt fler överväger att rösta med Sverigedemokraterna. Men fullt så desperat är jag inte. Och jag kanske får bli lite mindre hämndlysten. Fast det är ju just min röst som i värsta fall kan avgöra vilken regering vi får de fyra kommande åren.

onsdag 28 april 2010

Vet hut, Mats Odell

I dag har alliansen förlorat en väljare. Sedan 1960-talet har jag inte röstat borgerligt men jag hade tidigare bestämt mig för att göra det i år. Men det har stolpskott som Åsa Torstensson och Mats Odell nu fått mig att ändra på. Mats Odell, den gamle kristdemokraten och pingstvännen, har rivit upp en affär från 1995 för att vinna röster. Det är möjligt att han vinner röster på det, men inte min i alla fall. Tvärtom har han förlorat den.

Toblerone-affären är inget som hedrar Mona Sahlin. Men det borde väl ändå vara överståndet nu. Hon har bett om ursäkt, hon har sett till att skattebetalarna hållits skadeslösa och en domstol hittade inga oegentligheter. Och det har gått 15 år. Då skall en ynkrygg till kristdemokrat stödd av en annan ynkrygg till moderat (Littorin) göra sig lustiga över detta. Det är så lågt så jag saknar ord. Vet hut är det bästa jag kommer på fast kanske Loffe Carlssons uttryck i Göta kanal varit bättre: - Skit på dig.

De rödgröna har lagt fram ett bra och framför allt konkret förslag till järnvägssatsningar. Det passade tydligen inte alliansen. Sådan småsinthet - avundsjuka kallas det också - skall bestraffas, inte belönas.

Det enda som nu kan få mig att ändra mig i partifrågan är en rejäl ursäkt kombinerat med ett par lämpliga avgångar. Inte tågavgångar utan politikeravgångar. Eller att de röd-gröna gör bort sig ännu värre, men det blir mycket, mycket svårt även i "det möjligas konst".

Sedan har vi historien med Madde och Jonas. Här har han fått ihop det med Sveriges snyggaste tjej. Rika föräldrar har hon också. Och så kryper han i säng med en norsk 21-åring. Man brukar säga att det finns de som tänker med kuken. Jonas Bergström måste vara en sådan. Maddes pappa kungen blev visst rejält förbannad. Vad han han nu kan ha att säga i frågan. Men det kanske är en ANNAn sak.

Radion kunde just meddela att det blir regn på Viktorias och Daniels bröllop. Hur de kunde veta det? Jo, de har pratat med en meteorolog med det passande namnet Lisa Frost och hon kunde berätta att de senaste 20 åren har det regnat 12 just den 19 juni. Men hon drog inga slutsatser. Det klarade Lotta Bromé så bra själv. Fast å andra sidan: regn i brudkronan lär ge ett lyckligt äktenskap. Och jag tänker i alla fall inte åka dit och titta. Jag har inte ens fått en inbjudan.

SJ-chefen Jan Forsberg gör det föga intelligenta uttalandet "Jag önskar att vi får en likadan vinter så att vi får testa ordentligt att våra förbättringar fungerar. Annars får vi ju inte veta det." Detta har han gjort i Chefstidningen. Men tänk lite, lite längre. Alltså på vad som händer om det visar sig att det inte fungerar. Spela rysk roulette med resenärernas tålamod har SJ gjort tillräckligt den här vintern.

tisdag 27 april 2010

Vet hut, Åsa Torstensson

Jag har lätt att förhasta mig när jag säger något. Så det är ofta att göra avbön. Dock ligger jag i lä gentemot Beatrice Ask, som föreslog att det skulle skickas brev i grälla kuvert till misstänkta sexköpare så att de fick schavottera inför dem som såg det. Om brevbäraren samarbetade lite så att en flik av kuvertet hängde ut genom brevlådan skulle det ju blivit ännu bättre. Jag skulle just gå ut och köpa en bunt grälla kuvert för att skoja med mina kompisar - och kanske än mer deras partners - när hon tog tillbaka vad hon sagt. Eller vad hon nu gjorde. Missförstå mig nu rätt: jag försvarar inte sexköp även om jag själv ägnade mig åt det häromdagen. Jag köpte nämligen sex kanelbullar eftersom vi var några stycken som skulle dricka kaffe hemma hos mig.

Och så var det nu Åsa Torstensson, infrastrukturministern som gett glappkäftandet ett ansikte. Björn Rosengren, släng dig i väggen och ta med Stig Malm också. Ni är överträffade! Det Åsa nu sade var med anledning av de rödgrönas vallöften om kraftig ökade anslag till att bygga ut järnvägen. Bland annat skulle det nu äntligen bli en "höghastighetsbana" Göteborg-Landvetter flygplats-Borås, vilket skulle mer än halvera dagens restider Göteborg-Borås. Vad sa nu denna "politiker" om detta. Jo: "Vad skall göteborgarna i Borås att göra?"

Uttalandet är så korkat att det räcker inte med att hon avgår. Hon skall be boråsarna om ursäkt också och hon skall sättas i stupstock på Stora torget i Borås. Gör det på sommarens torsdagskvällar då där är mycket folk och sätt henne så nära musiken som möjligt. Nu kommer visserligen inte det värsta skrällbandet, Rydell och Qvick, i år men det blir nog rätt många decibel ändå. Hon skall veta hut för att travestera det Anders Björk sa till Carl Lidbom.

För att svara på Åsas fråga. Jo, det är så att varje dag åker cirka 25 000 människor mellan Göteborg och Borås enligt Västtrafik. 12 500 i varje riktning. Kanske 10 procent av dem åker tåg eller buss. Resten åker bil. Antalet som förflyttar sig genom att leda en halt ko kan man säkert bortse ifrån. Av dessa är ett stort antal göteborgare som skall till Borås för att jobba, för att plugga (Borås har en ansedd högskola) eller för att handla billigt.

I Radio Sjuhärad blev hon pressad av deras timidaste men därmed farligaste reporter, Jesper Ingevaldsson, tog hon inte tillbaka utan försökte förklara. Det blev bara värre och hon yrade något om att järnvägsnätet skall vara sammanhängande. Ja, det är klart att det skall vara det och det kommer det att vara även fortsättningsvis i såväl Göteborg som Borås.

Veta hut vet du säkert inte vad det är, Åsa, men avgå kan du väl i alla fall göra. Vi behöver någon som tar infrastrukturfrågorna på allvar, och framför allt någon som är påläst om dem. Det är inte du!

AVGÅ!!! ELLER VET HUT!!!

tisdag 20 april 2010

När tidningen inte kom - i varje fall inte hela

I söndags morse hände det att när jag hämtade tidningen från brevinkastet så kändes den väldigt tunn för att vara på en söndag. Och mycket riktigt: söndagsbilagan var inte med, den med lite trevlig extraläsning och inte minst kommande veckas TV-program. Kollade på nätet, men det stod inget om några driftsstörningar. Det har hänt förr att bilagan glömts bort vid inbladningen i just mitt exemplar varför jag ringde det angivna numret vid utebliven tidning. Det var kö vilket i och för sig bådade gott. Men när jag kom fram fick jag beskedet att det nog gällde hela Borås för det var så många som ringt. Klockan var då 08.15. Kollade med min far, han hade inte heller fått söndagsbilagan.

Klockan 10.15 kom ett meddelande på nätet ut, samtidigt som bilagan var tillgänglig som PDF. Men ingen uppgift om den skulle komma med tidningen nästa dag, vilket det dock visade sig att den gjorde. Meddelandet om detta i måndagens tidning löd "På grund av tekniska fel i tryckeriet fick många prenumeranter inte söndagsbilagan i går. Den skickas därför ut i repris i dag." Hur kan man skicka repris på något som inte skickats ut första gången? Dessutom hade man helt glömt att be om ursäkt.

Redan under söndagen skrev jag till Borås Tidnings kundtjänst med frågor om den bristande informationen. Svaret kom på måndagen och innehöll i stort sett att söndagsbilagan inte var med på grund av ett tekniskt fel. Alltså det lilla jag redan visste. Jag skrev ett nytt långt mejl där jag formulerade ett antal frågor som jag ville ha svar på och skickade en kopia till chefredaktören Jan Öjmertz. Det senare mest för att skrämma upp kundtjänsten, men till min förvåning tog det inte en timme innan han svarade i ett vänligt mejl och tog mina frågor på allvar samt gav mig rätt i kritiken. Han lovade en skärpning av rutinerna till nästa gång detta inträffar. Det visade sig att Borås Tidning har väl utarbetade rutiner för när hela tidningen uteblir men inga alls för när en redaktionell bilaga gör det. Fast det är lovat skärpning även på den punkten nu så allt är gott och väl.

Men det är märkligt att en så stor tidnings kundtjänst visar sådan förakt för läsarnas synpunkter. Det är ju dem de lever på. Kanske därför också som upplagan stadigt minskar. Tekniska fel på en dagstidning går inte att undvikas, men det är lättare att uthärda dem om man får relevant information.

måndag 19 april 2010

Bantningstips

Jag har kommit på en mycket effektiv metod att snabbanta. "Gå ned fyra kilo på en vecka". Det är nämligen just vad jag gjort. Hur? Jo, det var lätt. Jag anpassade Red Tops råd "Det bästa sättet att skaffa sig en mindre förmögenhet är att ärva en större förmögenhet". Jag åt alltså upp mig rejält under påsk och gick upp sex kilo i vikt. Ja, skam till sägandes var det så att vågen gick över 100-strecket. Sedan slutade jag småäta, lade in lite mer motion i programmet och - inte fan hjälpte det. Första veckan alltså. Sedan jag bestämt mig för att det var vågen det blivit fel på samt att alla mina kläder på ett oförklarligt sätt krympt så fortsatte jag ändå med "diet" och motion (inte mycket - ökade hundpromenaden med en kvart bara) så började de digitala siffrorna gå nedåt. I morse pekade vågen på 96,0 kilo.

Jag tänker nu ta patent på denna bantningsmetod. Staffan-metoden eller frossar-metoden skall den kallas. Nu återstår ju bara att komma ned till de 94 kilo - eller helst ännu mindre - som jag började med. Men då har jag ju egentligen inte vunnit något. Som jag hörde någon hälsoprofet säga i radio: "Det går inte att banta på annat sätt än att minska på maten och öka på motionen". Men får väl se: jag kanske kan övertyga honom om att han hade fel.

Nej, detta är inte jag. Men det var likt för en vecka sedan. Nu ser jag mer ut så här

lördag 10 april 2010

Från vinter till vår

Den här bilden tog jag från min balkong den 20 februari. Då trodde jag att snön inte skulle gå bort förrän tidigast till midsommar.

Men se det gjorde den eftersom jag kunde ta den här bilden från min balkong för fem minuter sedan.

Våren har alltså kommit, även om det ligger lite snö kvar i skogen och isen låg kvar på Sävsjön åtminstone i torsdags. Men hos Borås Lokaltrafik kan man ännu se att det varit vinter. Cementhårda snövallar och bussarnas stötfångare går inte riktigt bra ihop. Får se om det dröjer till midsommar innan det blir reparerat...

(Klicka på bilderna så blir de större, inte bara skadorna alltså)

Annars har vi fått ett antal "nya" bussar från Göteborg. De var fräscha när de kom, men efter någon vecka så hade flera av dem fått delar av fronten demolerad. Som en förare kommenterade: det räcker med att säga ordet snövall till en MAN-buss så lossnar en bit av stötfångaren.

Nio sådana bussar från år 2004 har de snälla göteborgarna skickat oss. Med påföljden att de själva blivit utan bussar och måste hyra in cirka tjugo turistbussar för att klara trafiken. De ordinarie förarna får åka med som guide och visa turistbussförarna vägen. Men resenärerna klagar inte, i synnerhet som turistbussarna saknar biljettmaskiner och man således kan åka gratis. Detta lär enligt GP kosta Göteborgs Spårvägar 300 000 kronor om dagen. Men det är ju ett kommunalägt företag...

Anledningen är att många bussar blivit skadade nu under vintern men också att GS tappar mycket av sin busstrafik från mitten av juni till Busslink och Veolia. Många har därför valt att redan nu sluta vid GS verkstäder för att skaffa sig nytt jobb.

Inhyrda bussar är dock inget nytt. Redan hösten 1988 fick SL (Storstockholms Lokaltrafik) hyra in bussar från bland annat Kalmar för att klara trafiken. Orsaken då var förarbrist och på den tiden fick man inte hyra in bara förare men det gick bra med buss plus förare. Bemanningsföretag fanns alltså inte på den tiden, i varje fall inte lagliga sådana.

För större bilder: som sagt, klicka på dem.