onsdag 31 december 2008

Ett år har snart gått

Så går då snart år 2008 till historien. Det har varit ett dystert år, inte minst när det gäller finanser och konjunktur. Men snart är detta glömt. Jag hade alldeles glömt bort de svåra åren i början av 1990- och 2000-talen när media började påminna om dem. Jag minns inte att jag behövde blanda bark i brödet - då heller. Och ofrivilligt arbetslös har jag varit en gång i mitt liv. Det var 1971 när SACO-SR strejkade. Bland annat togs tågledarna vid SJ ut i strejk och alla tåg med undantag för några lokala tåg ute i landsorten stannade. Strejken varade fem veckor innan staten gick in med en tvångslag. Och vi som jobbade på SJ:s dotterbolag AB Trafikrestauranger blev permitterade dessa veckor. Enda gången i mitt liv jag gått på A-kassa.

Så här efteråt var strejken nyttig för mig. OK, ekonomiskt drabbades jag väl men jag hade på den tiden ändå så svårt att hålla i pengarna att det inte spelade någon större roll om jag fick lite mindre i handen. Det försvann ut lika snabbt för det. Men det var då mitt intresse för fackliga frågor väcktes, något som säkert bidrog till att jag började anses mer som den kloke unge man jag egentligen var och inte en obotlig slarver. Det resulterade i bättre jobb och ett bra liv. Och även om den fackliga karaktären kom av sig sedan jag råkat skratta åt förbundsordföranden vid fel tillfälle så blev det ju ändå lite av karriär på annat håll.

Jag har blivit mycket imponerad av Posten. Jag fick nämligen i förrgår ett vykort adresserat "Staffan Sävenfjord, Tågkompaniets regionkontor, Borås". Någon sådan adress finns inte - nämnda regionkontor är inrymd i en liten del av mitt kombinerade sov- och arbetsrum och delar lokaler med Bussbranschens lokalredaktion. Men Posten hade lyckats leta fram min adress och kortet kom i brevlådan.

Jag har lyckats övertala mig själv att ta en ledig nyårsafton. De tidigare nämnda problemen med de felannonserade Oslo-tågen kvarstår även i dag men jag har lyckats övertyga mig själv att det nog fungerar även utan mig. Och nu var det mer än en timme sedan som tåget skulle ha gått och än har jag inte hört några problem. För oss som vill kontrollera allt är sådant en uppskakande upplevelse, men det känns också skönt att veta att man inte behöver göra allt själv. I synnerhet inte lösa alla problem som kan uppstå på grund av att andra har gjort fel.

2008 har varit ett innehållsrikt år. Jag har varit med om en tågbolagspremiär. NetRail körde sitt chartertåg till TUR-mässan i Göteborg i mars. I april åkte jag norsk motorvagn typ BM73 mellan Gävle och Karlstad.

I maj var jag på veteranbussträff i Molde i Norge, en av årets fyra långresor med Magnus Knutssons gamla Scania-Vabis-buss från 1966. I maj var jag också med och provkörde en av de tre första bussarna i Sverige som tillverkats i Kina. Blev förvånad över den höga kvaliteten. Kineserna kan bli farliga...

I juni var jag på en 14-dagars båtkryssning mellan Köpenhamn och Kangerlussuaq på Grönland. Hemma igen och direkt därefter flyg till Luleå för ett veteranfordonsrally och så hem med Magnus buss igen.

I augusti var jag i Lettland för att vara med och hämta hem några nya bussar. Och i slutet av den månaden ny resa med Magnus, denna gång till en veteranbussträff i belgiska Diepenbeek.

I september blev det två resor, först en tredagars studieresa till Rügen och så en bussresa till Provence. Denna gång i en modern turistbuss.

I oktober var det persontrafikmässa i Göteborg och månaden avslutades med årets fjärde Magnus-resa, nu till Harz. Och i november och december har det varit mycket jobb här på regionkontoret med anledning av banarbeten, tidtabellsskifte och felannonseringar. Samt ett än så länge hemligt projektarbete, som har medfört resor till Göteborg, Stockholm och Oslo.
Ett innehållsrikt och på det hela taget bra år för mig alltså. Även om det slutade lite dåligt med ont i ett knä (det är bättre nu) och vissa symptom på stressreaktion. Men den klumpen har nu lämnat magen och jag börjar åter sova gott om nätterna.

Med denna lilla årsbetraktelse ber att jag få önska mina läsare Ett Gott Nytt År samt tackar för alla trevliga kommentarer jag har fått under det knappa halvår jag har bloggat. Första april 2009 blir jag folkpensionär...

lördag 27 december 2008

Klumpen i magen har gått över

Så har det blivit en jul av lite annorlunda slag. Ja, skall jag säga som det är så kände jag ingen lust att ta fram julgrejerna förrän i går. Och då visade det sig att ljusslingan i min lilla plastgran inte fungerade. Så det får vara en jul utan gran i år. Skit samma egentligen. Ju äldre man blir, ju mindre betyder julen. Som ensamstående och utan barn eller barnbarn har jag för flera år sedan slutat att köpa julklappar. Nackdelen med detta är att man inte får några då heller, men å andra sidan: jag har vad jag behöver och har jag det inte så köper jag det. Och det damp i alla fall ned en stor låda med juldelikatesser från Tågkompaniet. Levererad vid dörren av Bussgods. Jo, jag fick ju några julklappsböcker från Bussbranschen också och lite andra stora brev. Dessa hämtade man som bekant förr på Posten. Innerligt skönt att man slipper det. Så blev det kvartersbutiken på Dammsvedjan. Lite långt att gå (dock närmaren än Posten) men aldrig någon kö.

I höstas tog ICA Maxi över hanteringen. Där fungerar det inte. Tio nummer för mig i kön. Fyra rödklädda biträden bakom kassan. Tre som håller på att göra upp sin kassa och en som sliter som ett djur. Där blandas spel och paketutlämning och det tar sin lilla tid. Om inte ICA Maxi skärper sig på den här punkten blir det ett ilsket brev till Posten. Det finns plats för tre. Att jobba alltså.

Julafton och juldagen var jag i Ed. Som jag skrev så hade det blivit fel i annonseringen av tågen Göteborg-Oslo och jag erbjöd mig att följa med den buss som satts in för att inte lämna kvar resande som fått fel upplysning med lång näsa. I synnerhet julafton var det lite nervöst: hur många skulle komma och skulle det bli upplopp? Mina farhågor var obefogade. Det kom två personer till bussen. På juldagen var det dubbelt så många, alltså fyra stycken. Så det blev långt ifrån folkupplopp. Nu återstår nyårsafton men det skall väl inte bli mycket värre då. Samt att utreda hur i glödheta helvete det kunde gå så fel. Och sammanställa kostnaderna så att en lämplig faktura kan skickas till rätt adress. Salta den behövs inte, den blir ändå tillräckligt hög. Även mina kollegor från SJ råkade ut för liknande felannonsering, dock inte i samma utsträckning och det är också i nuläget oklart vems felet var.

Att en mörk kväll åka buss Göteborg-Trollhättan-Ed är något av det tråkigaste man kan göra. Lite bättre blev dock resan av alla dessa fina upplysta hus som finns utmed vägen. I synnerhet i trakten av Alvhem fanns ett hus som ägaren smyckat ut så att det såg ut som ett pepparkakshus. Man avundas dem som kan sova närsomhelst och överallt för att fördriva tiden. Jag är inte en av dem. Så det blev att sitta och titta ut och prata lite med bussföraren. På julafton var det en trevlig kille från Irak som körde. Som muslim firade han inte jul med familjen. På juldagen en kille från Makedonien. Svårt att tänka sig en busstrafik som fungerar utan våra invandrare. Tack för att ni finns.

Sedan har jag också drabbats av ett ont knä. Det har varit lite värk länge, men inte värre än att det gått hantera. I måndags eftermiddag bröt det dock loss ordentligt så att jag knappat kunde gå. Några Ipren gjorde det lite bättre men inte mycket. Blev alltså ett samtal till vårdcentralen på tisdag morgon och jag fick en tid klockan 10. En ung och mycket söt kvinnlig läkare med utländskt namn men som pratade svenska utan brytning tog emot mig och undersökte knät noga. Hon hittade ingen inflammation och inget brott, så det är antagligen något som lossnat och ligger på i någon av håligheterna i knäet. Skall röntgas efter helgerna och fram till dess får jag väl ta mig fram mer eller mindre haltande. Och ibland värker det rejält, men jag har också fått starka värktabletter som jag bara får ta en av per dag. Så jag skall väl överleva detta också.

Löste melodikrysset samtidigt som jag skrev detta. Det gick bra om än med en hel del googlande ända till sista frågan. Och då fattades det bara två ord med en bokstav i varje. Får väl se om jag kommer på vad det skall vara. Jo, där kom det. Det som slutar med .ell skall förstås vara cell. Och sedan ger sig det sista automatiskt. Det var lättare än jag först trodde. Det var inte rall.

onsdag 24 december 2008

Min julhälsning

Rökig bild från Drei Annen Hohne i Harz



Så ja, när jag skickat alla mina julkort både med sådant där som man lägger i kuvert och sätter frimärke på samt till alla bekanta på nätet så kom jag på att det hade ju räckt med en julhälsning här.

Tack för all uppskattning jag fått under de månader jag skrivit den här bloggen.

måndag 22 december 2008

Staffans tankar har blivit en maktfaktor!

Jag skrev i onsdags om att tåget från Göteborg klockan 22.50 till Borås dras in måndag-torsdag den 11 januari. Samma dag kontaktade jag Västtrafik i ärendet liksom en bekant som sitter i Västtrafiks styrelse. Det indragna tåget skulle göra det omöjligt att åka kollektivt från Göteborg till Borås mellan klockan 21.35 och 00.15.

Snabb reaktion dock från Västtrafik. I går - fast söndag - fick jag ett mejl att man kommer att sätta in en buss från Göteborg 22.35 till Borås dessa dagar. Det är alldeles utmärkt, både det snabba svaret och att man lyssnat. Men det är också en betydligt bättre avgångstid. I regel är man klar i Göteborg vid 22-tiden och då passar denna avgångstid utmärkt.

lördag 20 december 2008

Klump i magen

Den här veckan har jag mest gått omkring med en klump i magen och har haft väldigt svårt att sova. Anledningen är inte personlig utan rör tjänsten. I måndags fick jag nämligen besked från Samtrafiken att det blivit fel i deras databas så att de tåg som skall vara inställda under julhelgen mellan Göteborg och Oslo (det vill säga de båda sista i varje riktning julafton, juldagen och nyårsdagen) har varit med i bokning fram till slutet av november. Elva biljetter hade redan sålts men nu har man i alla fall fått tag i nio av dem som köpt och kunnat boka om dem. Men två återstår.

Det värsta är dock att felet också spred sig till den tryckta tidtabellen, så att i denna står det som om tågen skulle gå. Den hade också spridit sig till Västtrafiks reseplanerare, så den som letat efter en tid för hemresa efter julaftonsfirandet har blivit hänvisad till ett tåg som inte går. I tisdags eftermiddag försvann uppgifterna härifrån. Men hur många har kollat tidigare? Att anordna tågen igen är inte att tänka på. Det krävs alldeles för mycket personal för att kunna köra tåg. Personal som redan är skickad på julledigt.

Men det finns en räddningsplanka: buss. Interbus ställer upp och menade att det inte var några problem att få förare som vill köra vare sig julafton, juldagen eller nyårsdagen. Så nu finns det i alla fall en lösning som gör att folk kommer fram till sitt mål, dock inte på det sätt de har tänkt och om de skall åka långt över en timme senare än vad de tänkt sig. Om nu bara informationen på stationerna fungerar. Det brukar den faktiskt göra numera.

Allt detta blev alltså min uppgift att planera. Jag är inte på något sätt ansvarig för felet. Jag har lämnat helt korrekta uppgifter till Samtrafiken. Det är alltså där det blir fel, men det blir förstås jag som får göra jobbet. Inte så konstigt men känns ju rätt bittert när man förberett sig på lite julledigt att få en massa jobb för att städa upp efter andra. Hur det kunnat bli så här: ja, jag vet inte. Det skall utredas. Ett ljus i mörkret är dock att Samtrafiken betalar alla extra kostnader Tågkompaniet får för detta. Det kan sluta på ett sexsiffrigt belopp.

Jag har nog skrivit det förr, men jag gör det gärna igen: jag är mycket imponerad över hur bussbolagen alltid kan ställa upp och hjälpa "konkurrenten" tåget. "Det skall inte vara några problem", svarade Anders på Interbus när jag ringde honom i tisdags.




Som det inte var nog med detta fick jag ett annat bekymmer i torsdags. Lyckligtvis ryms inte hur många bekymmer som helst i ett huvud så det ena tog så att säga ut det andra. Min fars beagle Pajo var ute och jagade rådjur. Klockan 14.30 ringde en bekymrad fader: "Pajo har inte kommit hem än." Efter ytterligare en timme ringde han igen. Han behövde kaffe och lite annat och ville att jag passade den andra beaglen, August, medan han åkte runt och letade. Jag satte mig i bilen och körde den halvtimme det tar att komma till stugan. Mötte min far en bit därifrån. Nu kunde vi i alla fall höra honom skälla. Sedan hördes hans skall och han identifierade sig i pejlen ett antal gånger. Men hem kom han inte. Gick inte att få tag i honom. Klockan 20.00 kom han i alla fall slutligen hemma. Då hade han jagat mer eller mindre oavbrutet i tolv timmar!!

Beklagar att det blev lite trist läsning den här gången. Men det var rätt skönt att få skriva av sig.

onsdag 17 december 2008

I går var jag i Oslo

Som jag redan nämnt så var jag i Oslo i går. Hände inte särskilt mycket på den resan utan det gick i stort sett enligt programmet. En flygtaxi hämtade upp mig utanför bostaden klockan 06.15 och efter 25 minuter var vi på Landvetter. Detta för det facila priset av 495 kronor. Ja, jag menar precis vad jag skriver: För det här priset fick jag disponera en bil till en driftskostnad av 18 kronor milen enligt Konsumentverket, alltså totalt inklusive tom returkörning 180 kronor. Samt en chaufför i en timme. Ja, fråga inte mig hur det går ihop sig.

Så jag var alltså i mycket god tid på Landvetter. Att checka in mig och kollegan i automat gick helt utan problem, bara att slå in bokningskoden och ut kom var sitt boarding card. Det var ingen kö i säkerhetskontrollen och det pep inte ens när jag gick genom den. För en gångs skull hade jag tydligen kommit ihåg att tömma fickorna på alla metallföremål och ta av mig klockan. Möjligen var det en besvikelse att incheckning var i samma våning som plattan, vilket indikerade buss ut till planet. Jodå, mycket riktigt blev det så. Embarkeringen av planet gick onödigt långsamt eftersom folk skulle passa på att välja tidningar innan de tog plats. Gösta Ekmans rolltönt, som inte kunde bestämma om han skulle köpa Aftonbladet eller Expressen har många förebilder i verkligheten, åtminstone på det här planet.

Planet var ett Dash-plan från Widerøe. Jag vill minnas att SAS gjorde sig av med de här planen för något år sedan på grund av krånglande landningsställ. Tydligen placerade de dem hos dotterbolagen i stället. Men inget gnäll på detta: det var ett utmärkt plan och jag har aldrig suttit så bra i ett flygplan. Men så kostade också biljetten 2 800 kronor. Per man. Och i en riktning. I priset ingick frukost. Jag vet inte om jag hade väntat mig frukostbuffé precis men jag blev rätt besviken när man av den enda flygvärdinnan blev tillslängd en kartong innehållande en liten smörgås och en juice samt en youghurt. Jag som normalt inte ens äter youghurt, fast jag gjorde det nu. Det var faktiskt riktigt gott. Ja, kaffe fick vi förstås också.

Sedan gick kaptens klocka fel. När han sa att vi är Oslo om 10 minuter hade vi i själva verket 25 minuter kvar innan planet landat och en ny plattbuss tog hand om oss och körde oss till Gardermoens flygterminal. Till en automat för att köpa biljett till Flytoget och lite problem hur man skulle göra. Instruktioner är alltid svåra att förstå och det blir ju inte bättre om de är skrivna på norska. Vad betyder "tast in deres kode". Jo, att man skulle slå in betalkortets kod. Själva Flytoget var en angenäm upplevelse och på lite mer än 20 minuter var vi framme vid Oslo Sentralstation.

Ännu mer försenade blev mina kollegor som flög från Stockholm. Men det var ett givande möte, dock lite svårt att hitta till lokalen som för övrigt hette "Hjuksebø". Tråkigt också att varmrätten tog slut när tre i gruppen på tio hade tagit för sig, men det fanns ju kallskuret så det redde upp sig ändå. Sådant är vanligt i Norge om man som vi svenskar envisas med att äta lunch så sent som klockan 12.00. Ja, överhuvudtaget anses det onödigt att äta varmrätt till lunch.

Hem åkte vi tåg. Tågen Oslo-Göteborg är utmärkta och några minuter försenade kom vi till Göteborg C. Men man måste vara beredd på att det inte finns någon servering ombord. Normalt finns varuautomat, men just i går var det ett tågsätt av annan typ som gick. Nåväl, kaffe fanns och det är ju det viktigaste.

Så var det då tåg Göteborg-Borås. Tåget klockan 22.50 var rätt välbelagt, men ändå skall detta tåg dras in från januari. Så framöver kommer det inte att finnas någon möjlighet att ta sig mellan Västra Götalands båda största städer mellan 21.35 och 00.15. Inte ens med buss. Inte med Västtrafik i alla fall. Skandal är bara förnamnet. Swebus Express kör 23.25 men där får man bara följa med om man förbokat eller det finns plats kvar i bussen.

Har just mejlat Västtrafik om detta. Får jag svar kommer jag att återge det i bloggen. Men något säger mig att jag bara kommer att få ett blaha-svar där den som skriver menar : "Det var ett förbaskat tjat om detta. Vi tänker i alla fall inte göra något åt det." Översatt till kundvårdssvenska blir det: "Stort tack för dina synpunkter! Vi kommer att ta med dem när vi planerar nästa års tidtabell". Under det året så lär Centralens pub kunna räkna med en ökad ölförsäljning eftersom någonstans måste ju väntetiden fördrivas. Och år 2010 har alla glömt att det någonsin gick ett tåg klockan 22.50 och tro att det är naturlag att det inte skall finnas någon möjlighet att åka Göteborg-Borås på 2 timmar 40 minuter en vardagskväll.

Fick förresten tillbaka bilen från verkstaden i dag. Tur att det finns försäkringar. Visserligen en saftig självrisk men hela reparationen kostar försäkringsbolaget cirka 25 000 kronor. Och detta trots att bilen gått utmärkt sedan i somras då skadan inträffade.

måndag 15 december 2008

Pust - då var den helgen över

Som jag skrev tidigare har jag varit stationsvärd i Göteborg i helgen. Det känns skönt att det är över, för det har varit ganska jobbigt stundtals. Närmare bestämt vid de tillfällen då tågen skulle ha gått, de som nu blev ersatta av bussar.

En del gick bättre än jag trott, en del sämre. För att ta det första först så hade faktiskt de allra flesta fått reda på att bussarna gick cirka 35 minuter innan tågets ordinarie avgångstid. Visserligen har det stått så i alla tidtabeller och vid sökning på nätet, men så var det NSB som på biljetter sålda före den 4 november ändå hade skrivit fel tid samt Västtrafik, som gett helt fel upplysningar och först på fredagen fick in ett meddelande om att det stod fel i reseplaneraren. Vid tågets ordinare avgångstid dök det så upp ett 10-tal till Oslo och ett 10-tal till Ed. Det finns ju alltid ett antal som åker enligt gammal vana ("det brukar ju gå ett tåg då. Va, banarbete. Det hade jag ingen aaaning om"). För dessa fanns alltså extrabussar.

Sedan var det otroligt rörigt med alla bussar som skulle gå till olika destinationer och att få folk att komma i rätt buss var stökigt, men en supertrevlig stationsvärd från Bussakuten hade hand om SJ:s bussar och vi hjälpte varann. De flesta kom nog med rätt buss. Men lik förbannat - trots att jag var inne i bussen och frågade - hade två resenärer kommit med fel buss och blev frånåkta i Trollhättan. Egentligen var det väl resenärernas eget fel, men de fick i alla fall taxi till Fredrikstad respektive Ed. Kruthusterminalen har plats för sju bussar. Tränger man ihop dem ordentligt går det få in 10. Vi hade i regel 15.

För övrigt tog de som blivit felupplysta saken med ro och uppskattade att det trots allt fanns en buss. I morse kom det tre resenärer som skulle till Oslo vid tågets ordinarie avgångstid. Den förste var suverän: han medgav utan omsvep att han inte läst på biljetten. Sedan dök det upp två till, som inte ens hade köpt biljett. Jag borde väl frågat om de inte borde ha kollat tidtabellen innan de åkte - det var ju trots allt tidtabellsskifte i går också - men jag iddes inte. Det fanns ju en buss som med tre resande fick köra till Oslo. Den ene herrn var dessutom otrevlig: "Hoppas jag bara behöver betala för bussbiljett nu". Det var då rätt skönt att kunna dräpa till med svaret: "Du behöver inte betala någonting." Den tidigare mycket mångordige blev plötsligt märkligt tyst. När han återfick talförmågan vet jag inte, men det var i alla fall sedan bussen kört. Undrar om han första ord blev "Tack".

I morse släpptes trafiken på igen. För en timme sedan kom en meddelande att en sprängning i Bohus gått fel och det är trafikstopp minst fyra timmar. Den här gången var inga bussar förbeställda så det lär bli ett ännu större kaos. Dessutom inga extra stationsvärdar på plats. Jag säger som den gamle pensionerade stationsvärden: "Där är ett trafikavbrott men det ger jag fan i. Där är ett annat trafikavbrott men det ger jag också fan i."

Så jag har bott tre nätter på Scandic Crown i Göteborg, det hotell där vi också har vår åkande personal boende. Det är ett trevligt hotell men såväl nätterna till fredag som lördag var det fullbokat. Jag har aldrig hittat ett hotell som varit konstruerat för att vara fullbokat. Köerna till receptionen blev långa. Vid hissarna var det mer eller mindre kaos, mycket beroende på att en av de tre hissarna stod stilla. För att sedan inte tala om frukosten i går morse. Fullt överallt. Men Scandic Crown är suveräna att ordna frukostbuffén så att det inte uppstår onödig köbildning. Och de hade också ordnat två separata bufféer. Och till sist hittade jag en plats hos ett sällskap, som råkade ha en stol ledig vid sitt bord. Så det blir bra betyg trots allt. Hissen kunde ju hotellet knappast hjälpa. Rummet var bra och bemötande mycket trevligt.

Västtrafik och deras reseplanerare fortsätter att irritera mig. Vid en koll i dag fick jag mina värsta farhågor besannade: de tåg som är inställda i jul- och nyårshelgen finns medtagna. Blir väl en och annan som kommer till stationen och kan känna sig blåst där.

I morgon skall jag flyga med Wideroe till Oslo. Och så tåg hem. Eftersom den som kör en resa alltid har något att berätta så blir det väl något här om det också. Att flyga är inte precis det bästa jag vet. Men tyvärr nödvändigt ibland.

torsdag 11 december 2008

Hektisk lördag-söndag

På lördag och söndag skall jag vara stationsvärd - eller kundevejleder som de säger på det norska företag jag jobbar för - i Göteborg. Det gäller alltså att hålla ordning på såväl bussar som resenärer och helst se att de senare kommer med rätt av de förra. Nu är det ju inte bara detta, utan det är jag som har planerat allt också. Hoppas jag inte har glömt något, och den senaste veckan har jag vaknat kallsvettig och kommit att tänka på något som måste kollas. Riktigt bra känns det inte, för som jag tidigare nämnt har ett antal resenärer till Oslo fått fel tider på sina biljetter och Västtrafik har fel tider på sin hemsida. Dessutom har Samtrafiken inte fått med förbindelserna på sin utmärka söksida Resrobot. Men de finns i de tryckta tidtabellerna och de finns på www.sj.se så vi får väl hoppas att de flesta ändå fått veta vad som gäller. Om inte så har jag reservresurser i bakfickan.

Interbus är en utmärkt samarbetspartner i sådana här fall. De ställer alltid upp och löser allt. Det som förefaller omöjligt tar bara lite längre tid. Så alla skall nog komma till sitt resmål om än med viss försening och med buss i stället för tåg.

En och annan utskällning får jag väl vara beredd på. Hur väl man än planerar är det alltid någon som tycker att det borde gjorts bättre. Eftersom jag själv har planerat har jag ju heller ingen att skylla på. Jag kommer ihåg från den tiden jag ännu jobbade på SJ och var ute som stationsvärd på ett jobb som jag också planerat. En herre skällde på mig i tio minuter innan han lugnade sig något: "Ja, det är ju inte dig jag ska skälla på men f-n om jag får tag i den som har planerat detta." Jag var lite rädd för att han skulle komma uppklivande på mitt kontor. På den tiden kunde vem som helst komma in på SJ:s kontor i Göteborg. I dag är det lättare att sig in i Fort Knox eller Pentagon.

I morgon skall det bli snö. En decimeter pratar man om. Och jag har fortfarande inte fått tillbaka bilen från verkstaden.

tisdag 9 december 2008

En helt vanlig tisdagskväll

Bilen är fortfarande på verkstad. Det gäller att klara sig utan men det går rätt bra. Och kniper det så kan jag ju låna min fars RAV-4. Den behöver lite fler mil på mätaren. Har inte ens gått 5 000 mil trots att den är över 9 år gammal. Lånade den således till Coop Forum i dag. Sedan ICA Maxi öppnade har det blivit riktigt trivsamt att handla där. Lite folk och gott om parkeringsplatser. Men å andra sidan har de sällan mer än två kassor öppna. I dag var det så och det stod 7-8 personer i kö till varje. Valde den kortaste fast jag redan på den tiden man köade till Systemet lärde mig att det alltid går fortast i den längsta.

Således fastnade jag bakom en äldre herre, som fick för sig att möblera om i kundvagnen i stället för att lasta upp på bandet. Kassörskan satt otåligt trummande och väntade på att han skulle få upp nästa vara på bandet. Till sist övervägde jag att hjälpa honom att vräka upp allt han hade i vagnen men väluppfostrad som man är så... När han äntligen fått upp allting så stod han kvar och körde inte fram vagnen, så att jag inte kunde lasta upp mina varor. Rent hyfs säger väl att när man packat upp på bandet så går man fram och ställer sig mitt emot kassörskan. Nähä, han stod kvar tre meter från henne och fick sträcka fram pengarna till henne. Och hon fick sträcka sig tillbaka med växeln.

Ja, letar man kan ju hitta mycket att reta på sig även i vardagslivet. Jag får väl i alla fall tacka den äldre gentlemannen för ett uppslag till kvällens blogg. I övrigt hoppas jag att jag i dag har avslutat all planering för trafikavbrottet på järnvägen Göteborg-Trollhättan under kommande veckoslut. Sådan planering är Murphys lag i sin prydno. Det vill säga allt som kan gå fel går också fel. I dag kom till exempel norrmännen på att tågpersonalen inte kan åka med bussarna till Göteborg, som vi kom överens om i september, utan de måste stanna i Trollhättan. Det gällde således att hitta personal till bussarna i Göteborg. Jag gick lättaste vägen: jag tar det själv. Så fixade jag annan personal till Trollhättan. Det löste sig snabbt. Tack Mia och Peter! Så upptäckte jag att Västtrafik visserligen informerar om trafikavbrottet på sin hemsida men samtidigt så har de fel tidtabeller i sin reseplanerare. Får väl hoppas att det inte är så många som letar tågtider där. Men ett irriterat mejl till Västtrafik blev det i alla fall.

Nu skall jag titta på Packat och klart i SVT. Det blir ett reportage från San Remo, den fina italienska staden som ordnar blommorna till Nobelfesten. Vi åkte genom den på min resa till Rivieran, men det blev tyvärr inte tid till något uppehåll.

söndag 7 december 2008

Julestress

I år tänkte jag ta det lugnt till jul. Men det går ju inte att undvika att dras med i julstressen i alla fall. I kväll blir det andra adventsljuset. För övrigt består mina adventsdekorationer av en adventsstjärna i köksfönstret och en elljusstake i rumsfönstret. Så har jag min adventskalender i kylskåpet. Ja, det är alltså den Schnaps-kalender jag skrivit om förut. Så varje dag öppnar jag en lucka och i den ligger en liten flaska med 2 cl "schnaps". Oftast är det något slags likör, och ibland smakar den så illa att man är glad att det bara är 2 cl. Jag fick också en chokladkalender med posten. Första dagen var luckan tom, andra lika så. Jag kom då på det geniala att Posten hade skakat om brevet så att alla chokladbitarna samlats i nedre delen av kalendern. Så det har bara blivit att bryta upp den och lägga alla bitarna i en skål. Samt disciplinera sig till att bara ta en bit om dagen.

Årets julkalender i TV lär knappast gå till historien som någon av de bättre. Barnsliga vuxna som skriker och bär sig ologiskt åt - hur kul är det. Nej, det var ju roligare förra året. Vad det nu var det handlade om igen. Finns det något som man glömmer så fort som TV:s julkalendrar? Jovisst ja, det var ju flickan som önskade sig en riktig jul. Varför envisas TV att kalla det för julkalender förresten? Adventskalender heter det väl.

Det var ett trevligt avsnitt av På spåret i fredags. Jag tog två tiopoängare: Trollhättan och Trondheim. Men åtminstone laget Rosenfeldt (han är från Borås) och Jedin var ju nästan lika duktiga. Sedan var det Dansbandskampen i går igen. Utan Thomas Deutgen i juryn skulle det programmet knappt gå att se. Ja, det skulle vara för de 20 minuter av programmets totalt 90 som dansbanden spelar då. I regel bra arrangemang och i synnerhet gjorde Shake en utmärkt version av "Du ringde från Flen". Men vad hjälpte det? Det är ju ändå bestämt på förhand att Scotts och Larz-Kristerz skall vara kvar. Svenska folket kan väl ändå inte rösta på fullt allvar på töntarna i det senare bandet. Visst, det är kul killar som töntar till det medvetet men jag trodde att det gällde en musiktävling. Nu skall jag spela på oddset på hur det går i finalen. Jag sätter en miljon på Scotts och en miljon på Larz-Kristerz. Så kan jag kvittera två miljoner två kronor sedan. Högre lär väl inte oddset bli på den utgången. Men vem vet: på lördag tävlar Jenny Sahléns. Kan inte de slå ut Larz-Kristerz så kan ingen. Bara att de inte heter Jenny Zahlénz borde ju vara värt att få gå vidare.

Kollade i almanackan för den kommande veckan. Ser blankt och fint ut. Skall vara stationsvärd i Trollhättan på fredag kväll och lördag samt i Göteborg söndag och måndag morgon. Men annars just ingenting. Lite pappersarbete hemma bara. Ändå känner jag mig lite stressad. Kan det vara en försenad höststress? Eller kan det vara att jag har för lite att göra? Men det finns massor att göra här hemma så det kan det inte gärna vara.

I kväll blir det Andra avenyn, Parlamentet och så förstås Wallander. Krister Henriksson är inte lika mycket Wallander som Rolf Lassgård, men han är bra. Såg förresten att Henning Mankell skall skriva ännu en Wallander-roman. Vilken gång i ordningen är det han sagt nu att han inte skall skriva fler. Men money talks. (Manuset till de Wallander-filmer som nu vevas i TV4 skrivs inte av Mankell. Han är för övrigt uppvuxen i Borås och vi hade samma lärare i historia och svenska.)

fredag 5 december 2008

Ett hyggligt försäkringsbolag

I morse ringde Mats Klasson Bil AB i Ulricehamn. Det är där jag har min Toyota på reparation. Det var mer skador på framaxeln än vad de först hade trott och nu behövdes det ännu fler delar. De kommer på måndag så på tisdag kan bilen vara tillbaka hos husse igen. Kanske.

Men nu sprang också kostnaden i väg. En bra bit över 5 000 kronor, där självrisken på vagnskadegarantin ligger. Nu gjorde jag en skadeanmälan i somras, men då allt tydde på att jag bara kommit undan med en punktering så höll jag inte reda på skadenumret. Och inte heller kvittot på vad däckbytet kostade. Nåväl, det var bara att ringa Folksam igen och berätta vilken slarvig kund de har. Vi som såg Sverker i Plus i onsdags vet ju hur svårt det kan vara att övertyga ett försäkringsbolag. Det handlade om en försäkringstagare som inte blev trodd av sitt försäkringsbolag - dock inte Folksam - när han hävdade att bilen blivit stulen. Sverker drog förstås på med stora släggan och så "Skall det vara så?" och "Men du" vardera minst fem gånger. Som vanligt utan att lyssna på svaren från försäkringsbolagets representant, som så gott som i klartext sa "Vi har mycket tydliga indikationer på att vi är utsatta för ett bedrägeri". Fast hon lindade in det förstås.

Hur skulle jag nu övertyga Folksam att jag inte hittat på den här skadan för att få pengar? Det var inga problem alls. Jag fick tag i en mycket trevlig kille, han hittade min gamla skadeanmälan och "bjöd" på däcket genom att sänka självrisken med motsvarande belopp - utan kvitto. Och så gav han ett par goda råd: "Be dem titta på det och det också, det kan ha blivit skador där också". Så smidigt kan det gå om man får tag i en handläggare som råkat hamna på precis rätt plats i livet.

Så några dagar till får jag vara miljösvin och köra min fars RAV-4. Trevlig bil det också - och egentligen drar den bara någon deciliter mer per mil än min Corolla. Dessutom är de förvånansvärt lättmanövrerade de där klumparna. Den är mycket lättare att parkera än Corollan. Jag är parkeringspedant så jag vill stå exakt i rutan. Med RAV-en gick det efter andra försöket. Med Corollan kan det behövs fem justeringar innan den står så jag blir nöjd. Jag var i Sveriges parkeringsvänligaste stad i dag med RAV-en. Det är Alingsås. Hur många fria parkeringsplatser som helst i centrum och bara en enda lapplisa. Vad hon nu gör? Kollar så att man inte står mer än två timmar kanske? Därför fick jag möjlighet att prova på att parkera bilen ett antal gånger.

Nu är det fredag med På spåret igen. Ni har väl sett trailern där Björn Hellberg inte kan hålla sig för skratt. I Carin 21.30 i onsdags visades vad det var som föranledde denna munterhet. Det var Robert Aschberg som berättade en fräckis. Så ful att inte ens jag skulle drömma om att berätta den vidare.

torsdag 4 december 2008

Bilen på verkstad

Jag känner mig lite handikappad för tillfället. Min kära Toyota Corolla Verso är nämligen på verkstad. Jag lämnade den på service i Ulricehamn i tisdags, åkte sedan till Göteborg för ett par möten och tänkte sedan ta vägen tillbaka till Ulricehamn för att hämta min skatt. Men när jag är i Bollebygd ringer mobilen. Man har hittat ett allvarligt fel på framaxeln och behöver den ett par dagar för att kunna fixa detta. Jag vet: jag körde på en vansinnigt dumt placerad sten i somras. Det blev punktering, som fixades på ett par timmar med hjälp av bärgare och en väldigt servicesinnad gummiverkstad i Mjölby. Samtidigt sa gummiverkstaden att det inte verkade vara några andra skador.

Men det var det alltså. Så nu har jag kört med en nästan livsfarlig bil i ett halvår utan att märka något. Ja, jag vet. Jag borde naturligtvis ha lämnat in den på verkstad meddetsamma. Men det märktes inget och då kör man ju på. Inte ens sommardäcket var särskilt slitet på vänster framhjul, vilket märktes då grannen på landet hjälpte mig att byta till vinterdäck. Ja, gummiverkstaden flyttade bakdäcket fram och satte det nya däcket bak. Allt enligt regeln att bästa däcket skall sitta bak.

Nu är bilen tydligen kidnappad. Verkstaden lovade bilen i eftermiddag - eller att i varje fall ringa besked. Men något sådant kom aldrig. Så vi får väl se i morgon förmiddag om den är klar. Annars får jag väl klara mig ändå. Jag hade faktiskt fyllt 50 år innan jag köpte min första egna bil. Så länge jag bodde i Haninge fanns det inte någon anledning att ha någon. Det fanns bra kollektivtrafik och man åker rätt mycket taxi för vad en bil skulle ha kostat. På semestern och vid större helger hyrde jag bil när detta var som billigast. Körde man tillräckligt långt och med fria mil så blev det nästan billigare än vad det skulle varit att köra med sin egen bil. Det kostar ju faktiskt en hel del mer än bensinen.

Nästa vecka är det banarbeten som stänger av Göteborg-Trollhättan. Många bussar blir det som ersättning. Nu hade jag dock kommit på det smarta att låta bussarna gå tidigare från Göteborg så att tågen kan gå i rätt tid från Trollhättan. Det är bara att se till att detta finns med i alla tryckta tidtabeller, i informationen på nätet och på alla biljetter. Allt var klart för detta - trodde jag. Då får jag mejl från Norge i går att man missat detta på de biljetter som sålts före 4 november. Alltså mer än 100 biljetter. Så tågen får väl bli försenade ändå... Men lite sur blir man ju.

Annars har det varit en lugn vecka. Vintern har kommit med såväl snö som kyla.