måndag 27 september 2010

Måtte tågen hålla

Från den 1 oktober upphör SJ:s avtal med Bussakuten om att skaffa fram ersättningsbussar vid störningar i tågtrafiken. Som senast i går när det var nedriven kontaktledning mellan Gävle och Söderhamn. Bussakuten har kanske inte alltid skött detta på bästa sätt men det har varit ett företag med stora resurser i ryggen eftersom det ägs av ett av världens största trafikbolag: Veolia Transport.

På fredag tar ett familjeföretag i Västerås över detta: Björks Buss. Det finns stor anledning till oro. Bland annat därför att Björks i slutet av förra veckan skickade ut ett avtalsförslag till ett stort antal bussbolag i västra och södra Sverige (kanske ännu fler). Det är bara det att förslaget innebär att bussbolagen kommer att tjäna cirka 25 procent mindre i snitt per körning. Detta i en bransch där marginalerna redan är små. Det finns alltså stor risk för att många av bolagen inte kommer att ställa upp. Och hur som helst: en vecka är inte mycket tid att fundera på.

Vad gör Björks om man inte får fram någon lösning denna vecka? Ja, inte vet jag men jag är på goda grunder rädd för att om ett tåg blir stående och inte kan komma vidare så kommer det på många ställen i landet inte att gå få ut några ersättningsbussar. Då har ändå Björks gått ut och lovat att man skall kunna ha tio bussar på plats en timme efter avbrottet börjat.

Att köra ersättningstrafik för tåg har varit en bra affär för bussbolagen. Men vi får också komma ihåg att det krävt mycket. Tågen stannar inte bara på kontorstid utan även på helger och mitt i natten. Att då få ut bussar och förare har naturligtvis inneburit en hel del jobb. Så det är inte mer än rätt att de fått betalt för detta.

Observera att det "bara" är de tåg som SJ AB kör som kommer att drabbas. De som körs av Öresundståg, Tågkompaniet och vad det nu kan vara ändrar inte sina bussavtal. De vet att värdera bussbolagens tjänster.

En ovanlig syn från 1 oktober: en ersättningsbuss för tåg.

söndag 26 september 2010

Lena Maria Klingvall

Jag har inte förstått varför SVT återupptog serien "Här är ditt liv". Jag minns de tidigare avsnitten där Sveriges grinigaste och mest självupptagne programledare Lasse Holmqvist kidnappade gäster, varav många tydligt visade att det de helst av allt ville slippa var att vara med i programmet. Dessutom kunde han aldrig hålla tiderna utan drog över med mer än en timme som värst.

Ingvar Oldsberg kan också vara grinig rent privat men det slår inte igenom i TV-rutan där hans glättighet snarare kan bli påfrestande. Men även han är lite för självupptagen för att kunna leda ett sådant här program på ett bra sätt. Programmets andra säsong har hittills levt på intressanta gäster, där skådespelarna Lena Endre och Kjell Bergqvist tack vare sina personligheter ändå fick det till bra program.

I går var det så dags för den helt okända gästen. Nåväl, så okänd är hon ju inte. Lena Maria Klingvall är känd om inte annat i frikyrkliga kretsar här som en mycket duktig sångerska. Hon har tävlat i handikapp-OS (innan det hette Parolympics) i simning och tagit guldmedalj i VM. Men framför allt är hon mycket känd i Asien och då allra mest i Japan.

Själv har jag aldrig haft någon personlig kontakt med Lena Maria, men jag fascinerades av henne tack vare min dåvarande särbo. Hon kände Lena Maria genom sitt jobb och rekommenderade mig därför att se en dokumentär om henne i TV. Det var 1988 och jag minns hur jag blev helt fascinerad av denna fantastiska flicka, som vägrar låta sig begränsas av sitt handikapp. Sedan dess har jag följt vad som skrivits om henne.

Lena Maria Johansson, som hon hette då, föddes 1968 utan armar och med ett halvt ben. Men hon hade lyckan att ha ett helt normalt ben också och det använder hon som vi andra använder en hand. Hon är från Habo, som ligger i Västergötland (inte Småland, Oldsberg!) även om det numera tillhör Jönköpings län. Trots sitt handikapp har hon behållit sitt goda humör som går tvärs genom rutan. På frågan om vad hon skulle göra om hon plötsligt fick armar svarar hon:
- Då skulle jag kunna sticka två tröjor samtidigt.
Själv har jag två friska armar och två friska (nåja!) ben men jag kan inte sticka en enda tröja.
Vid ett annat tillfälle blev hon tillfrågad om hon inte har besvär med sitt handikapp och då svarade hon ungefär:
- Jo, det är klart. Men jag tycker det varit mycket värre om jag inte kunnat sjunga.

Det var denna härliga kvinna som var gäst i Här är ditt liv i går. Lena Maria, du gjorde min kväll och det var länge sedan jag blandade tårar och skratt så mycket under 90 minuter som i går.


tisdag 21 september 2010

Vi måste respektera valresultatet

Chocken över söndagens valresultat har tydligen inte satt sig hos alla än. Men hur illa vi nu än tycker om att Sverigedemokraterna tagit sig in i riksdagen och än värre kommer att bli stora i många kommunfullmäktige så måste vi acceptera valresultat. Det har varit ett fritt val i god demokratisk ordning med i jämförelse med andra länder med fria val varit högt valdeltagande. Om nu cirka 5,8 procent av befolkningen röstat på SD kan vi möjligen beklaga.

Att demonstrera mot detta är som jag ser det ett slag mot vår rättighet att fritt välja parti. Icke desto mindre ägde en stor demonstration rum på Sergels torg i Stockholm i går. Må så vara: det var tydligen en ung tjej som via Facebook lyckats få till stånd detta. Men jag blir verkligen förvånad när jag läser på Ulo Maasings blogg att han gläds åt detta: http://maasing.wordpress.com/2010/09/20/sociala-medier-och-sveriges-framtid/

Ulo Maasing är för de flesta mest känd som radioman i Radio Stockholm där han förgyllde många av mina morgnar på 1980-talet med sin sonora stämma. I dag är han chefredaktör för branschtidningen Bussbranschen.

Nu hörde jag på nyheterna att det inte behövs så värst mycket för att alliansen skall få egen majoritet efter den slutliga sammanräkningen blir klar i morgon. Jag hoppas att det blir så men respekterar valresultatet.

måndag 20 september 2010

Valkommentar

Så var då valet över för den här gången. Det blir ungefär som vanligt från och med i dag. TV börjar sända andra program än valprogram igen och redan i kväll kan vi följa årets upplaga av Superstars i TV3. Och på onsdag börjar andra omgången av den danska TV-serien Brottet med fantastiska Sofie Gråbøl i huvudrollen. Danmarks bästa skådespelerska enligt min åsikt och då skall ni veta att konkurrensen är knivskarp. Om jag skulle utse Skandinaviens bästa skådespelerska skulle minst fyra danskor och en norska (Line Verndal i Himmelblå) för den första svenskan. Vem det nu skulle bli (Anna Ulrika Eriksson, Sofia Ledarp, Claudia Galli, Tuva Novotny, Suzanne Reuter och Lena Endre är bland kandidaterna).

Men i går var det alltså val. Det gick väl ungefär som väntat om än inte som önskat. Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Socialdemokraterna gjorde ännu ett katastrofval (skyll Sahlin för det). Moderaterna gjorde ännu ett framgångsval (tacka Reinfeldt för det) . Det stod tidigt klart att det skulle bli så trots att sju riksdagspartiers talesmän enstämmigt började sina förklaringar med "att det är bara en VALU" och vi kommenterar först när valresultatet är klart. Sällan har man upplevt sådan enighet mellan partierna. Det var bara det att VALU stämde i allt väsentligt överens med valresultatet. Åtminstone som det såg ut runt midnatt. Först på onsdag har vi det slutgiltiga svaret. Utan livlinor.

Ändå blev det spännande och det enda frågetecknet var om alliansblocket skulle få egen majoritet. Att Sverigedemokraterna inte skulle bli vågmästare har varit klart för alla utom mig, Bengt Westerberg och Lennart Hjertberg på Radio Sjuhärad (heder åt dem). Jag har länge förstått att Fredrik Reinfeldt skulle bli vågmästare. Sverigedemokraterna blir tungan på vågen. Den som sköter vågen är statsministern och det är han som kallas vågmästare. Det är märkligt att så gott som alla politiska kommentatorer - inlusive gamle K-G Bergström - ideligen säger fel. Fast som Fredrik Lindström brukar säga:
- Säger folk fel tillräckligt många gånger blir det rätt till sist.

För mig personligen blev det här valet en vändpunkt. För första gången sedan 1966 röstade jag borgerligt. Åren 1968 och 1970 röstade jag inte alls men sedan 1973 hör jag röstat socialdemokratiskt och inte missat ett val. Från början var det självklart för mig men sedan har det alltmer blivit en gammal vana, inte utan stor vånda. När jag så märkte att jag förra valet blev glad när Alliansen tog över förstod jag att jag nog röstat fel. Fast det gick ju bra ändå. Så i år blev det en röst på Alliansens störta parti. Skall man ta ett steg för människan kan man lika väl ta ett stort steg för människan. Eller hur det nu var Louis Armstrong sa?

Nu gäller det att se hur det går. Vi verkar ha fått ett nytt pajasparti i Riksdagen. Sverigedemokraten William Petzäll (undrar om man är släkt med bondkomikern Nils Petzäll - Böx i Kôvra - och därmed kontraktsprosten Petzäll som var Böx bror) från Borås har redan sagt sin första groda till Expressen:
- Wow. 60 000 om året och gratis övernattningslägenhet i Stockholm.
Han har tydligen inte fattat vad det handlar om. Eller också har han det.

Det blir nu spännande att se hur Fredrik och company skall klara fyra år utan stöd av Sverigedemokraterna. Jo, det finns en lösning. Miljöpartiet har sagt att de absolut inte kommer att stödja Alliansen. Om de inte får två ministerposter vill säga: miljöminister och infrastrukturminister. Den senare lär då bli Karin Svensson Smith. Fördelen med detta är väl att man kommer att tycka om något år att Åsa Torstensson var en förbaskat bra infrastrukturminister. Allt kommer att vara förlåtet utom det där med "vad har göteborgarna i Borås att göra". Men Maria Wetterstrand som miljöminister vore ju trevligt.

Sverige blir inte riktigt sig likt. Men det kan ju bli bra ändå. Och det är bara fyra år till nästa val. Då är det antingen så att Sverigedemokraterna åker ur riksdagen. Eller också har de skött sig så bara att de får bli kvar och blir ännu större. Jag vet egentligen inte vilket jag vill. Jag vet bara vad jag fruktar. För oss invandrare kan det bli rejält tufft. Fast det kanske inte räknas om släkten invandrade här på 1620-talet.

tisdag 14 september 2010

Billiga politiska poäng

Västtrafiks busslinje som går mellan Borås och Göteborg heter 100 och den kritiseras varje vecka i Borås Tidning. Inte fullt lika ofta i Radio Sjuhärad men det händer även där. I stort sett tycker jag att Veolia sköter den linjen bra och i synnerhet om man jämför hur de skötte den för ett par år sedan. Men det är klart det ibland finns anledning att rikta kritik.

Den senaste kritiken i Radio Sjuhärad framfördes av en ilsken herre. Hans namn var Leif Blomqvist. Han är socialdemokratisk politiker från Göteborg. Och styrelseordförande i Västtrafik (sic!). Vad var det då Leif retade sig på. Jo, att det varit fullt i bussen. Samt att man varit tvungen att sätta in en extrabuss. I min värld är väl detta något som borde glädja en styrelseordförande.

Men nu stundar det val och då gäller det att locka väljare. Så nu försökte han göra det med ett löfte om sänkt pris på 30-dagarskorten med 200 kronor (dock inte för alla utan bara de som är under 26 år) samt lite populistiskt gnäll. Till priset av att han förtalade det bolag som han är styrelseordförande för.

Hade du glömt att den som har kunnat ändra på att linje 100 har uppfattats som dålig är du, Leif, i egenskap av Västtrafiks ordförande. Det hade bara varit att skicka en pengapåse så hade säkert Veolia satt in fler bussar och ökat beredskapen. Men visst nej: extrabussar var ju något negativt som du inte vill se. Hur du tänkte du egentligen?

Västtrafik har en utmärkt vice ordförande, Johnny Bröndt. Jag hoppas att valet nu ger sådant utslag att han tar över som ordinarie ordförande. Och Leif? Ja, är det för grymt att föreslå att han börjar som trafikledare vid 100-bussarna? Så kan han ju se till att ordinarie bussen inte blir fullsatt så att extrabussar behöver sättas in.


En bild som satts in som hämnd på Västtrafiks styrelseordförande. Men det skymtar en ordinarie buss i spegelbilden. Fullsatt.

Om en tågolycka

I söndags kväll inträffade det som inte får hända: en tågolycka. Det var en traktorgrävare, som användes vid banarbete, som kom så nära ett X2000-tåg att dess ena skopa slog mot tåget och studsade. Sidan av tåget blev delvis uppriven i drivenheten och de tre första vagnarna. En resande skadades så svårt att hon avled dagen efter. En SJ-anställd - ovisst om hon ingick i personalen eller åkte som passagerare - är svårt skadad. Även traktorföraren blev skadad om än inte så allvarligt som först befarades. Därtill fördes 15 resenärer till sjukhus med vad som brukar betraktas som lindriga skador. Övriga resenärer blev förstås rejält omtumlade och mår säkert inte så bra i dag.

Jag kanske inte skall föregripa utredningen men händelseförloppet som sådant framstår rätt klart. Traktorgrävaren, som hade små hjul så att den kunde gå på spåret, spårade ur och råkade komma alldeles för nära spåret bredvid där tågtrafiken gick som vanligt. Det var här som X2000-tåget kom i uppskattningsvis 100 km/tim. Lokföraren hade inte en chans eftersom han inte i förväg kunde se att skopan skulle slå i tågets sida. Det märkte han först när han hörde smällen och då var det försent både att bromsa och varningssignalera. Liksom att varna resenärerna.

Det var en tragisk olycka och den får nog tillskrivas sällsynt olyckliga omständigheter. Varför skulle traktorn spåra ur i exakt det ögonblicket och varför skulle den då komma så nära det trafikerade spåret. Frågor vi kanske aldrig får svar på - eller också kommer Statens Haverikommission fram till svaret i sin utredning. Men då får vi kanske vänta ett år eller mer.

Detta hindrade inte att spekulationer och hemgjorda slutsatser gick ut i går. Jag skall koncentrera mig på två av dem. Först har polisen en presstalesman i Norrköping som heter Mikael Skoog. Snabbt gick han ut med uppgiften att tåget hade kört för fort vid olyckan. Media nappade naturligtvis och det var den stora nyheten på drakarnas webbsidor i går förmiddag. Naturligtvis med Aftonblarret och Excessen som allra värst (jag vill inte peka ut någon särskild därför har jag fingerat namnen). Skoog grundade sin uppgift på att lokföraren hade sagt till räddningstjänsten att han kört i 100 - 110 km/tim. Inte blev det bättre av att Trafikverkets presstalesman gick ut med uppgiften att det var 70 km/tim som gällde på platsen. Jag kan förstå varför Skoog blev vilseledd, men var det verkligen nödvändigt att gå ut med detta. Olyckan berodde ändå inte på tågets hastighet.

Redan när jag hörde nyheten i radio klockan 08.30 i går insåg jag att detta kan inte stämma. Det är nämligen så att alla tåg i Sverige är utrustade med något som heter ATC (Automatic Train Control). Det fungerar så att om lokföraren kör för fort så varnar det och gör då lokföraren inget så nödbromsas tåget. Det går att stänga av men då går det inte att under några omständigheter köra tåget fortare än 80 km/tim. Att lokföraren kört för fort föll alltså på sin egen orimlighet. Ändå fortsatte media sitt mantra under förmiddagen att tåget kört för fort.

Då kan man undra vad SJ:s pressavdelning gjorde. Jag trodde först att de hade somnat men det visade sig att de använde hela förmiddagen på att stånga sig blodig för att få ut en rättelse. Utan att lyckas. Media trodde mer på polisen än på SJ. Först fram vid lunchtid dementerade Mikael Skoog och tog tillbaka sitt uttalande. "Det var dumt av mig att säga så". Det är möjligt att han bad om ursäkt, främst till den redan hårt drabbade lokföraren, men det framgick inte av någon tidningsartikel att han skulle ha gjort det. Inte heller gav sig Skoog helt: - Vi skall kolla på färdskrivaren. Om tåget har en sådan. Ja, alla tåg har färdskrivare även om det kallas registreringsutrustning.

Jag googlade på Mikael Skoog och fann att han egentligen var närpolischef i Norrköping men att han redan fått nytt jobb som chef för det nya polisdistriktet Söderköping-Valdemarsvik. Bra, i det distriktet finns inga järnvägar. Så nu behöver jag inte föreslå att han skall få annat jobb - det är redan klart.

Sedan har vi SEKO och dess ordförande Janne Rudén som också under gårdagen hade sin utredning klar. Olyckan berodde på avregleringen. Det är systemet med att man upphandlar banarbeten som ledde till den, enligt Rudén. Samt den järnvägspolitik som förts av Åsa Torstensson. Han till och med anklagade henne direkt för att vara ansvarig för olyckan.

Janne Rudén: har du tänkt på att uppskattningsvis hälften av dina medlemmar jobbar i företag som är resultat av att det finns avreglering på järnvägsområdet? Det är inte bara anställda i SJ AB och Infranord (gamla Banverket Produktion) som är medlemmar, som du tycks tro. Skall du inte som ordförande försvara också de andras intressen.

Att utnyttja denna tragiska olycka för sina politiska syften är lågt. Jävligt lågt. Men en sak är jag skyldig Janne ett tack för. Nämligen att han nu slutligen fått mig att bestämma hur jag skall rösta på söndag. Jag kommer att byta block. Och min röst kommer således inte att läggas på något röd-grönt parti.

För den som vill fördjupa sig något om olyckan och hur missförstånden uppstått kan jag bara hänvisa till Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen. Där ger signaturen H Karlsson följande vad jag kan finna mycket sakliga redogörelse:
http://www.postvagnen.com/forum/index.php?id=348482

tisdag 7 september 2010

Datorn gör mig snart tokig

Så var det datorn igen. I söndags när jag skulle säkerhetskopiera min hårddisk, vilket jag gör varje söndag, så kom bara meddelandet "Runtime error" upp. Det gick inte att kopiera till den externa hårddisken. Ringde PC för Allas support och det kunde jag lika väl låtit bli. Rådet blev att jag skulle ominstallera Internet Explorer. Detta för att felet angavs gälla programmet "Windows/Explorer.exe. Jag kan berätta för den i och för sig trevlige supportören att Explorer.exe inte har något med Internet Explorer att göra utan är det engelska namnet för det som på svenska kallas "Utforskaren".

Nåväl, när jag kom på detta så ringde jag igen för att få nytt råd men fick bara veta att det inte var mycket man kunde göra. Så kom jag på en sak till som jag ville prova men nu fick jag bara ett snäsigt svar att jag överstigit min kvot av samtal. Och har man sett: i det finstilta på hemsidan står att man har tre samtal i månaden om vardera högst tio minuter. Men det glömmer man att skriva när man lockar prenumeranter. Ja, det är ju inte fy skam med 36 samtal om året heller och så många behöver jag inte på långa vägar ringa. Problemet är ju bara att när datorn väl krånglar så behöver man ringa många samtal. De flesta månader krånglar inte datorn.

Ringde Telias premiumsupport i stället. Svindyrt (19 kronor minuten men högst 300 kronor per ärende). Men de visade sig ha söndagsstängt. Nåväl, i går morse ringde jag dem igen och träffade på en synnerligen trevlig kille även om jag blev lite frustrerad av hans norrländska idiom. När man betalar 19 kronor i minuten så vill man ju inte att den man pratar med pratar långsammare än Kristina Lugn. Men han gav sig tusan på att lösa problemet och tog till och med över hela datorn och fjärrstyrde den.
- Nu skall vi nog ha hittat det, sa han uppmuntrande flera gånger.
Bort med Norton antivirusprogram igen och så fick jag installera det på nytt. Men inte hjälpte det. Felet kvarstod och jag fick ingen hjälp där heller. Samtalet tog mer än en halvtimme så det gjorde inget att killen pratade med norrländsk eftertänksamhet...

Räddningen blev Peter på Nordens Datavärld igen.
- Du får väl komma in med den igen, sa han.
Han började med att ta bort program efter program men det hjälpte inte.
- Du har fått in ett program som är skrivit någon gammal kod, konstaterade han.
Det värsta var bara att detta går förbi såväl antivirus-programmet (för det är inget virus) och sprider sig till andra program. Det var bara att ominstallera datorn igen.

Men Peter var bussig. Han debiterade bara 200 kronor för alltsammans. Och det var ju inte på något sätt hans fel att det blivit som det blev. Frågan är nu bara vilket program det kan ha varit så jag inte installerar det en gång till. Får väl hålla mig till helt säkra program framöver. Jag har två misstankar: att Microsoft lyckats hitta ytterligare något så att de använder Internet Explorer och inte Mozilla Firefox som webbläsare som jag gör. Eller att den CD jag använde för att installera skrivaren var gammal.

Nåväl, nu fungerar det igen och jag hoppas det håller. Tack och lov för reservdatorn.

onsdag 1 september 2010

"Du har troll hemma"

Så ringde då Peter från Nordens Datavärld vid lunchtid i dag och sa att min dator var klar för avhämtning. Han hade räddat Outlook-brevlådan åt mig och installerat det han kunde. När jag kom för att hämta den berättade han hur jag skulle göra för att få Outlook-lådan att fungera. Det lät så besvärligt att jag bad honom installera mitt Office-paket också. Det var bara det att detta med koden låg hemma, så det var bara att åka hem och hämta det igen. Det är inte så långt, men det är bara det att man måste köra vägen som används av dem som skall från Högskolan till Resecentrum. Så det är ideliga stopp vid övergångsställen (och överallt där det går att korsa en gata) så det gäller att ta det lugnt.

Nåväl, Peter installerade programmen och sa att allt nu fungerade. Jag åkte hem, släpade upp datorboxen från bilen och var glad att jag bor bara en trappa upp. Satte i alla sladdarna allteftersom jag hittade dem och startade datorn. Jodå, den startade. Men inte bildskärmen. Den var helt mörk. Det var bara att montera om sladdarna men inte hjälpte det. Telefon till Peter som inte heller lyckades tala om vari felet bestod. Så nu fick jag åka tillbaka både med både datorlåda och bildskärm och väl i butiken fungerade allt igen.

Jag fick rådet att åka hem och koppla in en sak i taget och se hur länge skärmen fungerade. Jodå, skärm, tangentbord och mus först. Sedan omstart med skrivaren också. Funkade. Så modemet och det fungerade. Till sist högtalarna. Nu gick allt perfekt.

Jag ringde Peter och tackade för all support och då sa han:
- Ja, hade det inte fungerat nu måste du ha troll hemma.

Jag tror han har rätt. Så mycket trassel på grund av ett havererat Internet, som dessutom började hos Telia och inte hos mig, har väl aldrig någon datorägare haft.

PS. Jag har lyckats flytta över alla bilder och dokument från den externa hårddisken till datorns hårddisk så nu är allt lugnt. DS.