torsdag 31 juli 2008

Är det konstigt att man längtar bort nån gång?


Den här bilden föreställer Qeqertarsuatsiaat på Grönland. Eller Fiskenæsset som är det danska namnet. Jag vet inte om ni ser den norska TV-serien "Där ingen trodde att någon skulle kunna bo" men jag gör det i alla fall. Fast jag borde inte för varje gång jag ser dessa som bor långt från allting annat och ibland utan riktig väg så får jag en sådan längtan att bosätta mig så jag också. När jag förra året åkte med Hurtigruten var vi i land på en liten ö som heter Støtt. Sedan dess har jag funderat på om jag inte skall bosätta mig där.
Men nu har jag fått en ny favorit, nämligen platsen på bilden. 160 invånare som bor i trähus, vilka verkade milt sagt dåligt isolerade. Och som livnär sig på fiske samt göra hemslöjd (inte på flaska dock) som de säljer till de besökare som någon enstaka gång stiger i land i deras lilla by. Och grönländarna är kända för sin gästfrihet. Så det hände att de ropade på oss när vi gick på bygatan - eller snarare bystigen - att vi var välkomna att komma in och titta hur de hade det.
Jag funderade på att missa gummibåtarna ut till vårt kryssningsskepp och se vad som skulle hända. Om man skulle bli inbjuden att sova över hos någon familj och framför allt om det är sant att man då får låna hustrun att ha med sig i sängen. Men jag blir allt mindre äventyrslysten med åren och så har jag kommit till den ålder då middagen är viktigare än allt annat. Och den ville jag ju inte missa.
Men vem vet: en dag kanske jag flyttar till Qeqertarsuatsiaat. Bara att ringa till Borås Tidning och ställa om prenumerationen dit vore ju något att se fram emot.

Jag har fått konkurrens

Attans! Jag som hade tänkt att använda den här bloggen till att göra upp med min gamla arbetsgivare SJ. Inte för att jag har så mycket att göra upp med dem om, jag tycker nog jag blev bra behandlad som SJ-anställd. Men jag tror det var Lennart Hyland som sa: "Jag har inte mer att tacka Sveriges Radio för än vad de har att tacka mig". Samma sak skulle jag kunna säga om SJ, men å andra sidan. Det kan nog så gott som varje "retired" säga om sin tidigare arbetsgivare.
Nåväl, jag började ju i går med en kritiskt granskande krönika om SJ och deras service. Och tänkte fortsätta med några andra så småningom. Men nu har Aftonbladet snott hela idén och startat en gigantisk hatkampanj mot SJ. Så jag får väl ligga lugnt ett tag. Och att försöka åtala Aftonbladet för idéstöld går väl inte heller eftersom de onekligen var först.
- Konkurrens är bra, brukar alltid just SJ säga. Och visar det i praktiken också så länge det är konkurrens som gynnar dem. Det är det sällan det är så.
Det blir lite komiskt när Aftonbladet i ingressen till en intervju med SJ:s ordförande Ulf Adelsohn (ni minns han med bastkjolen, va, han som var moderatledare och landshövding i Stockholm förut):
SJ:s vd visste inte att sex av tio tåg mellan Stockholm och Malmö var försenade i maj.
Nu ställer Aftonbladet hans chef, styrelseordföranden Ulf Adelsohn, mot väggen.
Är det okej att fyra av tio tåg mellan Stockholm och Malmö är försenade?

Jag citerar inte Adelsohns svar. Ni förstår säkert ändå vad han svarade. Men läs det kursiva en gång till. Har SJ förbättrat punkltigheten så kraftigt på bara den tid det tar att läsa en rad?
Den 1 juli i år kunde en företeelse som heter Banverket fira 20-årsjubileum. Under dessa 20 år tycks de på något vidunderligt sätt ha hållit sin existens hemlig för större delen av landets journalistkår. Det är så mycket konstigare eftersom de flesta andra människor vet att det är Banverket som har hand om allt som har med banan att göra: signaler som krånglar, elledningar som ramlar ner, broar som inte går att få tillbaka i sitt läge efter lyft, tunneltak som hotar rasa in och allt vad det nu kan vara. Åt allt detta kan SJ inte göra ett skvatt. Men det tycker tydligen Aftonbladet för alltsammans klumpas ihop som SJ:s fel. Visst, SJ kan aldrig komma ifrån att det är de som har ansvaret för sina resenärer och att de blir omhändertagna när något som Banverket svarar för händer.
I läsarnas kommentarer i Aftonbladet kan man läsa om ett geni, som missade tåget till Karlstad för att han inte hann byta från bussen i Hallsberg. Nu vet jag inte vad som hände men antingen var bussen försenad eller också åkte han med alldeles för liten marginal. Vems fel tror ni han tyckte det var? Jo, SJ:s förstås!
Lite positivt finns också att säga om Banverket. I söndags spårade ett godståg ur mellan Grästorp och Vara och ställde till stora skador. (Godståget kördes inte av SJ - de kör nämligen inga godståg.) Det pratades först om en veckas trafikavbrott men nu har Banverket rappat på så att trafiken av allt att döma kan öppnas redan i morgon. Duktigt jobbat i värmen!
Dagens stora problem: varför finns det resenärer som får tågbiljett som hänvisar dem till att vänta ett par timmar i värmen i Öxnered? När andra som köper biljett på samma sträcka inte får det utan där förläggs väntetiden till Göteborg, som i varje fall är en bra mycket humanare plats.
För övrigt börjar jag bli trött på värmen. Och ännu mer trött på alla som talar om att vi har ett så fantastiskt väder och det är så bra för oss. Vi är många som inte mår så bra när det blir varmt, men vi skall tydligen gå in och gömma oss bakom någonting kallt (duger en stor whisky?) och hålla tyst. Så jag gör väl det då!

onsdag 30 juli 2008

En resenärs öde i ett öde Öxnered

I söndags när jag satt på hotellrummet i Göteborg ringde Mia från Öxnered och sa att det satt en dam där som åkt med SJ och skulle till Fredrikstad. Hon hade kommit med ett kraftigt försenat tåg till Göteborg och missat ersättningsbussarnas ordinarie avgångstid med över en timme.

Vad gör då SJ? Jo, sätter henne på nästa buss till Öxnered där det naturligtvis inte finns något tåg till Oslo. Det sista för dagen har gått mer än en timme tidigare.

Detta är egentligen inte ett fall för oss på Tågkompaniet men jag har svårt att låta bli att engagera mig. Jag ringer upp SJ:s riksdriftledning och får efter lång tid av upptaget ett svar. Två förslag lämnas: att hon åker med en av våra bussar tillbaka till Göteborg och efter några timmars väntan kliver på nattåget till Oslo. Detta stannar inte i Öxnered och för övrigt så är 5-6 timmars väntan i Öxnered inget som man önskar ens sin värste ovän. Eller att hon på SJ:s bekostnad får hotell i Trollhättan och åker vidare nästa dag. Taxi är uteslutet.

Jag ringer upp damen som säger att hon måste komma fram eftersom hon skall jobba på sjukhuset på natten. Jag lovar att kontakta SJ igen men det är stört omöjligt att komma fram på telefon trots att jag har tillgång till de interna numren. Damen får därför numret till SJ:s kundtjänst och det lyckas bättre. Efter mycket om och men får hon sin taxi men bara till Uddevalla. Där får hon byta till Västtrafiks buss till Strömstad. Och så skulle det bli taxi igen till Fredrikstad.

Ett resenärsöde som hade sin grund i att bron över Göta kanal vid Norsholm inte ville gå ned igen efter ett lyft. Sådant kan hända, men man kan ju undra hur det kan hända att SJ skickar resenärer till Öxnered utan att förvissa sig om att de kommer vidare därifrån. Bussen hon skulle åkt med gick från Göteborg 17.10, bussen hon verkligen åkte med gick 18.35.


En kommentar har influtit till det jag skrev förut om att jag skickar 75 bilder från Grönlands-resan, varav kanske fem kommer i tidningen. Vederbörande tycker att jag själv skall välja ut 20 bilder. Visst kan jag göra det men chefredaktören vill ha många bilder att välja på. Dessutom brukar han nästan alltid välja dem jag själv tycker bäst om.

Svårt att komma i gång

Detta visar sig bli en dag då jag varit osedvanligt trög i starten. Sov länge, nästan till klockan nio, men sedan har jag mest suttit och degat vid datorn. Jag har i alla fall hittat besöksräknaren på min blogg. Just nu är det 194 "profilvyer" och det på lite över en vecka. Visserligen är det väl jag som står för de flesta, eftersom det även räknas när jag besöker min egen blogg, men det är ju hyfsat ändå.
Hittade också statistisk. Vi är 728 boråsare som bloggar bara på Blogger. Det är ungefär var hundrade boråsare det. En del är flitiga, andra inte. Men vi är många.
Apropå flitig: Nu skall jag sätta i gång och skriva bildtexter till Grönlandsartikeln. Jag har i alla fall valt ut cirka 75 bilder. Sedan blir det chefredaktörens sak att välja 5 av dem till tidningen...

tisdag 29 juli 2008

En svettig dag

Det har varit en svettig dag trots att jag i princip bara glidit runt. Skulle egentligen ha skrivit färdigt de där artiklarna i dag men så var det värmen. Så jag tog "bondpermis" och satte mig i bilen och åkte en sväng till Vara, Grästorp och Öxnered. Tre orter som kanske inte precis satsar på turism.
Nåväl, jag stannade till på E20 vid Naum utanför Vara och åt lunch. Mycket delikata raggmunkar med massor av perfekt stekt fläsk. Och av lingonsylten fick man ta så mycket man ville. Det var egentligen bara konjaken till kaffet som saknades, men å andra sidan så hade jag ju bilen.
Var det bra där så var kaffet med mazarinen i Grästorp så mycket sämre. Konditoriet var semesterstängt så jag gick en på en grillbar i stället. Halvljummet kaffe och en mazarin som var så hård att jag höll på att bita av en tand. Jag är en förnöjsam person som sällan klagar när jag är ute och äter, men här var gränsen nådd. Nåväl, jag fick en annan och betydligt färskare. För säkerhets skull var den också uppvärmd, men det dolde inte att det var Delicatos tillverkning.
Nu undar säkert någon varför jag åkte just hit och inte till kusten eller någon insjöstrand. Jo, det var så att i söndags spårade ett godståg ur mellan Grästorp och Vara och rev upp räls och kontaktledningsstolpar på nästan tre kilometer. Det blir alltså ersättningsbussar hela denna veckan efter vad det ser ut nu. Och ersättningsbussar har jag en viss förkärlek för. Det är något fascinerande att se folk byta från tåg till buss eller vice versa.
Att jag sedan fördes till Öxnered beror på att jag i går såg en ny Interbus som gjorts för IFK Göteborgs resor. Efterom jag känner Lena som körde var det lätt att få gå in i den och fotografera interiören och sedan ta några exteriörbilder. När jag sedan skulle lägga ned kameran i väskan märkte jag att jag glömt den i bussen, som var på väg till garaget. Nåväl, jag ringde upp bussen och... Ja, för att göra en lång historia kort så skickade Lena med väskan med en av ersättningsbussarna till Öxnered där jag mötte den. Bussföraren hade händerna fulla med hittegods: förutom min väska också en mobiltelefon, ett par glasögon och en bok som resenärer mot Oslo hade glömt i bussen.
Hur det var i Göteborg? Jodå, men det orkar jag inte skriva så mycket om nu. Det är jobbigt att förklara för 200 personer att skall du åka till Oslo skall du ta den bussen. Samt stoppa dem när bussen börjar bli fullsatt och hänvisa till nästa. Det är nästan så de inte tror på vad man säger. Konstigt nog tycks alla vilja åka i samma buss, sedan må den bli hur fullsatt som helst.

lördag 26 juli 2008

Minst fyra läsare - och en som gillar mig ändå

Jag har nu fått bevis på att jag har åtminstone fyra läsare av bloggen. Så det får väl vara anledning nog att fortsätta ett tag till. Jag hade ju ändå inte tänkt bli en ny Alex Schulman. Det är jag alldeles för snäll för.
Min största beundrare finns dock inte bland dessa fyra utan han syns på bilden. Det är Pajo, min fars två-åriga beagle som snart skall på sitt livs första utställning. Jag var nämligen nere vid min fars stuga i dag och blev i vanlig ordning livligt välkomnad av den här krabaten.
För övrigt har det varit en lugn dag då jag ägnade förmiddagen att att lösa Melodikrysset. Rätt lätt i dag och jag behövde inte kolla i "facit". Vi är nämligen några herrar som brukar mejla våra förslag till lösning till varann. Bra om man kört fast. Tillsammans har vi nog lyckats tota ihop en korrekt lösning varje gång. Ett par av oss har också fått pris - dock aldrig jag. Men jag har fått ett mejl från Anders Eldeman personligen en gång. Det var när jag klagade på att lösningen Basehunter inte godkändes, det skulle vara Basshunter. Ni vet han med den tidigare sommarplågan Boten Anna. Men karln vet tydligen inte själv hur han stavar sitt artistnamn.
Sedan var jag som sagt på landet och hade några sköna timmar i skuggan av ett träd. Att sitta i solen hade varit alldeles för varmt. Så blev det TV i kväll - först Minnenas television med en välgörande nedtonad Arne Weise. Det visades ett gammalt avsnitt ur Slas serie om Harry H med Per Oscarsson i huvudrollen. Mycket trevligt!
I morgon eftermiddag skall jag jobba i Göteborg. Jag skall nämligen vara stationsvärd - eller "kundeveileder" som det heter på norska - vid de bussar som ersätter tågen till Oslo. Skall bli skönt att komma ut i verkligheten och kanske det blir en och annan utskällning också. Eftersom det är jag som planerat rubbet kan den vara välförtjänt. Jag minns vid ett annat sådant tillfälle, när jag i ärlighetens namn hade gjort en dålig planering (beställt för lite bussar). En resenär skällde på mig i tio minuter innan han avbröt sig själv:
- Ja, det är ju inte dig jag skall skälla på. Men fan om jag får tag i den som planerat detta.
Jag meddelade receptionen den kommande veckan att jag inte tog emot besök...
Det blir bara till måndag eftermiddag den här gången. Men det är ju skönt att ha ett jobb utomhus i det här vädret.
Om jag överlever i Göteborg återkommer jag antagligen på måndag kväll.

fredag 25 juli 2008

Fredag kväll

Fredag kväll och har det lite tråkigt. Ingenting på TV i kväll heller. Man får väl trösta sig med att det tycks bli en vacker kväll här i Borås.
Ännu en lugn dag, men jag har i alla fall lyckats tota ihop även den andra artikeln som skall vara färdig till nästa vecka. Den handlar om Polarrallyt i Luleå, en mycket trevlig inställning i slutet av juni. Arrangörerna visade stora prov på såväl organisationsförmåga som gästfrihet.
Fortfarande tycks det vara omöjligt att få tågbiljetterna för resa mellan Göteborg och Öxnered att se ut ut som jag vill. Om folk kommer till Göteborg är det inte meningen att de skall behöva rusa till första bussen mot Öxnered och sedan tillbringa två timmar där, denna mest gudsförgätna håla på vår jord. I Kangerlussuaq på Grönland fanns i varje fall både restaurang och pizzeria. I Öxnered finns absolut ingenting. Inte ens en fungerande toalett. Dock har några företagssinnade ungdomar sett affärsmöjligheter och startat en liten försäljning när tågen kommer och går. Dessa ungdomar kommer säkert att gå långt i livet.
Ni minns den där familjen som vägrade gå på bussen och fick ta tåget via Uddevalla i stället. Jag hörde nu från stationsvärden att de just kommit tillbaka för att fortsätta med tåget mot Oslo. Denna gång i taxi! Jag vet inte vem som betalat den - om de har gjort det själva eller fått NSB att göra det.
Fick just en inbjudan att göra en snabbvisit i Lettland i mitten av augusti för att hämta några Mercedes-bussar, som får ny kaross där. Skall bli trevligt.

torsdag 24 juli 2008

Jag har i alla fall en läsare

Det finns åtminstone en som läser min blogg har jag fått veta. Jag skriver inte vem men om jag skriver att han var extra intresserad om en av artiklarna blev skriven kanske ni förstår ändå.
Det har varit en bra dag då telefonen har hållit sig lugn. Fick mejl från Norge att det tyvärr var omöjligt att skriva på de biljetter som säljs vid Internet eller automat att det är buss mellan Öxnered och Göteborg - och vice versa. Så det får väl fortsätta bli en glad överraskning för resenärerna. Lyckligtvis är skyltningen och informationen på Göteborg Central bra så resenärerna lär väl hitta till bussarna ändå. Även om det inte är det allra lättaste att hitta till Kruthusterminalen. Men är man van att leta efter bussterminalen i Oslo så är det jämförelsevis lätt.
Och jodå, det blev en artikel skriven. Den som handlar om kryssningen till Grönland. Det var bara det att den blev för lång så i morgon får jag väl sudda bort en del onödigt tjat. Det brukar sluta med att jag hittar minst lika mycket som behöver kompletteras så det får väl bli lite för långt. Märkligt att det skall vara så mycket lättare att skriva långt än kort.
Så det här har varit ganska svårt att skriva.

En skönhet i Norrtälje

Jag var i Norrtälje förra veckan. Inget märkvärdigt - bara två nätter på Hotell Roslagen. Ett trevligt om än något slitet hotell vid infarten från E18. Fördelen med hotell som ligger lite off-side är dock att det brukar vara lätta att parkera utanför. Så även här. Frukostbuffén var bra om än inte överdådig. Och så serverades kvällsbuffé, som ingick i rumspriset.
Nu var jag inte ensam om oss som normalt finns på västkusten att besöka Norrtälje den dagen. Där var nämligen också ostindiefararen "Götheborg". Jag konstaterade med glädje när jag såg på TV att den skulle komma samma dag som jag, vilket var en ren slump.
Det var trevligt att se det gamla fartyget - eller snarare repliken av det eftersom det trots allt är ett nybygge. Det var betydligt större än jag trodde. Men samtidigt var det lite synd att jag i stort sett missade Norrtälje. Evenemanget lockade så mycket folk att det närmast var helt omöjligt att komma fram i stan. Jag satt i bilkö i nästan en timme för att ta mig igenom den lilla staden. Och parkeringsplats var inte att tänka på. Så jag for till Rimbo i stället. Därifrån finns inte mycket att berätta.
Men nog är det märkligt att vår gamla historia fascinerar på det här sättet. Det lär ha varit långa köer för att komma ombord trots att det kostade 100 kronor.

onsdag 23 juli 2008

Är det någon som läser?

Det känns ganska frustrerande att inte veta om någon läser bloggen. Jag hittar ingen besöksräknare och jag har inte fått några som helst reaktioner. Så kanske man sitter här och skriver för sig själv. Men å andra sidan: att skriva dagbok är ju inte heller fel. Om någon läser så gör det inget, om någon inte gör det så gör det heller inget. Men det vore onekligen roligt att få lite respons.
Det har varit en sådan där slappardag då jag egentligen inte gjort någonting. Plockat med lite av varje. Egentligen skulle jag ha skrivit två reportage till Bussbranschen i dag men det hinner jag väl göra i morgon. Det är ju ändå en dryg vecka kvar till pressläggning.
Och så har det varit lite problem med ersättningstrafiken mellan Öxnered och Göteborg. Det är nämligen så att tågtrafiken är avstängd på sträckan på grund av utbyggnad till dubbelspår med mera. Det gäller åtta veckor i sommar varav drygt hälften nu har gått. Det brukar vara lugnt och det är inte mycket jag behöver göra men i dag var det först en familj som vägrade gå över till bussen därför att den saknade barnstolar. Stationsvärden lyckades dock få på dem på ett försenat tåg till Uddevalla för vidare befordran Göteborg. Tågförseningar är inte bara av ondo.
De borde ju ha fått besked redan vid biljettköpet att det var buss, men tydligen inte. Nåväl, norska järnvägen NSB har lovat skärpning. Sedan konstaterade jag att den som bokar tågbiljetten på på NSB:s hemsida inte får någon information. Ilsket mejl till NSB med begäran om skärpning. Man får väl ändå trösta sig med att de tider som står avser bussarnas ankomst- respektive avgångstid. Bussarna går nämligen cirka 35 minuter tidigare från Göteborg än tåget för att detta skall kunna gå i rätt tid från Öxnered.
Sedan blev jag uppskrämd då en biljettsäljare i Göteborg ringde och sa att han hade kunder som slagit ut tidtabellen från Eurorails hemsida och enligt denna skulle tåget gå 17.45. Jag kollade sedan med darrande knän men det visade sig stå helt korrekt där. Antagligen hade resenärerna slagit på fel datum, kanske augusti i stället för juli. Nu blev det att ta nästa tåg och komma till Oslo i morgon bitti i stället för i kväll.
I morgon skall åtminstone en av de båda artiklarna bli skriven. Hoppas jag!

tisdag 22 juli 2008

Tack för en helt underbar vanlig dag

Ja, så sjöng Agnetha Fältskog i en schlager som jag tror till och med hamnade i SVT:s Psalmtoppen, dock utan att få någon högre placering.
Men det har faktiskt varit en bra dag - och lugn. Började med att jag vaknade klockan 07.00 och kände mig utsövd. Det är någon timme tidigare än vad jag brukar vakna. Kunde också konstatera att jag denna natten klarat mig utan att behöva gå upp och kissa en enda gång. Det var länge sedan det hände mig nu. Åldern och prostatan börjar ta ut sin rätt.
Sedan blev det en lugn förmiddag då jag Photoshop-redigerade ett par hundra bilder från sommarens resor. Efter lunch ringde Roger från NSB och vi gick igenom behovet av "kundevejleder" vid ersättningsbussarna i Göteborg fram till den 17 augusti, då tågen skall börja gå till Trollhättan igen. NSB hade klarat det värsta, så det var bara 8-9 dagar kvar. Två av dem tar jag själv, sedan har Mia och Peter på VL-Buss lovat att hjälpa till med de andra. Så dagens jobbuppgifter var avklarade på mindre än en halvtimme.
Därför kunde jag ta mig ner till centrum på eftermiddagen. Fast jag bara bor en kvarts gångväg därifrån blir det inte så ofta. Det var faktiskt i början på juni senast. Centrum var sig likt och det är bara att konstatera att Borås sprudlar av liv även i juli nuförtiden. Förr var det nästan öde eftersom alla boråsarna var i Varberg och eventuella turister snabbt vände och åkte någon annanstans till en ort med mera liv i: Öxabäck, Kinnarumma, Vralen eller vad det nu kunde vara.
Denna veckan är det något slags ekumenisk rörelse här, Oas kallas den. Det enda man kunnat läsa om den i tidningarna är att den har medlemmar som är emot kvinnliga präster. Efter 50 år är det tydligen fortfarande en nyhet att det finns de som är motståndare till kvinnliga präster. Man kan ju undra hur det kan finnas sådana än i dag, men någon nyhet är det knappast.
Dessutom är det SM i boule här i stan. Det finns två sporter jag inte förstår mig på: den ena är cricket och den andra just boule. Men om det finns de som tycker det är roligt så gärna för mig.
Hem åkte jag med Borås Lokaltrafik, som faktiskt denna sommar har ett riktigt hyfsat utbud på linje 7. Förut gick en buss i timmen på sommaren, nu är det tre som dock går med 15-15-30 minuters intervall.
BL har ett system som kallas iTid och som lämnar realtidsinformation om bussarna. Snart skall man se på hållplatsen när nästa buss är att vänta. Om bara displayerna kommer dit. Det gör de säkert vilket år som helst. Så än så länge reglerar det "bara" bussarnas skyltning (fungerar si så där, ibland står det "Ej i trafik" på bussen i stället för vart den skall), en infernalisk liten skärm som föraren har och som talar om hur sen han är (vadå bli stressad?) och en display som talar om vilken nästa och nästnästa hållplats är. Samt en högtalare som ropar ut namnet på hållplatsen. Volymen på denna tycks ha två lägen: för högt ljud och för lågt ljud. Men i dag var ljudet på perfekt nivå. Dock: den kvinnliga rösten hade bara hunnit till den andra hållplatsen -Vasastaden (som ingen i Borås säger om stadsdelen där den ligger och skulle de säga det skulle de säga Vasastan) när hela systemet lade av och bussen - eller om det nu var föraren - fick hemlängtan och skyltade "Södra torget".
Så var det då allsång på Skansen med Gullan Bornemark och de härliga killarna från Göteborg och Borås - Andra generation. Andra skall man nog hellre höra än att se - jag tänker på Veronica Maggio. Ja, snygg var hon ju men det är irriterande att se personer i TV som kliar sig i håret hela tiden.
Godnatt!

SJ tar trots allt sitt ansvar

Nu på eftermiddagen i dag meddelade SJ att de kommer att köra tågen till Umeå och sedan ersätta dem med buss Umeå-Luleå och motsvarande på sydgång. Detta är naturligtvis det enda rimliga beslutet och man får väl vara glad att SJ till sist tog sitt ansvar. Men det återstår att 400 scouter med ledare har haft en svår helg där de inte vetat hur det skulle bli.
Har scouterna redan nu beställt buss i stället lovar SJ dock att de skall få lämna tillbaka biljetterna och få alla pengar tillbaka.
Man kan läsa mer om hur det blir här. Vill dock förvarna att det inte är lätt att förstå.
http://www.sj.se/sj/jsp/polopoly.jsp?d=114&a=82841&l=sv
Jag var vid järnvägen på den tiden då man skulle kunna alla stationer. Men var i alla världen ligger Götinge. Grötingen vet jag däremot var den ligger.
Jag tycker inte SJ skall komma undan bara med att de nu krypit till korset fyra dagar innan det skall bli avresa. Sådant här skall naturligtvis vara meddelat redan när tidtabellerna kommer ut från trycket och när man kan börja boka biljetter. Rikstrafiken borde ta SJ i örat. Det är i alla fall de som står för de kostnader för som inte täcks av biljettintäkter i Norrlandstrafiken. Och det fanns andra tågbolag som säkert grundade sitt bud på att de hade läst den då preliminära banarbetsplanen.
Fast naturligtvis kommer inget att hända. VD för SJ Norrlandståg kommer säkert att få sitta kvar och Rikstrafiken lär väl inte ens harkla något i telefonluren om att det var olämpligt gjort till SJ.
Som sagt: senast i går fick jag besked från flera insatta att avsikten var att man inte skulle köra tågen och inte ordna någon ersättningstrafik. Någon officiell information fanns inte att få.

SJ lurar 400 scouter på tågresa

Enligt Svenska Järnvägsklubbens debattforum Postvagnen har 400 scouter på väg till ett läger i Älvsbyn blivit lurade, blåsta och bedragna (man har väl sett Sverker!) på sin tågresa. Åtminstone 60 av dem bokade sin tågresa från Göteborg i april och fick sina biljetter samt betalade dem. I fredags ringde SJ och sa att tåget inte kan gå på grund av banarbeten.
Jag har själv jobbat som planerare vid SJ i över tio år med just ersättnings- och omledningstrafik vid banarbeten. Jag vet därför att sådana här stora arbeten måste meddelas innan tidtabellen fastställs, det vill säga minst ett halvår i förväg. Det finns ingen anledning att tro att Banverket missat detta.
Dock hände det sig att SJ tog över Norrlandstågen från Veolia Transport i juni. Och tydligen har det blivit någon kommunikationslucka här om planerade och avtalade banarbeten. Detta är på sin höjd en förklaring, ingen ursäkt. Banarbetsplanen är en offentlig handling och den som övertar tågtrafik bör naturligtvis sätta sig och läsa denna på berörda sträckor innan övertagandet.
Men även om nu SJ har missat detta så kan man ju inte bara med en dryg veckas varsel ställa in tågen. Någon information om detta finns inte heller på SJ:s hemsida i nu skrivande stund och söker man i Resplus eller i SJ:s tidtabellsupplysning får man veta att tågen skall gå som vanligt. Det är först när man skall boka plats som man vid allra sista steget får ett besked om att det inte går att boka på grund av att "banarbete planeras. Platsbokning f n ej möjlig".
Detta lät ju intressant så jag gjorde lite research i går. Efter vad jag fick veta kommer tågen Göteborg-Luleå och Luleå-Göteborg natt mot 27 juli att inställas och någon ersättningstrafik kommer inte att anordnas. De som bokat biljett erbjuds att resa en annan dag, en annan väg (försök hitta en sådan) eller få pengarna tillbaka.
Det fanns de som trodde att det skulle bli bättre när SJ tog tillbaka Norrlandstrafiken igen. Det verkar banne mig inte så. Detta är ju skandal och när jag först hörde talas om det och gjorde lite kontroller på nätet trodde jag att alltsammans var ett missförstånd.
Men det finns ju pengar att hämta för bussbolagen här. Och säkert också en hel del PR.

Just nu fick jag höra att det också är arbeten den 2-3 augusti och tågen skall ställas in då också. Undrar när SJ tänker berätta om detta.

måndag 21 juli 2008

Kor på vägen


 
Tänkte se om jag kunde lägga ut en sommarbild också och hittade den i arkivet. Det är på vägen till Ramkvilla, inte okänt som hemvist för ett bussföretag. Givetvis stannade jag vid närmaste gård och det blev som att förflyttas till en Åsa-Nisse-film. Jag ropade på Klabbarparn men han hörde inte förrän jag var två meter ifrån honom. Sedan förklarade jag att det gick kor på vägen och frågade om det var hans. Efter långt funderande:
- Näää.
Och efter ett ännu längre funderande:
- Jag har inga kor.
Jag frågade då om han möjligen visste vems korna var. Efter långt funderande:
- Joooo.
- Kan du kontakta honom då?
- Jooo, jag kan ringa. (Efter långt funderande förstås).
Varefter Klabbarparn tydligen fick en Lidnersk knäpp:
- Var korna på vägen sa du. Då måste jag ringa Nesse med en gång så han kan ta in dem.
Och försvann in i huset. Småspringande.


Tre blanka veckor framför mig

Jag har just kommit fyra i en frågesport på nätet om Kim Kärnfalk. Ni vet sångerskan som delar ut priser i Postkodmiljonären. Jag klarade nio frågor av tio. Inte hos Richard Sjöberg utan på nätet alltså. Inte så underligt för jag har just läst Kims självbiografi "Mamma, mormor och jag". En bok som kan rekommenderas till läsning. Antagligen är Kim bättre som sångerska och småspringande prisutdelare än författare men boken är intressant att läsa. Om man så vill kan man läsa den som en berättelse om tre kvinnoöden i Uddevalla.

Det har varit en hektisk sommar så här långt. En 16 dagars kryssning till Grönland bland annat. Den skall jag skriva mer om i nästa nummer av Bussbranschen. Allt var bra, ända tills flygresan hem. Nåväl, på flygplatsen i Kangerlussuaq med dess begränsade utrymmen fick vi checka in våra väskor nio timmar innan avgång och det var ju bra men jag kunde inte checka in väskorna direkt till Landvetter utan måste fixa detta på Kastrup. För övrigt är nog flygplatsen i Kangerlussauq en av de sista platser på jorden jag vill återvända till. Grönland som helhet återvänder jag dock gärna till. Och de serverade god myskoxe på flygplatsrestauraungen.

På Kastrup var det Midsommardagen och ett liv och kiv. Först och främst tog det nästan en timme innan vi fick ut vårt bagage från Grönland. Men det var ändå drygt två timmar innan flyget till Landvetter skulle lyfta. Så jag gick ut i hallen och såg att jag kunde checka in på "1-36". Hur tolka det? Jo, förstås terminal 1 och disk 36. Trodde jag. Jag gick således en halvtimme mellan terminalerna för att finna att terminal 1 var en inrikesterminal. Dock hittade jag transferbussen så jag slapp tillbaka till 3-an.

Tydligen kunde jag välja ett stort antal diskar. Jag gick till den första, där det stod "Luggage drop" och SAS. Nähä, det gick inte alls. Ingen kommentar, om nu inte killens harklingsanfall var en förklaring på danska. Men han pekade på andra sidan. Gick således dit. Där var det en svensk tjej och hon förklarade att jag kunde checka in i automaten eller gå till den manuella incheckningen. Jag valde den senare. Det var bara 300 personer före mig. Jag gick alltså tillbaka till automaten och se: det gick att på världen trögaste dator få ut ett boardingcard och bagagataggarna. Stolt gick jag tillbaka till disken, men den trevliga svenskan hade avslösts av en morgonsur danska. Hon vägrade mig först att checka in och jag övervägde starkt att gå ned och ta tåget i stället. Men så visade det sig att jag råkat ställa väskan så att den stack ut 5 centimeter från vågen. Tydligen ingick det i tjejens instruktioner att hon inte fick flytta den i sådant fall utan det var jag tvungen att göra. Den som ställer en väska 5 centimeter fel på vågen har förmodligen sprängmedel i den! Eller hur det nu tänktes.

Nåväl, jag blev av med väskorna och det blev lagom att gå mot säkerhetskontrollen. Den gick förvånansvärt smidigt även om det väl bara är en tidsfråga när man måste klä av sig naken när man går igenom. Livremmen skall av och min knapp i linningen hade lossnat så jag var på god väg att tappa byxorna åtminstone.

Sedan var det flygresan Kastrup-Landvetter. Den är så kort att det inte är mycket att skriva om. Men vi var i rätt tid vid landningen och jag hade 30 minuter på mig till flygbussen till Borås. Det fungerade fint trots att jag måste vänta på bagaget. Killen som körde flygbussen hjälpte mig med att ringa efter taxi, som skulle möta i Borås men det fanns ingen taxi inne. Inte ute heller tydligen. Så han hjälpte mig i stället med att leta fram en bussförbindelse hem - något han i och för sig inte behövde göra. Sedan kan man undra varför Flygbussarna bytt ut den lilla Setran med cirka 30 platser mot en boggi-Volvo med nästan det dubbla antalet. Jag var ensam i Flygbussen och andra gånger jag åkt den har vi aldrig varit fler än fem.

Så jag sparade nästan 100 kronor genom att åka med Borås Lokaltrafik hem med allt mitt bagage. Men det var gott om plats: vi var ensamma i den bussen också. Och då satt det massor med människor och väntad i uppemot två timmar på en taxi! Hur tänker folk?

Jaha, det blev mitt första blogginlägg. Fortsättning följer...